Viroid 2025 – mot framtiden Del 8

Det finns få saker som är så jobbiga att hantera för sport och idrott som dopingfall under tävling. Alla känner sig grundligt lurade efteråt. Arrangörerna som har delat ut priser och hyllat en fuskare. Medtävlarna som fick se sig besegrade av någon som hade fuskat. Publiken som hyllade en vinnare, som visade sig ha lurat dem.

På samma sätt är det med uppgjorda resultat. Det är sällan vackert att skåda. Se målvakter bete sig som clowner på cirkus, se professionella tennisspelare plötsligt dunka in dubbelfel och röra sig som om de vore släggkastare eller se snooker-spelare i världstoppen spela som om det var en ungdomar på en fritidsgård. Det är inte ens underhållande. Den publik som betalat för biljetterna, som lägger sin tid på det där, som hoppats bli underhållna en stund blir ju gruvligt besvikna. De spelare som trodde det skulle bli match känner sig rånade.

För en liten sport, som trav trots allt är, som dessutom är helt beroende av spel för sin finansiering är det utomordentligt viktigt att man behåller sitt förtroende som en ren och schysst sport. Det finns inte plats för parodiskt usla styrningar där man inte ger sin häst chansen att vinna, och att det skall finnas en tro på att allt har gått rätt till. Det finns någon handfull styrningar under året som sticker ut. Jag hade önskat att en kusk som gör så hade fått lite mer uppvaktning av ST om hur det står till. Även om inget går att bevisa kan man ju alltid ställa frågor, lyfta på förlåten och kika in i rörelsen. Göra en revision och en gång för alla göra klart för en kusk som utmärkt sig på ett negativt sätt att sporten inte ser med blida ögon på den som inte kör för bästa möjliga placering.

Också måste stödet kommuniceras. Den som berättar om oegentligheter, försök att påverka resultaten, skall ha en bastant uppbackning. Man skall inte stå ensam mot brottslingar.

Jag tycker också att det är rätt uppseendeväckande att vi har så många fall av felaktig medicinering som vi har i Sverige. Jo, jag vet att det är ytterst låga halter som kan upptäckas, men det man hittar borde inte alls vara där. Man chansar lite för mycket, förstår inte vad det är för preparat man använder och medicinerar kanske lite för ofta.

Jag gillar verkligen ST:s mer spaningsinriktade verksamhet där man försöker ta fuskare på bar gärning, men är samtidigt bedrövad över vad som verkar utspela sig i landets stallar. Det finns dessutom en historia som gnager lite extra. När kobolt-skandalen runt Fabrice Souloy rullades upp berättade ST:s dopingjägare att han hade en flaska koboltlösning på sitt bord, med en svensk bruksanvisning om hur man använde den på hästar.

Det finns alltså svenskar som sannolikt helt samvetslöst använt samma preparat som renderade 15 års avstängning för en fransk tränare. De har inte hittats, man har inga bevis. Det är en rätt stor överetablering av professionella travtränare i Sverige, och om det nu är svårt för dem som kollektiv att få ekonomin att få ihop borde det i en sund sport vara de som fuskat sig till framgångar som det inte finns plats för. Det spelar ingen roll om det är stor eller liten, fuskare har man inte plats för.

Jag ser framför mig hur ST:s avdelning för att beivra fusk kommer få växa ordentligt kommande år. Hur de kan ta fler prover, analysera dem brett, frysa ned fler prover, följa värden på de mest framgångsrika hästarna som rimligen är de som testas mest frekvent. Göra fler besök ute på gårdarna. Jag vill också att ST får kompetensen att ”följa pengarna” genom att de samarbetar med spelbolagen om vilka spel som egentligen gjorts och av vem när det sker märkliga styrningar.

Sporten har inte råd att inte vara ren som den allra finaste kristallen, och även om man skulle tiodubbla dagens budget för detta är det en högst rimlig slant för att visa allt och alla att man tar frågan på yttersta allvar, att man har kompetensen, och att den som ändå fuskar löper en enorm risk att åka ur sporten för tid och evighet. På en mer öppen spelmarknad är det de spel som enligt spelarna går rätt till som har chansen att utvecklas positivt.

1 tanke på “Viroid 2025 – mot framtiden Del 8”

  1. Klockrent :
    Totalt under förra året togs 37 367 dopningsprover i UET-länderna. Det på 52 226 lopp körda. Det motsvarar 0,71 prover per kört lopp

    De prover som kom tillbaka som positiva var 121 – eller motsvarande 0,003 procent.

    I Sverige togs 2873 prover (på 8850 lopp) och av dem var blott två positiva. Det är således 0,3 prover per kört lopp

    Flest positiva dopningsprover under 2016 hade man i Italien. 36 av 11 688 prover (på 8146 lopp) var positiva. Det är således 1,43 prov per kört lopp

    I Frankrike var siffrorna 32 av 16 716 (på 11 233 lopp). Det är således 1,48 prover per kört lopp

    Tyskland intar ”tredjeplatsen” med 12 av 1299 (på 1613 lopp). Det motsvarar 0,8 prover per kört lopp

    Norge noterade 4 positiva prover (av 1433), medan Finland hade ett (på 1149) och Danmark inga alls (på 221 prover).
    Från 2017 års siffror. Det har därefter förbättrats något, men inte i närheten av att tillhöra toppskiktet. FÖR DYRT anses det.

    Det som kommer bli DYRT; är förtroendet raseras för gott !

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.