Korta notiser per den 8:e Augusti 2018

Leasa istället för att köpa?
Såg en annons i Bollnäsprogrammet som lockade mitt intresse. Det var stuteri Frontline som leasade ut en mängd unghästar för i sammanhanget rimlig procent, utan bindningstid. Lite annorlunda så här i auktionstider när alla uppfödare hoppas på att få sälja sina hästar till bra pris, och jag hoppas de hittar bra leasingtagare för alla sina hästar och att de också gör bra ifrån sig på tävlingsbanan.

Hästägande på kran?
Jag har länge gått och klurat på hur man skulle kunna bredda hästägandet. Få fler att investera i den sidan av sporten och uppleva glädjen med att vinna ett lopp istället för att bara sätta en vinnare. Jag är övertygad om att ”hästägande på kran” är en tillräckligt enkel modell för att många fler skall våga fylla i Autogiro-lappen.

Att inte ha ansvar för hästen efter tävlande, att kunna lämna om ekonomin drastiskt förändras, att ha en rimlig ekonomisk risk. Det blir naturligtvis inte så billigt att äga häst på kran, men jag tror att man skulle kunna få det ganska mycket billigare om andelsägande skulle kunna administreras direkt i TDS så som Fredrik Fransson föreslog i en kolumn i Sulkysport för en tid sedan.

Vi behöver börja hitta ett sätt för alla de hästar som trots en bra marknadsförd auktion, rejäl presentation med bilder och filmer, trots korrekt exteriör utan grava anmärkningar ändå inte hittar en köpare på auktionerna. De som ingen vill bjuda ens auktionens minimipris för. Det är en del sådana varje år, och bakom varje sådant fall finns stor besvikelse och ekonomisk tragik för en uppfödare.  Och bland dem finns en hel del riktigt bra hästar.

Sveriges dyraste häst
Igår skrevs det ett nytt kapitel i berättelsen om vad som håller på att bli Sveriges dyraste häst genom alla tider. Då fick Mikael Melefors 20 000kr i böter för att inte ha haft pappren i ordning vad gäller ägarskap i hästen Corky när denne sattes upp på hans träningslista. Jag förstår att ST kände sig tvungna att agera när det så flagrant framkom att man slirat med regelefterlevnaden.

Att Corky börjar bli dyr beror på dels ett högt inköpspris, men sedan också en rad rättsprocesser där rättegångskostnaderna blivit väldigt höga. Av vad jag har förstått är det heller inte slut ännu, utan fler rättegångar väntar. Man hade kunnat göra väldigt mycket annat roligt med hästar för alla de pengarna och all den tid som lagts på det här. Jag vill inte ta ställning i vem som har rätt och vem som har fel i allt detta, det finns goda argument på bägge sidorna. Däremot konstaterar jag att det är svårt att köpa ”färdiga” tävlingshästar och få dem att blomma ut.

Jag ser också en risk med att kunniga människor inom sporten inte vågar göra affärer till sist om det blir rättssak av fler och fler dispyter. Vilken veterinär vågar besikta en häst? Kommer försäkringsbolagen som står för ansvarsförsäkringen att tillåta dem att göra det? Vem kommer våga sälja en häst? Vem kommer våga köpa en häst? Vem kommer våga sätta en häst i träning? Det finns en hel del att fundera över, samtidigt som jag förstår om dem som känner sig gruvligt lurade vill få upprättelse.

Nu har väl Corky en bit kvar till köpen av Ideal du Gazeau och Mack Lobell till Sverige för många år sedan, det lär då ha handlat om affärer på runt 20 miljoner svenska kronor, men några advokaträkningar till så börjar man komma obehagligt nära de summorna. Eller är det någon häst som varit dyrare?

Genialisk idé
För övrigt anser jag att VM i stamtavlor är en väldigt rolig idé, och med en mer avancerad databas för sporten som var öppen för allmänheten skulle man kunna skapa ännu mer ”kalenderbiteri”, som vilken hingst som producerat flest V75-vinnare som morfar och liknande saker.

1 tanke på “Korta notiser per den 8:e Augusti 2018

  1. Tycker nog inte kunniga personer inom travet behöver vara så rädda att bli stämda att de inte vågar göra sitt jobb.
    Som skrämsel- eller påtryckningsmedel fungerar stämningar dåligt eftersom den som stämt någon inte kan dra sig ur längre fram. Så fort den man har stämt gått i svaromål kan man inte backa ur med mindre än att denne ”godkänner” det, vilket isf vanligen innebär att man får stå för sina egna + motpartens kostnader som hunnit uppstå (Rättegångsbalken 13 kap. 5 pgr resp 18 kap. 5 pgr). Den som blivit stämd har dock goda skäl att inte gå med på att blåsa av processen eftersom hen då riskerar att längre fram bli stämd av samma part för samma sak/-er igen. Dessutom kan även den som blivit stämd vilja ha upprättelse, förstås. Att stämma någon bör således vara ett väl genomtänkt beslut där man får räkna med att löpa linan ut.
    Ovan gäller tvister där parterna har möjlighet att förlikas, dvs själva kan lösa tvisten (= den typ av tvister vi ser inom travet).

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.