Travportföljen – ett projekt som travet inte behöver

Jag har i min hand ramarna till ett projekt som man kallar Travportföljen. Det är något som ST jobbat fram tillsammans med TR Media (Travronden) och företaget Trade In Sports.

Syftet är att spel/sportintresserade skall få upp ögonen för att äga häst, och att få igång en tävling där man köper och säljer andelar i olika hästar under sex månader för att se vem som får bäst avkastning. Fotbollstävlingen ”Drömelvan” står som förebild.

Ju mer jag tittar på upplägget, desto mer anar jag att det är en flopp av smått monumentala dimensioner. Det kan vara så att Travrondens försök att sälja hutlöst dyra pikétröjor till förra årets Elitlopp kan ses som en framgång i jämförelse med det här. Jag skall försöka förklara varför.

  • Själva upplägget bygger på att Travportföljen leasar en del av tävlingsrätten i ”kända topphästar” för en summa pengar som finansieras med andelarnas initiala pris. Redan här kommer man stöta på problemet med att hästägare kanske inte vill leasa ut tävlingsrätten i hästar som kan tänkas gå ihop sig. Sådana hästar brukar ha ett tungt lass att dra i form av att finansiera alla andra hästar som ägaren har. Jag tror man får svårt att hitta tillräckligt intressanta hästar.
  • Varje häst skall delas upp i 2000 andelar med ett genomsnittligt pris av 60kr, och för att det skall bli någon form av marknad med andelar att tala om kommer man att behöva ett antal hästar. Det betyder massor av andelar att sälja. Hur mycket marknadsinsatser skall man lägga på detta?
  • En andel berättigar i 1/2000-del av 50% av hästens insprungna pengar. Blir hästen fyra på V75 och tjänar 15.000kr får alltså varje andel 3,75kr. Skulle man äga en premiechansad unghäst som går och vinner kriteriet eller derbyt med en prissumma på 4 miljoner, skulle det innebära 1000kr till vardera andelsägare i Travportföljen. Det är en lite för dålig uppsida (och vi skall nog inte hoppas för mycket på att det dyker upp premiechansade derbysegerkandidater bland andelshästarna). En häst som det sålts 2000 andelar i, för 60kr/st, totalt 120.000kr behöver alltså under sex månader springa in 240.000kr för att det skall gå jämnt ut.
  • Utöver själva prispengarna så lockar man också med priser till dem som lyckas köpa och sälja smartast så att man får högst avkastning. Jag är väldigt skeptisk till att särskilt många vill låsa upp en massa pengar i detta som har rätt usla förutsättningar att ge en vettig avkastning (de flesta travhästar i Sverige går inte ihop) och därtill lägga en massa tid på att trada andelar för att vinna en T-shirt, en keps, ett diplom och två biljetter till Elitloppet, eller vad nu priset är.
  • Det här projektet låser upp en massa pengar under lång tid. Pengar som inte kommer omsättas på spel. Det behöver byggas upp en administration för att ta hand om försäljningen av andelar som kan bli rätt så omfattande.
  • Själva upplägget leder till att mycket kortsiktiga spekulanter kommer pressa hårt på att hästar startas mycket frekvent i så många penningstinna lopp som möjligt. Andelsköparna står ju inte för tävlingskostnaderna i form av transporter, anmälningsavgifter, provisioner till kuskar och tränare, resekostnader för medföljande personal, gästboxar eller veterinärräkningar. Om hästen är slut som tävlingshäst efter sex månader bryr sig ingen andelsköpare, de har inget att hämta på att spara på hästen.
  • Hästar kommer att behöva säljas in och sedan finns där besvikna andelsköpare när gaffelbandsskadan är ett faktum. Här finns ju en risk för att en del skador mörkas lite och inte ”upptäcks” förrän andelarna är sålda.

Sammantaget kan jag inte se det här som något annat än en stor koloss som springer barfota på isbana. Det är för dålig chans till vettig avkastning, det tar en massa mediautrymme, det kräver en massa engagemang och det är väldigt långt ifrån att ett kompisgäng går ihop och föder upp en egen travhäst eller köper en unghäst. Konverteringen till riktig hästägare kommer nog att vara kusligt låg bland andelsköparna.

1 tanke på “Travportföljen – ett projekt som travet inte behöver”

  1. Noterade att flera av hästarna, trots påbörjad eller nästintill påbörjad ”tävlingsperiod”, sålt mindre än 10 % av ”aktierna”.
    Fanns det en aktie som spekulerade i hur många av dessa hästar som ger positiv avkastning efter periodens slut, köper jag gärna 10.000 aktier i ”noll procent”.

    Ett kul initiativ, men helt kopplat från verkligheten – återigen pengar i sjön från ST. Kanske dags att satsa på de hästägare som redan finns och ge dem förutsättningar att överleva?

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.