Virtuella hästar

ATG har lanserat sina virtuella hästar. Det smögs igång lite försiktigt, och när man sett det förstår man varför. Produkten är lite ”så där” med lopp som tar under en minut, en referent som är ungefär lika upphetsande som ett taxeringsbeslut och som helt saknar möjligheter att ”läsa på”. Att spela där är bara ett lite mer komplicerat sätt att kasta en tärning. Är jag då väldsamt upprörd över detta? Nej, mest besviken. Det har ju haussats rejält i drygt 1,5 år om denna formidabla möjlighet för hästsporten.

Johan Lindberg, generalsekreterare på Svensk Travsport, skrev så här i sitt veckobrev för vecka 5-2014 när det stod klart att ATG fått utökad koncession med möjlighet till spel på virtuella hästar:
” Svensk Travsports ordförande Hans Ljungkvist gick i går ut och sa att de här nya förutsättningarna på fem års sikt kan ge 500 miljoner netto per år. ”

Jag tittar på de virtuella hästarna, räknar baklänges och får det till mer än 4 miljarder i ny omsättning om det skall bli 500 nettomiljoner, och så skakar jag på huvudet. Det kommer inte att hända. Men visst, ligger det och tickar på och fångar upp en och annan som vill förströ lite tid så är det väl bra. Ger det sporten 5 eller 10 miljoner om året är det OK för min del.

Jag hade hellre sett att man satsat på mer traditionella casinospel. Kanske Black Jack, Poker, roulette, tärning, enarmade banditer, skraplotter, Bingo etc. Till skillnad från ATG som med hög svansföring deklarerat att de spelformer man erbjuder är så snälla, så ser inte jag sådana spel som röda om man begränsar insatserna.

Att leka med insatser motsvarande våra svenska mynt gör att det tar tid att spela bort en hundralapp eller två. ATG sätter gränsen för sina virtuella hästar till 10.000kr per lopp (eller om det är per spelform, per vad eller något annat). Tio tusenlappar på ett ”tärningskast”, eller spel på rouletten med femkronorsmarker. jag vet vad jag tycker är rödast. Jag vet vad barn och vuxna anhöriga till spelmissbrukande tycker.
ATG:s hållning att deras spel är bättre än andras är helt enkelt inte trovärdig!

Om det nu är helt omöjligt för ATG att erbjuda riktiga casinospel pga koncessionen, så skulle jag hålla mig till hästspel. Det finns massor av hästtävlingar världen över att bedriva spel till. Inte bara trav, utan också galopp. Man kan utan vidare köra lika många riktiga lopp som man idag har virtuella. Jag spelar så mycket hellre på australiska passgångarlopp än virtuella hästar. Sydafrikansk galopp eller finska kallblod borta i Karelen är inget jag direkt längtar till, men det är i alla fall riktiga hästar. Runt om i världen tävlas det i princip dygnet runt. Det är ju ett gyllene tillfälle att positionera sig som hästsportens eget spelbolag.

ATG:s TV-siffror inte alls så bra som det verkar

Det finns tre sorters lögn sägs det. Små lögner, stora lögner och så statistik. TV-siffror är en statistik man kan dribbla ganska mycket med.

Alla siffror här nedan kommer från mätningsföretaget MMS.

Förra veckan sågs direktsändningen i TV 12 av 107.000 tittare. Prologen i TV4 med de två avslutande loppen sågs av 221.000 tittare.

För ett år sedan sågs direktsändningen i TV12 av 114.000 tittare och det timslånga sammandraget i TV4 av 123.000 tittare.

Jag vill påstå att det är är en minskning med 16.000 tittare.

Det är naturligtvis så att de 107.000 som tittat på den långa sändningen i TV12 slår över till TV4 för att få se hur det slutar. Däremot var det nog ganska få som efter flera timmars direktsändning sedan såg det hela en gång till i ett eftersänt sammandrag. Således skall de tittarna dras av från sändningen i TV4. 221.000-107.000 = 114.000.

Om vi då jämför så har TV12-sändningen 7.000 färre tittare, och TV4-timmen har 9.000 färre tittare. Totalt är det 16.000 personer färre som har sett sju stycken V75-lopp.

Alvena Valva – ett exempel på hästar som ST glömt bort

Hans Ljungkvist skriver idag i Travronden åter en insändare där han försöker förklara och försvara den nuvarande svenska ordningen vad gäller tävlingsprogram och fördelning av prispengar. Han missar det mest väsentliga. Precis som på V75 så behöver unghästar mötas i divisioner. De behöver möta hästar av sin egen kaliber.

Jag tog en häst rätt upp och ned ur listan av treåringar, det råkade bli Alvena Valva. Jag ber om ursäkt till kretsen runt den hästen för att jag eventuellt drar slutsatser som det inte finns bäring för, men hon är ett så bra exempel på vilka hästar det är som ST glömmer.

Alvena Valvas pappa heter Muscle Mass. Mamma var duktig på tävlingsbanan, tjänade över 600.000kr och har utöver Valva lämnat en miljonär. Mormor har bland annat lämnat fyra hästar som sprungit in mer än 600.000kr. Inte yppersta elit, men helt klart duglig stam.

Tävlingskarriären började strålande 1-1-2-4-1 var facit efter fem starter. Den sista starten där var på Solvalla under Elitloppsfredagen. Därför anmäldes det till E3, och där hon vann sitt försöksheat.

Sedan har det gått sämre. Det blev galopp i långa E3-finalen. Räckte inte i försöket korta E3, räckte inte i ett Breeders Crown-lopp och knep bara en matlapp i uttagningarna till Oaks. Man kan sammanfatta det hela med att hon i år inte räckt till att slå sig in i eliten, men man har verkligen försökt och inte gått helt lottlösa.

När man söker proppar för henne och bara vill möta andra treåriga ston med max 300.000kr får man upp två lopp. Ett på Åby stångt vid 250.000kr med 40.000kr i förstapris, ett på Solvalla stängt vid 225.000kr med 60.000kr i förstapris. Nu är ju Alvena Valva tränad av Per Linderoth i Sundsvall, så det blir lite långa resor. Tar man bort begränsningen öppnar sig fyra lopp till.Uttagningar till BC, semifinaler i BC, BC-finalen och Oaksrevanchen. Med största sannolikhet hårdast tänkbara motstånd igen.

Det är de här hästarna ST tillsammans med sportcheferna, har glömt. V75 är inte ett realistiskt alternativ för ett treårigt sto. Det skulle säkert kunna bli ett bra lopp om man körde V75 för treåriga ston med högst 300.000kr på sig. Något för spelarna att klura på, 100.000kr att jaga för en duglig häst. Det skulle kanske leda till lite mindre ”kanonmat” i BC-semifinalerna om det fanns en annan väg att matcha sin häst, men jag tror inte att man bygger upp psyket på en häst när de hela tiden måste tävla mot de allra bästa utan att räcka till. Eller mot äldre, eller mot hingstar och valacker…

Jag tittar på andra hästar med liknande startprissummor, och historien ser nästan likadan ut. Treåringar går ut mot äldre i Diamantstoet, i några fall i vanliga lopp mot äldre hingstar och valacker. Det finns inga andra rimliga lopp att vara med i om man inte räcker till i den absoluta toppen, om man nu inte ser vintervila som något positivt redan i September.

Manipulerat

Jag sitter med en rapport från Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, på min skärm. Den heter Matchfixning. På drygt 100 sidor beskrivs hur idrottsmatcher i lagidrotter inte alltid är en match, utan något som skall spelas av för att få ett visst resultat. Ett resultat som någon eller några har spelat stort på för att blåsa spelbolag och alla andra spelare.

Svenska spel har varit med och tagit fram rapporten. Kanske är det därför man nöjer sig med att nämna ordet Hästsport en enda gång i texten, nämligen när man förklarar att man inte alls tittat på den.

I Sverige har man identifierat ett 40-tal matcher i basketens högsta liga samt i fotboll från Superettan och nedåt som man tror varit manipulerade med en eller flera spelare/domare som haft som uppgift att ordna ett visst resultat. Man har också misstankar mot t.ex. boxning, bandy och ishockey, men utan att kunnat verifiera att det förekommit ett fixat resultat. Själv vill jag lägga till skidsporten, såväl längd, alpint och snowboard. Motorsporten är också under ständig varningsflagg från min sida. Jag skulle aldrig spela ens en tia på svensk Speedway t.ex.

Rapporten är dock mycket utförlig där man går igenom en mängd scenarier som lika gärna skulle kunna handla om travet som något annat. Det handlar om betydelselösa matcher när serien redan är avgjord, om stora spel på matcher långt ned i seriesystemet där förtjänsten som fotbollsspelare är låg. Det handlar om spelare som har dålig ekonomi, om klubbar som inte kan betala lönerna, om ideellt arbetande som erbjuds pengar för att förmedla en kontakt. Det handlar om pengar, om hot om våld och hot om att avslöja.

Precis så ser travet också ut. Många hästar skall bara få ett lopp i kroppen. De är ute i ett lopp som inte är deras viktigaste uppgift i livet. Det är lopp med låga prispengar som ligger inom streckspel med hög omsättning. Många travtränare på lägre nivå kämpar för att få ihop till livets nödtorft. Då och då tappar till och med någon licensen för att de inte fått sin F-skatt förnyad av Skatteverket. De har hästägare som inte kan betala sina räkningar. Andra har hästägare som också är spelare och vet hur man skall ta betalt om man verkligen vet att någon inte vinner.

Manipulationer kan ske med en uppsjö metoder. Felpassningar, en onödig utvisning, dåligt lagda straffar, hörnor eller frisparkar. Missade offside-fällor, en släppt markering, snubbla i fel ögonblick, ställa upp en mur fel etc. Inom travet skulle det inte bara kunna handla om att hoppa bort sig, eller utrusta fel. Istället kan man lägga tokpress på ledaren, bli över i tredjespår, sätta sig fast invändigt eller vingla ut i tredjespår med en trött häst för att de som kommer bakifrån inte skall ta sig framåt.

Tränare som dragits in i ekonomiska oegentligheter pressas att om de inte kör bort en häst så avslöjas allt. ST är inte en vän i sådana sammanhang. De är den dömande som drar in licenser, delar ut böter, avstängningar och offentliggör allt. ATG är inte heller någon vän som förstår, och kollegorna kommer bara bli glada för att bli av med en konkurrent. De är ensamma mot Benknäckarbosse och Stilettsvenne. Gör man det bra blir man belönad, vägrar man eller misslyckas blir det svårigheter. Går ju alltid att skylla på att man åkt ur vagnen på träningstur om man måste sjukskriva sig ett tag…

Rapporten visar också på att ombud ofta är med i manipulationen. De accepterar spel på kredit, de kan rigga upp ett andelsspel som inte är öppet för vem som helst, men som minskar risken för kontroll. De låter bli att ställa frågor när samma människa gör spel med flera olika spelkort.

Något som underlättar för den som manipulerat en match att ta betalt, är många olika spelformer. Gärna spritt på flera olika spelbolag över flera kontinenter. Lopp som ingår i ett eller flera streckspel, dagens dubbel och erbjuder trio, tvilling samt vinnare är naturligtvis mer tacksamma än om det bara är vinnare och plats som erbjuds. ID-kontroller rundas med spel via bulvaner och kapade identiteter. Att kunna lägga spel via spelbolag i t.ex. USA, Sydafrika och Australien till ett evenemang i Sverige är en våt dröm för den som skall manipulera ett resultat.

Just nu håller man på och reder ut en enorm korruptionshärva inom den internationella fotbollen. Olympiska kommittén har också varit föremål för utrensningar. Den svenska OS-generalen till Stockholms ansökan om att få arrangera OS 2004 anklagades för att ha mutat flera delegater. När man i toppen av de organisationer som styr en idrott beter sig så, är det naturligtvis mycket lättare att längre ned acceptera att mutor och manipulerade resultat är OK. När spelbolag omsätter rejäla pengar och visar stora vinster undrar naturligtvis många utövare var dem pengarna tar vägen. De kommer ju inte till dem tillgodo i alla fall. Då är det enklare att gå med på att förse sig lite för egen vinnings skull.

I Sverige har vi en liten aninglös attityd mot det här. Travet brukar låta sina affischnamn berätta att de aldrig en fått frågan, men det är ingen som tror det heller. Det är inte Zlatan, Ronaldo, Rooney eller Messi som fixar matcher. På den nivån tjänar de mer pengar än någon spelfixare kan erbjuda. Fråga istället de femtio minst framgångsrika professionella travtränarna vad dem får för förslag i lunchlopp eller en V64:a en fredagkväll då det var dubbeljackpot.

Rapporten från BRÅ kan laddas ned helt kostnadsfritt här.

Om jag vore kung, del 7

Olika spelförutsättningar

ATG säger sig värna småspelarna väldigt mycket. Man gör massor av olika åtgärder för att det skall vara enkelt att spela utan eftertanke. Harry Boy, flex-trio, lördagspåsar och nu kommer rättningskoder för att ta några exempel. Man lägger massor av resurser på spelexperter som garanterar att Lannem Silje vinner, och som rekommenderar en rak DD till oddset 2,93 (som efter den reken sjunker till 2,64). Alla skall lockas att spela, helst helt utan eftertanke.

I andra änden gör man, troligen högst omedvetet om konsekvenserna, en rad åtgärder för att verkligen försvåra för de spelare som bryr sig om var och hur de spelar. Man använder flera olika mått för att ange hur mycket spelad en häst är. På vinnarspelet anger man eventuella vinnarodds. På streckspel använder man insatsprocent. När det kommer till trio använder man det helt irrelevanta måttet Trio-index och på tvilling/dubbelspel brukar man visa de mest spelade kombinationerna. Med hjälp av eventuella odds på varje kombination kan man bakvägen räkna ut insatsprocenten.

ATG ser varje spelform som isolerade spel, och låtsas inte förstå att det finns ett värde i att kunna ta vara på olika bedömningar av en hästs vinstchanser. Några som förstår är de riktigt avancerade spelarna. De ser till att skaffa sig tillgång till data via ATG:s tjänst AIS. Med hjälp av den och hyfsad datorkapacitet kan de snabbt räkna ut om tvillingspelarna bedömer att häst nummer 5 har sämre vinstchans än vad vinnarspelarna tror. Triospelarna däremot har missat häst nummer 3 och 7, och på Dagens Dubbel har spelarna helt ratat 1:an i andra. Den har bara hälften så mycket spel på sig som streckspelarna på V64 gav den, och V4-spelarna trodde vinstchansen för den var ännu högre.

Det här är en anledning till att spelarna via de utländska spelbolagen varit så framgångsrika. De har fått data som de matat in i sin server, gett den i uppdrag att spela om vissa förutsättningar uppfylls, och så har de kunnat räkna pengarna sedan. Med laserprecision har de hittat spelvärdena. Tillsammans med rakeback har det varit mycket lukrativt. Ju mer komplicerade spelformer, desto enklare att dribbla bort spelarna. De flesta klarar av att översätta insatsprocent till ett vinnarodds i huvudet, men när det är hundratals, eller rent av tusentals odds som skall beräknas så finns det inte en chans för en enskild spelare att hänga med utan tillgång till data och datorkraft.

ATG å sin sida vill inte lägga två strån i kors för att vanliga spelare skall kunna använda datorstöd. Något så enkelt som att kunna importera startlistor och resultat via en csv-fil, xml eller liknande är det inte tal om. Att ATG själva skulle visa upp sina parallella spelformer sida vid sida och peka på de skillnader i värdering som olika spelformers spelare gör, är inte att tänka på. Kanske för att det skulle vara motsägelsefullt till propagandan runt Harry Boy. Kanske för att man inte riktigt förstår vad informationsövertaget för några få ställer till med.

Konsekvensen är att spelare med matematiskt tänk och tillgång till snabba uppdaterade data systematiskt kan plundra de små spelarna på rätt stora belopp. Det är som ridande kavallerister med svärdet i hand mot en välutrustad modern armé. Om jag vore kung över travsporten och spelet i Sverige skulle jag se till att utjämna dessa skillnader.

Läs del 6 av ”Om jag vore kung”
Läs del 5 av ”Om jag vore kung”

Läs del 4 av ”Om jag vore kung”
Läs del 3 av ”Om jag vore kung”
Läs del 2 av ”Om jag vore kung”
Läs del 1 av ”Om jag vore kung”

Om jag vore kung, del 6

Breddloppen

Man har skruvat en hel del på konceptet med breddlopp, men jag tycker fortfarande inte att man har hittat rätt.

Publiken är nästan obefintlig. Inte för att många andra tävlingsdagar heller drar någora stora skaror, men breddloppsdagarna sticker ut på ett negativt sätt. Det är betydligt fler människor som t.ex. kommer på bilbingo en regnig måndagskväll än vad som går på breddtrav. Spelet hänger inte heller med. Omsättningen på vissa spelformer är larvigt låg, de flesta spelare bryr sig inte alls om dessa tävlingar.

Men ändå har man TV-sändningar i ATG Live, man gör program, hela banan öppnas upp och man har full bemanning med domare, startpersonal etc. Utöver det betalar man ut prispengar med 30.300kr/lopp. I breddloppen gäller omvänd snålskala, dvs ett andrapris är värt lite mer än hälften av förstapriset. Man har som regel 8 priser, oavsett antal startande hästar.

10.000kr i förstapris låter inte högt, men tredjepriset i ett lopp på Solvalla med 40.000kr i förstapris är 11.000kr. Många ser det nog som enklare att vinna ett breddlopp än att nypa ett tredjepris på Solvalla. Även i vanliga reguljära lopp med 15-20.000kr i förstapris är konkurrensen betydligt högre än i breddloppen. Det här gör att breddloppen är populära. Det händer relativt ofta att hästar tvångsstryks från dessa lopp, trots att man inte sällan kör loppen med plats för 15 hästar.

Det är stökigt i mpånga breddlopp, och listan över bestraffningar blir ofta rätt så omfattande dessa dagar. Trängningar, hård drivning, felaktig nedtagning av galopperade, tjuvstarter, illa ledd volt, fel spår i starten och störningar av varandra i starten är standardförseelser dessa dagar.

Jag vill se att breddtravet blir billigare. Halvera prispengarna i loppen, jobba fram ett reglemente som tillåter färre domare och försök i övrigt att krympa kostymen mera runt en tävlingsdag. Det måste till att börja med inte vara hela tävlingsdagar. Med första start 14:45 på lördagar skulle man ju hinna med att köra några breddlopp innan. Och vill man köra fyra lopp en måndagkväll må väl det vara hänt. Det spel man förlorar är ändå marginellt. Andra frågor att ställa sig är om man måste göra program? Kan någon göra en Larwik och sköta refererande samt vara speaker och segerintervjuare samtidigt? Måste diskade hästar ropas ut? Det finns en hel del att tänka på.

I andra änden vill jag införa ”breddloppsgaranti” där en häst som inte startat på minst 4 veckor och har färre än 500 poäng garanteras plats i breddlopp. Samtidigt begränsas antalet startande hästar i varje lopp till tio. Det är ju poängen som är den viktiga, och jag tror det blir lugnare lopp och är lättare att följa reglerna med färre deltagare. Jag vill förenkla regelsystemet och bestraffningsskalan så att färre penningböter döms ut. Jag kan till och med tycka att vi stryker anmälningsavgift och gästboxhyra för dessa dagar. Det är pengar som bara cirkulerar runt i alla fall.

Läs del 5 av ”Om jag vore kung”
Läs del 4 av ”Om jag vore kung”
Läs del 3 av ”Om jag vore kung”
Läs del 2 av ”Om jag vore kung”
Läs del 1 av ”Om jag vore kung”

Om jag vore kung, del 5

Skär ned antalet lopp

Vi har i Sverige massor av lopp med 15-20-25.000kr i förstapris. Lopp som det knappt räcker med att vinna för att få ekonomin runt en häst att gå ihop sig den månaden.  För de 11 andra som ställer upp kommer prispengarna garanterat inte att räcka till mer än en del av månadsräkningen. Dem som får pris 4-8 har fått sina tävlingskostnader täckta, och för övriga var det en ren förlust att tävla. Snålskalorna som numera är legio gör dessutom att två andraplatser ger sämre betalt än en seger.

Priskakan skall räcka till ett digert tävlingsprogram, och det är ett ganska tunt lager man breder ut över massor av lopp. Jag skulle vilja att vi för ett ögonblick stannar upp och funderar över om vi måste köra så här många lopp? Med färre lopp skulle vi kunna höja prispengarna i de lopp som blir kvar, förutsatt att spelet inte minskar. Det skulle bli färre hästar som behöver resa iväg och tävla, och det skulle måhända gå att spara in en och annan krona på tävlingskostnaderna när inte lika många lopp avgörs.

Det så omhuldade vintermeetinget på Vinennes har t.ex. åtta lopp per tävlingsdag som standard. Över huvudtaget har franska banor vanligen 7-9 lopp på sina tävlingsdagar. I Norge har kör man vanligen 7-10 lopp (även när man kör V75), i Finland och Danmark kör man också normalt sett färre lopp per tävlingsdag än i Sverige.

Nu hör jag rationaliseringsivrarna som påstår att det blir billigare att köra flera lopp när man ändå har all personal på plats. Sant är att kostnaden per lopp minskar, men det är inte dyrare att ha 9 lopp en kväll istället för 11. Tvärtom kan man istället få lite färre arbetade timmar att betala för, färre timmar med banbelysning och mindre störning för närboende till banan som slipper höra travreferaten eka fastän timmen är sen.

Det är inte antalet tävlingsdagar som skall skäras ned, utan antalet lopp i dem. Vi kör massor av lopp då publiken för länge sedan har gått hem och spelformerna som erbjuds är för de verkliga speltorskarna som skall försöka vinna tillbaka vad de har förlorat tidigare. Låt V75-7 vara dagens sista lopp, och andra dagar får deras stora streckspel äran att avsluta dagen. 9 lopp räcker rätt så bra en vanlig kväll, för inte så många år seda var det standard med 9-10 lopp i Sverige.

I ärlighetens namn finns det en del tävlingsdagar man också kan kika lite på. V65 på sena lördagskvällar i ett kompakt höstmörker med kyla och rusk känns iskallt. (Sista loppet på Kalmar i lördags kväll gick iväg 22:32). Eftermiddagstrav klockan 15 på vardagar känns också väldigt märkligt, om det inte är under semesterperioden. Spelet är ganska lågt till dessa tävlingar, och det skulle nog kunna bli bättre om man satsade på riktigt bra söndagstävlingar istället.

Med färre lopp blir det färre starttillfällen. En del hästar som har svårt att komma med i lopp idag kommer att få det ännu tuffare. Å andra sidan tävlar de om mer pengar i loppen när de kommer med. Med högre prispengar i loppen blir det med ens möjligt att finansiera resor, gästboxar, utselning och vad det nu är som tillkommer. Det är ju inga pengar som försvinner ur systemet. En hel del lopp är dessutom inte fyllda idag, så effekten blir lite mindre än man kanske tror.

För hästar som har svårt att komma med föreslår jag att vi utvecklar breddloppen mera. Jag är dock inte främmande för att få lite rotation på systemet. Hästar som inte klarar av att tävla på den nivå vi har på tävlingarna idag skall kanske inte tävla. I den nyss avhållna kriterieauktionen såldes inte mindre än 140 hästar för 45.000kr eller mindre. Om jag ser på hur många som betalar 10-15.000kr/månad för en häst som inte alls hävdar sig är det inte orimligt att fler pensionerar sina kämpar och satsar på något nytt.

Vinsten med det hela är att vi får fler lopp där hästarna tävlar om pengar som betyder något, att fler hästar i skiktet under de allra bästa kan gå ihop sig och att det lönar sig bättre att ha hästar i bästa möjliga författning som tävlar.

Läs del 4 av ”Om jag vore knng”
Läs del 3 av ”Om jag vore kung”
Läs del 2 av ”Om jag vore kung”
Läs del 1 av ”Om jag vore kung”

Om jag vore kung, del 4

Moderna regler

När jag försöker förklara trav för mina barn kommer det några frågor:

  • Varför slår dom hästarna?
  • Nu körde han innanför pinnarna, då blir han väl diskad?
  • Han knuffade den andre, då blir han väl diskad?

Deras norm för vad som får äga rum i en tävling är ganska så glasklar. Man får inte slåss, inte ta en kortare väg och inte knuffas. Om man gör det blir man diskad.

Så är det inte i travet. Det händer varje dag att kuskar driver för hårt, slår sina hästar, och vinner prispengar genom att göra så. Förvisso får de själva en bot och ibland en avstängning, men böterna är vanligen lägre än prispengarna och även travkuskar behöver ibland vara lediga.

Ofoget att gena lite i sista kurvan har en del satt i system. 500kr brukar det kosta. Jag vet att om Usain Bolt i 200m-loppet genar lite i kurvan så blir han ofrånkomligen diskad. Om en tennisspelare så mycket som nuddar linjen med foten när han servar bedöms serven vara fel. Men inte i travets värld, där kan man fuska genom att gena lite i kurvan och tjäna stora pengar på det.

Det konstigaste är nog ändå vid trängningssituationer. Det är OK att tränga sig ut i travsporten, om domarna bedömer att man vunnit loppet ändå även om man inte trängt sig. Skulle Lewis Hamilton i ett F1-lopp kunna trycka en konkurrent av banan (med allt vad det innebär i form av risker) och sedan få vinna loppet med motiveringen att han nog skulle vunnit i alla fall? Näe, det skulle han inte.

Travet behöver ett modernt reglemente som stävjer sådana här saker. Det enda som skulle hända är ju att kuskar som inte driver för hårt, som inte genar i kurvorna och som inte tränger sig ut skulle vinna fler lopp. Hästägare som anlitar mer renhåriga kuskar skulle tjäna mer pengar, istället för att som nu se fina placeringar gå förlorade när andra fuskar för att ta sig förbi dem. Det skulle kanske ha en positiv utveckling för travet, och mina barn skulle kanske börja förstå travet.

Läs del 3 av ”Om jag vore kung”
Läs del 2 av ”Om jag vore kung”
Läs del 1 av ”Om jag vore kung”

Solvallas kräftgång

Pausar serien ”Om jag vore kung…” en dag för att delge lite ”arkeologiska siffror” om Solvalla.

Jag roade mig med att bläddra tillbaka i ST:s resultat så långt man kunde komma, till 1995. (Varför sparas inte äldre data?). På den tiden körde Solvalla tre spelformer förutom vinnare och plats på Onsdagar. Det var V5, det var Dagens Dubbel och så var det V3.

Totalomsättningen onsdagen den 20:e September 1995 var 34,7Mkr. Totalomsättningen igår på Solvalla med tvilling, trio, V86, V5, DD och V3 samt direktsändning i TV och ATG Live var 30,5Mkr. Tyvärr fanns inte publiksiffran kvar på ST:s sida, men eftersom jag själv gick mycket på Solvalla på den tiden minns jag att det sällan var mindre än 5.000 personer där en onsdag. Publik som åt och drack gott, köpte program och betalade entré.

20/9-2000 var omsättningen 35,4Mkr
21/9-2005 var omsättningen 29,0Mkr
22/9-2010 var omsättningen 33,1Mkr

Det har inte hänt så mycket över tid, med andra ord.

För 20 år sedan var Solvalla en grundpelare i svensk travsport. Man tjänade pengar på sin anläggning som vecka efter vecka fylldes med publik. Idag är det inte så. Solvallas betyder fortfarande mycket för svensk travsport, men deras onsdagstävlingar står och stampar. Publiken har nästan utplånats och de byggnader som fylldes av en stor publik är idag tomma kolosser som kostar pengar. Även andra banor med stora anläggningar har problem med att de kostar mer än de drar in. Därtill finns ett enormt renoveringsbehov som man skjuter framför sig, men det börjar på allt fler ställen synas att det är slitet och nött.

Det har lagts väldigt mycket resurser på att utveckla spelet på Solvallas onsdagar. Efter V5 följde V54, som blev V64, som blev V65, som blev V86 och som nu är V86 Xpress under stora delar av året (säsongspremiär nästa vecka).  Det står ändå och stampar på samma ställe som förut. (I siffrorna ser det ut som att de två Xpress-banorna tillsammans omsätter mycket, men det beror på att hela omsättningen från gemensamma spelformer som V86 och DD räknas in i bägges spelsiffror).

Det här är en av anledningarna till att den nya omsättning som ATG hittat på andra håll inte resulterat i ökning av prispengar. Istället har en del av pengarna använts i hopplösa försök att lyfta Solvallas omsättning med marknadsföring och TV-sändningar.

Det är säkert sant att det utan alla dessa insatser och nya spelformer skulle sett ännu värre ut. Jag tycker ändå inte att arbetet med Solvallas onsdagar på något sätt får godkänt.

Om jag vore kung, del 3

Ett attraktivt spelutbud, varje dag

Det allra mest viktiga för ett företag, alldeles oavsett vilken bransch man befinner sig i, är att servera sina kunder ett attraktivt erbjudande vid varje tillfälle. Eftersom det är svårt att ha Elitloppet varje dag får man pyssla, fördela och tänka till en del.

Jag tycker inte att man lyckats särskilt bra med det här hittills. Jag som spelare vill spela på hästar jag känner igen, som kan göra sportsliga prestationer på hög nivå och som tränas och styrs av mycket skickliga människor. Väldigt ofta så har jag istället erbjudits totalt ointressanta spel med breddtrav, lågklassiga tävlingar från utlandet eller galoppsport. I det läget kan man som spelare lätt välja att lira på fotbollen, hockeyn eller något annat som också finns i intressesfären. Erbjudandet är viktigt för travet om man vill behålla sina spelare.

Jag skulle vilja att ST och ATG satte sig ned med tävlingsprogrammet för 2016 och tittade på varje dag, Elitloppet så väl som mörka vinterdagar . Där bör man dag för dag ta ställning till om det är sannolikt att det blir många anmälda sett till hur mycket det tävlats i närområdet senaste tiden. Till hjälp kan man titta på hur mycket som anmälts till olika dagar under 2014 och 2015. Enstaka lopp kan justeras med annorlunda proppar, men är hela tävlingsdagar tunt anmälda brukar det bero på tävlingsprogrammets utformning.

Man bör titta på om det blir ett bra spelutbud och om det är stordagar som krockar med varandra, eller gör det svårt att hinna i tid för dem som tävlat kvällen innan. Högst troligt får man också lov att synka med våra grannländer för att se vad som kan göras så att kollissioner undviks. Det finns att göra här, och jag lovar att den arbetsvecka det kanske tar för några av ST och ATG:s tjänstemän är väl investerad tid.

Resultatet bör bli ett tävlingsprogram där alla banor känner att den tävlingsdag vi nu skall köra är viktig för de aktiva i regionen, att det finns bra hästar som står på tur att starta och att man inte hamnat i skymundan av uttagningar till storlopp och liknande. På samma sätt kan ATG känna sig tryggt förvissad om att varje dag kunna presentera ett spelutbud som innehåller välkända hästar och aktiva.

Del 1 i serien Om jag vore kung…
Del 2 i serien Om jag vore kung…