Travets svarta hål

Nästan alla travbanor pratar om vikten av att det skall vara bra mat på banan. Man skall ha en bra restaurang där. I vart och vartannat floskelfyllt dokument om hur publikutvecklingen skall vändas, det har producerats en del sådana de senaste 30 åren, pratar man om mat och restauranger.

Jag tror att de flesta evenemangsbesökare är ganska inställda på att maten på ett evenemang är av enklare typ. Snabbmat eller i bästa fall en enklare temabuffé är vad man förväntar sig. Vill man äta gott så finns det många restauranger som har oerhört mycket bättre mat än vad en travbana kan erbjuda, och dessutom en så mycket mer gemytlig miljö.

När människor besöker en konsert, går på hockey, fotboll eller en friidrottsgala, så inte är det för att äta. Inte på motorevenemangen heller, eller dem som hejar fram skidåkarna i spåren. Alla festivaler i våra städer, marknader och jippon. De är väldigt befriade från trerätters middagar på bord med duk. Publiken vid våra stora ridsportevenemang är inte där för att äta gott heller. Men travet framhärdar.

På våra travbanor finns tillsammans plats för tiotusentals matgäster. Tävlingsdagarna är dock få på varje bana, och det är numera få travdagar som fyller restaurangen. Beläggningsgraden är så pinsamt låg att det är svårt att räkna. Vi talar om enstaka procent baserat på att det i alla fall borde kunna vara EN besökare per plats i restaurangen varje dag, året om. Det finns så gott som inga andra restauranger som går ihop sig med en gäst per sittplats och dygn, men travet framhärdar med mycket färre gäster än så.

Vädligt stora delar av banornas inomhusytor är restauranger. De äger dessutom inte bara lokalytan, utan också utrustningen som sedan arrenderas ut. Är det någon som räknat på hur mycket pengar landets travsällskap har bundit upp i restaurangens porslin, i köksutrustning, i bord och stolar, dukar på borden och allt annat som går åt på en restaurang? Lägger man sedan till restaurangernas andel av uppvärmningskostnaderna och fastighetsunderhållet så brukar det tillskott man får i form av arrende från restautören inte räcka alls. Någon avkastning på det man investerat är det så klart inte heller.

Till banornas försvar så såg det annorlunda ut för bara något decennium sedan. När restaurangerna verkligen fylldes av människor varje tävlingsdag och man dessutom kunde sälja korv och burgare i flera stånd ute på publikplats så genererade det pengar, ehuru kanske inte så mycket som man kunnat önska.

Miljonerna far ned i detta svarta hål i en takt som få har koll på. Det är dags att sätta stopp för det. Idag finns bara en liten ätande publik kvar, och de blir allt färre. De andra har man skrämt bort genom att hela tiden nöta på med feltänket att man skall besöka en travbana för att äta. Det är dags att tänka om.

Från ång-TV till framtiden

Det har varit en del debatt om TV-kanaler som travet visas i, om tittarsiffror och lite om tider.

Låt oss börja bakifrån. Jag gillar inte senareläggningen av V75, den hamnar mitt i den heliga tid som familjen här hemma kallar för lördagsmys. Då det skall ätas något gott, tittas på TV, snaskas godis. Kanske har man gäster, kanske är man bortbjuden. Barnen accepterar inte att pappa tittar på trav då. Jag accepterar heller inte att travet får gå före min familj, så det blir oftast inte trav på lördagar längre. Jag nöjer mig med V4:an. Men av omsättningen att döma så är det fler spelare som spelar när tiderna för V75 har senarelagts. Det är bara att konstatera att det inte är jag som är normal. Jag kan leva med det.

ATG berättar stort och brett om hur många som ser deras sändningar. Jag konstaterar att det tidigare var fler som såg sju lopp på TV tidigare, än det är nu. De sammanlgda siffrorna för direktsändning + sammandrag var högre än de som ser det nu. Jag ser också att tittarsiffrorna för travet i TV, som ju kallas för succé, är överraskande låga. När nyheterna tar vid efter travet har tittarantalet nästan fördubblats. Och halv åtta när det är postkodmiljonären är tittarnatalet 150% högre än som såg på travet. I SVT har helgmålsringningen tio minuter innan travsändningen 150.000 fler tittare.

Två tredjedelar av trav-tittarna är 60+. Det är inte unikt, utan det är så TV-tittandet ser ut för i stort sett alla program i alla kanaler. De yngre generationerna tittar inte på TV-kanaler längre. När SVT visar ett program från en stor musikfestival, Bråvalla, så mäter man upp 0,0% tittare i åldersgruppen 15-24. De tittar på SVT Play istället. Kategorin 60+ dominerar också detta programs tittare, enligt MMS som utför mätningarna.

Och då är vi framme vid detta med kanaler. Spelar det något roll var man sänder travet? Ja, jag det är bra att ha en timme i TV4 istället för i en mindre tillgänglig kanal. Men den timmen får inte kosta riktigt vad som helst. Det är inte framtidens spelare som rekryteras via TV. Inte kommande hästägare, och knappast blivande aktiva. Att travet får flytta på sig för annan sport, eller i värsta fall några nöjesprogram, är bara att acceptera. När en hockeymatch i junior-VM mellan USA och Tjeckien drar tre gånger fler tittare än det direktsända travet i TV12 så förstår alla hur det är. Om jag vore boss skulle jag också flytta bort travet så fort jag hade något annat att sända.

Jag är övertygad om att ATG å det snaraste behöver satsa mer på att distribuera sina sändningar och information via internet. Inte bara på ATG.se utan använd hela batteriet med alla sociala medier. Man är läskigt anonym på Youtube, på Facebook och på Instagram. På Twitter har man i princip bara kundtjänst. Kik, Tumblr, Linkedin och Snapchat är helt okända begrepp för ATG och travet i stort. Man saknar närvaro på stora forum. Avdelningarna för trav, travlopp, travhästar etc. på Wikipedia är larvigt tunna. Det är kanske dags att börja skifta om från ång-TV till framtiden?

Matematik för travspelare

Det finns några frågor som dyker upp igen och igen. De handlar om matematik i olika former. Jag tänkte vara lite folkbildare och försöka förklara några enkla saker. Inte för att jag inte vill svara på frågor på twitter, facebook och i mail, utan för att jag tror att många är rädda för att fråga och sedan lever ett liv i okunnighet.

Fråga:  Vad hade utdelningen blivit om häst X hade vunnit istället för Y?

Svar: Ta insatsprocenten för den häst som faktiskt vann. Dividera den med insatsprocenten för den häst du ville skulle vinna. Multiplicera utdelningen med kvoten, och du får en teoretiskt utdelning. Man kan aldrig veta exakt, för om något ombud med ett mångvarvat andelsspel, eller någon med en stor flerbong hade den ena, men inte den andra, så kommer det att diffa. Det här är så nära man kan komma.

Exempel: Utdelningen för alla rätt är 50.000kr. I avdelning 3 vann en häst med insatsprocenten 25 knappt före en med insatsprocenten 5.
Då räknar vi så här:
25 / 5 = 5
5 x 50.000 = 250.000
Svaret är att om 5%-aren hade vunnit så hade utdelningen blivit c:a 250.000kr.

En svårare variant. Utdelningen för alla rätt är 90.166kr. I avdelning sex vann en häst med insatsprocenten 25,15. Jag hade en häst som hade insatsprocenten 9,57. Vad hade utdelningen blivit?

25,15 / 9,67 = 2,60

90166 x 2,60 = 234.431kr

Svaret är att med den andra hästen hade utdelningen blivit c:a 234.431kr.

Fråga: Hur mycket längre är det att springa ett spår längre ut?

Svar: En svensk standardsulky är ungefär 1,40m bred. Man brukar försöka att ha lite lucka mellan så att man inte punkterar varandras hjul eller fastnar. Med 1,60m mellan respektive innerhjul så multiplicerar vi det med π, dvs 3,14. Då blir varje kurva c:a 5 meter längre. Att gå i andra spår under ett lopp över 2 varv innebär 4 kurvor, eller c:a 20 meter längre väg. Det är 7-8 tiondelar snabbare kilometertid man måste gå.

Att attackera i tredjespår genom sista kurvan innebär således c:a 10 meter längre väg.  Om du dessutom då skall avancera från en position långt bak vill det till att man har spurtkrutet torrt. Därmed är vi framme vid nästa fråga.

Fråga: Hur mycket är en längd?

Svar: En hästs längd mäter man från bogen fram till sittbensknölen bak som sitter längst bak på det vi vanliga kallar baken på hästen. De flesta hästars längd är ungefär lika som deras mankhöjd. En travhäst är alltså runt 150-170cm lång. Sedan tillkommer hals och huvud, och i trav hänger det ju en sulky bakom. Lite beroende på hur stora hästarna är, vilka sulkyer som sitter på och vilka marginaler man har, så är ett ekipage i travloppen mellan 3,20 – 4m långt.

Om man sitter och avvaktar i fältet, 5-6 längder ned i ytterspår genom ett lopp har man efter 1500m sprungit 15m längre än ledaren. Man har trots det 20 meter fram till ledaren, och man måste gå i tredjespår genom kurvan . Ett spår som gör vägen 10m längre gentemot ledarhästen. Det är alltså 30m som skall tas på 640m löpsträcka. Det är c:a 5%. Om ledaren springer i 1.12-tempo behöver man springa 1.08,4 för att det skall bli dött lopp (efter att ha gått en 1% längre väg än ledaren de första 1500 metrarna). Och då får vi hoppas att ingen lus är i vägen så man måste ut i fjärde spår…

Det är därför det är så svårt att vinna lopp bakifrån.

Fråga: Vad betyder vikten på en kusk för hur mycket hästen måste anstränga sig?

Svar: Vikten betyder mindre när man sitter i en vagn bakom än när man sitter på hästen, men den är absolut  inte oviktig. Alla som kört bil med släpvagn bakom vet att last känns, och det är segare att accelerera. Därtill får man mer vindfång.

Precis så är det med kuskar också. Att väga 90kg istället för 70kg betyder en del för en häst som skall spinga i hög fart. Det blir segare att accelerera i starten och vid en speed, och en bredare kusk utgör mera vindmotstånd. I Sverige har vi inga kuperade banor som t.ex.Vincennes, men i den backen lovar jag att hästen är glad för varje kilo mindre den har att dra på.

Det saknas exakt vetenskap om detta. Det är t.ex. troligt att en större häst är mindre känslig för vikten än en mindre häst. Det är ganska troligt att vikten betyder ännu mer på tyngre och lösare underlag, men å andra sidan spelar hästens steg kanske ännu mer roll där. Hur som helst vill jag påstå att 10kg extra tung kusk betyder 0,5 – 1 sekund per kilometer när vi talar om tävlingsfart i trav.

Snipp snapp snut – så var sagan slut?

Paribet står nu efter årsskiftet inte längre med som en av ATG:s internationella partners. Bolaget med spelare som så sent som på nyårsaftonen spelade V4 och satte en multibong gånger 11 som gav drygt 60.000kr, och som mycket frekvent spelat in stora summor pengar, vill alltså inte alls vara med längre när ATG förändrade avtalen.

Det finns flera pusselbitar som måste hamna på plats för att ett sådant upplägg som Paribet varit, skall kunna fungera.

Den första pusselbiten  är att man får en tillräckligt stor rakeback. Det kan bara ske om något spelbolag är beredda att bjuda på sina ”dumma pengar” som kommer in i systemet via mindre initierade spelare som spelar för att det är kul. ATG som har massor med sådana pengar från Harry Boy och farbröder som minsann spelat ett 128-raders sedan V65 startade. I Paribets fall blev det här bingo genom att man fick ett eget avtal med ATG som gav direktaccess till hela potten. Ett bolag startat av spelare som får avtal direkt med ett aningslöst och naivt ATG. Måste man som spelare gå genom andra spelbolag så kan man förvisso få en riktigt hygglig rakeback, men naturligtvis vill den som sitter med avtalet tjäna pengar också. ATG:s nya avtalsmodell där man delar på nettot ger inga fördelar av att omsätta pengar från skickliga storspelare längre.

Den andra pusselbiten är att man har kompetens för att skapa en spelrobot som i praktiken måste kunna tala direkt med ATG:s dator. Den måste laddas med en algoritm som leder till överskott på spel. Spelet har fungerat ungefär som robothandeln på börsen där man hela tiden värderat andra spelares drag. Paribet har haft sin server ståendes i Tyskland för att slippa långa svarstider när data skall få fram och åter över Atlanten. Det är nära till ATG och kanske också andra marknader där man verkar. Då kan man spela med de absolut senaste oddsuppdateringarna och vänta tills startbilen satts i rörelse eller kommandot ”Klart” ekar ut över banan. Att gå genom något annat spelbolag som skall priocessa spelet via sina servrar, ger inte tillräckligt nära spel tidsmässigt. Det är också tveksamt om ett seriöst spelbolag verkligen vill acceptera att gigantiskt stora spel levereras i form av stora datafiler som skall skickas vidare. Har man en i grunden seriös verksamhet vill man inte äventyra den med att låta någon röra sig i gråzoner för det tillåtna. Lagar om penningtvätt eller finansiering av kriminell verksamhet är inte att leka med i vissa länder.

Den tredje pusselbiten är ekonomin, att ha en kassa som räcker till att täcka för de gånger då man inte vinner. En kassa som räcker för insatserna som tidvis varit stora. Återigen så skulle ingen seriös aktör låta ett spelsyndikat spela  mot kredit med endast deras kommande vinster som säkerhet. Då måste pengarna upp på bordet (in på kontot först).  Det här har ju med Paribets avtal löst sig på ett alldeles enastående sätt. Man fick kredit av ATG med månadsavräkning. Det var säkert praktiskt för ATG, men de SMS-låneföretag som idag lånar ut pengar till spelare tar oerhört bra betalt för det. Det gjorde inte ATG.

För Paribet, som vid tiden då man skrev avtal med ATG inte hade någon annan verksamhet, så blev detta en osannolik bingo. Det har talats en hel del om vem som legat bakom, min mening är att det är internationella ”affärsmän” med spelintress och som har en rätt så tvivelaktig moral. Det har säkert funnits svenska inslag där också, men inte enbart svenskar.

När en sådan här pestböld tillåts växa till sig i spelet skapar man också en hel del andra problem som annars inte är så sannolika. Ett av dem är att incitamenten att börja fixa och rigga resultat blir stora, och att de ekonomiska resurserna att både köpa och hota sig till vissa önskvärda resultat finns. Spelbolag som i vanliga fall ser sådant här då insatserna börjar springa iväg finns ju inte på en marknad som ATG:s där det är spelare som spelar mot andra spelare.

Ett annat problem är att spelet blir en del av avancerad penningtvätt. Med diverse fiktiva konton och betaltjänster kan pengar flyttas mellan kontinenter, de kan byta valuta och utan problem flyttas från t.ex irländska droglangare till pakistanska terrorister. Säkerhetstjänster världen över som försöker punktmarkera terrorister och organiserad brottslighet är mycket uppmärksamma på spelbolagens aktiviteter eftersom de är som ett nav i massor av transaktioner.

Nu är det (förhoppningsvis) slut på sagan om Paribet hos ATG, och jag hoppas att någon på ATG en dag orkar författa en vitbok så att det aldrig mer händer där. Något för andra spelbolag, universitet, myndigheter, betalningsförmedlare, spelintresserade och idrottsutövare världen över kan lära sig ifrån vad som händer när man hamnar i klorna på totalt skrupelfria spelhajar.

Önskelista till 2016

Egentligen brukar det ju vara till jul man lämnar önskelistor till tomten, men jag har några önskningar på året 2016 för svensk travsport:

  • Inga dopingfall. Tränare, veterinärer, foderleverantörer och andra aktiva ser till att det inte finns en snöbollschans i helvetet för att det skall kunna bli ett positivt dopingprov. När jag ändå önskar saker så vore det trevligt om inga hästar heller fick blödande hovar av barfotalöpning, och om vi slapp riktigt fula drivningar.
  • ATG tar hjälp av en managementkonsult som förklarar för dem att de som ett rent förmedlande spelbolag kan vara mycket mer öppet och transparent än bookisar som jobbar med fasta odds. Och spelarna kommer älska att veta vem de spelar emot, och hur det spelas.
  • Banorna börjar jobba med sina arrangemang så att man som publik känner sig välkommen. Några banor gör det bättre än andra idag, men det finns mer att göra. Det man nästan aldrig ser är evenemang för dem med lite mindre ekonomi. Om man nu har en stor uppvärmd läktare under ett lunchtrav, så se till att fylla den med pensionärer som äter sopplunch för 30kr. Ge dem möjlighet att köpa kaffe och kaka efteråt för en tia. Bjud in arbetslösa också.
  • Att man i sitt tänkande byter ut kvantitet till kvalitet. Lopp skall vara fulla. Är det ”stortrav” är det troligen bättre med lite bättre startfält i färre lopp än att så många som möjligt bereds plats ”att visa upp sig”. Det finns en hel del lopp efter t.ex. V75 och efter kvällens V64 som inte intresserar särskilt många. Vi ser extra ramlopp på stortravsdagar som gör tävlingsdagen oändligt lång. Spara in de här loppen och ha lite mer resurser för att dela lopp när det behövs.
  • Att man får en annan syn på ”vems” spelomsättningen är. Jag anser att det i första hand är arrangörens pengar, som denne skall bekosta sin anläggning och arrangemang med och som prispengarna skall fördeleas ifrån. Med mer pengar som kommer till arrangören vid internationellt spel kommer det att bli mer attraktivt att öppna upp gränserna och ordna lopp som är öppna för alla länders hästar. Det lockar i sin tur till spel från ett större spelarkollektiv än annars. Dagens tänk där spelomsättning är spelbolagets pengar har skapat rakeback-bolag i utlandet och en ganska så protektionistisk travvärld.
  • Mera och fred och kärlek på bekostnad av hatet. Vi skall inte sluta att kritisera sådant vi inte gillar. Däremot hoppas jag att många fler klarar av att kritisera konstruktivt, och att också kritisera positivt under 2016. Färre svordomar, lite mer förlåtande, uppmuntrande istället för nedvärderande. Det betyder en hel del.

Gott nytt år!

Lite nya propositionsgrepp?

Nu är vi ju verkligen inne i den här årstiden då det ärligt talat är rätt så tunna fält på våra travbanor. Det är inte så att det är dåliga hästar som springer i loppen, men de har ärligt talat svårt att hävda sig när det är storloppssäsäng i Sverige. Nu körs inga stora lopp här, de allra bästa hästarna vintertränas eller siktar på de penningstinna loppen i Frankrike. Vi närmas oss för övrigt alltmer den dag då hästar med svenskintresse kommer vinna mer utomlands än i Sverige per år. Det borde vara en tankeställare för dem som jobbar med att styra svensk travsport.

För att göra våra svenska tävlingar lite roligare och mindre förutsägbara så tror jag man skall testa en gemensam propostion till V75-avdelningarna ibland. Jag tror man kallar det för amerikansk proposition ibland, och det används ibland till breddloppen. Man bestämmer att denna dag är det t.ex. 1640 meter med voltstart som gäller. Alla får anmäla oavsett startprissumma, men normala rikstotoregler gäller så klart vad gäller halvrader och färsk start i raden. De 84 hästar med högst poäng delas sedan in i sju lopp efter startprissumma. Man överger helt enkelt divisionstänkandet, och låter de 12 hästarna med högst startprissumma starta i ett lopp. De närmast 12 följande i nästa lopp etc.

Fördelen är att det blir fulla lopp. Det blir lite gambling över vem man får möta, vilket är en extra krydda för spelarna att bena ut. Men framför allt så är det sju avdelningar med hästar i form vi får se. Ingen som slinker med som har blott en handfull poäng eller i värsta fall inga alls bara för att det var dåligt anmält.

Vill man inte ha detta i alla lopp, så kan man ju bryta ut t.ex. fem av dagens lopp att ha detta anmälningsförfarande. Då blir inte alla lopp på kupongen över samma distans med samma startmetod. Kan också användas på t.ex. V64 för att försöka skapa lite mer intressanta lopp så här års.

Man behöver inte köra det alla tävlingsdagar, men plocka fram det ibland för att försöka ge spelarna något lite nytt att bita i.

Lalleriet del 2

ATG fortsätter att ha problem. Igår måndag stod spelet still hela förmiddagen. Lunchtävlingarna fick skjutas fram en halvtimme för att man skulle hinna spela. Det syntes ändå på omsättningen som var lägre än vanligt.

Nu ikväll är det problem igen. Ombudens terminaler får inte kontakt med ATG, inga spel kan läggas där. Ombud som är arga, upprörda, förbannade, uppgivna etc låter vädra sin frustration på sociala medier. Kanske försöker de sälja en trisslott eller en bingolott till sina kunder.

Alla som vet något om datasystem och driftsmiljö vet att ATG:s datasystem är rätt så komplicerat att försöka beskriva med ord för lekmän. Det finns saker kvar från en tid som är passerad för länge sedan, och där skall det samsas med det allra senaste.

Jag kan inte låta bli att tycka att man just nu investerar i fel ände. Positioneringssystem, ny studio, sponsringsavtal, massor av ny personal med långa titlar på engelska, virutella hästar och en hemsida som utvecklas i hög fart. Men det som skall klara av anstormningen av nya spelare som dessa åtgärder skapar, det har man inte gjort så mycket åt.

Nu börjar det att kosta pengar när det blir driftstörningar. För den som varit med en längre tid är det inget nytt. Då och då i perioder har ATG haft driftstörningar när man inte uppdaterat hårdvaran i samma takt som spelet och belastningen på systemet ökat. Därför är det förvånande att man nu bygger på massor av funktioner på ett system som alla vet inte räcker till.

Nu sitter man med ett system som troligen kommer att kräva massor av konsulter, övertidstimmar och jourersättning. Det kommer skapas mer nödlösningar som ytterligare komplicerar strukturen i en redan rörig miljö. Kanske blir lösningen att man försämrar servicen till sina kunder. Det har hänt förut. Vi har tidigare sett hur man nära spelstopp inte fick lämna in reducerade system eller hur lopparkivet togs bort ett par timmar före V75 så att ATG:s datakapacitet skulle räcka till.

Ett helt nytt datasystem för ATG skulle kosta i runda slängar en halv miljard. Skriver man av det på fem år är det 100 miljoner per år. Vad den här röran som råder nu kommer att kosta är det ingen som vet. Jag vet dock säkert att skall man nå de 300 miljonerna 2018 så får man lov att ordna till det här snabbt, annars blir det minussiffror rätt så snabbt.

#travgranskning

SVT:s Sportspegeln har börjat granska djurskyddet inom travet. Det är bra. All publicitet som man kan hantera är bra. Man började med att ta upp en sårskada som Art On Line har haft under närmare två år. Jag förstår kritiken. Jag håller med om att blödande sår inte skall finnas på tävlande hästar. Att man accepterar att hästar startar med sådana sår öppnar upp för en hel del annat också, och så skall vi inte ha det.

Jag vill ändå påstå att travhästar är mycket väl omhändertagna, mycket bättre än medelhästen tas om hand i Sverige. Något annat än det allra bästa fungerar inte om man skall få en häst att duga på tävlingsbanan.

Travstall är vanligen väldigt väl underhållna. I stall, boxar och hagar har man gjort sitt allra bästa för att hästen inte skall kunna skada sig på något. Hästar får det bästa fodret på marknaden, och höet är ofta väldigt ordentligt analyserat. Boxarna mockas ordentligt och rengörs varje dag. Hästarna pysslas om av skötare från tidig morgon, till sena kvällen.

Varje antydan till skada behandlas grundligt av veterinär, för att det inte skall bli värre skador och för att hästarna inte skall ha ont. Travhästar vaccineras och avmaskas regelbundet.

Travhästar visas regelbundet upp. Dels är det hos de flesta professionella travtränare rätt mycket människor som rör sig på gård och i stall. Det är hästars ägare, leverantörer, transportörer, kollegor etc. Att ha missförhållanden där skulle aldrig accepteras. Dels skall ju travhästar gärna tävla om man skall få någon avkastning från dem, och att komma med en häst som inte ser ut att vara väl omhändertagen till en travbana låter sig inte göras. En sådan häst skulle knappast prestera något på banan, och bandomare, veterinärer och kollegor skulle garanterat reagera om en häst inte såg bra ut.

Om man ser till de kontrollmyndigheter och rättsväsendet som övervakar djurskyddet i Sverige så har de inga stora problem med någon av hästsporterna, eller för den delen ridskolorna. Hästar som får daglig omvårdnad och har många människor omkring sig tas som regel väl omhand. Det är värre med djur som hamnar hos ensamma människor, och som dras med ohälsa, dålig ekonomi eller ett intresse som inte längre finns.

Det är där man hittar de verkliga fallen av vanvård. Hästar som inte fått sina hovar verkade på mycket länge, hästar som inte får komma ut i hagen, som saknar sällskap, som inte får boxen mockad och får foder av tveksam kvalitet lite sporadiskt. Hästar som står i dragiga, mörka och fuktiga stall som det var länge sedan någon ens drog en pensel över. Det gäller för övrigt inte bara hästar, utan alla djur som hamnar hos fel ägare.

Hashtaggen #travgranskning som Sportspegeln lanserade igår har totalt använts i fyra inlägg i skrivande stund. Jag tolkar det som att man ute i stugorna inte precis rasar över det som Sportspegeln visade igår. Det är bra att man förstår att travet ägnar mycket tid och resurser på sitt djurskydd.

Lalleriet

Nu börjar jag kunna skönja att den professionalism som man kan begära av ett spelbolag börjar halta. Det går nästan inte en enda vecka utan problem för ATG.

Igår dök det upp ett felmeddelande om att nya kunder inte kunde registrera sig. Det är ju kanske inte så bra eftersom det var en av årets största jackpottar som stod på spel, och om något är det väl sådant som lockar nya spelare.

Idag har ATG kommit på att deras startlista till Prix de Bourbonnais var fel, och man stoppar därför V4 och allt spel till just det loppet, som ju var dagens huvudnummer. Det är inte första gången som ATG ställer in spel till Vincennes detta vintermeeting.

För en vecka sedan havererade ATG så att man inte fick fram någon utdelning från V64 förrän dagen efter.

Alla sådana här saker signalerar till mig som spelare att ATG inte är så professionella som man skulle önska att de var. Hela tiden måste man reagera på felaktigheter istället för att ordna problemen i tid. Det öppnar upp för en misstanke att det kanske finns annat som inte är OK, men som inte upptäcks.

Varje sådan här händelse ger ATG:s personal mycket jobb. Det ger spelare som blir ledsna, arga och besvikna. Det orsakar tappad omsättning. Det ger en massa publicitet åt fel håll. Istället för helsidor med jublande mångmiljonärer som vunnit storkovan på spel, tvingas man dela utrymmet med rubriker om att det inte fungerar.

Jag tror det är viktigt att man får ordning på sådana saker hos ATG nu, annars kommer det bli en jobbig uppförsbacke att jobba med. Att ständigt behöva vara defensiv och be om ursäkt när man istället behöver vara offensiv och åtnjuta stort förtroende betyder en del i slutänden för hur enkelt det är att få med sig alla åt samma håll.

Sluta flytspackla allt

Flytspackel använder man vanligen på golv för att få dem absolut jämna och plana. Ingenting får sticka upp. Flytspackel är också någonting som präglar svensk travsport. Ingenting får sticka ut.

Den första grundstenen i detta är att banorna ser ungefär likadana ut. De är 1000 meter långa, ungefär lika breda, har samma dosering i kurvorna etc. För säkerhets skull ser baksidan på spelkvittona i totokassorna likadana ut, programmen är närmast identiska, tävlingarna börjar alltid samma tid, har lika många lopp, de olika spelformerna har samma starttider och så vidare. Till och med informationstavlorna ser ungefär likadana ut. Det är en likhetsfascism utan dess like.

Sedan fortsätter det. Banornas propositioner ser ungefär likadana ut år från år. Samma distanser, samma tillägg, samma prispengar. Ungefär samma datum år från år, samma lopp ligger tillsammans på samma tävlingsdag, år efter år. Måste något ändras så blir det stora rubriker.

För att verkligen se till så att även de största loppen inte sticker ut för mycket så dränker man dem gärna i en rad mediokra ramlopp. Varje travfest skall bli dubbeltrav, eller helst trippeltrav med tävlingar tre dagar i följd. Att man inte har pengar för några högre prispengar, eller hästar i tillräcklig mängd för att fylla loppen med jämna och intressanta fält är inget hinder för denna strategi. Travfest betyder kvantitet hellre än kvalitet idag.

Vi har runt 50 tränare och kuskar som dominerar travet totalt. De kör in 80-90% av prispengarna, samma gäng varje år. Ibland byts senior ut mot junior, men det är samma stall och samma efternamn. I trav-tv ser vi ungefär samma människor dag efter dag, år efter år. De gör sin grej, använder sina slitna klyschor för att beskriva värmningar och provstarter.

Jag skulle vilja att vi travet vågade överge flytspackel-eran och istället gick in för att försöka göra saker lite annorlunda. Jag vill se i alla fall tre banor som vågar överge sin 1000m-oval för att istället bygga en bana som mäter 1300-1350m. Det skulle ge lite andra distanser, det skulle ge längre upplopp och färre kurvor som inte är lika skarpa. Kanske också satsa på lite olika underlag mellan banorna. Ser fram emot den banan där det är lite tyngre underlag, för den som har vältränat.

Banorna behöver också profilera sig mera och visa var de hör hemma. Hjälpa till att profilera sin bygd och lokala företag mot publiken som sitter vid ATG Live och tar del av det hela. Det är nästan alltid fler som ser loppen via ATG Live än det är besökare på banan. Profileringen kan ju se lite olika ut, men avspegla sig i hederpriser, i loppnamn och den allmänna grafiska profilen på banorna. Lokal mat på restaurangerna etc. Målet är ju att skapa ett värde för hela omgivningen med att ha en travbana i bygden. Då backas man upp på ett annat sätt när besparingskvastarna vill sopa rent.

Propositioner är något som man gärna får jobba mera med. Experimentera lite med, göra lite annorlunda. Vi har haft breddlopp i några år nu, men jag har ännu inte sett propositionen att det bara är för kuskar som ännu inte vunnit lopp. Snabblopp med förhöjda prispengar finns det gott om, men kanske borde någon eller några våga sig på att skriva ut ett lopp för amatörtränade och amatörkörda hästar med 100.000kr i förstapris?

Jag ser heller inget hinder med att man låter banorna ha lite olika reglementen, precis som man idag har open stretch på ett par banor och vinklade startvingar. Jag kan se regler som att galopp efter 300m medför omdelbar diskvalifikation på en bana där kallblod sällan eller aldrig kör. Jag kan se hur en bana diskvalificerar om man kört utanför bangränsen, eller att otillåten drivning alltid ger diskning. Kanske en bana där inte körspö är tillåtet, kanske en bana med permanent barfotaförbud.

Jag ser hur banorna själva sköter stallbacksintervjuer och värmningskommentarer. Nya röster, nya dialekter och som hört det lokala skvallret om vem som ställt i ordning. Framför allt måste vi våga köra våra stora lopp med en sådan kostym att det faktiskt blir en travfest. Det betyder högst sannolikt att man får skära ned antalet lopp, och kanske till och med en dag, men istället blir det en riktig höjdpunkt med creme de la creme.

Allt måste inte vara lika överallt. Helt plana flytspacklade golv må vara praktiska, men de blir aldrig lika vacka och livfulla som ett gammalt skevt trägolv.