Satsningar

ST:s generalsekreterare Johan Lindberg skriver i en krönika att han vill att vi börjar prata om hur Pokalårets pengar skall användas 2018. 270 miljoner finns det för travet.

Målet att bli fler är ett mål som jag tycker man kan ifrågasätta. I vart fall behöver man innan det ett  delmål. Ett delmål som är att alla skall må bättre av att hålla på med trav. Om pengarna som kommer in bums skall fördelas på fler så blir det ju inte bättre för var och en. Jag tror inte det räcker med några 300 miljoner för att det skall räcka till någon omfattande rekrytering. Möjligen kan man stoppa minskningen. Vill man på allvar bli fler behövs det kanske en helt ny miljard. Men 300 hästsportmiljoner är bättre än ingenting, och använder man dem klokt kan man få en bättre travsport.

Prismedel är den viktigaste regulatorn vi har för travet, men det vore väldigt olyckligt om man bara smetade ut allt i generella höjningar av det vi har idag. Här är ett gyllene läge att räta ut en del skevheter.

  • Först av allt vill jag se relativt penningstinna lopp för unghästar som inte riktigt räcker till i årgångstoppen. Inte mer pengar till de största loppen alltså, eller fler lopp för de bästa. Jag vill istället ha fler lopp för 3- och 4-åringar med 75-100-150.000kr i förstapris. Lopp som är stängda för dem som tjänat mest, och för dem som tjänat minst. Det här är viktigt för att få uppfödningen att satsa på kvalitet. Om chansen är god för att man i alla fall får tillbaka en god del av sin investering på en välstammad häst som tränats omsorgsfullt så kommer fler att hoppa på tåget.
  • Jag vill också se en tydligare differentiering mellan breddtrav, vardagstrav och onsdags/lördagstrav. Det skall alltid finnas ordentliga ekonomiska incitament till att välja att starta sin häst i lopp där det finns mest spel. Det är i anmälningslistorna dit som konkurrensen skall vara högst. Det här löser man med att rikta mer prismedel till de bästa loppen, och mindre eller inget alls till de lägst doterade tävlingarna. Ingen skall känna att det är lättare att vinna ett V64-lopp än vad det är att tjäna minst motsvarande pengar på V75. Det skulle kunna leda till att man får fördubbla prispengarna på V75, och höja V64-pengarna upp emot 50.000kr som förstapris i ett lopp. Jag tror dock det är viktigt att det är V75 som alltid har de bästa prispengarna. Jag ser också gärna att fler svenska hästar med hög kapacitet tävlar i Sverige istället för i Frankrike.
  • En tredje punkt är att jag vill se är ordentliga prisförstärkningar till ramloppen under våra stora travdagar. Det skall vara riktiga festdagar med internationella gäster som kommer för att tävla om bra pengar i spännande lopp. Några sådana dagar har vi idag redan, som Elitloppet och Hugo Åbergs. Men i ramloppen runt t.ex. Kriteriet och Derbyt är det inte mycket som kittlar, och allt för ofta är det ”bara” V75 runt många andra större lopp. Jag ser ett realistiskt mål i att ha minst 25 utländska gästhästar till Olympiatravet, Derbyt, Kriteriet, Stochampionatet, Sprintermästaren, Sundsvall Open och Åby Stora Pris. Där skulle man då få tävla om 150-500.000kr i förstapris i 5 internationella lopp. Det skulle stärka Sveriges position som den ledande travnationen i norra Europa och det skulle stärka ATG:s möjligheter att sälja spel internationellt. Utöver det skulle spelare och publik få en ännu bättre upplevelse. Och faller det väl ut, så skulle E3, Boden/Östersund, Årjäng, Pokalloppen, Jubileumspokalen, Breeders Crown och uppfödningslöpningen också kunna byggas ut.
  • Det är också väldigt angeläget att Solvalla och de övriga stora banorna får egna tävlingsdagar under kvällen där publiken bjuds på en upplevelse av sport och spel. Låter man det här Xpress-spektaklet fortgå några år till kommer man kunna sälja marken där såväl Solvalla, Åby, Jägersro och Bergsåker ligger. Man behöver inte ens leta någon ny plats att bygga banor på.

Upprustning av våra arenor är viktigt, men jag tror inte att man skall börja rusta upp allt som det är, rakt av. Vi kan vara klokare än så.

  • Det finns stora önskemål om längre banor än 1000m. Vi bör därför avsätta pengar så att en eller två permanenta banor får i uppdrag att förlängas till 13-1400 meter. Det här leder till lite mer allsidighet i travet, mer utmaning för spelare och större utrymme för taktiska finesser bland de ativa. Vi har pratat om det, låt det bli lite verkstad också.
  • Nummer ett är sedan att stallen på banorna är i bra skick. Det handlar om djurskydd, det handlar om att de hästar som tävlar är värda att behandlas väl och det handlar också om att vara ett gott föredöme.
  • Sedan skall vi ta hand om publiken. Vi skall nog inse att vardagstravets publik kommer att bestå av ”de närmast sörjande” under det kommande decenniet. Publiksatsningar bör riktas till att anpassa arenorna till mindre publik, men som har trevligt och är beredda att betala vad det kostar att få en travupplevelse med förstklassigt bemötande. På sommaren när det kommer en större publik kan man vara utomhus och ha tillfälliga arrangemang för att ta hand om den publiken.
  • Jag anser att de banor som tar ett stort ansvar för tävlandet på vintern skall ha väsentligt mer anslag till sin anläggning än de banor som mestadels tävlar under sommarhalvåret. Dels har de banorna en mycket större andel publik som inte gärna kan vistas utomhus, dels har de banorna större kostnader för att försöka hålla en bra preparerad tävlingsbana när vädret växlar fram och tillbaka.

Jag blir inte det allra minsta upprörd om man bestämmer sig för att spara mer pengar genom att sluta trycka och distribuera program till tävlingsdagar som få är intresserade av. Det var en besparing man gjorde, men sedan backade ifrån.

Det skulle för övrigt inte vara någon förlust att minska ned antalet sådana ”ointressanta” travdagar heller. Om vi utgår från antalet hästar vi har och hur de tävlar idag, istället för antalet banor och deras behov av att ha tävlingsdagar med många lopp, så kommer man nog till den slutsatsen att vi tävlar lite för mycket med nuvarande antal hästar.

Jag blir heller inte enormt uppskakad om man graderar ned några banor till den status som t.ex. Hoting och Karlshamn har. Det vore naturligtvis tråkigt, men kan vara nödvändigt för att anpassa kostnaderna till de intäkter man har. Det kan också vara bra näring till andra närliggande banor som då får mer resurser för att ta mer ansvar. Det kan rent av så småningom bli utrymme för nya banor där det finns bättre förutsättningar.

Tillväxt

När det inte går bra för en bransch börjar man leta syndabockar. Helst skall man hitta en extern felkälla, vars fel det är att det inte går bra. För travet heter den skatterna. Allt kan härledas ned till skattesatsen på spelet i Sverige. När en häst galopperat så berodde det naturligtvis på en grop i banan som hade kunnat fixas om bara skatten varit lägre. Innan dess var det utländska spelbolag som var boven.

Om inte skatterna eller utländska spelobjekt är rimliga objekt att skälla över, så kan man alltid sikta på den som är högst upp i organisationen. Så länge det är någon annans fel än ens eget, så mår egot bra. Då är man ett oskyldigt kränkt offer som har rätt att skälla.

Är det inte dags att vi börjar rannsaka oss själva. Vad har travet, med alla aktiva i någon form, för eget ansvar för att det ser ut som det gör?

Jag vill påstå att den trista ekonomiska situationen för travet idag har sin grund i att ATG inte har klarat av att leverera en tillväxt som ligger i linje med vad landets totala ekonomiska tillväxt är. Kurvan har under snart två decennier varit haltande. Och detta trots att ATG verkligen har fått styra och ställa. De har fått rasera upparbetade intäktsmodeller med sin speloptimering. Allt har varit möjligt för dem att ändra under avgivande av fagra löften om att det skulle generera mer pengar.

Ett typiskt sådant agerande var införandet av lunchtrav. Till en början var det bara ett enda lopp som kördes på lunchen, ett triolopp, men snart flyttades hela tävlingsdagar dit. Krögarna såg hur stabila intäkter en kväll, då kunderna åt en rejäl middag med öl, vin och kanske en rackebajsare på slutet, förvandlades till en lunch där det skulle fram en billig maträtt och knappast någon alkohol såldes.

Banorna såg hur stabila kvällar med betalande publik, intressant för sponsorer, byttes mot en lunch där få kunde tänka sig att betala entré och där sponsorerna inte stod på kö. Dessutom protesterade funktionärerna. Det gick väl an att kombinera funktionärssysslan med ett annat jobb om man använde en komptimme för smita en timme tidigare. Att däremot vara ledig flera timmar mitt på dagen var det lite värre med för många. Även de aktiva knorrade. De hade inte tid att åka och tävla mitt på dagen. ATG körde över alla argumenten med motiveringen att det här skulle ge mycket pengar.

En annan sak som ATG styr idag är tiderna då travet skall avgöras, samt vilken tid det skall vara mellan loppen. Det stressas och jagas på banorna för att man skall hålla tiden. Det finns inte plats i tidsschemat för något extra. För några mindre banor som saknar banbelysning är vissa beslut om när på dagen en tävling skall avhållas något som begränsar deras säsong.

Kostnaderna för att driva Kanal 75 närmar sig en kvarts miljard.

Med de här förändringarna och satsningarna borde spelet ha ökat mycket mer än landets generella tillväxt i ekonomin. Banorna skulle ju också kompenseras för vad de har fått ge upp på intäktssidan. Om man nu lägger alla ägg i ATG:s korg är det väl rimligt att man också får betalt i form av en riskpremie för det? Så blev det inte. När ATG under några år började tappa omsättning fanns det ingenting kvar i ladorna hos banorna som kunde dämpa fallet.

En annan sak som slår mig är att ATG har varit fullständigt livrädda för att höja radpriset på en befintlig produkt. Alla förändringar i spelet har varit att lägga till avdelningar (och då sänka radpriset), eller införa fler vinstpooler. Ett annat populärt sätt har varit att addera nya spelformer. Men om man aldrig höjer priset så är det svårt att hänga med i den ekonomiska utvecklingen. Fråga systerföretaget Travronden om de skulle klara sig om tidningen idag kostade som den gjorde 1999, och om annonspriserna var samma som då.

I ATG:s senaste bokslut så kan man utläsa att ATG:s omsättning ökade med 2,5%. Man kan också läsa att ATG:s lönekostnader ökade med 6,5%. På SCB:s hemsida kan man läsa att Sveriges BNP ökade med 4,5% under 2015. Det är ganska typiskt för hur det sett ut under lång tid, ehuru med en del avvikelser vissa år. Trenden har varit rätt så trist.

1999 summerades Sveriges BNP till 2237 miljarder. 2015 var Sveriges BNP 4155 miljarder. 1999 sprängde ATG 10-miljardersvallen. Om ATG hållit jämna steg med BNP-utvecklingen hade deras omsättning idag varit 18,5 miljarder.

ST har uppenbarligen inte ställt några krav på ATG tidigare, utan man har tacksamt tagit emot vad de har haft att ge. Det ST borde göra som ägare till ATG är att sätta upp ordentliga krav på vilken omsättning som skall genereras, och hur stor del av den som skall till sporten. Målet bör också innehålla planer för hur omsättningen skall öka med mer än den allmänna ekonomiska tillväxten, och planer för effektivare hantering av spelet så att en högre andel kan betalas till sporten.

ST och SG måste förstå att de är ägare till ATG. De skall med ägardirektiv styra ATG:s verksamhet. ATG är inte någon stor och hemsk motpart, utan ett verktyg för att utveckla svensk travsport. Den kunskapen verkar ha försvannit någon gång när Gert Lindberg slutade på ATG. Eller var det kanske så att han var så stark att ingen på dåvarande STC behövde ägna ATG en tanke?

Jag är ingen stor vän av pokalårsöverenskommelsen, men den var i alla fall ett fall framåt. Jag tycker det är fel att låta Hans Skarplöth och Johan Lindberg få klä skott för ett par decenniers miserabel bolagsstyrning, de kan inte göras ansvariga för mer än sina beslut. Ansvaret är kollektivt. Och för att det inte skall hända igen finns det ingen som helst anledning för någon enda aktiv person inom travet att inte vara medlem i ett travsällskap och börja engagera sig. Det är genom att så få har ifrågasatt styrningen av ATG som det här har kunnat ske.

Hur behandlar vi våra storbanor?

Den här veckan är både Åby och Jägersros tävlingar mitt i veckan ”degraderade” till att vara saxbana. I Jägersros fall förståeligt, man har ju V75 på lördag. Åbys tävlingar ligger mot Örebro som har Breeders Crown på schemat. Det är naturligtvis självklart att välja det som huvudbana. Solvalla och Bergsåker kör V86 Xpress, och så har Solvalla sina lunchtävlingar på fredag.

Så här ser det ut även nästa vecka, med den lilla skillnaden att Åby då delar V86 Xpress med Solvalla. Solvalla har också lunchtävlingar. Jägersro är saxbana och Bergsåker har fått förtroende att köra V64 på söndagen.

När jag tittar vidare i tävlingsprogrammet är det lätt att hålla sig för skratt om man uppskattar den lite högre klassen det brukar bli på loppen när de avgörs på våra större banor. Under den tråkiga vintern är det enormt många tävlingar som ligger på de stora banorna. Tävlingar som i ärlighetens namn inte avgörs för att det är någon större sportlig kvalitet eller särskilt publikdragande. De avgörs endast för ett kontinuerligt spelutbud. Många banor är helt stängda, eller kör på verklig sparlåga.

När sedan våren kommer och de bättre hästarna börjar tävla är det mer konkurrens om tävlingarna. Då får de stora banorna stå tillbaka.

Huvudspåret för Solvalla i år är V86 Xpress och V65 på fredagarna mitt på dagen. 30 fredagar kör man lunchtrav, och att få någon större publik då är ganska svårt.Under sommaren så har man två kvällstrav i Juni, inget i Juli, och tre i Augusti. V86 ger sig ju av på turné under sommaren, och istället kör man lunchtävlingar mitt i veckan. Man skulle kunna tro att ATG/ST med tävlingsprogrammet skapat stämning åt sig själva, så att man från sitt kontorskomplex kan se lite travtävlingar på fredagseftermiddagen.

Hade jag varit ordförande för Solvalla hade jag bums föreslagit att man stänger Solvalla, säljer marken. Använder pengarna för att bygga en ny tävlingsbana och starta ett eget spelbolag på Malta. Eftersom övriga travsverige, inkl spelbolaget, uppenbarligen inte vill ha ett levande Solvalla så kan de ju få slippa det.

Åby håller stängt en månad i sommar, det är ganska tunt med tävlingar där under sommaren. Jägersro och Bergsåker har också ganska tunna tävlingsprogram när våren och sommaren kommer. Antalet dagar då man kan förvänta sig en månghövdad publik är få. Antalet gånger då man kan få presentera travet när det är bra, är lika få.

Är det då viktigt att hålla storbanorna vid liv? Ja, det är livsviktigt för travet. Det är där de flesta av de främsta unghästarna tränas. Det är där de mest kapitalstarka hästägarna finns. Det är också där befolkningen ökar mest, det är där den ekonomsika tillväxten är som störst. Storbanorna har också fått se sina banors områden växa ihop med sina städer. Det finns kollektivtrafik dit, det finns många människor som bor på promenadavstånd till banan.

Ser man till vilka banor som har sportsliga framgångar på V75 och i de större loppen så är det  en kraftig övervikt för storbanorna och en dryg handfull mellanbanor.

Så här ser en tabell över antalet segrar på V75 ut för 2015, fördelat på banor

Axevalla 26
Bergsåker 43
Boden 3
Bollnäs 6
Dannero 4
Eskilstuna 3
Färjestad 18
Gävle 6
Hagmyren 3
Halmstad 52
Jägersro 50
Kalmar 5
Lindesberg 1
Mantorp 7
Romme 7
Rättvik 8
Skellefteå 2
Solvalla 133
Solänget 5
Umåker 1
Vaggeryd 3
Visby 1
Åby 24
Åmål 0
Årjäng 3
Örebro 11
Östersund 2

 

Om vi stryper våra stora banors utveckling, så sätter vi samtidigt en strypsnara på hela den svenska travsporten. Det finns verkligen anledning att fundera på hur fördelningstalen för tävlingsdagar och prispengar ser ut när man tittar på denna tabell.

Vart tar pengarna vägen?

ATG omsätter en hel del miljarder varje år. Efter att man betalat ut vinster till spelarna återstår det c:a 3,7 miljarder. Pengar som de svenska spelarna netto betalar för nöjet att spela. I den eviga diskussionen om det är hästägarna eller spelarna som är kärnan i travsporten kan vi konstatera att bägge kollektivens utgiftskonto är ungefär lika stort.

Från dessa pengar skall den så omdiskuterade totoskatten betalas. 1,3 miljarder brukar den bli, plus ett åtagande att till Hästsportens Nationella Stiftelse betala c:a 50 miljoner.

Det är ju dock inte gratis att administrera spel som omsätter runt 13 miljarder. ATG:s nettokostnader är c:a 700 miljoner om året. Man har knappt 300 anställda som sköter allt från marknadsföring till twitter-support, man har ett dotterbolag som ordnar TV-sändningarna. På intäktssidan finns intäkter från internationellt spel och att sporten betalar 175 miljoner till Kanal 75 för att de skall marknadsföra travsporten.

Det här är ett kontroversiellt upplägg, för det som egentligen sker är ju att ATG:s kostnader ser ut att vara lägre än de är. Man har säkert sina randiga skäl till att det är så här, som det ser ut nu med ETT spelbolag spelar det faktiskt ingen roll var kostnaden tas, nettot blir detsamma.

Är då ATG:s kostnader rimliga? Om det kan man diskutera en hel del, men franska PMU är inte mer effektiva, tvärtom. Nu kanske man inte skall benchmarka mot ökända franska byråkratier, men även jämfört med Norden så är inte ATG:s kostnader anmärkningsvärt stora. Trots hackande spelsystem, hemsida och Live-bilder så är det inte gratis att driva runt det. Det är naturligtvis pinsamt för ATG när det inte fungerar, men det blir inte billigare för att man kommer till rätta med strulet. Man kan säkert spara en del pengar här och där, men jag tror inte det finns enorma pengar att hämta hem.

Det som sticker ut är Kanal 75. Man omsätter runt 0,6Mkr/dag, och det kanske jag kan förstå att det kostar om man gör TV-sändningar för en V75 ute i landet, eller en direktsänd V86 på två banor. Däremot har jag svårt att se hur lunchtrav med efterföljande V64 och en saxbana på kvällen kan kosta sådana pengar?

ST äger 90% av ATG, så man får 90% av ATG:s överskott. Efter att karusellen med pengarna till Kanal 75 är betalt så finns det c:a 1,3 miljarder som hamnar hos travsporten. Det finns också en del mindre sidoinkomster i form av böter för regelbrott, anmälningsavgifter, licenser, admionistration och registreringsavgifter. Det är dock relativt små belopp. Knappt 700 miljoner av travsportens medel blir prispengar. Det betalas ut lite mer, men en del av det är pengar från de insatser som betalas till unghästloppen. Sedan är det ju uppfödarpremier på detta också, och i en del unghästlopp handlar det om mer än 10%. Uppfödarpremier betalas också till svenska hästar som tjänar pengar utomlands, men man slipper betala till utländska hästar som tjänar pengar i Sverige.

Unghästpremier som antingen betalas ut för godkänt premielopp eller ingår i premiechansningen är ett antal miljoner, och så finns det lite skvättar i form transportbidrag på Rikstoton och liknande. Netto erhåller hästägare och uppfödare något mer än 800 miljoner av de medel som kanaliseras till sporten. Ungefär en halv miljard används för annat. En liten skvätt går till tränarpensioner, en annan del går till försäkringar. Dopingprov är en ganska tung post i budgeten. Sedan har vi 30 banor i Sverige.

Vi har de senaste åren haft runt 850 tävlingsdagar i Sverige med trav. Att arrangera en tävlingsdag kostar en hel del pengar. Man skall ha domare, det skall tas målfoton, startpersonal, totopersonal, ekipagekontrollant, banveterinär, speaker, referent, värmningstipsare, segerintervjuare, lite blombuketter och hederspriser. Där krävs dessutom arbete med banan, banbelysning, högtalare, TV-skärmar och spelinformation. Domarnas översiktskameror, ambulans eller åtminstone sjukvårdspersonal för de aktiva, ordningsvakter som kan ta hand om störande personer som fått lite för mycket i sig etc. Jag kan räkna upp kostnadsposter rätt länge, men vi kan väl nöja oss med att konstatera att det kostar en slant att ordna en tävlingsdag. Det är inte ”bara” att köra tävlingarna. Jag tror de flesta banor ganska lätt bränner 100.000kr i rent rörliga kostnader på att köra en tävlingsdag. Det är inte det minsta svårt att öka på det till det dubbla.

Jag skulle vilja uppehålla mig vid utgiftssidan ett tag. En travbana är i runda slängar 20.000 kvadratmeter. Att lägga på 1 cm nytt material på banan betyder 200 kubikmeter, det är ett antal lastbilslass. I Sverige håller vi oss med många banskötare. 50-60-70st, och lika många traktorer som var och en kostar sjusiffriga belopp om man köper dem nya. Köper man begagnade brukar reparationskostnaderna öka istället. Dessa traktorer sörplar i sig en och annan kubikmeter diesel när de sätts i arbete. Det här är pengar som alla tar för givna, för i vårt tidevarv finns det inte utrymme för dåliga banor. Varken aktiva eller spelare accepterar att banorna inte håller bra kvalitet, och ur djurskyddssynpunkt är det viktigt att hästarna inte går sönder pga dålig bana.

Det finns flera saker som både spelare och aktiva anser skall hålla hög klass. Alla kräver att banorna skall ha en startbil i fint skick, helst en i reserv ifall den ordinarie inte fungerar. Det skall vara bra belysning på banan, det skall vara bra högtalare. Gäststallarna skall hålla hög klass, bra målfoton etc. Jag tycker det är rimliga krav, och Jag förstår att det kostar pengar. För att det här skall fungera så krävs det bra chefer som är drivna och påhittiga. Som har kapaciteten att ta in alla delar och ha koll på alla små saker som tillsammans blir en bra travbana med bra tävlingar. Sådana människor kostar en hel del i form av en bra lön, men det brukar bli dyrare att anställa någon billigare som inte har samma koll.

Banorna har ju tack och lov inte bara sina intäkter från spelet. De får in en och annan krona på sin publik också, och sina sponsorer. De har en restaurang som genererar pengar, och de säljer program. Ibland tar man rent av betalt för parkeringsplatsen, åtminstone om man har ”Drive In”. Banorna tar också betalt för gästboxarna som de tävlande hästarna står i. Det här är den gängse bilden, låt oss granska det hela.

Publikintäkterna för våra svenska banor har verkligen rasat i backen. Det är V75 och några få dagar till som man får in några pengar som syns i plånboken. Jag har massor av mail där rapportörer runt om i Sverige berättar om färre än 50 erlagda entréavgifter och färre än 50 sålda program under de allra flesta tävlingsdagar som inte är V75. Med sådana intäkter blir det en kostnad att ta betalt för entrén, och tryckningen av program är också en kostnad istället för en intäkt.

Sponsorer har man en del, men märkligt många är på den nivån att en småföretagare rundar skattereglerna genom att sponsra ett lopp för några avdragsgilla tusenlappar i sitt företag, och som tack för det blir bjuden på en middag värd ungefär de pengar som företagaren hade fått i sin plånbok om de tagits ut som lön. Förvånansvärt många skyltar på travbanorna kommer från företag som själva äger travhästar eller på annat sätt är involverade i travet. Intresset utifrån är ganska litet, och banorna har problem med att priset för reklamplatserna tappar i värde.

Restaurangerna är en dyster historia. Få gäster betyder små intäkter. Det är naturligtvis svårt att få folk att äta en brakmiddag på lunchtrav mitt i veckan. Kan man plocka av lunchgästerna en hundring för maten får man vara glad. Om man ställer krav på att restaurangerna skall stå för avskrivningen på lokaler och utrustning, marknadsföring, uppvärmning och städning av lokalerna etc. så är det väldigt få restauranger på travbanorna som ger något överskott.

Jag har svårt att se hur man med befintlig modell skulle kunna krama ut så mycket mer pengar till prispengar. 100 eller kanske 200 miljoner kan väl pressas fram utan att man gör något radikalt, men sådant kommer synas på sina håll. ATG tror sig kunna leverera 300 miljoner mer från 2018, men det är ju ärligt talat inte högre än vi hade för bara några år sedan. Visst gör pengarna skillnad, men det är ingen revolution för hästägandet som gör att stora skaror nya människor plötsligt får råd att äga en travhäst, att bli amatörtränare eller köpa ett par fölston och ägna sig åt avel.Det kommer fortfarande att handla om ett intresse för att man ger sig på sådana saker.

Det finns tre åtgärder som skulle kunna skapa en verklig förändring av villkoren för travets aktiva. En annan beskattning, ett kraftigt ökande spel eller en helt annan kostnadskostym.

Det går kanske att få en annan beskattning, men samtidigt skulle man kunna tänka sig från statens håll att man inte längre accepterar hästägande i bolagsform, precis som inte sportfiske eller gå på gym är en näringsverksamhet som man kan bolagisera. Skatteverket har börjat ifrågasätta sådana här saker, och flera ärenden ligger och väntar på avgörande.

Att spelet skulle öka med enorma tal har jag svårt att tro. Att döma av medelåldern på ATG:s spelare ligger det snarare i farans riktning att det kan bli svårt att hålla nivåerna uppe ett decennium framåt i tiden. Spel och dobbel är kanske inte heller det jag ser kommer få ett ökat utrymme utav människors livsinkomster framöver. Det finns mycket annat som hushållen prioriterar mer.

Återstår då att rätta till kostymens storlek. Se över antalet banor och antal lopp vi kör. Antal tävlingsdagar. Viktigast är kanske att fundera över om travsport måste gå ihop sig. Jag ser varje dag massor av (mestadels) tjejer rida förbi vårt hus. De har inte en tanke på att deras hästar skall gå ihop sig ekonomiskt. Det är ännu fler som går förbi med sina hundar. Visst föds det upp en och annan kull valpar av någon ibland, men att det skall gå ihop sig ekonomiskt är det ingen som tror.

Nästan ingen som jagar får det heller att gå ihop ekonomiskt, och även om det är gott med färsk fisk så har alla sportfiskare lärt sig att grejerna man fiskar med, resorna och fiskekorten kostar mer än fångsten man får upp är värd. Varför skulle travsporten vara annorlunda? Man blir naturligtvis inte populär om man ifrågasätter en ordning som rått länge, man blir som förtroendevald inte långlivad om man opponerar sig och påstår att det man jobbat för i många decennier skall göras annorlunda. Men det hindrar inte att man kanske har rätt i alla fall.

Vi kanske inte just nu skall sträva efter att bli fler och bygga nya stora fina arenor, tänk om det är så att nyckeln till travsportens överlevnad är att våga följa ett nytt spår?

Glest i leden

Det är lite glest i våra travlopp i år, särskilt i söder. Och detta trots att man dragit ned antalet lopp en del. Varför är det så?

Det är inte en sak som det beror på, utan det är flera faktorer som spelar in.

1: Hästägarna har börjat ställa krav på tränarna att det måste bli lite mer harmoni mellan kostnader och förtjänstmöjligheter. De är inte intresserade av att betala resor till banor en bit bort om man inte har en bra chans att ta en fin bit av priskakan. Och ja, proffstränarna själva är stora hästägare och har ingen större lust att betala anmälningsavgifter, gästboxhyra och resor för att på sin höjd få en matlapp.

2: Det ljusa anmälningsssytemet gör det mycket lättare att värdera motståndet. Om den som har en ”snackhäst” anmäler tidigt så blir det sällan något kvalificerat motstånd i vardagstravet. En eller två bra emot kanske, men knappast hela fältet. Och så några lokala utfyllnadshästar, men inte fullt fält. Det finns inga dåliga startspår för favoriterna då heller, och i ett litet fält får man lättare en bra position.

3: Den södra delen av landet har fått V86 Xpress på besök var och varannan vecka. Bättre prispengar i några lopp som man hellre siktar på, än V64-lopp. Det måste bli lite bättre balans mellan utbudet i loppen och den efterfrågan på starttillfällen som finns.

4: Transportbidrag för V75-starter gör att man riskerar mindre för en start på Gävle i V75 än man riskerar för en V64-start på Mantorp. Och det är ju mycket trevligare prispengar om man har en kapabel häst som kan hävda sig. De miljoner som betalas ut i transportbidrag, skulle de kunna göra bättre nytta på andra sätt? T.ex. genom fri hyra av gästboxar?

5: ST:s incitamentssystem gör det väldigt förmånligt för banorna att skriva ut 15-hästarslopp, så det gör man i parti och minut. För var fjärde femtonhästarslopp som körs har man tömt ett 12-hästars på deltagare. För varje 15-hästarslopp man kör får man lov att köra ett niohästars. Enligt ST:s årsstatistik för 2015 var det i genomsnitt 12,1 hästar i startlistan per lopp.

6: Breddloppen körs på dagar som planerats sedan länge. Någon tanke med att använda dem som en reglerande faktor när det är många tvångsstrukna i regionen finns inte. Halmstad kör breddlopp på lördag, och det behövdes kanske inte med tanke på hur det ser ut i anmälningslistorna för södra Sverige. Jag hade hellre sett att man skapade breddlopp/dagar med någon veckas varsel när det är svårt att komma med i loppen i en region. Gärna med en startgaranti där alla som vill och uppfyller kraven för breddlopp får vara med.

7: I en rad år nu så har antalet hästar som kommer in nya i systemet varit färre än dem som pensioneras. Uppfödningen har under många år haft en minskande trend. Likadant har det sett ut i Danmark, Italien och inte minst i Tyskland. Man har anpassat sig till verkligheten för travet där. Det gör att det blir färre hästar från dessa länder som söker sig till Sverige på ett eller annat sätt. Jag är tveksam till om vi idag har tillräckligt med hästar för att fylla det tävlingsprogram vi har.

Allt detta medför få startande hästar i vanliga lopp. Kanske kommer det att se bättre ut i sommar, men jag tror att det ändå kommer bli en hel del bekymmer med att fylla alla lopp. Det här sätter ATG i en rätt så tråkig situation, för det är svårt att locka till spel med små fält. En del får ATG skylla sig själva, för de har på eget bevåg sprängt vinnarspelet för att istället smeta ut omsättningen på spelformerna tvilling och trio. Två spelformer som tillsammans med streckspelen tar mycket stryk av små ojämna fält.

Det här är frågor som är mycket viktigare än några böteslappar för uteblivna hockeytröjor.

Travfester

Skapade en lista med ett urval av de större loppen i Sverige och Norden, vars säsong snart börjar. Listan innehåller mestadels lopp med höga prispengar. De hade gått att göra den här listan ännu längre med festliga tillfällen. Det händer rätt ofta i Sverige att det kommer tusentals människor och tittar på sommartrav utan att prispengarna är särskilt höga. Det hade också kunnat kompletteras med kallblodshöjdpunkterna och väldigt mycket mer från våra nordiska grannar. Men listan måste ju bli klar innan tävlingarna har gått av stapeln. Många storloppsdagar innehåller intressanta ramlopp som jag valt att inte nämna för att göra listan mer överskådlig.

2016-04-04 Kjell P Dahlströms minne
2016-04-14 BC-försök
2016-04-23 Berth Johanssons Memorial
2016-04-29 Kval Pokalloppen
2016-04-30 Olympiatravet
2016-04-30 Prix d’Etain Royal
2016-05-04 Vårfavoriten
2015-05-07 Örebro Intl
2016-05-08 Finlandia Ajo
2016-05-14 Pokalloppen
2016-05-15 Copenhagen Cup
2016-05-25 BC-försök + ASVT Trottex Auktionslopp
2016-05-28 Sweden Cup
2016-05-29 Elitloppet
2016-06-04 Ina Scots Ära
2016-06-05 Guldstoet
2016-06-11 Jämtlands stora pris
2016-06-12 Oslo Grand Prix
2016-06-18 Norrbottens stora pris
2016-06-18 Kymi Grand Prix
2016-06-20 Kval Långa E3
2016-06-25 BC-försök
2016-07-02 E3 långa
2016-07-07 Sprintermästaren
2016-07-15 Kval Stochampionatet
2016-07-16 Årjängs stora sprinterlopp
2016-07-17 St Michel-Ajo
2016-07-21 Norrlands Grand Prix + Norrlands treåringselit
2016-07-22 Eskilstunas fyraåringstest
2016-07-24 Stochampionatet
2016-07-26 Hugo Åbergs Memorial
2016-08-01 BC-försök
2016-08-06 Sommartravets final
2016-08-08 Kval korta E3
2016-08-13 Åby Stora Pris
2016-08-17 Jubileumspokalen + Big Noon-pokalen
2016-08-20 E3 korta
2016-08-24 Kval Derbyt
2016-08-26 BC 2-åringar
2016-08-27 Sundsvall Open Trot
2016-09-02 BC-försök
2016-09-04 Derbyt
2016-09-12 Kval Kriteriet
2016-09-15 Fyraåringsstjärnan
2016-09-21 ASVT Trottex Auktionslopp
2016-09-25 Kriteriet
2016-10-03 Sikta mot stjärnorna
2016-10-05 BC 2-åringar
2016-10-11 BC-försök
2016-10-15 SM
2016-10-19 BC 2-åringar
2016-10-23 Kval Breeders Crown
2016-10-28 Svampen
2016-10-29 C. L. Müllers memorial
2016-11-06 Breeders Crown
2016-11-16 Kval Uppfödningslöpningen
2016-11-18 Kriterie- + Oaks-revanschen
2016-11-26 Solvalla Grand Prix
2016-12-02 E3 Revanschen ston
2016-12-03 Uppfödningslöpningen
2016-12-10 E3 Revanschen H/V
2016-12-14 BC 2-åringar + Vinterfavoriten

V75-finaler

Det börjar åter pratas om hur man kan göra om V75, och samtidigt höja Solvallas status genom att alla finaler körs där. Det är kul att man börjar prata om sådant, men det finns ett antal saker att fundera över.

Olympiatravet är en final, där de hästar som placerat sig bäst i uttagningslopp (som kallas delfinaler) gör upp om en massa pengar mot några inbjudna hästar. Det är dock bara den högsta klassen som har final den dagen, för i övriga klasser är det inte final. Antiklimax så det förslår, klart att det skall vara finaler för alla då. Och den där omgången som körs i Norge skall naturligtvis vara kvalificerande dit, eftersom norrmännen spelar till vårt Olympiatrav.

En annan final är Sommartravets final. Ett lopp får bli avskedsföreställning för en sommarturné bland småbanor. I år är de veckan före Åby Stora Pris, som väl annars hade varit en rätt bra finalomgång? Det är också 11 dagar före Jubileumspokalen, somväl också hade varit en bra finaldag?

Vi kör en massa extra V75-omgångar, då det sällan är några regelrätta försök som är finalkvalificerande. Jag tror att många spelare blir lite besvikna när den där hästen som hjälpte dem att vinna en extra V75-omgång inte dyker upp i finalfälten. Hästar man vunnit på är alltid ens favorithästar, i evinnerliga tider.

Det finns ändå en del positivt med förslaget som kommit från Solvallas sportchef och ett antal tränare med självaste Stig H i spetsen. Alla så kallade meetings bör vara lika långa, innehålla lika många försök. Det behöver bli mer kontinuitet, och gärna någon finalomgång mer per år. Finalerna får gärna knytas till sportsliga höjdpunkter. Och då kan inte alla gå på Solvalla.

Det behövs dock lite mer. Under sommaren är V75 utsatt för hård konkurrens av vardagstravet. Sportcheferna runt om i landet sparar och snålar under vintern, för att sedan släppa loss en kavalkad av lopp med sexsiffriga förstapriser, vanligen för högsta klassen. V75 måste få vara den bästa sporten vi har. Sportchefer med fickorna fulla av prispengar borde kanske lockas att promota framtidens V75-vinnare. Ha lopp för t.ex. fyraåringar stängda vid 2-300.000 (det är skaplig klass, men inte årgångstopp), och 100.000 i förstapris. Motsvarande för treåringar, men kanske stängt vid 100-150.000. Det är ur de leden många kommande V75-hästar finns.

Med de extra V75-omgångar som körs så står de c:a 70 tävlingsdagarna för mer än hälften av ATG:s omsättning. De står dock inte för hälften av prispengarna, utan det stannar på runt en tredjedel. Det är storloppen som lyfter upp dem så högt. Utan Elitloppet, Derbyt och alla de andra storloppen hade andelen varit mycket mindre än så.

Det finns två genialiska saker med V75. Det första är att det är spritt över hela landet. Alla travintresserade har chansen att se V75 i verkligheten på hemmaplan. Alla har chansen att tävla. Transportbidragen hjälper till att locka fler hästar som annars sällan möter varandra. Det andra är att de klasser och divisioner som finns inom V75 är det genialiska med spelformen. Det finns lopp för många hästar, bara de har form och har tävlat bra i några starter. Att satsa på V75 är också att satsa på bredden.

Med det sagt vill jag påpeka att ATG borde övergå från att experimentera med V75 och istället vårda det. Om man tror på att sport och spel går hand i hand finns det utrymme för en hel del förändringar vad gäller att utveckla prispengarna på V75.

Banornas regioner

Diskussioner om travets framtid blir alltid lite bättre om man har mer fakta som underlag. Jag tänkte berätta lite om banornas egna distrikt, den region som de skall serva med trav. Varje permanent bana har en liten region runt om sig. Den består av de kommuner som ligger närmast banan. Ibland är det hårklyverier vilken bana en kommun skall tillhöra, men i stort så ser indelningen logisk ut. Det är logiskt att man utgår från hela kommuner, för skall man börja räkna socknar, postnummerområden eller något annat kommer man snart ned på en väldigt detaljerad nivå.

Regionerna är viktiga för banorna, för de får en del av spelet som invånarna i regionen gör. Har man en stor välmående region där befolkningen växer så kan man räkna med stigande intäkter, vilket är roligare än om ens region blott är några enstaka bortglömda småstäder som tappar befolkning. Och så skall man helst inte ha några travbanor ligga nära, för då blir regionen inte heller så stor. Har man tur och har flera växande högskolestäder i sin region kan det bli riktigt bra.

Det är ur regionerna man skall försöka få fler att bli aktiva utövare, hästägare och spelare, viktiga områden med mycket pengar i potten enligt ST:s fördelningssystem. Det är också ur regionens befolkning man främst jagar publik, utom kanske den där sommartävlingsdagen då det finns lite hemvändare att locka till banan. Jag tycker dock att det är fel att endast ha publik som något slags mått på hur framgångsrik en bana är. I t.ex. Stockholms kommun, som utgör en tredjedel av befolkningsunderlaget finns drygt 2000 krogar med serveringstillstånd för alkohol. Där finns också stora arenor med världsartister som ger konserter. några dussin biografer och mycket mer nöjesutbud per person än vad Hagmyren har att tampas med en söndag i Mars.

Storleken på regioner varierar ordentligt. Solvalla ligger i toppen, som har hela Stockholms län, stora delar av Uppland, inkl Uppsala, samt delar av Sörmland. 2,5 miljoner människor har man i sin region. Åby och Jägersro har vardera ungefär hälften så många. På fjärde plats ligger inte Bergsåker, utan Mantorp. Eller kanske är det Kalmar, det beror på om Tingsryd fått tillbaka sin region eller ej efter konkursen.

Bergsåker hamnar så långt ned som 17:e plats med c:a 125.000 människor i sin region. 8 mil söder om Bergsåker ligger Hagmyren, ungefär lika långt norrut ligger Dannero, och i inlandet finns Östersund som täcker upp. Gävle, Umåker, Östersund och Boden har alla fler människor i sin region av de norrländska banorna.

Hela tio banor har färre än 100.000 människor i sin region. Tre av dem har färre än 50.000. Minst är Åmål, följt av Lindesberg och Hagmyren. Det sägs ibland att travet skulle dö om man började stänga banor. Jag tror att det verkligen blir ett väldigt mycket mindre intresse där en bana stängs. Men samtidigt är många banors regioner som de servar väldigt små. De står för någon enstaka procent av Sveriges befolkning, och deras andel av befolkningen är minskande som det ser ut i statistiken. Grannbanorna ligger nära. I tidigare statistik så visade det sig att många av de mindre banorna har en väldigt liten återväxt. Antalet unghästar är få, antalet starter på V75 är också få, och antalet proffstränare kan räknas på ena handens fingrar. Den ekonomiska verkligheten kan mycket väl bli sådan att de här små banorna får så lite medel till sig att det inte går att hålla dem öppna.

Om ATG misslyckas med att leverera kosing som aldrig förr till travsporten från och med 2018 är jag rätt säker på att banor kommer läggas ned i rask takt. Jag tror man kan utgå från listan här nedan och börja nerifrån och sedan gå rätt många steg uppåt innan kostymen har anpassat sig till storleken på sporten.

Listan är gjord med SCB:s befolkningsstatistik per 2015-12-31 som grund. Jag har gjort den manuellt, och det är väl inte helt otroligt att någon kommun på något ställe hamnat i fel region, men i stort så stämmer den.

S 2 556 927
Å 1 365 181
J 1 303 627
Mp 468 988
E 456 780
Kr 455 456
Hd 318 497
Ax 294 646
Ö 274 831
Vg 268 365
Ro 245 504
Bo 240 375
F 216 323
G 203 878
U 181 546
Ös 127 376
B 125 113
Ti 103 133
Sk 91 190
År 84 890
Bs 82 875
76 722
D 63 208
Vi 57 391
55 576
H 46 465
L 43 464
Åm 42 690

 

Ett märkligt vägval

ATG har ordnat så att deras ombud nu kan sälja sina andelsspel på nätet via plattformen Tillsammans. Bara V75 alltså, men det är ett framsteg. Den dolda försäljningen på kredit, eller via betaltjänsten Swish kan nu försvinna. Det är en rätt så omfattande försäljning vid sidan av som sker, och det är väl en tidsfråga innan det blir skandaler med att det sålts för många andelar, system inte lämnats in etc. Därför är det bra att man ser till att mer spel hamnar inom ATG:s kontroll.

Det lite märkliga med det hela är sättet som ATG låter ombuden få sin provision. ATG tycker nämligen att de skall ha hela spelavdraget själva och inte lämna ett öre till ombuden. De ges istället valet att sätta sin egen provision mellan 2 – 15%, dock högst 150kr per andel. De pengarna tas från spelkassan! Det är med andra ord spelarna som står för ombudens provision, inte ATG.

Om jag fattat rätt så dräneras först spelkassan med ombudens provision, dvs har man tio andelar á 100kr, och 15% provision så finns det 850kr att spela för. 150/850 är i verkligheten 17,6% provision. Sedan får vi väl hoppas att ombuden inte spelar Boost också, då kan det bli ganska lite kvar att spela för.

Jag förstår om ombuden vill ha en större del av kakan än det man har på andelsspel via totomaten. Kunder som kommer in i en butik handlar ofta något mer. Godis, tidningar, tobak, fika eller andra spel. Här ges inte ombudet ens chansen att jaga in ett DD-spel eller en V4:a till de inledande loppen. Det kommer heller inte in några glada vinnare dagen efter som glatt investerar i ett V64-bolag eller V86-bolag. Jag ser det som självklart att ombuden vill ha mer betalt för den här typen av andelsspel, och när ATG vill behålla hela kakan själv så får spelarna betala. För ATG gäller det nu att sätta högsta fart med att utveckla plattformen Tillsammans så att man kan ha alla möjliga spelformer där som man idag har bolagsspel på hos ombuden. Annars kommer man tappa omsättningen som ombuden idag jagar in när andelsköparna omsätter sina vinster igen.

Många ombud ser det här som en chans att öka sin omsättning och försöka räta upp den brant sluttande kurvan. Samtidigt skall man vara medveten om att konkurrensen skärps mellan ombuden. Jag ser framför mig en kakafoni av sällan skådat slag när alla ATG:s 1800 ombud på lördagarna skall göra sig hörda via mail och på Facebook, Twitter, Instagram och andra sociala medier i syfte att sälja in sina system som konstruerats av den ena mer fantastiske spelaren efter den andre. För många mindre ombud kommer det här att vara spiken i kistan som får dem att ta ned ATG-skylten.

För spelare finns det anledning att se upp med det här upplägget. Först försvinner en hel del pengar i form av ombudens provision. Och för det som är kvar får man ett system som kan vara varvat många gånger. Finns det verkligen något spelvärde kvar? Om systemet dessutom görs av tipsters som är knutna till diverse betaltjänster, så har deras idéer dessutom spridits till alla som köpt tipsen. Det blir mycket intressant att se vilka ombud som verkligen över tiden lyckas prestera ett netto på sina spel med de här uppläggen. Och hur vågar betaltjänsterna och tidningarna låta sina medarbetare göra system hos ombuden? Om de lyckas med att sätta sjuan där med en häst som inte nämndes i det sålda materialet, kommer de betalande kunderna att vilja fortsätta köpa materialet då?

ATG har uppenbarligen förstått att när de inte kan öka omsättningen mer, så får man öka spelavdraget. Här har man ju till och med hittat en modell som rundar spelskatten man betalar till staten. Har man verkligen OK från staten att göra så här? På det hela taget har ATG här slagit in på en väg som man inte provat förr. Jag tycker inte att det känns som en särskilt bra väg. Vi får väl se vart den leder.

Massakern

Årsstatistiken för 2015 som släpptes av Svensk Travsport är en allt annat än munter läsning. Under året då ledordet har varit att vi skall bli fler har det gått helt tvärtom. Vi blir färre. På alla plan blir vi färre. Det är naturligtvis inte rättvist mot alla människor som massakrerats av ursinnigt våld att jämföra det med vad som händer inom svensk travsport. Men jag lånar ändå ordet som rubrik på det här blogginlägget, för att markera att året som gick inte var bra. Det var en katastrof, och jag tänker beskriva vad som skett med siffror från ST:s egen årsstatistik.

Antalet hästar i träning totalt har gått ned. 150 proffstränade hästar, eller knappt 2% har försvunnit. Ytterligare nästan 600 amatörtränade hästar har man också tappat. När amatörhästarna blir för gamla för att tävla så köper man inte en ny häst, utan man kliver av. Några nya som kommer nerifrån har vi inte sett. Trenden är ganska tydlig, och om bara 2-3 år kommer vi att ha fler proffstränade hästar än amatörtränade. Men det är genom fenomenet att de proffstränade minskar minst. Jag har också känslan av att proffstränarna håller siffrorna uppe genom att ha allt fler egna hästar i sin träning. Hur länge klarar de av det?

På licenssidan är det närmast en massaker inom de licenstyper som betecknar bredd och framtid.

Proffstränarna har minskat med 7st. Det är knappt 2%.
B-licenserna har minskat med 323 stycken. Det är nästan 8% färre amatörtränare alltså.
Lärlingslicenserna har minskat med 49st, det är 12%.
Ungdomslicenserna har minskat med 74st, det är 52% av alla F-licenser.
Montélicenserna har minskat med 148, eller 37%.

Det är väldigt ont om framtidstro i de här siffrorna. Det som målas ut som travets framtid, lärlingar, unga och montén har ju tappat massor av licensinnehavare. Är breddtravet verkligen rätt väg för att vända på det här.

Prispengarna tillsammans med premier och bidrag ökade något, så att de nu kom upp i 2010 års nivå.

Starthästarna gör lite fler starter än tidigare, i synnerhet treåringarna. Det är generellt lite färre starthästar än tidigare, lite glesare i anmälningslistorna. Det beror nog på att det är mindre kullar som äntrar travbanorna än det är som lämnar.

Ser man till aveln så minskade antalet betäckta ston med någon procent, och det är ganska många ”gårdshingstar” i statistiken som betäckt enstaka eller någon handfull ston. Två hingstar hade full pott med 150st, ytterligare tre hade mer än 100 ston (varav Love You som listhingst hade 110st).

De hästar som under 2015 var sex år gamla avlades under 2008. Det året hade vi över 5000 betäckta ston. När vi nu har runt 3800 betäckta ston betyder det mindre kullar, och det kommer att bli än mer glest i anmälningslistorna framöver. När antalet hingstar som skall dela på de betydligt färre stona har ökat med nästan 50% sedan 2008 så begriper många att den generella kvaliteten lämnar en del övrigt att önska. Det är många föl som kommer födas utan förutsättningar att bli en bra travhäst som kan hävda sig. Skillnaderna mellan de som har råd att satsa rätt, och de som försöker hålla sig kvar i sporten med små medel blir allt större.

Vad var bra då? Sporten var bra. Banrekord, löpningsrekord, svenska rekord och världsrekord flög all världens väg. Njut av det som är nu, det stundar mer bistra tider.

I ST:s styrelse föreslås en enda förändring. I övrigt väljs alla om, och ordförande föreslås bli densamme…