Korta notiser per den 12:e Oktober 2018

Simply the best
Jag såg i veckan att danska Dantoto fått till ett avtal om spel på galoppen i Hongkong. De är redan igång och spelar dit, och man spelar i gemensam pool. Om det nu var någon som trodde att det statliga danska spelbolaget skulle lägga sig på rygg när ATG och ST skulle ta sig an det danska travet. Bor man i Danmark kan man idag, en vanlig fredag i Oktober, spela till 18 olika banor som arrangerar trav och galopp.

I Norge har man inte alls ett lika stort spelutbud, men Frankrike har man, och i Norge kan man sedan länge spela in i den franska Quinté-poolen. Men stora ATG i Sverige har inte lyckats med detta. Här får man som spelare nöja sig med en svensk pool på australiska passgångare och sydafrikanska galopphästar som exotiska inslag. Varför skall man nöja sig med något annat än det bästa?

Amatörframgångar
Två amatörtränade hästar vann på Gävles V64 igår. Hilton Boko som tas omhand av Olga Sehlova och naturligtvis amatörloppet som Lars-Åke Nordlanders Viktor Barsk tog hand om. 50 000kr vardera var de segrarna värda, och ytterligare 11 amatörtränade hästar blev prisplacerade.

Varför tjatar jag då om amatörernas framgångar? Jo, jag vill se fler amatörer våga ta steget och tävla om de bästa pengarna. Ju mer jag lyssnar får jag intrycket att man inte riktigt vågar, anser inte att man räcker till, att ens hästar inte har rätt kvalitet, att det går så fort i loppen att hästarna går sönder och säkert en rad andra argument som jag ännu inte hört. Det där vill jag påstå är myter och hjärnspöken.

(Nu hör jag hur en del drar efter andan, hur kan jag skriva något sådant?)

De som vågar ställa upp i vanliga lopp går det ganska bra för. Även om de inte vinner så tjänar de bra pengar. I många lopp är en matlapp värd mer än ett andrapris i ett breddlopp. Amatörtränade hästar hävdar sig bra mot proffstränade, i synnerhet sedan varje skötare fick hand om 8-10 hästar och dessutom förväntas sitta i hästbussen åtskilliga timmar till och från banor för att tävla. Det blir inte så mycket tid för varje häst då. Och en tränare med 100 hästar på träningslistan har 24 minuter till varje häst per vecka om denne lägger 40 timmar per vecka åt att träna hästar. Många tränare har fler hästar på träningslistan än så, och tvingas lägga mindre än 40 timmar i veckan på att träna hästarna. De skall ju också åka till och från tävlingar, svara på medias frågor, sköta administrationen och gården etc.

Det är säkert inte lätt att hävda sig när det är stortrav och alla de största stallen kommer med varsin fullastad buss av toppstammade hästar, men i de lite mer vardagliga sammanhangen som vanlig V75, V86, GS75 och V64 finns det fina pengar att tjäna också. Det har stor betydelse för en amatörtränares ekonomi om det ramlar in en lite fetare prischeck ibland, eller inte.

Om det inte är lika roligt att tävla som på en breddloppsdag då? Tja, om en del proffs behandlar er styvmoderligt så är det nog för att era hästar slår deras hästar. En rundpall rakt mot deras ego så som varande om inte världens mittpunkt, så i vart fall det svenska travets mittpunkt och lysande stjärna. I övrigt så är det upp till banorna att se till så det blir roligt och man känner sig välkommen. Det behöver inte ens kosta en massa pengar utan kan ju handla om så enkla saker som bemötande.

Breddens ekonomi
För svensk travsport är det av yttersta vikt att de tävlingar som attraherar spelarna också attraherar aktiva utövare. Annars blir det svårt att skicka pengar till vardagstravet, svårt att hålla alla banor vid liv, svårt att satsa på bredden. Breddloppen tillsammans med saxbanorna och den sena föreställningen på lördagar står för 2-3% procent av spelomsättningen, men ungefär 15-20% av prismedlen går dit, och vad gäller ersättningen för att arrangera tävlingar är det bortåt 25% av hela budgeten som går till trav som inte drar inte några nämnvärda pengar.

Det ropas mycket på att det skall komma mer pengar till ”bredden”. Enligt vad jag ser i siffrorna är det snarare åt andra hållet pendeln kommer att gå vid minsta behov att spara pengar. Lösningen måste vara att man försvarar de tävlingsdagar som drar in pengar med varje till buds stående medel.

Folkdomstolar
Jag skall avsluta dagens bloggpost med ett försvar för de tränare som ideligen skall dömas av ”folkdomstolen” för saker de gjort en gång. Om man gör något så får man ett straff för det, och sedan har man sonat sitt brott. Man behöver inte bli bästa polare med vederbörande för det, och t.ex. skicka häst i träning dit, men man behöver heller inte insinuera att allt denne gör är fusk.

Det åligger ST att utföra dopingtester, och vad jag har sett både på prover tagna vid tävling och utanför tävling så punktmarkerar de verkligen tränare som det går ”lite för bra” för. Jag har fullt förtroende för Linda Höijer som är chef för hästvälfärden på ST, där arbetet mot doping ligger. Hon har full kontroll på det här, tillsammans med sina medarbetare. Om jag inte längre har förtroende för att ST  har denna koll, kommer nog mitt intresse för travsport att dö.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.