Korta notiser per den 26:e Juli 2018

Dyrast i Sverige?
Det händer då och då att människor hör av sig till mig med priser på mat och dryck från travbanor och påstår att det måste vara ett rekord, att just deras travbana just den här dagen måste vara det dyraste värden skådat.

Jag har inte kartlagt det hela, men konstaterar att travbanorna i allmänhet är dyrare än alla nöjesfält, färjor, festivaler och liknande där det är mer eller mindre monopol på försäljning av förtäring. Jag är väldigt övertygad om att den prissättningspolitiken bidrar till att publiken blir mindre. Man bjuder liksom inte med sina kompisar på trav om det är det absolut dyraste som finns att göra. Man bjuder inte med sin svärson, eller sina föräldrar, eller sina grannar, sin kollega etc. Travsporten växer inte.

Jag förstår att travbanorna knappast kan vara de billigaste i Sverige på mat och dryck, men spannet är ganska stort mellan billigast och dyrast.

Betala entré
En förutsättning för att förtäring på en travbana skall kunna prissättas mer rimligt är naturligtvis att man börjar ta betalt av fler åskådare. När jag hörde om att man hade mer än 50% friplåtar till Elitloppet så insåg man med ens att där finns ett stort problem. Jag har aldrig bett om en fribiljett till trav. I några fall har jag fått fribiljetter utan att be om det, eller blivit bjuden av någon som på ett eller annat sätt ordnat det. I allmänhet betalar jag för mig, och sätter en ära i det.

Det är ju bara då man kan ha en åsikt om standarden på publikfaciliteterna. Det är då man kan muttra om en parkering med gropar, att fågelskiten inte är borttorkad på bänkar och bord, att det är rostigt, skevt och allmänt ovårdat. Det kan man inte göra om man snikat in gratis.

Hur redovisas publik?
Jag vet att hästägare anser att de har rätt att se sina hästar tävla utan att betala för det. Det har de, och de flesta äter väl något som gör att banan får in sina pengar ändå. Det är här man skulle önska lite mer av publikredovisningen från banorna. Vilka är det som går in gratis? Hur stor andel är den betalande publiken egentligen? Öppnare, mer transparenta siffror är nog ett måste om man skall kunna få till bra sponsringssamarbeten. Att klumpa samman personal och funktionärer, aktiva, press, hästägare, fribiljetter och betalande publik i en enda siffra är ett säkert sätt för att hamna fel. När det dessutom kommer fram att det skarvas en hel del med siffrorna hamnar förtroendet i bottenträsket bland tänkbara sponsorer som skulle kunna se travpubliken som en lämplig målgrupp att marknadsföra sig till.

Tydliga regler
Jag läser ofta serien Kalle och Hobbe, serien om pojken Kalle och hans låtsaskompis Tigern. Där förekommer då och då spelet/leken ”Kalle-boll” som är ett bollspel där reglerna skrivs under spelets gång. För att göra mål kan det vara ett måste att klättra upp i trädet och hoppa ned, åla sig under häcken, hoppa över bäcken och sedan göra fyra kullerbyttor. När diskussionerna om travets reglemente börjar låta som Kalle-boll är det inte roligt längre.

Min åsikt är att man gärna får stryka delen om dispens från avstänging i stora lopp, om man är ordinarie kusk, och om förseelsen man är avstängd för inte handlade om drivning. Är man avstängd, så är man avstängd.

Med samma logik vill jag att man funderar över om det är OK att man får behålla en seger om man i flera längders ledning driver hästen så hårt att det renderar i 7 000kr i böter och fem dagars avstängning. Eller om man får behålla sin placering efter att ha piskat sin motståndare, och att man får behålla sin placering efter att ha kört snävt och grovt stört någon eller några. Jag tror att travet har en del att vinna på att bus får konsekvenser också för hästens placering.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.