ATG redovisade sina siffror för första kvartalet i år under torsdagen denna vecka, och det var för hästspelet chockerande uselt. Det har antytts att de lägre omsättningarna vi sett berott på att våra grannländer spelat mindre pga insättningsbegränsningar, pandemirestriktioner och lite av varje. När siffrorna kom visade det sig vara tvärtom, det inhemska spelet har snarast tappat mer än det internationella spelet. Det räcker inte att ATG tar marknadsandelar på sportspel och kasinospel, när man tappar så drastiskt på hästspelen.
Det är trist att behöva ropa domedag, uselt och katastrof, men man skall kalla saker vid dess rätta namn och den här utvecklingen är riktigt usel för travsporten.
Det finns så klart anledningar till att det är så här, och jag tänkte lista några av de främsta orsakerna till att hästspelet tappar så mycket, i ett försök att vara konstruktiv istället för bara negativ:
1: Det kommer inga roliga nyheter för hästspelarna. Vi har fått Boost och Topp Sju, och det var inte så roligt för spelarna. Utöver det sammanslagna pooler, Xpresskoncept och diverse jackpotfestivaler där våra rättmätiga vinster hålls inne och delas ut till någon annan. Grand Slam 75 som i grunden är något positivt med högre radpris och lika fördelning av jackpot, men som ofta har en riktigt låg sportslig kvalitet eftersom vi inte har tillräckligt många bra hästar att fylla alla stora spelformer med.
Jag känner att man gott kunde försöka utveckla hästspelet mer. Många pooler är idag så små att de inte går att spela till. Det saknas kritisk massa och det behöver inte bli särskilt svårt så uppstår fenomenet att man vid alla rätt inte får betalt för spelets svårighetsgrad.
2: Det ständiga jagandet och haussandet efter jackpot. Man är besatt av jackpot på ATG. Att skylta och flasha med stora summor pengar är det enda marknadsavdelningen klarar av. Men vad är konsekvenserna? Jo, konsekvenserna är att stora spelsyndikat dränerar spelen på pengar när det är jackpot, istället för att de cirkulerar runt och blir ny omsättning. Den tillfälligt ökade omsättningen för att det är jackpot äts upp av att pengar försvinner från spelarkollektivet som minskar sin omsättning alla andra dagar.
3: Tillsammansbolagen och andelsspelen. Å ena sidan är det tacksamt att lyckas sälja så mycket spel till de stora streckspelen, men andelsköparna spelar ju inte en revanch-V4:a, inte Dagens Dubbel, inte V3 och definitivt inte vinnare på sina spikar och plats på sina drag. För det är inte deras spikar, inte deras drag och de har inte en aning om vad en vettig spelstrategi är på Dagens Dubbel eller hur V3 fungerar. De vill bara veta om man vunnit eller inte.
Det här syns ganska tydligt när man jämför spelpotter idag mot för 10 år sedan. De stora streckspelen har ökat sin omsättning, i stort sett allt annat har tappat. Och nu börjat tappet bli så stort att de stora spelens ökning inte klarar att kompensera.
Ytterligare en orsak till det här var ATG:s sänkning av provisionerna till andelssäljarna, från 10% till 6%, som efter spelregleringen dessutom skall belastas med moms. Det är svårt att på ett seriöst sätt leverera kvalitetsspel för den ersättningen. Det är svårt att marknadsföra seriösa spel för den ersättningen. Förmodligen tjänar man mer på att själv analysera spelet och spela själv. Många profilerade spelare säljer inte längre andelar, utan det är en hel den bondfångerier som florerar, och det bidrar så klart till att färre vill köpa dem.
4: ATG måste också inse att deras satsningar på sportspel och kasino kannibaliserar på hästspelet. Denna afton är det en stor banner om Big 9 med med Big Win som frontar förstasidan hos ATG.se. Det pågår också någon jackpotfestival där jackpot på Big 9 skall samlas ihop och delas ut den 28:e Maj. Det är samma dag som Elitloppet körs…
ATG lanserar stadigt nya kasinospel och deras ”live-kasino” med levande croupier på svenska är stort. Men att få lägga ett manuellt spel på en bana till en levande människa är ta mig fasen omöjligt. Det saknas vilja att lösa problem för hästspelet. Det är ändå hästspelet som varit kassakon som finansierat alla satsningar med ägaren, Svensk Travsports goda minne. Nu är man mest bara ett problem.
5: ST vägrar att bli ett sportförbund. Man är snarast någon slags branschorganisation där allt skall beaktas, hänsyn skall visas, alla skall ha någon liten del av priskakan, fler skall rekryteras och fan vet allt. Det finns inga mål om att alla banor skall ha minst ett nytt banrekord i år, det skall sättas fem världsrekord av svenskfödda hästar och minst 20 svenska rekord. Svenskfödda hästar skall vinna minst fem Grupp I-lopp och vi skall ha positiv handelsbalans vad gäller prispengar. Målsättningar som hade krävt åtgärder för att komma dit.
Det enda mål man egentligen har, att bli fler, misslyckas man rätt så grovt med. Man kanske har brutit en trend att tappa stort, men inte blir man fler. Istället höjs istället hela tiden tröskeln för att komma in i sporten genom att kostnaderna tillåts skena utan några större förhoppningar att kunna vinna prispengar som är större än symboliska. Det är ganska dyrt idag att äga en tiondel i en andelshäst.
Spelet har av de extremt breda prisskalorna och pengar till alla blivit rätt så tråkigt. Små fält, skiktade lopp, favoriter som får köra kallblodstempo halva loppet och ändå hästar över hela upploppet för att de bästa är så mycket bättre än de andra. Utan en vass sport blir det inte bra spel. Det blir inte några uppfödare och hästägare som satsar lite utanför boxen för att nå framgång. Det är ingen som lockas till sporten för att bli en medelmåtta. Man vill bli bäst, en superstar som vinner pokaler, lagerkransar och täcken samt sätter rekord.
Om ATG vill vända sina hästspelssiffror krävs annat än mer TV-tid och marknadsföring. Det krävs omtag, innovation och en vass sport att spela till.
Intressant