Korta notiser per den 24:e September

Igår demonstrerades åter hur man inom svensk travsport tar relativt lätt på det här med spelsäkerhet. Markus Pihlströms hästar var försenade till Solvallas lunchtävlingar eftersom man fastnat i köerna vid en trafikolycka. Den första hästen ströks en dryg halvtimme före första loppet, där denne häst skulle ha startat. Den hade då c:a 7% av strecken på sig. På transporten fanns dock en häst till som skulle starta i det tredje loppet. Den hästen värmdes EFTER lopp två, och startade sedan i lopp tre. Skoinfo rapporterades, trots att hästen inte var på plats.

Nu vann den här hästen, Mellby Don Juan, streckad med knappt 11% av insatserna. En imponerande sportslig prestation med tanke på omständigheterna. Men spelmässigt var man ute och seglade, för den här dramatiken visste knappast spelarna så mycket om innan inlämningsstoppet för V65. Enligt reglementet skall hästen vara på plats senast två timmar före det lopp där man skall tävla. Jag förstår att man kan medge avsteg från det om man hamnat i krånglande trafik, men så här nära? Det är naturligtvis tufft att stänga en häst ute som man vill tävla med, men kanske kan man då endast stryka den från toton, men låta den springa loppet utanför spelet? Jag vet att det också kan bli rörigt, men som spelare måste man ju kunna lita på att det tävlingsreglemente som föreligger följs något så när.

Lars G Dahlgren på Ronden har också synat de siffror som ATG presenterat rörande V75 efter senareläggningen. Han får inte heller ihop det. Siffrorna om spelets framgångar är starkt överdrivna, och det är mycket svårt att härleda det som är kvar till just starttiden av V75.

När man pratar med folk så har det under sommaren hänt något i deras uttryck om ATG och pokalåret. Före sommaren hade de flesta en neutral framtoning i det att man nog ändå litade på vad ATG sade. Klart de skulle ordna pokalåret. Så kom halvårsrapporten som målades i skimrande färger utan att det fanns någon egentlig täckning för det. Och så kom Skarplöth med sin utvärdering om de senare starttiden med siffror som inte kändes så korrekta. Nu börjar man tveka lite. Ingen vill ställa sig bakom Skarplöts sätt att redovisa, en del börjar tvivla lite på pokalåret och storleken på den nivåhöjning man vill åstadkomma.

Det finns en del som kallar Skarplöth vid en rad andra mindre trevliga tillmälen. Jag tycker inte vi skall gå så långt, men det ligger onekligen en viss press på honom att i nästa kvartalsrapport leverera och visa att det man levererar inte är fina siffror på några oväsentliga ställen i resultatet. Det är på den nedersta raden man vill se en ordentligt positiv siffra. Gärna genom både tillväxt och någon form av kostnadskontoll. Något som gör att alla åter känner att månen inte är på väg att kraschlanda hos dem.

Kriterieauktionen visar dock fina siffror. Det finns en optimism trots allt. Man har lovat en unghästsatsning med minst 50.000kr i förstapris i alla treåringslopp. Uppfödarpremierna görs om till att gynna de unga hästarna mer. Många fina uppfödningar där uppfödare lärt sig mer om vad marknaden vill ha bidrar säkert också. Förra året var medelpriset den andra dagen c:a 67.500kr, i år blev det 86.750kr om jag räknat rätt. En ökning med närmare 30% som harmoniserar med den första dagens ökade priser.

Gårdagens hjälte, Järbo Harry, knep en femteplats och 5.500kr in på kontot.

Idag är det finaler på Solvalla, och där finns egentligen ingen plats för sådana hjältar som jag brukar beskriva här. Men idag startar Digger Smasher i Klass II-finalen. Han var dagens hjälte den 7:e September. Idag är han tillsammans med Patricia Hastrup i Stoeliten den äldsta hästen som startar på V75.

Dagens hjälte hämtar vi istället från Kalmartravet. I V65-3, montéloppet, så startar Manhattan Sassy. Han gör där sin 143:e start i livet. Manhattan Sassy är 12 år, och faller för åldersstrecket om tre månader. Han debuterade som tvååring 2006, och förutom en rätt så misslyckad start som fyraåring där han blev femma så behölls skorna på tills han var fem år. Som femåring vann han V75-lopp och var tvåa i Klass I-finalen under elitloppshelgen 2009. Han tjänade ganska snabba pengar, och slog väl lite i taket för sitt kunnande. Faktum är att de senaste sex åren har det endast blivit en seger.

Uppfödaren Caroline Johansson började träna honom, och därefter har Greger Fajersson, Dan Widegren och nu Fredrik Persson sett till att hålla honom i fint skick genom karriären. Det som framför allt sticker ut är att Manhattan Sassy sällan slutan oplacerad, utan i de allra flesta starter vunnit prispengar. Totalt har han sprungit in nära 1,8 miljoner. Segerförhoppningarna är inte så stora idag, men pengar hoppas man nog på.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.