Korta notiser per den 23:e Maj 2018

Optimal systemstorlek?
En av de allra mest vanliga frågorna är vad som är lämplig storlek på ett system att spela i ett streckspel. Åtskilliga timmar kan ägnas åt denna diskussion mellan hängivna spelare. Jag bestämde mig för att ta reda på det. Det har tagit ett par veckor, där jag först lät datorn utforska de senaste fem årens streckspelsomgångar för att se hur de såg ut. Sedan fick datorn en ny uppgift, att utifrån hur dessa streckspelsomgångar såg ut skapa systemmallar och prova dem mot streckspelen. Systemen fick vara såväl matematiska som reducerade.

Allt ritades in på ett diagram där X-axeln var systemets storlek, och Y-axeln det ekonomiska resultatet.

Jag tror det går att skriva en hel  bok om alla data jag nu sitter med, men vi kan väl börja med att presentera en tabell över vad datorn spottade ur sig.

V4                       36 – 500 rader, optimalt c:a 120 rader
V5                       225 – 3 750 rader, optimalt c:a 925 rader
V64/V65             500 – 16 800 rader, optimalt c:a 2 500 rader
V75                     7 000 – 285 000 rader, optimalt c:a 31 000 rader
V86                    15 000 – 1 000 000 rader, optimalt c:a 100 000 rader

Tabellen visar hur stora systemen är som ger vinst. Det finns system i denna intervall som inte ger vinst också. Den optimala nivån är vad som ger högst vinster. Tabellen är rensad från enstaka träffar och statistiskt brus. På V64/V65 har man deltagit i alla vinstpotter. Det är sannolikt att deltagande i endast V6 och endast när det är jackpott hade gett ett helt annat utfall. I vissa omgångar är det egentliga antalet rader färre på grund av många strykningar eller få anmälda hästar.

Det är naturligtvis fullt möjligt för skickliga spelare att vinna med betydligt mindre system än det här, men det speglar ändå varje spelforms komplexitet. Som ensam spelare med en högst normal plånbok bör man hålla sig till spel upp till V5, sedan bör man nog försöka spela tillsammans med andra för att få ihop insatser som räcker till system som är tillräckligt slagkraftiga.

Man kan naturligtvis slumpmässigt plocka ut ett antal rader som man har råd att lämna in, men sådant skapar varians som kan kräva flera mansåldrar att få rätsida på i spel där det kan vara en miljonvinst man slumpade bort.

Vem går till final i Elitloppet?
Jag plockade fram data från de senaste 23 årens Elitlopp, 46 försök, och tittade på hur pass bra spelarna förstått hästens potential.

83% av hästarna som var favoriter på vinnarspelet gick vidare till final.
72% av andrahandarna
57% av fjärdehandarna
50% av tredjehandarna
41% av sjättehandarna och sjundehandarna
28% av femtehandarna och den minst spelade hästen.

Varför det är så dåligt att av spelarna bli utsedd till femtehandare har jag inget svar på. Det är statistisk distorsion.

24 försök, 52% har vunnits av vinnarspelsfavoriten. 10 försök av andrahandaren. Sjundehandaren har vunnit fem försök, fjärdehandaren tre, femtehandaren två, tredje och sjättehandaren ett vardera och den minst spelade har inte vunnit något försök de senaste 23 åren.

Fasta odds
Det finns en del spelare som fått det här med fasta odds lite om bakfoten i sina resonemang. De räknar snabbt ut spelbolagens marginal och utbrister sedan att det där var ju inte bra. Men du som spelare får ju här välja om du vill spela till ett specifikt odds eller ej. Om spelbolaget vill locka till spel får de erbjuda attraktiva odds, spelarna på den fasta oddsmarknaden har järnkoll. Om man har ett attraktivt odds, och för högt spelavdrag, så får man inte särskilt mycket spel på de oddsen som är för låga på marknaden. Spelbolaget får en skev bok och tar enorma risker. Men det är spelbolagets problem. Din uppgift som spelare är att leta attraktiva odds. Sannolikheten för att finna attraktiva odds är naturligtvis större för dig om house cut är låg, men den är inte särskilt viktig för dig som spelare eftersom du vet vilket odds du spelar till.

Hästbrist  = Stortränarsyndrom?
Startlistorna ekar lite här och var. Mer i södra delen än i norra delen av landet, men t.ex. Boden har ett lopp med sex hästar på V64 på fredag. Ingen kommer undan helt. Som vanligt så söker många sanningen med en enda orsak. Jag är också skyldig till sådant inskränkt tänkande ibland, så avstår från att kasta någon sten på andra. Istället har jag samlat lite pusselbitar till en mer komplett teori som jag kallar för Stortränarsyndromet.

Det pratas om hästbrist, och visst finns det färre hästar, men det är också färre lopp. Banorna kverulerade på ST:s fullmäktigemöte att deras röstetal urholkades i takt med att antalet lopp minskades. Antalet startbara hästar och antalet lopp verkar harmonisera något så när, ehuru det finns lite att göra med proppskrivning och hur man fördelar loppen över tid och geografi.

Vi har däremot fler stora tränare än tidigare. De har inte blivit stora på grund av tur, utan för att de levererat resultat och har förmågan och viljan att bygga upp ett stort företag. De 20 mest segerrika tränarna hittills i år tränar tillsammans 2000 hästar. 100 per stall i snitt alltså. De vill ju väldigt ogärna möta sig själva i loppen.  Dels kan ju då inte tränaren själv eller stallets förstekusk köra, dels så blir det ju mindre prispengar att fakturera tränarprovision på. Själva träningsavgiften per dag täcker i stort sett inte mer än precis kostnaden för att ta hand om hästen, vinsten kommer från tränarprovisionen.

Så tränarna anmäler hellre en bit bort, på andra banor. Det är då hästägaren som betalar transporten, och fyller man en hel buss tjänar man en del pengar på den transporten som tränare. Hästägaren betalar gästboxen, utselning och ibland också traktamente och hotellövernattning. Även om hästen på detta sätt tjänar lite mer pengar, så ökar kostnaden för hästägaren med smått enorma tal. Tränaren visar upp sig för en större kundgrupp, kan fakturera mer provision och tjänar pengar på transporten. Jag vill här påpeka att det naturligtvis är slitsamt för tränare att vara ute och tävla i stort sett varje dag, att det kräver mycket organisation, självgående skötare och en duktig försteman. Det här är ändå den vägen tränare har gått för att försöka få lönsamhet på sina företag.

Tarzan gillar t.ex. inte att resa, men han äger de flesta hästarna själv och har därmed ingen annan än sig själv att fakturera resorna till.

Som lök på laxen känner sig många mindre tränare och amatörer undanträngda. Alla banor har några stora namn, Solvalla kanske rentav mer än några, men när sedan stallbacken är full av transporter från när och fjärran till vanligt vardagstrav så känner de sig små. De lastar ur sina auktionsdyringar, som är så blåblodiga att ”Lillis” Olsson fick hämta andan sju gånger under presentationen på Kolgjini-auktionen. De tar fram sina ”bajks” ur fodralen som är sydda av skinnet från korna som blev Kobe-biffar. De smörjer hjulens kullager, som är så nära en perpetuum mobile man kan komma, innan de monteras.

”Man känner sig som en Hyundai Atos på racerbana, stenslagen på förhand”.

Det är inte enkelt, kanske inte ens önskvärt, att bena upp detta så att alla blir nöjda. Det här är inget som hänt på bara en kort tid, utan en lång utveckling som ännu pågår. Att ändra den kommer ta lång tid, längre än Pegasus- och Horisont-dokument sträcker sig.

Gav det rätt betalt?
Umåker V4
Förväntat antal rätta rader: 135
Antal rätta rader: 200

Jägersro V64
2 765 485kr spelades som ”Endast V6”
Förväntat antal rätta rader: 303
Antal rätta rader: 249
Utan jackpott hade sex rätt gett 12 407kr

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.