När sporten blir marginaliserad

Jag är innerligt trött på de koncept som används för att försöka få ”fulla fält” som används inom travet idag. Det är förvisso endast ett av många symptom på att något har hänt i synen på travsport, men det är ganska tydligt. Sportslig kvalitet och rättvisa är inte så viktigt som att det skall bli höga utdelningar. Spelare som förlitar sig mer på tur än skicklighet vill ha höga utdelningar, och det är helt i linje med att ATG och ST är ute efter. Låt mig få förklara hur jag ser på det här fenomenet.

Spelare gillar att sättas på prov, ställas inför nya utmaningar och förutsättningar. Att se välkända hästar som inte brukar möta varandra i samma lopp med en för dem ovanlig startmetod (volt) och med tillägg, är något att klura över. Lopp som V75-mästaren, långlopp som Örebro Intl eller Harper Hanovers. Det är intressant för spelarna.

Men det är inte så många nya sådana lopp vi har fått. Istället används konceptet för att försöka få med så många som möjligt i lopp med hästar som inte kommer att synas på V75. Det som kallas bredden, eller utfyllnaden om man så vill. Vi talar om lunchloppen och så här års rätt mycket V64 också. Man har tagit fram ett koncept med 15 hästar bakom bilen där startprissumman avgör spåret. Det ger färre omstarter med bilstart, och dessutom är spårens värde mer förutsägbara. Det var från början några få lopp som gick som 15 bakom bilen, men blir allt vanligare.

Har någon utvärdering gjorts av dessa lopp? Som t.ex. hur många fler som galopperar i starten jämfört med lopp som har 12 hästar i motsvarande klass? Blir det fler förseelser för att man stör varandra i så stora fält? Jag upplever att det är väldigt mycket galopper i dessa lopp och de första 2-300 meterna påminner inte sällan mer om en rugbymatch snarare än ett travlopp. Det är inte särskilt många rekord som sätts heller, eftersom spårsnåla resor är svårt.

ST belönar banorna för att de har många startande i deras lopp. Romme var allra mest flitiga på att skapa femtonhästarslopp och fylla dem under 2015, och de fick 1,5 miljoner i extra tilldelning för det. Tyvärr hänger inte prispengarna med uppåt i de här loppen när man ökar antalet startande från 12 till 15. Det är 25% fler startande ekipage, men prispengarna ökar på sin höjd med en extra matlapp som utgör 4% av prispengarna.

Det räcker naturligtvis inte alls, och med det här konceptet får bredden uppleva att glappet mellan kostnaderna och prispengarna ökar ännu mer. Det är detta som får allt fler amatörer att lägga ned och det får allt fler hästägare med lite mindre plånbok att lägga ned. Ganska kontraproduktivt mot målet att bli fler alltså.

För spelarna kanske ETT 15-hästarslopp på kupongen är intressant, men när det är 3-4-5st så känner jag allt oftare att jag kan göra något annat än att försöka bena ut det där.

Om man sätter in det här i rätt sammanhang så är det en farlig väg som ATG och ST har växlat in på. Tecknen är många som tyder på att det inte är skicklighetsspel på trav som är ATG:s fokus längre. Man började med ett positioneringssystem som förvandlar hästarna till anonyma nummer. Kan tyckas som en liten sak, men ”nummerfieringen” av hästar och aktiva tar bort intresset. Tänk om inte Zlatan skulle vara Zlatan, utan nummer nummer 10, när han spelar fotboll? Samma nummer som Messi har…

Man lanserade de virtuella hästarna som utan problem går hela lopp i spåren och avgör lätt, det har ingenting med sport att göra, utan är ett komplicerat sätt att visa en dragning av nummer. Man lanserar garanterade stora pengar till den som är ensam vinnare på V64 på söndagar, trots att det är skitsvårt att bli ensam. Händer någon gång vart tredje år, och med ökat antal spelade rader torde det bli ännu mer sällan. Nu har vi fått lite mer lotteri över det hela i form av Boost också. 18 system vann miloner igår på V75, men fokus låg på de tre som vann några hundratusen på Boost… Hur länge kommer det dröja innan man kan boosta V86 och V64?

Det finns fler tecken, Tvilling och Trio är två spelformer som gör att odds på flera hundra gånger och även över tusen gånger florerar dagligen på banorna. Den där vinnaren till fem gånger man sett ut känns lite pluttig. Nya spelare som skall introduceras får svårt att fastna, för bakom de höga oddsen ligger naturligtvis också en enormt ökad svårighetsgrad. Ett par vinnarspel kan de flesta med lite tur sätta, men att bränna tio raka triospel är absolut inte alls svårt.

ATG pratade igår om att de tänker söka tillstånd att anordna spel på andra sporter än trav, och det var på något sätt ett logiskt steg i tesen som blivit ledstjärnan inom ATG och ST de senaste åren. Travsporten är inte tillräckligt intressant för att de spelprodukter som attraherar spelare skall kunna generera pengar. Och istället för att försöka utveckla sporten att passa moderna spelprodukter, så väljer man att utveckla spelet. 15-hästarslopp med okända hästar och orutinerade kuskar passar bra in i ett koncept att det är mer lotteri än kunskap som avgör om man vinner.

Har man verkligen förankrat den här dogmen i hela travsverige och fått OK på det?

Lämna en kommentar