Justitia

Dagens debatt inom travet har präglats av att en lärling hos en större travtränare polisanmälts flera gånger för misshandel och övergrepp i rättssak samt fått kontaktförbud gentemot sitt offer. Den civila rättvisans kvarnar maler långsamt, trots att polisutredningen i stort sett verkar klar och den anmälde erkänt sina handlingar. Den misshandlade tjejen har lämnat sitt jobb, lämnat travet helt av rädsla att stöta på denne person igen. Och den utpekade har jobbat på som inget hänt. Intervjuats av media om stallets chanser, kört hästar åt både sin arbetsgivare och andra. Tack och lov har besöken i vinnarcirkeln inte varit så många.

Till att börja med är det beklagligt att de rättsvårdande myndigheterna har så svårt att få tummen ur och se till att beta av sådana här fall. Det är för såväl offer, vittnen som gärningsmän jobbigt att ha rättsärenden pågående. Man vill som regel ta sig igenom det och sedan kunna gå vidare. Den som gjort fel får ett straff som förhoppningsvis avhåller denne från att göra något liknande. Det kan utdömas skadestånd till den som utsatts, ett erkännande att man hade rätt. Viktigt för att kunna gå vidare i livet.

Man har i debatten frågat vad ST gör. Det är som alltid vid sådana här fall inte glasklart att en organisation som ST skall agera. När skall ST dra in licenserna eller stänga av? Travfolket är som folk i stort, man gör en del misstag i livet som lagen inte tillåter. Bland svenska travlicensierade begås det varje år en del rattfyllor, en hel del trafikbrott, några ekobrott, ett och anat fall av misshandel, skadegörelse, bedrägeri, skyddande av brottsling, narkotikabrott, jaktbrott, varusmuggling, mordbrand, stöld, miljöbrott, sexbrott etc. ST skulle ärligt talat få väldigt mycket att göra om man skulle börja dra in licenserna för alla lagöverträdelser.Jag tror man gör klokt i att låta travets rättsvård hålla sig till det som händer på travbanan samt bevakar djurskyddet.

Istället är det här utöver den rättsliga prövningen något som borde hanteras av de berördas arbesgivare. Det är ju tydligen på arbetsplatsen som brotten begåtts, och det finns flera skäl för en arbetsgivare att agera.

Det är oacceptabelt att en anställd person med våld och hot skrämmer bort andra anställda. I längden blir situationen ohållbar i ett sådant stall. Hur stor man än är och hur lång kön än är av intresserade hästskötare som vill jobba där, så kan det ändra sig snabbt.

Nästa steg är att det kan bli lite problematiskt att låta en sådan människa företräda företaget gentemot kunder, media och leverantörer. Även om det arbetsrättsligt ibland är svårt att avskeda någon utan att riskera käbbel, tjafs och skadestånd, så kan man som arbetsgivare ställa över en sådan här människa. Låta denne sköta om mockningen på gården istället för att föra stallets talan i media, prata med kunderna eller sköta leverantörskontakterna. Det är viktigt vilken image man har i ett företag. Vad man står för.

I slutänden handlar det också om en förtroendefråga mellan en arbetsgivare och den anställde. I det som just det här fallet handlar om tror jag att ett omedelbart avsked hade accepterats av den anställdes fackförening. Att idka våld mot någon på en arbetsplats har av Arbetsdomstolen setts som utomordentligt allvarligt och skäl för avsked.

Jag kan förstå om inte alla travtränare är insatta i sådana här frågor. Det är mycket annat man skall vara bra på som travtränare. Icke desto mindre är det viktigt att det fungerar. Här kan ST och kanske Travtränarnas Riksförbund komma fram med något så att man som drabbad arbetsgivare kan köpa in professionell rådgivning och stöd för att hantera sådana här frågor korrekt.

9 tankar på “Justitia

  1. Det var ta mig fan det bästa och sakligaste jag läst om detta fall. Enl Twitter så vill större delen att ST skall stå över lagen och detsamma borde Arbetsgivaren göra. Skönt att lägga sig med dina nyanserade tankar.

  2. Helt otroligt att inte arbetsgivaren agerade direkt när det hände. Särskilt när detta har hänt två gånger(!) på arbetsplatsen.
    En skam för travsporten.

  3. En arbetsgivare har rätt att säga upp (i vissa fall avskeda) en anställd pga ”personliga skäl”, där misshandel kan vara ett sådant skäl. Arbetsgivaren är också skyldig att tillse att personalen inte utsätts för misshandel och hot på arbetsplatsen, varför din idé om att låta killen mocka faller på att han då skulle kunna ta spaden och klyva skötaren på mitten (!). Offret ska inte lösa situationen åt abg genom att sluta, abg ska se till att offret har sitt jobb kvar och förövaren får gå. Det är så det ska gå till.
    Det måste vara slut på daltandet med folk som utsätter andra för den här typen av brott, de ska ta konsekvenserna av sitt handlande – inte offren.
    Nej, jag har ingen förståelse för att travtränare står handfallna i situationer som denna men behöver de mer utbildning bör de få den från annat håll än ST. Annars blir det en blind som leder en blind.

    ST är för övrigt inte bundna av någon lag när det gäller vem de låter få eller behålla licens. Licensbestämmelserna ger dem allt stöd som behövs för att ta av killen licensen och därmed tala om för alla hur de ser på misshandel och hot, för man kan väl inte sjunka mycket lägre än så?

    • Jag var säkert lite otydlig, men det finns en hel del brottslighet av mindre allvarlig karaktär än det här, som ändå bör leda till att man tas bort från att representera och företräda rörelsen. Det handlar om image och förtroende. Hästägare placerar miljoninvesteringar hos en tränare, och förväntas att de tas om hand förstklassigt. I det aktuella fallet är det ju så allvarligt att avsked är en rätt så självklar utgång, men om en skötare var inblandad i ett bråk på krogen en lördag med någon utomstående finns inte skäl för avsked. Men kanske bör man hålla en låg profil hemma i stallet tills det blåst över och dom avkunnats och straff avtjänats.

      Det finns idag konsultföretag som kan ge bra hjälp och stöd om aktuell lagstiftning, om processen, som kan hjälpa till vid en förhandling med fackförening. ”Avanacerad HR på kran” brukar man säga. De flesta arbetsgivarorganisationer (som de som har kollektivavtal är med i) erbjuder också detta. Om det fanns ett ramavtal med ett sådant företag som travets företagare kunde nyttja för att till ett rimligt pris få hjälp där deras egna kunskaper inte räcker till, så tror jag det är en bit på väg. Det är inte ST som skall tillhandahålla detta, utan kanske bara stå för att göra en enkel upphandling och ett ramavtal. Det är inte bara travtränare som kan behöva hjälp, det finns en del personalproblem även på banorna, hos uppfödare, transportörer etc. Sedan kan jag väl hålla med om att travtränare som haft många anställda i många år borde kunna det här, och hantera frågan bättre än vad som nu är fallet.

  4. Om ST vill avvakta utredning så vill jag påminna om att Svanen var avstängd i just väntan på utredning. ST agerar i mycket annat smått och inte gott, som det här med amatören som blev av med prispengarna. Varför då inte handla när det sker allvarligare saker!?

  5. Sofia slår huvudet på spiken. Det finns en gräns och när man läser sms från de inblandade så borde även den mest förlåtande dra öronen åt sig. När dessutom personen ifråga är dömd och belagd med kontaktförbud och skötaren dessutom tilldömts skyddat boende av samhället – då är det allvarligt, riktigt allvarligt. Givetvis borde ST ha lyft luren och kallat in berörda personer så fort man fått kännedom om händelserna och, den tilltalade skulle givetvis fått licensen indragen tills saken var fullständigt utredd. Grabben har ju dessutom i skrift uttryck att han klappat till en häst i huvudet så den var påverkad dagen efter – är inte det skäl nog?

  6. Viroid: Anser att du fullständigt är ute och seglar . CoC innebär att de som utsätter hästsporten för dåligt rykte enligt reglementet ska beivras, oavsett civila lagar.
    Hästsporten har ingen som helst orsak att vänta in juridiska tvister i sig.
    När det dessutom sker upprepat, på arbetet, samt förövaren har erkänt så finns det ännu färre orsaker att inte dra in licensen i avvaktan på utredningens fastställande.
    För mig ter sig din ståndpunkt såsom oförsvarlig och direkt i avsaknad av civilkurage. Därav det samhälle vi erhållit, där ingen tar ansvar för sina handlingar, utan ansvar ständigt påtalas andra än sig själv.
    Att jämställa de brott som offret utsatts för med de brott som du tagit upp blir som vid våldtäktsmål när juristerna ifrågasätter offrets redbarhet.

    Att ST inte följer sitt reglemente har även du ifrågasatt ett antal gånger, börjar man följa det så sovras ett antal mindre lämpliga människor bort från sporten, det kan knappast vara till nackdel. Din argumentation bygger på att antalet brott bland hästsportens utövare är så vanligt förekommande att ST aldrig ska agera överhuvudtaget? Varför då skriva ett reglemente såsom det är skrivet?

    Juridik är en sak, hästsportens CoC något helt annat, och skulle sistnämnda följas bör förövrigt flera få indragna licenser. Såväl tränare som kuskar .
    Men alla sitter i knät på varandra, och många har tydligen kunskaper som gör att ingen vågar kratsa kastanjerna ur elden, varvid man får en kökkenmödding där Estlandsfallet utgör ett tydligt exempel, liksom detta förtvivlade fall med misshandel , hot och övergrepp.

    • För att det egentligen inte här till saken vem det är, utan att det är någon. Dom har dessutom inte fallit i målet, och det hör till sällsynt usel publicistisk sed att hänga ut folk innan de är dömda.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.