Transparens

I fredags hade Linn Andersson sin första krönika i Travronden, där hon i egenskap av hästägare visar stor misstro mot hur pengarna förvaltas inom travet. Den misstron finns på många ställen, och att man inte lyckas förklara hur pengarna används inom travet måste anses som ett misslyckande. Transparens är något som inte direkt genomsyrar den administrativa och den ekonomiska delen av travet idag.

Alla som jobbat inom näringslivet de senaste 20 åren vet att transparens har varit en viktig ingrediens inom management på alla nivåer. Internt för att alla skall känna sig delaktiga och vilja dra åt samma håll. Utåt för att visa att man står för sunda värderingar. Kunder har en tendens att inte alltid agera utifrån sin plånbok om det finns alternativ man upplever som etiskt bättre. Det här har blivit viktigt överallt. Inte bara för stora företag, utan även för småföretag och inte minst ideburna organisationer. Fackförbundet Kommunal, som organiserar många av Sveriges hästskötare och som tecknar kollektivavtal med travtränare, är ett typiskt exempel för vad som lätt händer när det inte finns transparens.

Svensk Travsport är en medlemsorganisation. Man finns inte till för att serva eller berika någon annan än sina medlemmar. Det finns ingen ägare i toppen som kan se fram emot generösa utdelningar eller ett ökat värde på organisationen. Istället har man tiotusentals aktiva proffs, amatörer, lärlingar, hästägare och uppfödare som förväntar sig att verksamheten fungerar. Lägg till ett stort spelarkollektiv och en hel del publik som också känner samrörande identitet med sporten på olika plan. Man har, ännu, ingen konkurrens i form av andra travförbund som istället vill ta hand om medlemmarna, stamboken, organiserandet av tävlingar etc.

Det spelbolag, ATG, som Svensk Travsport äger har dessutom endast en förmedlande roll. Spelarna spelar hela tiden mot andra spelare, och ATG tar alltid ut sin andel först. VR-projektet och Boost är första gången där man spelar mot spelbolaget, men ändå med rätt tydliga regler för vad som är ens vinstchans. Allt finns reglerat i ett officiellt spelreglemente som är helt transparent. Något annat skulle inte vara möjligt, vem skulle i längden vilja spela utan att kunna förstå hur mycket pengar som betalades åter till spelarna?

Även Sveriges aktiva inom travsporten lever med en tvingande transparens. Varenda krona de kör in redovisas på Svensk Travsports hemsida. Alla hästar man har i träning, alla fel man gör som bestraffas med böter eller avstängning finns på den hemsidan. Ingen kommer undan, och historiken är lång. De aktivas telefoner ringer oavbrutet och där är journalister som vill veta mer om alla hästar som skall starta. Ponera nu att en travtränare skulle besvara alla frågor med “Det kan jag inte uttala mig om av konkurrensskäl, men du är alltid välkommen att sätta din häst i träning hos mig. Jag har ambitionen att bli Nordens ledande travtränare år 2020”. Det skulle ju bli ett ramaskri. De allra flesta aktiva förstår att ingen kan bli en större stjärna än vad deras sport är stor.

Tyvärr finns inte den här öppna miljön när man kommer till den administrativa delen av travsporten, de lokala sällskapen, travets centralförbund och dess spelbolag ATG. Man har en närmast rabiat hållning i frågan och allt skall vara stängt, slutet och hemligt. Kontrasten mot de aktivas verksamhet är total, och det är en väldigt tydlig frontlinje som börjar redan i travsällskapen. Inga travsällskap har idag någon policy att ha sin verksamhet öppen. Att publikt våga berätta hur mycket pengar man lagt på banskötsel, vad publikintäkterna gett, hur mycket restaurangen gett, vad man betalat i styrelsearvoden etc. är man uppenbarligen inte mogen för.

När man öppnat upp ATG:s potter för spel från utlandet har tystnaden och hemlighetsmakeriet varit nästan totalt. Alla frågor har bemötts med att man tyvärr inte kan, vill eller får kommentera det. Frågorna har blivit obesvarade, men samtidigt har det i bakgrunden varit avstängningar, regeländringar och begränsningar för att försöka komma komma åt den röta man uppenbarligen haft i och med utlandsavtalen. Till slut blev det helt ändrade avtal. Det var uppenbarligen så att de första avtalen inte var så bra. Det var så som den kritiska spelarkåren sagt hela tiden.

Det finns en hel del pedagogiska poänger med öppenhet och transparens. Det känns troligen lättare att betala in sin avgift om någon tusenlapp för att få träna sin häst på travbanan om man vet att travsällskapet lägger fem miljoner om året på att sköta och underhålla den. Att öppet och tydligt kunna berätta vad alla pengar används till kan dessutom leda till en hel del positiv media. Att kommunpolitiker förstår att en travbana i sin kommun är en enorm tillgång, och att konsekvenserna blir stora om den försvinner.

Travsporten borde mycket stolt kunna säga till både sina aktiva och till kommuner och andra intresserade att man lägger hundratals miljoner på att hålla ett 30-tal moderna travbanor, spridda över hela landet, öppna för träning och tävling de flesta av årets dagar. Öppna för proffs, amatörer och ponnytravare. Man borde kunna berätta mer om de löner man betalar ut till personal och funktionärer en vanlig tävlingskväll. Pengar som tjänas av många olika människor som inte sällan bor på en landsbygd där det är ont om jobb. Vad finns det att vinna på att hålla sådant hemligt? Det borde ju sammanställas i tabeller som något att vara stolt över. PR-värdet i att vara en god kraft i samhället är stort.

Det allra mesta av alla kostnader skulle rätt så enkelt kunna presenteras så, uppdelat per bana. ATG skulle med fördel kunna följa efter och berätta mer om vad deras satsningar kostar. Ta t.ex transpondersystemet. Är det så farligt att berätta vad det kostar, och vad man vill få ut av det? Är det inte värt något att göra det till allas system istället för ledningens hysch hysch-projekt? Då skulle man med stolthet sätta fast transpondern på rätt sida av hästen. Man blev ju en del av det, jobbade mot samma mål.

Samma sak med SHL-avtalet. Borde inte travets och hockeyns representanter stått tillsammans och berättat vilka pengar som nu ATG pumpar in, och som hockeyn skall leverera ett marknadsföringsvärde för? Då hade vi plötsligt stått där tillsammans och haft ett gemensamt mål, och alla hade vetat vad som gäller. Även för SHL-klubbarna hade det funnits en förståelse till att leverera. Nu verkar det där finnas en rädsla för att man sålt sig för billigt, och att det kanske är bättre att motivera knattarna att sälja bingolotter istället för andelar i ett V75-system.

Jag vill poängtera att man inte behöver samma detaljrikedom som den transparens de aktiva tvingas ha, utan det duger gott med ärligt specificerade kostnader och intäkter. Berätta t.ex. vad en typisk sändning av V75 kostar för Kanal 75. Man behöver inte gå in på enskilda medarbetares ersättningar. Jag tror inte att någon föreställer sig att det är gratis, men folk vill veta att där inte döljer sig något grosshandlarvin. Man vill veta att där är inga safariresor, det är inga porrföreställningar på travrestaurangerna och representationen är mycket måttfull.

Kraven på transparens blir naturligt större när det är bistra tider. Misstänksamheten sprider sig när ens egen ekonomi inte alls utvecklas som det verkar göra på andra håll i organisationen. Nyttan med att utförligt och pedagogiskt förklara satsningar som görs är stor.Att följa upp och peka på vad som gick bra och inte så bra är också stor. Alla vill veta vad man fick för pengarna, veta att tack vare min uppoffring så blev det bättre i det långa loppet.

Allt detta är självklarheter i ett modernt ledarskap. Det har lärts ut av managementkonsulter i blå skjorta utan slips som hållit kurs på sörmländska slott i flera decennier. Hur har travet (och kommunal) kunnat missa det här?

9 tankar på “Transparens”

  1. Ja, så bör naturligtvis de aktiva agera. Hänvisa till konkurrensskäl och inte lämna ut några upplysningar förutom vad reglementet föreskriver – skoinformation strax före utsatt tidpunkt. Det ÄR dessutom i regel en nackdel att ge konkurrenterna frivilliga och sanna upplysningar om den egna hästen och taktiken.

    Detta skulle garanterat få tipsbolagen och journalister att reagera. Då kanske även monopolföretaget ATG´s ansvariga skulle begripa nödvändigheten av transparens och inte hänvisa till en obefintlig konkurrens.

    Ett sådan tillfällig aktion från de aktivas sida tills ATG ”tvingas” bli transparent skulle, menar jag, bli lönsam för travet över tid då ATG – oavsett ledningens egna höga tankar – faktiskt inte är världsklass i precis allting.

  2. Pingback: Anonym
  3. Fantastisk inlägg som alla travsportsintresserade borde läsa, begrunda och prata om.
    Må rätt kvinna/man få läsa detta inlägg så kan vi resterande drömma om att ”vår” travsport bara blir bättre i framtiden!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.