Korta notiser per den 28:e Januari 2019

Slaget vid Vincennes
De hade samlats allesamman. Från Norden hade Timo Nurmos och Björn Goop anlänt med den titelförsvarande Readly Express. Daniel Redén hade tillsammans med Örjan Kihlström, en gång också titelinnehavare, kommit med Propulsion. Med sig hade han också den norska Lionel. Sebastien Guarato hade fått ordning på den flerfaldiga vinnaren av det mesta, Bold Eagle. Och han hade fyra stallkamrater med sig i loppet. Ett team á la cyklingens Tour du France. Phillip Allaire hade mönstrat tre hårdingar till denna batalj, Bird Parker, Traders och Charly du Noyer. Och så kom Jean-Michel Bazire med sin trio. Davidson du Pont, norske Looking Superb och Belina Josselyn.

Det kom att bli ett taktiskt ställningskrig, där Bazire lurade nästan hela fältet på samma sätt som Jos Verbeck en gång lurade alla i Elitloppet med Remington Crown. Med hjälp av Björn Goop, som tog en lugn dödens med Readly Express låste han loppet när han kom till tätpositionerna med sina hästar. Sedan körde han i ett lugnt, men tillräckligt högt tempo för att de där bak (som hamnat väl långt ned) inte skulle gå framåt. Inte förrän det var för sent. Bold Eagle öste på i 1,06-tempo genom sista kurvan, men det gick nästan lika fort där framme. Propulsion gick ännu snabbare, men det var inte i närheten att räcka. Bazire hade lurat dem, och dessutom gett sina hästar de bästa positionerna där framme. Readly Express kämpade, men efter att Readly Express satt klorna i ledaren så kämpade sig Belina Jossylyn och Looking Superb förbi under de sista 50 meterna.

Jean-Michel Bazires hästar blev 1:a, 2:a och 4:a i Frankrikes största travlopp. Det är en maktdemonstration av denne man som vi för alltid kommer att minnas. Det är så stort att det borde byggas en ny triumfbåge till Bazieres ära.

Norskt jubel
Tvåan i loppet, Looking Superb är en norskfödd och norskägd häst som började sin karriär hos Jomar Blekkan. Under förra året kom han till Norges motsvarighet till Silverdivisionen, och det är ett tjockt, segt glastak att ta sig igenom, bara för att upptäcka att när man väl kommit dit väntar snabblopp med 15-20 000kr i förstapris, och kanske lite V75 mot allehanda amerikanska importer.

Så Looking Superb gjorde som så många svenskar gjort förut i liknande situation, de skickade ned sin häst till Frankrike i hopp om att han skulle stå lite ”billigt inne” i några lopp och kunna tjäna fina pengar. Det kunde han. Dagen före julafton vann han Prix Tenor de Baune. Utöver någon halv miljon i prispengar, med råge den största prischeck hästen vunnit, också en biljett till Prix d’Amerique.

Trista anklagelser
Det fanns en hel del röster på sociala medier som antydde att Looking Superb måste vara dopad. Jag tycker det är trista anklagelser, och de kommer allt som ofta från människor som knappt satt sin fot i ett stall, som inte har en aning om hur antidopingarbetet bedrivs och inte har en aning om hur man skulle kunna dopa en häst till att bli så väldigt mycket bättre. Det är en oerhörd anklagelse att komma med, och om man har på fötterna för en sådan anklagelse vädras den lämpligen inte i sociala medier, utan man tar kontakt med det franska travförbundet. +33 01 49 77 17 17 är numret, och det brukar gå bra att prata engelska med dem.

Amerikanskt trav
Borta i USA pratar man också trav. Prix d’Amerique går inte helt spårlöst förbi ens där, i alla fall inte hos entusiasterna. Där börjar fler komma in i tankebanorna att man kanske skulle prova större startfält där också, i alla fall på milebanorna, och måhända längre distanser än den snabba engelska milen också. Jag tror de är något på spåret där…

Amerikansk travsport börjar dock få en del bekymmer torna upp sig vid horisonten. Travsportens pengar från kasinon ifrågasätts mer och mer. Varför skall människor med låga inkomster sitta och spela bort sina pengar i förhoppning att få en storvinst så man kan skicka sina barn på college, och det som de förlorar skall sedan föda travet? Tänk om pengarna istället kunde bli stipendier för collegestudier till människor med låga inkomster? Eller finansiera vård av barn i fattiga familjer, gå till välgörenhet för fattiga pensionärer, eller krigsveteraner? Eller i värsta fall till kasinoägarnas egna fickor.

Det går att fundera i de tankebanorna även i Sverige när det gäller hästsportens finansiering. Det är rimligt att spel på hästar föder hästsporten. Det är mindre rimligt att kasinospel och spel på andra sporter skall föda hästsporten. Väldigt svårt att argumentera för det i långa loppet. Svårt att försvara för politiker gentemot väljare och påtryckningsgrupper som också vill ha finansiering till organisationer som gör ett viktigt arbete i samhället.

Här ligger ribban
För alla travbanechefer som funderar över vad man skall ha för mat ute på banorna, låt mig ge exempel på några ”ribbor” att hoppa över. De har inte satts av mig, utan av samhället i stort, genom konkurrens.

  • Om ambitionsnivån stannar vid ”korv”, så åk ut till en vanlig bensinmack i Sverige och titta på deras korvmeny. Det är där ribban ligger för vad konsumenten anser vara OK vad gäller korv. Olika smaker på korven, olika bröd, med mos, räksallad, gurkmajo, rostad lök och flera olika såser till de franska korvarna i baguetter.
  • Om ambitionsnivån sträcker sig till hamburgare, så åk förbi närmaste McDonalds, Burger King, Max, Frasses eller Sibylla. Det är nämligen där som ribban ligger för om konsumenten skall se på det där som något bra, eller som något torftigt.
  • Jag hoppas att ambitionsnivån är ännu högre. Inspireras av all den snabbmat som vuxit fram med food trucks, i galleriornas food courts eller på gågatorna där det går 13 matställen på varje dussin och konkurrensen är hård. Asiatisk wok, pastavagnar, mexikansk mat, gyros, tex mex, pulled pork, chiligrytor, paella, välfyllda baguetter, sallader, sushi, soppa och ostsmörgås, mjukglass, grillspett… Om man inte vill tänka korv och hamburgare, så finns det en del att välja mellan.
  • Där ambitionsnivån är högst, i fina restaurangen med duk på bordet, förväntar jag mig mat, service och bemötande som är värt den femhundring jag förväntas spendera på maten där, exkl dryck. Vad sägs om att V75-menyn har 4-5 alternativ vardera av förrätter, varmrätter och desserter? Något som i alla fall ger lite valfrihet till den som betalar för kalaset? Något som ger lite möjligheter för den som inte gillar ärtor att välja något annat än fiskalternativet, att den som har svårt för svamp kanske inte måste äta portobellon på förrätten och den icke så chokladfrälste kan hitta en citronfromage till efterrätt? Lägg till en vinlista som servitören med stolthet kan räcka över, och ge några tips ifrån. Inte skulle vi väl lägga så mycket pengar på mat på något annat ställe som inte klarade i alla fall detta?

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.