Med fler kontroller ute hos tränarna kan vi få färre dopingfall

Magnus Dahlén ertappades med både det ena och det andra i sitt stall, dock kunde man inte bevisa att någon häst dopats. Därför döms han för röran med mediciner och icke uppdaterade journaler till 30.000kr i böter och sex månaders avstängning som kusk. Det sistnämnda känns rätt så obegripligt. Magnus brukar inte köra i några större sammanhang, utan syns mest i breddlopp och andra mer undanskymda ställen.

Nåväl, det hela väcker en del andra frågor. ST:s listor över vad man får ge en häst var inte uppdaterade. Det som Magnus Dahlén gav till sin häst var inte det minsta otillåtet, och något annat hittade man inte vid dopingprov på aktuell häst.

Jag skulle vilja att ST gick igenom med t.ex. Jordbruksverket och andra hästsportförbund i Sverige om ett gemensamt reglemente där även sådant som bikarbonat och eventuella andra högst ordinära saker diskuteras. Galoppen, hästhoppningen, dressyren och fältryttarna har alla intresse av att samma regler gäller överallt. Det blir också mycket lättare för veterinärer eller alternativmedicinare att förstå om det är ett gemensamt regelverk.  Gärna också tvärs över nationsgränserna. Det är inte bara travet som har tävlingsutbyte över gränserna. Jag vet att det inte är lätt, men risken är ju annars överhängande att det blir en massa missförståndsdoping till sist.

Nästa fråga man ställer sig är om Magnus Dahlén skulle vara ensam om att experimentera med olika ämnen för att öka hästarnas mjölksyretröskel. Det kan jag inte tänka mig. Det har pratats en hel del om olika ämnen och mediciner som var och en för sig eller tillsammans kan ge resultat. Klart att det finns dem som provat eller prövar. Men jag är också ganska säker på att det här inte är något man pysslar med i stora stall. Det är alldeles för mycket folk på en stor gård med många travhästar i träning. Hästägare, skötare, leverantörer, transportörer, journalister etc. I dagens tidevarv då alla har mobilkameror så borde det dyka upp mer bildmateriel om det verkligen var så att det förekom där.
Man får också ta i beaktande vilken risk man tar som stor tränare ifall man åker fast. Men naturligtvis skall de också kontrolleras. Risken för kontamineringsdoping är stor i ett stall med många hästar och människor.

Men jag tror att det är hos mindre tränare det experimenteras. När ekonomin inte räcker för att köpa rätt material, och när träningskunskaperna inte räcker för att förbättra hästarna. Då börjar man med piller och pulver. Det värsta är att jag inte tror att det har någon vidare effekt på de flesta hästar. En titt på t.ex. Magnus Dahléns resultat ger väl inget direkt skäl att tro att det han hållit på med skulle vara positivt för hästarna.

Inom humanidrotten är det länge sedan man kom på att det var meningslöst att testa atleterna endast i samband med tävling. Det var minst lika viktigt att testa dem under träningsperioderna. Precis så är det med hästtränare också. Om alla vet att sannolikheten för att få oanmälda besök är hög, så kan man inte ha oordning på sina saker. Det går inte att hålla på med verksamhet som är förbjuden eller tveksam. Förr eller senare åker man då dit.

Någonstans har jag en känsla av att det är svårare att komma på tanken att fuska om det hela tiden sker kontroll av hela verksamheten. Fler kontroller kan mycket väl betyda färre fall av positiva dopingprov.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.