Korta notiser per den 3:e Juli

… det är på sin plats med ett förtydligande. Jag har ingenting emot att människor från andra länder än Sverige spelar och vinner på ATG:s spel. Det jag opponerar mig emot är ATG:s system med jackpott och i kombination med spel för alla rätt som systematiskt för över stora pengar från små spelare till större. När de dessutom ganska så tydligt struntar i de regler som satts upp kan jag inte låta bli att tänka vilka andra regler man också kan bryta mot, utan att ATG reagerar.

… en kompis hörde av sig efter långloppet på V75 igår, det som Amaru Boko vann efter att ha liftat i Alfas Da Vinci’s rygg i tredjespår sista varvet. Det var enligt honom beviset för att femåringslopp behövs, för den hårdheten som Alfas Da Vinci visade, den har inte en häst som fått snabba pengar på sig i unghästcirkusen. Det kan vara så att det finns en poäng i det.

… E3-vinnarna från igår heter Uncertain Age och Policy of Truth. Den senare krossade sitt motstånd från dödens, den förre smögs fram. Fjärde invändigt, blev andra utvändigt när många attackerade i tredjespår. När det sedan Dixi Sisu galopperade på upploppet så blev innerspåret ledigt, och en kort trudelutt räckte för att avgöra.

… Ulf Ohlsson är mer eller mindre förstekusk åt Reijo Liljendahl, men han kör också Makethemark som han valde att köra i E3-finalen. Då fick Örjan frågan att köra Policy of Truth, och Örjans iskyla i dödens var kanske det som avgjorde. Det är lätt att köra för fort, för tidigt i den positionen.

… Jocose är pappa till Uncertain Age. Har väl inte haft de allra bästa stona på sin språnglista, men har heller inte visat någon vidare förärvning. Sucre visade vad han kunde i några lopp för ett par år sedan, men har sen dess inte fungerat. Att nu få en klassisk vinnare var något oväntat, men vem har sagt att trav är enkelt?

…Explosive Matter är pappa till Policy of Truth, och har några hyfsade USA-importer i Sverige sedan tidigare. Efter vad Policy of Truth visade igår så kommer säkert fler uppfödare att titta på den hingstens gener. De verkar passa svenskt trav.

… fem av stona i E3 var uppfödda av Menhammar. De tog platserna 1, 2 och 3. En enorm bragd! De hade sedan fött upp en hingst också i den andra E3-finalen. Som om inte det var nog så hade de ytterligare tre uppfödningar på V75.

… Robert Bergh vann lopp på Eskilstuna igår. Från hans stall noteras också fem starter med inhyrda kuskar/lärling på Kalmar igår.

… Lutfi kolgjini hade bara en startande i Eskilstuna, så den styrningen lejde han bort. Han passade istället på att själv åka till Kalmar och vinna två lopp av två möjliga. Som om inte det var nog så startade hans Archangel Am på Enghien under dagen, och blev tvåa där. Så här ser det ut för stora stall idag, de har hästar nästan överallt.

… Enghien hade storlopp igår, och Un Mec d’Heripre fick vinna ett lopp efter ett par gedigna insatser i Norden. Robert Bi var tvåa efter dödensresa.

… i Finland är det också stortrav. Suur Hollola för finskfödda hästar med uttagningar på lördagen och final på söndagen med 100.000 euro i förstapris handlar det om. Peter Ingves kör Shadow Woodland som tränas av Reijo Liljendahl. Örjan åker dit för att köra Surprise Lord åt Reima Kuisla. Jorma Kontio är också där, och kör Arctic Model åt Pekka Korpi. Shadow Woodland var tvåa förra året.

… det är också högsäsong för våra småbanor. Igår var det Oviken, i förrgår Lycksele. Hoting, Arvika & Karlshamn är andra små banor med några enstaka tävlingsdagar om sommaren. Menhammar hade för övrigt fyra uppfödningar på Ovikens travbana igår.

… snäppet under våra småbanor och vårt breddtrav finns bygdetravet. Igår kördes det bygdetrav på Dunevad, som ägs av Åbys sportchef Jon Walther Pedersen. Där lyckades Patrik Sjöberg, f.d. höjdhopparen, vinna lopp. Enligt rapporterna var det gott om folk på plats, fullt i klass med vad Åby har en dålig torsdag.

… idag blir det V64 från Axevalla. Startfälten ser rätt välfyllda ut. Axevalla gillar konceptet med 15 bakom bilen. Som spelare tycker jag så där om det. Startmomentet och de första 200 meterna påminner lite för mycket om en lottodragning för att jag skall tycka att det är roligt. Jag skulle vilja se ett spår invändigt där man kan ta ned galopperande hästar (naturligtvis blir man diskad då), men för att få lite mindre röra i stora fält när någon hoppar.

… att nöja sig med 12 hästar är naturligtvis en bra lösning också. Har inte riktigt förstått att de aktiva gått med på 25% fler hästar i loppet, men inte 25% mer prispengar.

 

Korta notiser per den 2:a Juli

… Hans-Owe Sundberg vann tre lopp på Solvalla igår, av tre möjliga. Han hann med en fjärde start på Eskilstuna på kvällen, det renderade i en andraplats. Andraplatsen gav dagens största prischeck. Hans-Owe har 13 starthästar på träningslistan (och nästan lika många unghästar). 66 år ung håller han högsta kvalitet och tänker på framtiden.

… Ulf Ohlsson vann två lopp på Solvalla, och två på Eskilstuna. I förrgår vann han fem lopp på Bollnäs. Segerprocenten i år är 18.

… Örjan Kihlström vann tre lopp på Eskilstuna igår, alla inom V64. En bra dag på jobbet.

… De tio kuskar som vunnit flest V75-lopp under första halvåret i år har tillsammans ett snitt på 4,5 vunna V75-lopp i veckan. Några extra V75 har vi ju sett, men siffrorna är imponerande. Kvartetten Örjan, Björn, Johnny och Erik vinner tillsammans tre V75-lopp i veckan i snitt.

… ett 20-tal tränare dominerar de flesta topplistor. De 20 mest framgångsrika tränarna har tillsammans över 2000 hästar på sina träningslistor, det är nästan en fjärdedel av alla proffstränade hästar.

… den tränare som har minst antal hästar på träningslistan av dem i toppen är Öystein Tjomsland. 35 hästar på svenska listan, nästan bara kallblod. 185 starter, 53 segrar har det lilla stallet åstadkommit.

… spelare som spelat via bingoal.be och fintoto.fi tog en fjärdedel av sexrättspotten vid V64-tävlingarna igår. Det var jackpott, och med spel på endast V6 fick de med sig dessa pengar. Jackpott på måndag igen, och vi vet redan hur det kommer se ut.

… i avdelningen ”trav är bara på kul” så har nu en Vinnie-låt lanserats. Tydligen skriven av Thomas G-son, men det är väl tveksamt om denna ens skulle ha platsat i Mello. Hur stor andel av nya spelare hos ATG är det som angivit att Vinnie-reklamen lockat dem att ”bli medlem” på ATG?

… banveterinär Anders Bergquist är åter i blåsväder. Han polisanmäler aktiva på löpande band och inväntar inga rättsliga prövningar där emellan. Ser man till landet i stort så är det många lantbrukare som har fått problem med tillsynsmyndigheter om hur de sköter sina djur, där ribban tycks ha flyttats uppåt en bra bit. Jag blir inte väldigt förvånad om någon av de anmälningar som gjorts kommer att rendera i en fällande dom.

… dagens fynd på V75 kan vara Zahara Goj i avd 3, just nu 8%, och Talassio i avslutningen, just nu 6%.

Korta notiser per den 1:a Juli

Korta noteringar om vad jag registrerat i travets värld senaste dygnet.

… om publiken som är kräsen och bara kommer när det passar dem. Just nu är det semestrar, vädret är bra. Folk kommer till travet. Det behöver kanske inte gå så fort heller, folk vill prata med andra som är där, relaxa lite. Det är alla andra dagar vi borde tala om.

… vi borde också tala om de som är nya som travpublik, och som kommer tillbaka. Eller gör dem det?

… kanske borde vi också tala om de som inte är där. Hur många av de med någon form av frikort  kom inte till Solvallas tävlingar i Onsdags?

… om hästbristen som gör att det ekar tomt i alldeles för många lopp. Inte ens på V75 lyckas man dra fulla fält i finalerna. Ikväll på V64 får vi se ett sexhästarslopp och ett med nio hästar. Inga problem med klassen i loppen, men trist med små fält. E3 Consolation för ston (alla som ställde upp i kvalet måste väl ha räknat med att starta i finalerna den här helgen?) har lockat 11 startande.

… om de kommande unghästauktionerna hos Kolgjini och på Wenngarn. Idel ädel adel. Det är så man undrar om inte kriterieauktionen kommer att kännas ganska så utgallrad?

…vad skall man då köpa? Treåringsstatistiken så här långt säger att hästar efter Maharajah, Ready Cash och Muscle Hill hittills dominerat. De kommer säkert kosta därefter på en auktion. Mitt inte så insatta öga säger att man kan få ganska mycket häst för pengarna om man väljer någon efter en hingst som var i ropet för några år sedan. Scarlet Knight, Andover Hall, Cantab Hall, From Above.

… treåringsstatistiken kan ställas på huvudet i morgon. Då avgörs E3-finalerna, och 4 miljoner i prispengar kommer delas ut.

…de internationella storspelarna kalasade på vår jackpottförstärkta V64-pott igår. De brukar göra så, och hade bara någon i Holland kommit ihåg att spela V6 hade vinsten blivit mycket större för dem. Jackpot ikväll igen, och det vore intressant om ATG kunde berätta hur mycket svenska spelare resp utländska spelare ökar sin omsättning när det är jackpot. Kanske skulle det vara orsak till att sluta med jackpot?

… hur är det med ATG:s kontroll av att det maxiamala antalet system från en spelare på respektive streckspel inte överskrids? Gör man åtminstone stickprovskontroller? Om man gör det, varför redovisar man det aldrig? Inom travsporten är det ju kutym att berätta om alla dopingprover som tas, om alla alkotester, om kontroller inom hästhälsan och om en kusk hörts om en styrning eller prestation. Men inom travspelet är det bara tystnad tills dess att något oegentligt skall rapporteras. Klart att det blir misstro och rykten då.

…finns det någon annan Solvallakusk än Örjan Kihlström som på Åby kan köra första varvet på 18,5 i ett lopp för våra bästa femåringar, med 200.000kr i förstapris och autostart? Volstead vann sedan, efter att ha ansträngt sig så mycket som behövdes över upploppet.

…det här med femåringslopp tycker jag gått för långt. Det börjar bli många sådana lopp nu, och det utarmar verkligen högsta klassen för de äldre som får vänta ett ett år till på att de unga skall mäta sina krafter.

… Admir Zukanovic har fått ordning på Stall Dencos hästar. Segerprocenten i år är 21, och med Stefan Söderkvist som ofta anlitad kusk har man fått kontinuitet och erfarenhet.

 

Diplomati är svårt

Diplomati är svårt, särskilt när man brinner för sin sak och anser att alla andra har fel. Då tar man gärna till lite extra, vrider om i ett sår när man får chansen, förklarar att smärtsamma eftergifter från motparten är långt ifrån tillräckliga.

För omgivningen så brukar sådant beteende till sist inte tolereras. Om det aldrig kommer någon eftergift tillbaka, utan det bara skriks efter mer så ledsnar den andre. Då får man skrika bäst man gitter för döva öron.

Lite så kände jag idag när Solvallas Hästägarförening i en stor annons klargör sina ståndpunkter.

Om jag stämt av rätt så finns det ute i landet ett brett stöd för att Solvalla skall få sina egna kvällar, att det skall bli en nationalarena. Travtränarna vid Solvalla har tagit fram en modell för hur man skall kunna köra trav i högre takt för att få in streckspelen med många avdelningar i ett normalt TV-fönster. ST har presenterat ett rätt så bra fläskben med mer pengar till unghästarna. Pengar som Solvalla kommer få en mycket stor del av, och många andra banor får betydligt mindre. Solvalla har hittat en ny VD som inte innebar en ny kursomläggning, man har hittat en väg att kapitalisera sig på egen hand genom att sälja mark. Man har avverkat en sjutusanjäklar bra Elitloppshelg. Kort sagt så ser det rätt så ljust ut för Solvalla i min kristallkula.

I det läget kommer nya krav på att 150 tävlingsdagar skall försvinna. De är inte lönsamma. Som av en händelse är det endast någon enstaka sådan dag på Solvalla, medan det på andra banor är en betydande del av verksamheten. Jag lovar att det slagits nävar i bordet runt om i vårt land idag när man läste det.

Dessutom skall man plocka ut 100 miljoner ur hästsportens fond redan nästa år anser man. Det finns rätt så många som hela tiden blickar mot den där fonden, men faktum är att den inte räcker till särskilt mycket. Dess storlek idag håller inte ens sporten flytande ett halvår på de nivåer vi har idag. Jag vet inte om det är så klokt att nalla av slantarna nu, med tanken att betala tillbaka dem senare, med slantar som ännu inte finns.

Solvallas hästägarförening skall naturligtvis på alla sätt och vis företräda sina medlemmar. De har sin fulla rätt att föra debatt och ställa krav. Fattas bara annat. Övriga travsverige skall heller inte koppla ihop Solvallas hästägarförening med Solvalla. De är en intresseorganisation som alla andra. Många av deras förslag är bra, deras syn på hur man kan utveckla travsporten är jag helt med på. Jag tror ändå att de skulle försöka hitta en diplomat bland sina medlemmar, som kan ge kloka råd om hur man får sin vilja fram i verkligheten.

Man kan t.ex. skriva så här: ”Vi ser att det är svårt att fylla alla lopp, och att besvärande många lopp har på tok för dåliga prispengar för att hästägarnas kostnader skall täckas. Spelet i många lopp är uppseendeväckande lågt. Vi skulle därför vilja se att man kortade av dessa tävlingsdagar med ett lopp eller två, för att istället höja prispengarna i kvarstående lopp. Vi vill också uppmana ATG att använda denna så gott som helt oanvända resurs som dessa tävlingsdagar utgör, till att öka spelet”.  Istället för att rycka bort 150 tävlingsdagar så försöker man göra dem lite roligare, och jobba med att öka intäkterna så att det också blir bra och lönsamma dagar för alla.

Sedan hade man ju kunnat prata sig samman med Solvalla och gett övriga Sverige en utmaning: ”Vi lånar 50 miljoner och petar in som prispengar redan 2017 (på Solvalla), innan vi sålt vår mark, under förutsättning att man plockar 50 miljoner i förskott från hästsportens fond för att stärka upp prispengarna under 2017 över hela landet.”

Det hade varit ett förslag som inte kunnat avfärdas så lätt. Det hade tillsammans med förslagen om att utveckla ”saxtävlingarna” kunnat vara något som en rätt så stor del av travsverige ställt sig positiva till.

Elitloppstankar

Runt 17 miljoner kronor delades ut i prispengar under Elitloppshelgen på Solvalla. Tre dagar, 39 lopp. Det är ett par procent, drygt,  av de prispengar som delas ut under ett helt år i Sverige.

Runt 370 miljoner kronor omsattes på spelet. Lite ned från förra året, men troligen en högre inhemsk omsättning. Det är drygt 2,5% av den årliga omsättningen. Allt är inte svensk omsättning, men den matchar ändå utan tvekan de prispengar som delas ut. Elitloppet är ingen gökunge som kostar sporten pengar.

Bland kuskarna var så klart Örjan Kihlström mest framgångsrik. 3 miljoner kronor som segern i Elitloppet ger är svårt att köra in på andra sätt. Björn Goop vann en hel del lopp under helgen, och körde in drygt 1,5 miljoner. Jorma Kontio hade ingen lysande helg, men körde ändå in en halv miljon. Att nöta ihop de pengarna i vardagstravet kräver mycket arbete, sådana här helger betyder massor för kuskarna även om man inte vinner de stora loppen.

En andraplats i Elitloppet ger 1,2 miljoner (Åke Svanstedt/Resolve). Tredjeplatsen i loppet ger 600.000kr (Jos Verbeeck/Un Mec D’Heripre). Jos Verbeeck vann också Harper Hanovers Lopp med Bird Parker. Det gav 500.000kr i förstapris. Seger i Sweden Cup ger också det 500.000kr (Adrian Kolgjini/Dante Boko). Fyraåringseliten är det tredje loppet med 500.000kr i förstapris (Yannick Gingras/Pinkman).  Det är bra prispengar också i de andra loppen, men de här prischeckarna betyder mest.

Bland tränarna är det naturligtvis Stefan Melander som såg gladast ut. 3,5 miljoner intränat betyder mycket för honom. Andra stora tränare med väldigt många hästar i stallet hade säkert lätt att hålla sig för skratt. Peter Untersteiner, Bergh, Walmann & Båth är en kvartett som tillsammans har 675 hästar på sina träningslistor. Jag vågar påstå att de alla hade hoppats på mer av den gångna helgen än vad de presterade.

Några mindre tränare hade däremot en av de där dagarna som de kommer att minnas hela livet. Deras enorma glädje är alltid roligt att se. Mitt bland sportens stora fixstjärnor, bland hästägare som satsar många miljoner varje år för att få en vinnare, inför den största travpubliken som finns i Sverige, det är där man vill vara. Några lyckades, och det blir inte mer rörande ens i Busters serievärld.

Tittar man på var hästarna som vunnit är uppfödda så är det en rätt intensiv kavalkad av utländska uppfödare i listorna. Svenska uppfödare har länge klagat sin nöd över att de har svårt att sälja sina produkter, att de inte får rättvist betalt för dem. Elitloppshelgen visar att det kanske har sin grund i att svenska hästar har så svårt att hävda sig i de största sammanhangen.

Publiken ökade lite från förra året, både på lördagen och söndagen. Det är noterbart att ganska många människor var redo att kämpa om de bästa platserna redan 08:45 på morgonen. Elitloppshelgen är ett av allt färre travarrangemang där publikintäkterna är betydande. Dessutom kan man sälja en del souvenirgrejer till publiken. Publiken är där länge, och både äter och dricker.

Elitloppet ger också eko utanför den traditionella spelbevakningen. Tidningarna skriver, SVT och Sveriges radio vill berätta vem som vann. Utomlands är rapporteringen livlig om detta lopp, och de flesta travntresserade i världen har redan läst att det var Nuncio som vann.

Det sprangs ganska snabbt i många lopp, och ett och annat rekord sattes. Ändå kom inte de där riktigt snabba tiderna som man hade hoppats på. För det krävs optimala förhållanden och det var nog inte tillräckligt varmt, och banan hade fått ta emot lite för mycket vatten för att det skulle bli riktigt bra.

När det nu är måndag är det stora vemodets dag. Festen är slut för den här gången. Även om de flesta av sommarens många travfester är kvar så är den största över.

Tack Solvalla!

Topp sju

På pressmötet som avhölls på Solvalla under förmiddagen idag så presenterade ATG en ny spelform, och det fanns en hel del i det som sades som jag inte gillade. Det är tråkigt att såga något under Elitloppshelgen, men det här var helt enkelt inte bra nog för att hylla.

1: Namnet
Alla ATG:s produkter har fram tills för något år sedan varit på svenska. Sedan kom Virtual Racing, så kom Boost och nu Top Seven. Kanske ser ATG framför sig en internationell marknad, men jag är lite skeptisk till att man köper det i de länder som är mest intresserade. Det kommer nog få heta Topp Sieben i Tyskland, Topp Seitsemän i Finland, Top Sept i Frankrike och Topp Zeven i Holland. Topp Sju kommer det heta i svensk folkmun.

2: Tidpunkten
V75-5 skall alltså bli Topp 7-loppet. Jag ser framför mig hur man skall börja stöka med starttider och TV-tider för att få in det där loppet i TV4:s direktsändning. Jag ser också hur en redan fullsmockad dag med spel blir ännu mer tyngd. V4, LD, V75, Boost, V5, V3, Topp 7, DD, Vinnare, Plats, Tvilling och Trio.

Jag förstår att man vill ha in det på lördagar då det är flest spelare på travet, men någonstans måste man kanske också fundera över om man inte provar lyckan för mycket dessa dagar? Skall man tänka på framtiden behöver vi spel på andra dagar än lördagar också.

3: Upplägget
Sex vinstgrupper, 35% spelavdrag. Miljonvinster… Det blir inte mycket till de lägsta vinstgrupperna, och man riskerar också att spelarna känner sig lurade. Om Tvillingen ger sex gånger, är det ju trist om rätt ordningsföljd på de två första inte ger mer, eller vart fall lika mycket. Med 1/6 av 65% som skall jämföras med de 80% som tvilling har i återbäring blir det omöjligt! Likadan jämförelse måste göras med trion som har 70% återbetalning. Jag begriper inte hur tre rätt på Topp 7 skall kunna vara ens i närheten av triooddset.

Det finns en aspekt till med att spela på sjuan i mål. Spelarna kommer förvänta sig att kuskarna gör vad de kan för att driva in sin häst till sista matlappen. Värdet för spelaren står inte i någon som helst proportion till vad kusken som kör har att vinna. Spelarna kommer rätt så säkert bli sura på passiva kuskar som inte vill driva en trött häst som dalar genom fältet på upploppet.

Man talade också om att högsta vinsten faller ut i genomsnitt var femte spelomgång. Det är alltså frågan om jackpott där pengar fonderas och hålls borta från spelmarknaden. Frågan om vem som vinner mycket handlar mycket mer om tur än skicklighet. Som spelare är det ett ganska ointressant upplägg.

Min mamma kanske gillar det, om det får heta Topp Sju…

Den ljusnande framtid är vår

Årets startlistor till Solvallas Elitlopp innehåller ett väldigt bra startfält. Jag kan se rätt många av dem vinna Elitloppet med de prestationer och kunnande som de brukar visa. Det finns en hel del hästar ytterligare som hade kunnat få plats utan att jag klagat. Så har det nog aldrig varit förut, att världstoppen är så stor och bred. I Norge är man väldigt besvikna över att Papagayo E inte bjöds in, Robert Bergh är besviken över att varken Nahar eller Ed You bjöds in. Delicious U.S. är skadad, Solvato är inte i form, Spring Erom hann inte undan i Copenhagen Cup, Bald Eagle vill inte komma, Nimbus C.D. hade behövt ett par lopp till för att komma i form etc.

Jag är glad över att man i år tagit ut hästar som har chans att vinna, istället för att de skall representera något. Det är inga stora skillnader mellan ”häst 12” och ”häst 20” och för dem som har en häst som inte kom med här så väntar flera fina lopp senare i sommar, men mycket fina prispengar. Det kan bli härliga storlopp med nya möten varje gång.

Även i ramloppen är det hästar på en nivå som man inte trodde var möjlig. Så många startpoäng på så många av deltagarna ser man sällan. Även bland de tvåbenta deltagarna är det gott om utländska gäster, både bland tränare och kuskar. Att det ser ut så här är ingen slump.

Solvalla har under många år enträget och systematiskt jobbat med att erbjuda en gästfri travfest för världens bästa. Det spelar inte så stor roll om man kommer från Sverige, våra grannländer, Italien, Frankrike eller USA. En solig helg i slutet av Maj med kokande publikhav på Solvalla är helt formidabelt. Det är en svårslagen upplevelse för alla hästägare. Att ha starthäst där och då, se sin egen häst hyllas av den stora publiken, är det som alla drömmer om. Det är en storslagen belöning för alla de pengar som pumpas in av hästägare med förhoppningar.

Prispengarna denna helg är bra. De kanske inte imponerar på en fransman eller amerikan, men är heller inte något de fnyser åt. De vet dessutom att de får pengarna utbetalda, vilket inte borde vara något argument, men travet har haft sådana problem i flera länder. Många hästar har flugits dit på Solvallas bekostnad, det kostar inte så mycket att vara med.

Alla vet dessutom att det är extremt bra för affärerna att vara med på Solvalla. Hingstägare, uppfödare, hästägare, tränare och kuskar är alla egna företagare. De är affärsmän som är beroende av många kontakter för att kunna göra den där affären som de vill göra. De kontakterna får man på Solvalla. Till och med kuskarna vet att om man masar sig iväg till Solvalla så ligger man bra till att få köra svenskarnas hästar. Det kan betyda lukrativa jobb i de allra mest förnäma loppen i USA och Frankrike.

Allt det här marknadsförs smart och kontinuerligt av Solvallas sportchef, av travsällskapets styrelse och med draghjälp av Svensk Travsport och alla andra svenskar som håller på med trav. Det är några stycken som på Meadowlands har stått och förklarat vad startpoäng är och hur voltstart går till. Några andra har förklarat propositionerna under Elitloppshelgen i en borg på Grosbois, i solgasset i Cagnes-Sur-Mer, på en trattoria i Neapel eller en bykrog i Normandie. Ibland har budskapet förmedlats av de stora tränarna och hästägarna, men minst lika ofta av hästskötare eller andra som från den svenska travsportens mylla sökt sig ut i världen.

Markus Myron har förvaltat detta kapital lysande, och därför blir det nu en travfest av aldrig skådat slag. Det kommer bilda ringar på vattnet, och jag har svårt att tro att någon nästkommande år vinner ”Elitloppet Playoff” på Meadowlands och sedan tackar nej till platsen.

Det finns mer positivt för Solvalla. Försäljning av mark håller på att ge Solvalla en välfylld kassa, som kan användas för att så ordentligt under sina stora evenemang och sedan skörda. Efter att i flera år betraktat Solvalla som en avstjälpningsplats för mer eller mindre lyckade speloptimerande TV-projekt börjar man nu återigen tala om vikten av att Solvalla skall vara en nationalarena. En plats där det är en fjäder i hatten att vinna, där de bästa möts, där de bästa syns i TV-rutan.

En nedåtgående spiral har vänts till att peka uppåt.

Den ljusnande framtid är vår!

MVG

Svensk travsport började i veckan berätta hur man vill fördela de pengar som ATG:s satsningar är tänkta att ge. Och jag tycker man hittade väldigt rätt på en gång. Man vill använda ungefär en fjärdedel av det som är tänkt att bli prispengar för att höja upp treåringsloppen. Med start från 2018 så skall inga treåringsklopp köras med mindre än 50.000kr i förstapris på någon enda bana. På Jägersro, Åby och Bergsåker gäller 60.000kr och på Solvalla 70.000kr. Åttas priser i alla lopp, och matlappar på minst 5.500kr. Uppfödarpremier på 20%, och kallbloden har fått en pott att fördela utifrån deras sätt att tävla. (Jag hoppas man gör en unghästsatsning där också, och tar upp kampen med norrmännen om vem som har de bästa unga kallisarna).

Det här är en väldigt nyttig vitamininjektion på precis rätt ställe.

  • Utöver hästens inköpspris kostar det runt 250.000kr att få den startklar på våren som treåring. Sedan kostar hästen runt 200.000kr per år i proffsträning. Att snabbt kunna få hästen att tjäna pengar är viktigt för många hästägare. Att vänta tills den blir 5-6 år och duger på V75 har man inte råd med i många fall.
  • Sverige har en unghästserie som är enastående, och med premiechansningen är det pengar i världsklass att köra om. Den här satsningen gör att många fler kommer att tycka att det är viktigt att få igång sin häst tidigt och komma till start som treåring. Att satsa på kvalitativ avel kommer bli viktigare, och det stärker sporten totalt sett.
  • De nivåer på prispengarna man målar upp är attraktiva för alla, och är en indikation på åt vilket håll man vill komma med prispengarna även för andra hästar. Det är välkommet för alla att man börjar tävla om mer pengar än det kostar att tävla i loppen.
  • Någonstans anar jag också att man nu hissar en flagga att de hästägare som gärna investerar utomlands kanske borde överväga att vikta mer av sina investeringar till Sverige istället. Det är också en signal till uppfödare våra grannländer att det kanske är en bra idé att registrera sina fölston och dess avkommor i Sverige.

Sverige är ju dock Sverige, och där härskar jante-lagen. Det är tre invändningar som verkar resas i olika läger:

  • Pengarna finns ju inte än, ingen vet om pokalåret kommer lyckas fullt ut
    Det är sant att man aldrig kan vara 100% säker, men det borde väl bli något i alla fall? Om ATG misslyckas totalt med att leverera pengarna så kommer den svenska travsporten att krympa ned till finsk/norsk/dansk nivå. Det kan man inte heller ha som målbild om man vill utveckla travsporten. Jag gillar att man nu angett var man vill börja. Till det torde det finnas pengar nästan hur det än går för ATG.
  • Skall treåringarna få så mycket pengar, det blir inte mycket kvar åt andra då…
    Det finns inga bättre sätt att premiera uppfödare och hästägare att satsa på travsporten än att man kan få en tidig avkastning på en bra produkt. Jag gillar verkligen att man vågar ta beslut om att stöpa om fördelningen av prismedel lite grann. Det gamla agerandet där det skulle smetas ut på allt och alla skapade ingen bra styrning.
  • Det här ger oss en tråkig amerikansk modell där man kör skiten ur unghästarna
    De nya pengarna hamnar i de lopp som idag har 15-20-25-30.000kr i förstapris. De stora pengarna i de stora insatsloppen ligger still där. Jag ser inga stora förändringar i att man sätter dit mer pengar för bredden, snarare är det kanske så att man har ”råd” att avstå något storlopp med en kulltopp för att det finns vettiga pengar i vanliga lopp. Det stora programmet för de äldre hästarna i form av V75 med alla dess divisioner ligger kvar, de stora loppen för den äldre eliten finns där. Kallbloden glöms inte bort.

Själv ser jag att sportcheferna kommer få jobba lite, för treåringarna kommer samla på sig mer pengar. Att kopiera förra årets proppar kommer inte att fungera. Kanske minskar lusten att starta som tvååring något, men jag tror inte det gör så mycket i vårt karga klimat.

Den här åtgärden får betyget MVG av mig.

Utvändigt om ledaren, i det vi kallar dödspositionen…

South Dakota är en ödslig delstat i USA. Där bor knappt 800.000 människor, fördelat på en yta stor som halva Sverige. Mitt i denna ödslighet ligger en liten stad som heter Wall. 1931 hade man 231 invånare när man en dag fick en lysande idé. Man skulle erbjuda alla besökare ett glas isvatten, alldeles gratis. Och man skulle dessutom tala om det för alla. Så man köpte reklamplats runt stora vägar i alla 50 delstater för att berätta om sin generositet.

Idag har Wall årligen 2 miljoner besökare som stannar till där för att dricka ett glas isvatten alldeles gratis, och kanske dessutom tanka sin bil, äta en bit mat eller köpa en souvenir för att bevisa att man minsann också fastnat i denna turistfälla. En bra dag på sommaren serverar man 20.000 glas med gratis isvatten till törstiga besökare, 85 år efter att man fick sin lysande idé.

Smart marknadsföring behöver inte vara väldigt dyr.

Jag har tillbringat rätt många mil på svenska vägar, och aldrig har jag sett en skylt på ett fält som berättar att ”Här odlas foder till Robert Berghs V75-hästar”, eller ”Här föder Stall Zet upp framtida V75-segrare”.  En enkel banderoll som sitter uppe vid en stor riksväg eller europaväg kostar inte mycket, men det ses av 10-20-30.000 människor varje dag.  Genom att ge en högst enkel information, anknyta till något man känner igen (V75), så placeras det i medvetandet.

Ganska ofta åker man förbi bilar med hästsläp. Ibland hänger sulkyn bakom och visar tydligt att här är det en travhäst som är på väg någonstans. Men vagnarna är anonyma. Varför inte berätta vem man är, och om sina meriter? I sämsta fall kommer kanske någon fram till dig på macken och tyckte du körde förbannat illa förra tisdagen, men det finns ju chans att någon kommer fram och kramar dig för att det var du som gjorde att han vann tolvtusen i torsdags. Det är då man tar fram foldern om andelshästen man försöker sälja ut, och antyder att det är ett bra tillfälle att slå till.

I Sverige har vi nästan 2000 ATG-ombud. Tänk om vart och ett av dem, en enda dag om året, kunde få lite draghjälp av de aktiva? Det kommer dit någon med en häst, utrustning och börjar förklara vad allt är till för. Svarar på frågor, låter folk provsitta en jänkarbike, visa skillnaden mellan öppet och halvstängt huvudlag, visa hur man driver, förklara barfotaeffekten. Ger folk lite mer insyn i travets värld en vanlig fredagseftermiddag eller en lördag förmiddag. Ger folk som vunnit stort hos ombudet en anledning att köpa en häst och sätta den i träning hos dig.

Om någon missat det så upplever vi i Sverige just nu ett väldigt engagemang för vår miljö och vårt klimat. Att göra mindre avtryck på miljön ger större avtryck på människors positiva lista. Naturliga hästkrafter är hetare än de petroleumdoftande. Så, hur många travtränare eller travbanor har certifierat sig enligt ISO 14001? (Den handlar om systematiskt miljöarbete). Hur många har övervägt att Svanen-märka sin verksamhet? Hur många har trimmat sin personal i Eco-driving så fordonen man använder förbrukar mindre bränsle? Kör sina hästtransporter med miljöbränsle? Hur många har övervägt att skaffa en elbil, t.ex. en Tesla? Finns det laddstolpar för elbilar på banorna?

Om nu någon skulle ha gjort det, varför berättar man det inte för världen? Varenda ICA-handlare som bytt ut glödlampan mot en LED-lampa på personaltoaletten är noga med att berätta vilka oerhörda insatser de gör för miljön, men travets representanter är tysta. Antingen har man missat vad som händer i omvärlden, eller så är man väldigt blyg och försynt. Med tanke på hur det kan låta på en stallbacke tror jag inte på det senare alternativet…

Det finns en möjlighet till, att man berättat det på fel sätt så att väldigt få människor ser det. ”Det står på hemsidan” är ett vanligt svar bland företagare generellt sett, men kanske i synnerhet travtränare. Problemet är väl att så väldigt få går in på hemsidorna. Får man inte det svaret så kan det komma ”Det har jag skrivit på Twitter/Facebook/Instagram”. Ledsen, men det är lätt att missa sådant. Budskap som är viktiga och som man vill föra ut måste kommuniceras på många olika sätt. De måste upprepas många gånger, gärna av en positiv och optimistisk ambassadör.

Jag vet att det kan kännas lite tradigt och idéfattigt, men då och då måste man upprepa ”utvändigt om ledaren, i det vi kallar dödspositionen, finner vi Kamikaze Face” och ”bakom ledaren, i det vi kallar vinnarhålet, ser vi Örjan Hanover”.  Varje gång det förklaras, är det någon som får en aha-upplevelse.

Tankar efter debatt och om pokalår

Jag har någonting från travdebatten i förra veckan som ligger och skaver lite. Det var när det blev tal om ATG:s kostnader som Johan Lindberg uttalade att det spelade ingen roll vad ATG kostade, så länge man levererade mer pengar. Även om han sedan snabbt lade till att ATG har mål om effektivitet och vad det får kosta, så ligger det där kvar och skaver.

Jag tror det spelar en ganska stor roll vad ATG kostar.

Alla som rent praktiskt studerat företagsekonomi från insidan vet att det är enormt allvarligt för ett företag eller en organisation att tappa kontrollen över kostnaderna. Det finns en rad exempel på företag som fått bita hårt i gräset för att man lät personalstyrkan svälla ohämmat, för att man skaffade sig kostnader som i en kärvare marknad var svåra att försvara och för att man gav sig in i affärer som inte gav någon vinst. På samma sätt ser vi var och varannan vecka att chefer inom den offentliga sektorn eller de idéburna organisationerna få löpa gatlopp efter skandaler med kostnader som är svåra att försvara.

Alla som sysslar med investeringar i aktier har lärt sig att bruttomarginal och nettomarginal är två ytterst viktiga tal. Ju mindre den är, desto jobbigare är det att räkna hem investeringar. Varje liten sak man förändrar blir en större risk ju lägre marginaler man jobbar med. Därför är det viktigt att ATG är ett bolag med en hög nettomarginal.

Det finns också en del mjuka frågor i det här som är värda att tänka över. Många inom travsporten har det jobbigt nu. Att man tvingades lyfta bort några hundratals miljoner i medel när ATG tappade omsättning har märkts. Skötarna har fått fler hästar att ta hand om, och löneökningarna för dem har inte varit många. om ens någon, de senaste åren. Tränarna lappar och lagar på sina hästtransporter, och svetsar stag på långvagnar som rostat sönder.

På banorna är det också tungt. Någon sade att det står fler hinkar och samlar takdropp från det läckande taket än vi har betalande åskådare. Stallarna har sett bättre dagar. Man målar över, riktar upp det skeva, men i grunden skulle mer omfattande renoveringar behövas. Även bland startbilar, högtalarsystem , belysning och banskötarnas fordon så finns det en del att göra.

I uppfödarledet får man inte sina produkter sålda, trots att man minskat produktionen ordentligt. Hingstägare har problem med att få bokningar och det är ett väldigt köpslående innan det blir affär.

I det läget så blir det provocerande när någon får carte blanche att öka sina kostnader ordentligt. Om man ömsesidigt delar på bördorna när en bransch upplever problem så jobbar alla mot samma mål. När någon inte är med och delar, så blir de heller inte en i gänget. Det blir vi, och det blir dem.

Man förklarade att det inte var någon bra idé att ta pengar ur hästsportens fond för att förverkliga idéerna. Den fonden måste då återställas. Men att ”låna” pengar av hästägarna och de aktiva är tydligen bättre? Det kommer att ta en del tid för hästägare och aktiva att täcka de förluster man har nu. Ett pokalår då kranarna åter vrids upp lite kommer inte få särskilt många att satsa. De behöver amortera lite först. Proffstränarna behöver minska sitt ägande av travhästar, andra behöver få in några fler på träningslistan. Det är en långsam process.

I sammanhanget är det värt att fundera över det faktum att notan för ATG:s förändringsiver har en tendens att alltid landa på andras bord, åtminstone delar av den. Hästägarna ser hur mer och mer pengar omsätts på spel som berör deras hästar, men deras andel av detta bara minskar. Fler och fler andra skall leva av vad deras djur springer in, samtidigt som de skall trolla fram pengar för att finansiera det hela.

Konstruktionen med ett pokalår är ett stort risktagande. Jag förstår att man vid det läge som rådde 2011/2012 var uppskakade inom både ATG och ST. Man tappade brutala belopp i omsättning, och trots ett rejält uttag ur hästsportens fond fick man lov att sedan skärna ned prismedlen tämligen brutalt samtidigt som banornas ekonomi sattes under rejäl press.

Med hela travsporten försatt i brygga som väntar på att pengar åter skall komma är pokalåret också en tidsinställd bomb som kommer att brisera om löftena inte uppfylls. Låt oss anta att man inte når fram till sitt mål, vad händer då?

Till att börja med så är det väl klädsamt om de i styrelserna och ledningarna som konstruerade detta börjar med att avgå eller säga upp sig. Det må skapa ett förbund och ett spelbolag med ett nytt och oerfaret styre, men det får man ta.

Som det nu mullrar i leden och med en oviss spelutredning på gång så kan det ju mycket väl sluta med att hela ST brakar samman när travsällskap bryter sig ur för att söka finansiering på annat håll. Den finansieringen kan t.ex. komma från andra spelbolag än ATG. Vad spelutredningen kommer fram till är höljt i dunkel, men jag har svårt att se att man skulle kunna skriva in specifikt ST som förmånstagare av spelmedel om det finns andra travorganisationer i Sverige som vill anordna tävlingar.

Jag tror inte att en splittring kommer ge en bättre travsport än idag, eller ge mer pengar än idag. Men jag förstår om en del krafter, t.ex. Solvalla som håller på att kapitalisera sig ordentligt, tröttnar. Jag kan rent av se hur flera större tränare, hästägare och uppfödare bygger en helt ny egen bana och satsar på att hålla tävlingar där. Jag vet att man på sina håll diskuterat frågan.

Jag hoppas få läsa någon av de insattas memoarer en dag där de ärligt redogör för vad de tänkte, och vad de inte tänkte, när de konstruerade pokalåret. Man brukar saga att ”har man tagit Fan i båten får man ro honom i land”, och det är väl precis vad som måste göras nu.