Korta notiser per den 24:e Juli 2018

Tekniska framsteg
Så gott som varje vecka är det diskussioner bland travfolk på sociala medier om program som inte kommer fram i tid, tidningar som inte kommer fram i tid eller trav som sänds i TV-kanaler man inte har etc.

Till alla er som känner ilska över att det inte fungerar som det alltid har gjort vill jag härmed meddela att det kommer inte att börja fungera. Världen har förändrats och det som ni känner som en trygg fast punkt i era liv är på väg att rämna. Postdistribution med tidspassning håller på att försvinna. Allt som skall fram snabbt skickas istället digitalt. Program och tidningar kan med fördel också läsas digitalt på datorer och läsplattor.

TV-kanaler håller också på att försvinna. Man ser saker via internet istället på olika playtjänster, appar och sajter. Hur många arga insändare, brev till chefredaktörer eller gnälliga inlägg på sociala medier man än gör, så kommer det inte att bli bättre.

Det här gäller inte bara travet. T.ex. våra kvällstidningars upplaga har krympt konstant i många år, och nu står man där vid faktumet att det är så liten upplaga att den knappt är värd att distribuera. Det kostar mer pengar att köra runt tidningarna till alla försäljningsställen än vad man får in. Försäljningsställena börjar också konstra lite. Man tjänar mer pengar på att exponera annat än kvällstidningar där i kassan. Allt fler självscannar ju och står inte ens i kö till kassan. De andra har ju redan läst det som tidningarna tryckt. På nätet. Eller så har man hört om det i en nyhetssändning.

Precis som vevgrammofoner med tratt, telefoner med nummerskiva och spiralsladd och häst med vagn som transportmedel försvann, så håller gamla sätt att distrubuera saker på att bytas ut till nya metoder. Lägre kostnader, högre kvalitet, kortare ledtider.

Fyra punkter om ansvar
Det finns en del saker som skaver lite, som vi borde ta itu med inom travet.

Korrekt utrustningsinfo
Först av allt är den totala nonchalans för att ge korrekt barfotainfo till spelarna, som florerar hos några tränare. Man ändrar lite som man vill på några håll, och skiter fullständigt i spelarna och deras krav på information.

Det är lite som att prispengarna i ett lopp sänks en kvart före start, när man håller på att sätta dit sulkyn bakom hästen. Då är det plötsligt inte längre 125 000kr i förstapris, utan ST har sänkt det till 65 000kr för att istället göra något annat för pengarna.  Ungefär så känner man sig som spelare när det aviseras en viss balans, och långt efter spelstopp kommer ändringen. Ingen chans att göra om sitt system.

Spårsjukan
Det andra som verkligen skaver är spårstrykningar. Hur mycket mer halt eller röd i halsen blir en häst av att få spår 12 istället för spår 1? Det finns tränare som utmärker sig också på detta område och stryker från dåliga spår mycket oftare än andra. I dagens datoriserade värld är det ju inte så svårt att få ut statistik på det.

Det är naturligtvis ganska elakt om man på så sätt tagit en plats för någon som ville köra, och i längden är det rätt så trist spel om det sällan ens startar hästar från dåliga spår. Numera finns det ju dessutom lopp med spårförbehåll om det verkligen inte fungerar att starta från vissa positioner.

Körsvensstrykningar
Det tredje som börjat skava är att kuskar allt oftare lämnar återbud till lopp. Gärna om man råkat tacka ja till till en styrning i sista loppet. Antalet kuskändringar i sista loppet är väldigt många fler än det är till det första loppet. Man skulle kunna tro att de inte ”orkar” stanna kvar till det sista epilogloppet om man fått stå och titta ett par lopp innan. Vad publiken som betalat entré, eller amatörtränaren som satt upp dem som kusk, tycker om det har man inte en tanke på

Och nej, är man sjuk eller har ont skall man naturligtvis inte köra, men alla körsvensstrykningar går inte att hänföra dit.

Domarinsatserna
En fjärde sak är att domarna gärna får bli mer noggranna. Hästar som går i passgång över mål skall t.ex. diskas, hästar som tar galoppsprång på upploppet likaså. Man vinner ingenting på att vara snäll, utan allt som händer är att människor tappar tron på rättvisan inom travet. Jag tror att ganska många ser positivt på en mer stram tolkning av reglerna, därför att man då tydligare ser och förstår varför det blev en diskning. Tydliga regler är lite A och O för att en sport skall kunna förstås.

Tillsammans är det här saker som verkligen bidrar till att jag som snart 50 år gammal ofta tillhör de yngre på en travbana. Det bidrar till att yngre som är intresserade av sport och spel hellre sätter sig och funderar på om Bajen vinner med mer än ett mål, om det blir mer än fem hörnor för Iffiff eller om Gnaget skall få mer än två gula kort. Det finns rätt många miljarder av spelpengar som unga spelare skickar åt andra håll, för att man inte anser travet vara ett tillräckligt genomlyst spelobjekt som man kan lita på. För att sporten som sådan inte är särskilt lätt att ta till sig, för att man pratar om en massa andra värden än sporten och för att det är så lite publikt intresse. För så är det, i en sport som attraherar mycket spel är det också stort fokus på sport och show.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.