Korta notiser per den 5:e Oktober 2018

Trav är en TV-sport
Oktobermörkret sänker sig över Sverige. Det är normalt, det är så varje år. 2018 är inte mörkare än något annat år. Men med hösten kommer också att det definitivt är slut med travfesterna. Breeders Crown får ursäkta, men så roligt att åka till Eskilstuna och huttra en novembersöndag är det inte. SM, Müllers Memorial, Svampen & Uppfödningslöpningen får också ursäkta, men det är inte folkfester. I bästa fall öser inte regnet ned, eller att vi drabbas av en tidig köldknäpp, men mer förhoppning än så går inte att ha på vädret. Det är fin träning för dem som skall till PdA.

Det här syns så klart också i travbanornas publiksiffror. Det är långt ifrån sommarens folkfester, inte ens V75 drar väldigt mycket folk. Från nu och 6-7 månader framåt är trav definitivt en TV-sport. Travet konkurrerar med allt annat som visas i både tablå-TV och playtjänster. Konkurrensen är stentuff om varje tittare, och därför kan tittarna vara rätt så kräsna.

Den sportkonsumeranade TV-publiken sitter idag i sina bekväma soffor och fåtöljer, i hemmet, där de konsumerar sport och spel. Där kan man dricka sin favoritöl som man köpte en låda av på Ålandsfärjan. Man kan beställa hem den mat man vill ha, om man nu inte lagar den själv. Man kan välja mellan att sitta själv i bara kallingar och nätbrynja eller dela sin upplevelse med andra. Det är i enlighet med gällande samhällsdoktrin tidseffektivt och fullt av valfrihet.

Det finns inget som hindrar att man i pausen loggar in på jobbmailen och betar av några mail, och man hann med föräldramötet och att handla innan V86 började. En kvart efter att tävlingarna är slut står man inte och fryser i väntan på en buss eller en tunnelbana som lyser med sin frånvaro, utan man ligger i sängen, tandborstad och har hunnit börja läsa de obligatoriska två sidorna av Jonas Gardells senaste bok innan man somnar.

Men det är på den arenan som travet konkurrerar om engagerad publik. Hur många som sitter på travbanans restaurang spelar inte så stor roll, även om det naturligtvis är trevligt om det är mycket folk där som blir furstligt bemötta så de är nöjda när de lämnar banan. Men det sitter många fler framför olika skärmar som vill bli underhållna och serverade travsport av god klass.

Hittills har trav-TV mest varit något man skällt på. Det har pekats ut som boven bakom att banorna avfolkats. Så är det kanske, men hur vi än försöker lär vi inte kunna återställa det som var. Vi måste försöka gilla vår samtid och förstå oss på att profitera på den.

Trav-TV kostar travet ganska mycket. Publikintäkter för banorna har förbytts till kostnader för TV. Förra året satte Kanal 75 sprätt på 273 554 000kr. Det mesta av det var för TV i olika former. TV borde vara något som travfamiljen brydde sig mer om. Det är där de syns, det är dit pengarna går, det är alldeles oumbärligt för spelet och mycket av travtävlingarna är anpassade för TV-format. Att bry sig om betyder inte att man skall skälla maximalt på att TV finns. Istället handlar det om engagemang.

Om man är aktiv borde man kanske fundera lite över hur man ser ut och vad man säger i TV. Jag lovar att det är mer än en tränare som fått in hästar i träning för att de ger ett sympatiskt intryck i TV. Det är där en potentiell kund får det första intrycket. Är man ägare till en häst som skall ut och tävla om något stort, så kanske man kan ägna fem minuter åt att tänka ut något som man verkligen vill säga om hästen vinner. Och måhända skall banorna vidareutveckla skötare med lite mediaträning så de vågar uttrycka sin kärlek till de hästar de tar hand om när TV kommer på besök och vill intervjua?

Även om det numera visas lopp från alla möjliga delar av världen så finns det en hel del ”dötid” i framför allt ATG Live. Där borde det kunna finnas plats för ”information” där banorna kan berätta om sina erbjudanden till kommande stortrav, där uppfödare kan marknadsföra sig och sina produkter, där tränare kan marknadsföra sina tjänster och där det också finns plats för en och annan utrustningsleverantör att berätta om sin förträfflighet. Ta över den där rollen som travprogrammen hade en gång, men nu i form av levande bild och ljud.

Jag hör proteststormen från banorna som ifrågasätter varför TV skall ta intäkterna från deras reklamskyltar nu, men det handlar om att det är fler som NÅS av budskapen om de kommuniceras på ett annan sätt än en vanlig pliktskyldig skylt.

Den televiserade travsporten är här, den kommer inte att försvinna, vi måste lära oss att använda den!

Skellefteminnen
I morgon är det V75 i Skellefteå. Jag har varit där en enda gång. Då var det också V75. Det var år 2000. Jag och en kompis hade tagit min gamla Amazon av årsmodell 62 upp på natten. Den hade inte åldrats väl, men rullade troget. Vi sov några timmar i bilen på en parkeringsficka utanför Umeå. Det var kallt som fasen denna natt i Maj. Men vi fick se V75, vi träffade Robinson-Robban, vi köpte kaffe och bullar vid damklubbens servering och vi såg Åke Svanstedt vinna gulddivisionen med Prince Apanage. Den hade vi med på kupongen. Diamond Bean var spik, och den hade infriat redan i första avdelningen. Men vi sprack på den andra spiken, Female Victory efter stor galopp. Lång resa hem. Vi åkte in i landet och såg lite av glesbygdssverige. Lyckades köra av vägen på en grusväg när rullgruset fick bilen att kana iväg. Vi fick hjälp att knuffa upp den igen, och de fick ett gott skratt åt stockholmare som inte kan köra bil. I Järvsö började bilen varva motorn alldeles ohämmat, men det var bara en kylarslang som var lite för lång så förgasaren fastnade i den om det guppade för mycket på vägen. Kanske var vi inte så pigga på jobbet sedan på måndagen, men vi jobbade med IT, dotcombubblan hade inte spruckit helt än så vi var personaloptionsmiljonärer på pappret, World Trade Center stod ännu i New York och vi hade ju fått se en del.

Se till att skaffa dig ett minne för livet i samband med V75-tävlingarna på Skellefteå du också.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.