Travets publik

Det som står här nedan kan verka negativt, en dystopi. Det är det inte. Det är tvärtom en början på att visa hur man kan vända på den dystra trenden. Det kommer att ta tid. Det kommer inte att vara lätt, men jag tror det går. Låt oss börja med att definiera problemet.

Publikkrisen inom travet är en rätt så lång historia som hela tiden låtit ungefär likadant, ehuru med lite olika förklaringar till dess uppkomst. Det är alltid någon annans fel att publiken minskar. Någon som förstör ens egna ansträngningar. Jag tror att alla dessa förklaringar i sig har varit korrekta, det finns inte EN anledning till att publiken minskat. Framför allt har travet gått i otakt. Inte sällan för att sporten och spelet inte haft samma horisont i sina manifest, om man skall vitsa till det lite.

För att man skall kunna diskutera något på rätt sätt krävs dock att man har en korrekt bild av hur det ser ut nu, och den är långt mycket värre än vad som redovisas i de officiella publiksiffrorna. Ganska oblygt blåser man upp siffrorna med aktiva, personal som arbetar och journalister. Folk som går mellan stallbacken och publikplats räknas flera gånger, spädbarn i vagn räknas också. Antalet fribiljetter är hisnande många. Av de 1,2 miljoner som redovisas som publik är det högst en tredjedel som betalat en entréavgift. Av de som betalar entréavgift är det en väldig koncentration till V75 och några ytterligare bättre dagar med stora lopp eller traditionellt evenemangstrav.

Åtskilliga banor har mer eller mindre gett upp att försöka få några intäkter genom entréavgifter annat än när det är V75. Lunchtrav har nästan alltid fritt inträde, liksom eftermiddagstrav och rätt så ofta även saxbanorna. Till tävlingar på V64 är det inte sällan färre än 100 som betalar entré, inte minst på vinterhalvåret.

Situationen är så allvarlig att man snart helt måste ifrågasätta om man skall ha några stlörre permanenta publikfaciliteter på banorna. Det är kanske billigare att bygga upp något när det väntas komma någon publik? ”Proggaren” Hans Ljungkvist antydde ju i Wenngarndebatten att han inte var främmande för ett ambulerande tältprojekt.

Om man dristar sig till att försöka gå igenom de vanligaste angivna orsakerna till att publiken minskar så ser det ut så här:

  • Banorna är inte bäst på plats. I takt med fler och mer avancerade spelformer har tekniken för att presentera det på banorna inte alls hängt med. Som spelare famlar man i blindo. Inte sällan går det ut fler och bättre intervjuer och värmningskommentarer i ATG Live än på banan. Banorna sliter dessutom med bitvis ganska dåligt ljud, och risig täckning för WiFi och vanlig 3G/4G.
  • Mat och dryck anses inte prisvärt på banorna. Utbudet är rätt så begränsat och priserna inte sällan tilltagna i överkant. Den miljö där maten skall förtäras är inte heller så rolig utan har med tiden blivit otidsenlig och tämligen nedsliten. Det är långt ifrån alla restaurangplatser som ger en bra vy över banan. När det är större lopp så hissas priserna upp, och för de trogna stamkunderna är det svårt att få bord.
  • Flera jag pratat med berättar om hur stamgästerna glömdes bort i jakten på ny publik och maximerade intäkter. Årskorten blev de facto dyrare än att lösa entré. Man hade ingen fördel av att kunna boka bord till stordagarna före alla andra. Det var många erbjudanden som vände sig till nya besökare, men väldigt lite för den trogna publiken. Och för att citera en man: ”När man sedan gick i pension, och den där pensionsbromsen slog till, då var det inte så svårt att prioritera bort travbanebesöken”.
  • Travbanornas läge är generellt sett en bra bit bortom gångavstånd till bra kollektivtrafik. Ofta är det långt till det mesta. Skall man besöka en travbana måste logistiken ordnas, och då är det inte sällan man kommer på att man kanske skulle gå någon annanstans dit det är enklare att ta sig.
  • Travtävlingar är rätt så långa och sega tillställningar. Ja, jag vet att jag retar gallfeber på massor av människor när jag säger så. Å andra sidan kanske någon kan fundera på vad som verkligen krävs för att få en familj att lägga 5-6 timmar av en helg på att åka till en travtävling. Läs era bekantas facebookstatusar och se vad de hinner med på en helg. Att klämma in ett stort block trav där låter sig inte göras utan att ganska mycket annat får stryka på foten. Fyra timmar en vardagkväll är inte heller så attraktivt.
  • Fler och fler människor saknar anknytning till travet. De äger inte själv eller har någon bekant som äger en travhäst. De bor inte nära någon travtränare, de har ingen arbetskamrat som är amatörtränare. Det man vet om trav kommer från TV, men det är svårt att skapa ett djupare intresse där. Finns få att fråga hemma i soffan.
  • Spel på trav är för svårt att sätta sig in i, i förhållande till vad man vinner. Detär ett argument jag hört flera gånger från yngre personer. För höga spelavdrag, få hjälpmedel för optimalt spelande och spelformer där det i slutänden är mer tur än skicklighet om man vinner. De jämför med poker, casinon och vadslagning med fasta odds. Man kan tycka mycket om travet, men spelet är en bärande del för att hålla intresset uppe. Om ATG inte har den vassaste spelportföljen blir det ointressant för nya spelare att testa.

Om vi så lägger till Xpresstrav vid våra största travbanor där man som publik bara får se hälften av loppen live, och så att V75 förskjutits från att vara ett folknöje på lördagseftermiddagar till att försöka bli ett folknöje en bit in på lördagskvällen, då har vi en rätt tydlig bild av publikproblemet. Sammanfattning: Det är alldeles för bekvämt att sitta hemma och följa travet, lägga spel och må bra jämfört med att åka ut till banan.

En del saker går att åtgärda, annat är ganska hopplöst att ordna inom ett rimligt tidsperspektiv och med en hållbar kostnadsram.Travet måste kunna hålla sig kyliga här och inte tro att det går att renovera gigantiska restauranger och publikutrymmen, och så kommer publiken tillbaka. Det gör den inte, inte ens om man samtidigt avskaffar Xpress-travet och senare starttider. Det är 30 år av felpositionering vad gäller publik som skall tas igen, det kan mycket väl vara så att det tar 30 år att rätta till det, om man gör allt rätt.

7 tankar på “Travets publik”

  1. Du har säkert rätt – frågan är bara, vem tar första steget och anpassar en av landets arenor till verkligheten? Vore ju trevligt om ST kunde gå in och stötta en bana och bygga en mönsteranläggning för såväl spelare/publik som aktiva och hästar. Men än så länge har intresset varit störst att hålla Hästsporten Hus uppdaterat….

  2. Redan för 15 år sedan när vi var aktiva amatörer, så påpekade vi problemet. Men istället gömde man sig bakom sport, spel och spänningparollen och var inte ett dugg intresserade av att göra nått extra för sin publik. Man har missat att vara rädd om amatörtränarna, profftränarna har missat att vara rädd om sina hästägare . Allt är så stort och komplext. Alla försöker mjölka alla på pengar, istället för att fokusera på att få ut till allmänheten hur kul det är med trav. Programmet Stjärnkusken var toppen, men gjorde travbanor/travsällskap nått av den hypen? Inte ett skit…

    • Och sedan när en av stjärnkuskarna visade sig ha cirka 1,5 promille en lördagsmiddag så gick det åt skogen också. (Han/hon skulle inte ha tagit den sista ölen)

  3. Häller nog med om allt. Det viktigaste är att det finns ingen grundbult. Alltså ett stort beslut som fixar till allt. Den stora frågan är ”vill man ha banpublik”. Vill man inte det skall hymla med det utan anpassa alla beslut till det. Svarar man ja på frågan skall man klart definiera vart man vill sätta delmål och fatta en mängd beslut som alla leder lite närmare målet.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.