Korta notiser per den 10:e Oktober 2018

Ängslan och osäkerhet är inte så roligt att skriva om egentligen, men det finns en del sådant i travsporten idag. På en del håll lite mer än på andra håll.

Ängslan över spelmarknaden
Största osäkerheten ligger i den omreglering av spelmarknaden som nu kommer att ske vid årsskiftet. Det är en stor sak, men det är inte någon strömbrytare som slår på eller av. Trav kommer att se ut på precis samma sätt den 1:a Januari 2019 som det gör idag. Trav är ingen gigantisk produkt för någon annan i spelvärlden än ATG idag, och de bolag som söker licens till Sverige kommer att ha annat som står högre upp på priolistan. ATG väljer ju dessutom att möta spelbolagen på deras hemmaarena, med sportspel och kasino.

Ängslan över publiken
Något annat som skapar osäkerhet är att publiksiffrorna vägrar att vända, hur man än jobbar. Hur skall man göra? Skall arenorna verkligen renoveras och moderniseras? Det kostar rätt häftiga pengar i sammanhanget, hundra miljoner räcker inte till så mycket som man kan tro på våra större banor. Samtidigt så går det inte att köra så mycket längre till utan att göra något på sina håll. Köken är på väg att bli utdömda, byggnaderna behöver helrenoveras, publikutrymmena är väldigt utdaterade och listan över elände kan göras lång.

Jag är själv ganska osäker till vad man skall göra där, för man är i mycket beroende av att hela travsverige tar ett gemensamt långsiktigt beslut. Skall man investera behöver man veta att man kommande 15-20 år har ett visst antal tävlingsdagar av en viss typ att locka till sig publik med, och vem kan ge ett sådant löfte idag? Alternativet är att man är säker på att kunna fylla arenan med andra aktiviteter som betalar den.

Jag lutar mer åt att travet bör försöka anpassa sina arenor till en storlek mer anpassad till dagens verklighet. Det räcker inte med att ha 2-3-4 dagar per år då restaurangen verkligen är fylld, man skulle egentligen behöva fler dagar med lapp på luckan än man har tävlingsdagar idag för att få en sund ekonomi på sin restaurang. Det som pågår just nu är att travet subventionerar sina restauranger på ett eller annat sätt med en hel del pengar varje år.

Ängslan över antalen
Den tredje stora frågan som många ängslas över är den om hästägare pch amatörtränare. Om man läste Anders Ströms krönika i Sulkysport förra veckan så kunde man mellan raderna läsa hans syn på det här. Vi måste inse att det kostar mer pengar att hålla sig med en tävlingshäst idag, jämfört med vad det kostade förr. Det handlar inte bara om ”procentandel kostnadtäckning”, utan om kronor och ören. Skall man vara någon slags medelhästägare måste man dessutom vara ganska framgångsrik.

De som har råd att täcka dessa kostnader bor i allt större utsträckning runt de större städerna. Det är dit värdet av produktionen har flyttat. Travet har dock inte gått åt samma håll. När hästägare som bor i de lite mer landsbygdsliknande delarna av Sverige har kastat in handduken därför att de inte har råd, så har travet inte förmått attrahera nya hästägare i de regioner där pengarna finns.

Jag, som själv bor i en del av landet som sannerligen inte är så storstadsliknande och attraktiv för kapitalet att investera i, gillar inte detta. Däremot kan jag med mina egna ögon se vad som hänt och delar fullt ut analysen.

Amatörer på Solvalla
Tre amatörtränade hästar lyckades bli prisplacerade på Solvalla igår. Solvalla är en bana som samlat så många stora proffstränare att det är svårt för amatörer att hävda sig där. I proffsstallen står rader av hästar som ”miljardärerna” äger och som ständigt körs av de allra bästa kuskarna landet har. Men ju desto roligare när man lyckas slå dem. Och kanske kan Malmrot tänka sig att ordna ett amatörlopp varje onsdag. Ett som blir fullt och där inte Erik, Örjan, Ulf eller Jorma ens får vara med. Ett lopp där det blir någon ny bekantskap som vinner så gott som varje vecka.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.