Vart tar pengarna vägen?

ATG omsätter en hel del miljarder varje år. Efter att man betalat ut vinster till spelarna återstår det c:a 3,7 miljarder. Pengar som de svenska spelarna netto betalar för nöjet att spela. I den eviga diskussionen om det är hästägarna eller spelarna som är kärnan i travsporten kan vi konstatera att bägge kollektivens utgiftskonto är ungefär lika stort.

Från dessa pengar skall den så omdiskuterade totoskatten betalas. 1,3 miljarder brukar den bli, plus ett åtagande att till Hästsportens Nationella Stiftelse betala c:a 50 miljoner.

Det är ju dock inte gratis att administrera spel som omsätter runt 13 miljarder. ATG:s nettokostnader är c:a 700 miljoner om året. Man har knappt 300 anställda som sköter allt från marknadsföring till twitter-support, man har ett dotterbolag som ordnar TV-sändningarna. På intäktssidan finns intäkter från internationellt spel och att sporten betalar 175 miljoner till Kanal 75 för att de skall marknadsföra travsporten.

Det här är ett kontroversiellt upplägg, för det som egentligen sker är ju att ATG:s kostnader ser ut att vara lägre än de är. Man har säkert sina randiga skäl till att det är så här, som det ser ut nu med ETT spelbolag spelar det faktiskt ingen roll var kostnaden tas, nettot blir detsamma.

Är då ATG:s kostnader rimliga? Om det kan man diskutera en hel del, men franska PMU är inte mer effektiva, tvärtom. Nu kanske man inte skall benchmarka mot ökända franska byråkratier, men även jämfört med Norden så är inte ATG:s kostnader anmärkningsvärt stora. Trots hackande spelsystem, hemsida och Live-bilder så är det inte gratis att driva runt det. Det är naturligtvis pinsamt för ATG när det inte fungerar, men det blir inte billigare för att man kommer till rätta med strulet. Man kan säkert spara en del pengar här och där, men jag tror inte det finns enorma pengar att hämta hem.

Det som sticker ut är Kanal 75. Man omsätter runt 0,6Mkr/dag, och det kanske jag kan förstå att det kostar om man gör TV-sändningar för en V75 ute i landet, eller en direktsänd V86 på två banor. Däremot har jag svårt att se hur lunchtrav med efterföljande V64 och en saxbana på kvällen kan kosta sådana pengar?

ST äger 90% av ATG, så man får 90% av ATG:s överskott. Efter att karusellen med pengarna till Kanal 75 är betalt så finns det c:a 1,3 miljarder som hamnar hos travsporten. Det finns också en del mindre sidoinkomster i form av böter för regelbrott, anmälningsavgifter, licenser, admionistration och registreringsavgifter. Det är dock relativt små belopp. Knappt 700 miljoner av travsportens medel blir prispengar. Det betalas ut lite mer, men en del av det är pengar från de insatser som betalas till unghästloppen. Sedan är det ju uppfödarpremier på detta också, och i en del unghästlopp handlar det om mer än 10%. Uppfödarpremier betalas också till svenska hästar som tjänar pengar utomlands, men man slipper betala till utländska hästar som tjänar pengar i Sverige.

Unghästpremier som antingen betalas ut för godkänt premielopp eller ingår i premiechansningen är ett antal miljoner, och så finns det lite skvättar i form transportbidrag på Rikstoton och liknande. Netto erhåller hästägare och uppfödare något mer än 800 miljoner av de medel som kanaliseras till sporten. Ungefär en halv miljard används för annat. En liten skvätt går till tränarpensioner, en annan del går till försäkringar. Dopingprov är en ganska tung post i budgeten. Sedan har vi 30 banor i Sverige.

Vi har de senaste åren haft runt 850 tävlingsdagar i Sverige med trav. Att arrangera en tävlingsdag kostar en hel del pengar. Man skall ha domare, det skall tas målfoton, startpersonal, totopersonal, ekipagekontrollant, banveterinär, speaker, referent, värmningstipsare, segerintervjuare, lite blombuketter och hederspriser. Där krävs dessutom arbete med banan, banbelysning, högtalare, TV-skärmar och spelinformation. Domarnas översiktskameror, ambulans eller åtminstone sjukvårdspersonal för de aktiva, ordningsvakter som kan ta hand om störande personer som fått lite för mycket i sig etc. Jag kan räkna upp kostnadsposter rätt länge, men vi kan väl nöja oss med att konstatera att det kostar en slant att ordna en tävlingsdag. Det är inte ”bara” att köra tävlingarna. Jag tror de flesta banor ganska lätt bränner 100.000kr i rent rörliga kostnader på att köra en tävlingsdag. Det är inte det minsta svårt att öka på det till det dubbla.

Jag skulle vilja uppehålla mig vid utgiftssidan ett tag. En travbana är i runda slängar 20.000 kvadratmeter. Att lägga på 1 cm nytt material på banan betyder 200 kubikmeter, det är ett antal lastbilslass. I Sverige håller vi oss med många banskötare. 50-60-70st, och lika många traktorer som var och en kostar sjusiffriga belopp om man köper dem nya. Köper man begagnade brukar reparationskostnaderna öka istället. Dessa traktorer sörplar i sig en och annan kubikmeter diesel när de sätts i arbete. Det här är pengar som alla tar för givna, för i vårt tidevarv finns det inte utrymme för dåliga banor. Varken aktiva eller spelare accepterar att banorna inte håller bra kvalitet, och ur djurskyddssynpunkt är det viktigt att hästarna inte går sönder pga dålig bana.

Det finns flera saker som både spelare och aktiva anser skall hålla hög klass. Alla kräver att banorna skall ha en startbil i fint skick, helst en i reserv ifall den ordinarie inte fungerar. Det skall vara bra belysning på banan, det skall vara bra högtalare. Gäststallarna skall hålla hög klass, bra målfoton etc. Jag tycker det är rimliga krav, och Jag förstår att det kostar pengar. För att det här skall fungera så krävs det bra chefer som är drivna och påhittiga. Som har kapaciteten att ta in alla delar och ha koll på alla små saker som tillsammans blir en bra travbana med bra tävlingar. Sådana människor kostar en hel del i form av en bra lön, men det brukar bli dyrare att anställa någon billigare som inte har samma koll.

Banorna har ju tack och lov inte bara sina intäkter från spelet. De får in en och annan krona på sin publik också, och sina sponsorer. De har en restaurang som genererar pengar, och de säljer program. Ibland tar man rent av betalt för parkeringsplatsen, åtminstone om man har ”Drive In”. Banorna tar också betalt för gästboxarna som de tävlande hästarna står i. Det här är den gängse bilden, låt oss granska det hela.

Publikintäkterna för våra svenska banor har verkligen rasat i backen. Det är V75 och några få dagar till som man får in några pengar som syns i plånboken. Jag har massor av mail där rapportörer runt om i Sverige berättar om färre än 50 erlagda entréavgifter och färre än 50 sålda program under de allra flesta tävlingsdagar som inte är V75. Med sådana intäkter blir det en kostnad att ta betalt för entrén, och tryckningen av program är också en kostnad istället för en intäkt.

Sponsorer har man en del, men märkligt många är på den nivån att en småföretagare rundar skattereglerna genom att sponsra ett lopp för några avdragsgilla tusenlappar i sitt företag, och som tack för det blir bjuden på en middag värd ungefär de pengar som företagaren hade fått i sin plånbok om de tagits ut som lön. Förvånansvärt många skyltar på travbanorna kommer från företag som själva äger travhästar eller på annat sätt är involverade i travet. Intresset utifrån är ganska litet, och banorna har problem med att priset för reklamplatserna tappar i värde.

Restaurangerna är en dyster historia. Få gäster betyder små intäkter. Det är naturligtvis svårt att få folk att äta en brakmiddag på lunchtrav mitt i veckan. Kan man plocka av lunchgästerna en hundring för maten får man vara glad. Om man ställer krav på att restaurangerna skall stå för avskrivningen på lokaler och utrustning, marknadsföring, uppvärmning och städning av lokalerna etc. så är det väldigt få restauranger på travbanorna som ger något överskott.

Jag har svårt att se hur man med befintlig modell skulle kunna krama ut så mycket mer pengar till prispengar. 100 eller kanske 200 miljoner kan väl pressas fram utan att man gör något radikalt, men sådant kommer synas på sina håll. ATG tror sig kunna leverera 300 miljoner mer från 2018, men det är ju ärligt talat inte högre än vi hade för bara några år sedan. Visst gör pengarna skillnad, men det är ingen revolution för hästägandet som gör att stora skaror nya människor plötsligt får råd att äga en travhäst, att bli amatörtränare eller köpa ett par fölston och ägna sig åt avel.Det kommer fortfarande att handla om ett intresse för att man ger sig på sådana saker.

Det finns tre åtgärder som skulle kunna skapa en verklig förändring av villkoren för travets aktiva. En annan beskattning, ett kraftigt ökande spel eller en helt annan kostnadskostym.

Det går kanske att få en annan beskattning, men samtidigt skulle man kunna tänka sig från statens håll att man inte längre accepterar hästägande i bolagsform, precis som inte sportfiske eller gå på gym är en näringsverksamhet som man kan bolagisera. Skatteverket har börjat ifrågasätta sådana här saker, och flera ärenden ligger och väntar på avgörande.

Att spelet skulle öka med enorma tal har jag svårt att tro. Att döma av medelåldern på ATG:s spelare ligger det snarare i farans riktning att det kan bli svårt att hålla nivåerna uppe ett decennium framåt i tiden. Spel och dobbel är kanske inte heller det jag ser kommer få ett ökat utrymme utav människors livsinkomster framöver. Det finns mycket annat som hushållen prioriterar mer.

Återstår då att rätta till kostymens storlek. Se över antalet banor och antal lopp vi kör. Antal tävlingsdagar. Viktigast är kanske att fundera över om travsport måste gå ihop sig. Jag ser varje dag massor av (mestadels) tjejer rida förbi vårt hus. De har inte en tanke på att deras hästar skall gå ihop sig ekonomiskt. Det är ännu fler som går förbi med sina hundar. Visst föds det upp en och annan kull valpar av någon ibland, men att det skall gå ihop sig ekonomiskt är det ingen som tror.

Nästan ingen som jagar får det heller att gå ihop ekonomiskt, och även om det är gott med färsk fisk så har alla sportfiskare lärt sig att grejerna man fiskar med, resorna och fiskekorten kostar mer än fångsten man får upp är värd. Varför skulle travsporten vara annorlunda? Man blir naturligtvis inte populär om man ifrågasätter en ordning som rått länge, man blir som förtroendevald inte långlivad om man opponerar sig och påstår att det man jobbat för i många decennier skall göras annorlunda. Men det hindrar inte att man kanske har rätt i alla fall.

Vi kanske inte just nu skall sträva efter att bli fler och bygga nya stora fina arenor, tänk om det är så att nyckeln till travsportens överlevnad är att våga följa ett nytt spår?

9 tankar på “Vart tar pengarna vägen?

  1. Men, vilken liten hästägares verksamhet förväntas gå med plus? Jag har för mig att hästägarna förlorar mellan 1,5 och 2,5 miljarder varje år. När jag ringde skatteverket och frågade om det verkligen var så att en travhästägare som äger sin häst privat verkligen inte behövde skatta för sina hästars insprungna vinster sade man mig att skatteverket skulle förlora på att plocka dem på vinstskatt efterom förlustavdragen då riskerade att bli avsevärt större för staten!
    Bra skrivet men jämförelsen med sportfiske, jakt eller hundägande haltar betänkligt!

    • Ganska många hästar i Sverige ägs av olika företag. Ibland med en annan verksamhet vid sidan av hästägandet, ibland är företagets uppgift att bara äga häst. Så ser t.ex. de flesta andelsbolag ut och det är den konstruktionen som möjliggör att man får tillbaka momsen man betalar. Det här godkänner Skatteverket idag, även om de börjat protestera lite och vill ha några fall prövade rättsligt.
      Så skulle man t.ex. inte kunna göra om man var några kompisar som ville äga en segelbåt tillsammans. Och att t.ex. en målerifirma skulle kunna lägga in en segelbåt i företaget och göra avdrag för alla kostnader är otänkbart. Däremot går det bra med en travhäst.
      När vi talar om beskattning av travsportens spel, så får vi inte glömma bort hela bilden. Jag tycker man gör det idag genom att bara skrika om totoskatten, men glömma bort en del annat.

  2. Tack – Den kostym som travet och ATG/ST ikläder sig i, är minst tre nummer för stor. Trav är en liten sport, men ett fåtal företrädare för travhästar – och de minskar i en oroväckande takt. Idag är det A-tränarna själva som äger en stor del av de hästarna som står i deras stallar och B-tränarna äger som vi alla vet 100 %. Så av 16.000 aktiva tävlingshästar är tränarna själva hel- eller delägare i 11.000 hästar, dvs nästan 70 %. Den externa hästägaren är snart ett minne blott.

    Ingen kan ha en organisation där det går en administratör på tre utövare (läs: företrädare). Hur skulle ekonomin se ut för skolan om varje lärare bara hade tre elever? Nej, det är dags att anpassa kostnadskostymen efter verkligheten, trav är en liten sport med väldigt få riktiga hästägare.

    Att det blir bättre framöver har vi lyssnat på ganska länge och nu tar nästa drömscenario Pegasus 2020 vid och, det medan förra projektet Horizont 2017 fortfarande ligger kvar på skrivbordet och skäms.

    Min stilla undran är, hur många gånger kan samma personer misslyckas innan det är dags att inse sin begränsning och resa sig upp från stolen för att släppa fram nytt friskt blod med ett trovärdigt budskap? Ho Ho valberedning – är ni med i matchen?

  3. Bara ett fel i resonemanget, varken sportfiskarna, hundägarna eller ridflickorna leverera spelobjekt till ett halvstatligt spelbolag som tjänar miljarder. Det kostar ägaren ca 3.000 kr att leverera ett spelobjekt till ett totolisatorlopp. Däremellan skall spelobjektet hållas vid liv och i god form vilket kostar 15.000 kr/mån för den som inte tränar själv. Skattemyndigheten kan gärna ifrågasätta skatteavdrag om staten samtidigt gillar att en död travsport inte arrangerar travlopp och därmed inte heller spelskatt.

    • Ja, det är ju det jag säger. Man kan ta bort spelskatten, och i samma penndrag ta bort avdragsmöjligheterna för bolag att äga travhästar. Frågan är vad som svider värst?

      Vi har för övrigt ett helstatligt företag som anordnar spel på snart sagt all idrott som utövas i landet, utan att man för den delen tar ett särskilt stort ansvar för vad det kostar att föda upp och träna en blivande världscup-åkare i slalom eller längdskidor. De bryr sig heller inte om vad det kostar att föda upp och träna en blivande landslagsman i bandy eller en orienterare av världsklass. De föräldrar som glatt skjutsar sina uppfödningar till träningar, tävlingar och läger samt köper utrustning åt dem får inte göra några momsavdrag för det.

      Svenska Spel har t.ex. idag spel till hockeyslutspelet för J20-lag. Spelare på den nivån har väl kanske kommit så långt att de får sin utrustning och resa till bortamatcherna betald av klubben, men så mycket mer är det inte. På den nivån brukar man som förälder ha lagt ut mellan 250.000 och 500.000kr i rena pengar, plus tusentals oavlönade timmar med att skjutsa, jobba för klubben, sitta i kalla hallar och vänta eller tvätta svettiga träningskläder. Några av dem kommer bli professionella hockeyspelare och tjäna skapligt. En litet fåtal kommer rent av bli proffs i NHL och bli lite förmögna på sitt idrottande. Men många av dem som spelar på den här nivån i J20 kommer inte tjäna en enda krona på sitt idrottande.

      Visst sponsrar Svenska Spel idrottsrörelsen med en hel del pengar, men det räcker inte långt.

  4. Oavsett varför så utgör kostnaden för olönsamma Tävlingsdagar,aktivas kostnader oräknade, över 100Mkr per år.
    Dessa utgör till liten del sk breddstimulantia, men den största delen där det endast
    finns kostnadstäckning är gynnande staten och spelets admin.
    Så jag tror inte att de rörliga kostnaderna kan begränsas till 100Tkr

    • Jag har kollat med en del banor vad ett lunchtrav eller mindre pretentiöst kvällstrav kostar, och runt 100kkr verkar man anse räcker till de mest synliga rörliga kostnaderna. Som en sade: ”Det är svårt att särskilja just den elen som går åt extra för en tävling från all annan el på räkningen”. Men så klart, räknar man in ATG:s kostnader, Kanal 75:s kostnader och ST:s kostnader blir summan mycket högre.

  5. Vilket också kan visa sig fel, Hans Ljungkvist uppgifter menar jag, enligt årsberättelsen uppgår kostnaderna till 1100 miljoner. Allt beror på hur man räknar, vad man avser.
    Således återkommer man alltid till: utdelade prismedel är fakta, går inte att konstra med, således ett av få fakta i målet. ?

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.