Korta notiser per den 6:e Oktober 2018

Drivningsböter i tvååringslopp
Tvååringar tävlar vi ju med i Sverige. Det är väl inget fel med det, är de tidiga är det ju bara bra om de lär sig rutinerna. Tjänar hästarna några kronor är det en bonus. Som spelobjekt är de helt iskalla för mig. Det är som att börja spela på TV-pucken eller U17-lag i fotboll. Igår var det ett sådant lopp med 5 hästar på Örebro. Prispengarna var högre än spelomsättningen i loppet, och då var det ändå ”bara” 30 i förstapris. I ett sådant lopp lyckas två kuskar dra på sig böter för att ha använt körspöt för mycket. Ettan och tvåan i mål. Bägge hästarna rekordsänkte ordentligt, och gjorde vad de kunde.

Om det nu är för stort att börja diska för drivningar i alla lopp, så kanske vi ändå skall börja med tvååringsloppen? Vi behöver inte ens ha spel dit, för det gör varken till eller från med den omsättningen. Jag tycker det är stötande att man med körspöt kan driva en tvåårig häst mer än reglementet tillåter och tjäna pengar på det. Det är en del av svensk travsport som vi inte behöver.

Låga utdelningar och usla villkor
V65:s rykte om att vara ett förträffligt spel där det sällan blir jackpot har fått sig en törn denna vecka. I tisdags blev det jackpot på Jägersro, igår på Kalmar. När det blir jackpot på V65 går 32,5% av potten ut till spelarna. 35% är vanliga spelavdraget, och 32,5% går till jackpotten.

Utdelningarna speglar loppen. Det är på pappret ojämna lopp, och det kostar inte så mycket att täcka dem som har chans. Skulle det skrälla så faller alla ifrån. Man MÅSTE ta itu med att det är halvtomma lopp och att i princip vem som helst kommer med.

Dagens alternativ till V75
Idag är det ju V75 på Skellefteå, och jag står min vana trogen över så länge det här jackpotskojeriet håller på. Hittills har det varit en bra affär.

Lotto med joker och drömvinsten har blivit Svenska Spels bidrag till de verkliga högvinsterna. 25 gånger på 13 år har den fallit ut, och gett en vinnare belopp från knappt 60 miljoner upp till drygt 237 miljoner. Ändå är det få spel som ger så många vinster på ett par tior som det i regel blir om man har 4 rätt. Av insatserna är det 45% som återbetalas till spelarna.

Det är inte mycket, men en fördel är att när som helst kan man bli väldigt rik, det är inga särskilda jackpotveckor när det gäller drömvinsten. Att få 7 rätt är inte så sannolikt, men när man har 7 rätt så får man bra betalt med miljonutdelning.

Lotto är helt slumpbaserat. Jag minns när Lotto lanserades 1980. Då hade Aftonbladet en person som satt och skrev en spalt varje vecka om Lotto. Veckans rad analyserades och fördes in i en noggrann statistik över varje nummers frekvens. Naturligtvis också med fördelningen av udda och jämna nummer, eller nummer som var intill en kant på spelplanen (19 nummer) och dem som var ”innernummer” (16 nummer). Det fanns statistik över tilläggsnummer och resonemang om hur man skulle skapa vinnande rader.

Mannen som skrev det där var ganska skärpt på matematik, och måste ha skrattat gott varje gång han fakturerade Aftonbladet för sina alster.

Slumpen inom Lotto och Joker gör att man slipper vilseledande utrustningsinfo, intervjuer där det mörkas, startgalopper, kuskar som väljer femte invändigt med storfavoriten och 13 tokpressar aldrig på 28 så det går 1.08 första 1000.

Man kan köpa färdiga spel som slumpats fram, eller så kan man fylla i sina turnummer. Många familjer skapar rader med sina födelsedatum, bröllopsdag, gatunumret där de bor och vad man nu hittar på. 3, 13, 14, 15, 21, 22, 29 är våran familjs rad. Om det är rätt rad idag, så vet ni vem som vunnit. Får vi dessutom två rätt på Joker så faller drömvinsten på runt 102 miljoner ut.

Korta notiser per den 5:e Oktober 2018

Trav är en TV-sport
Oktobermörkret sänker sig över Sverige. Det är normalt, det är så varje år. 2018 är inte mörkare än något annat år. Men med hösten kommer också att det definitivt är slut med travfesterna. Breeders Crown får ursäkta, men så roligt att åka till Eskilstuna och huttra en novembersöndag är det inte. SM, Müllers Memorial, Svampen & Uppfödningslöpningen får också ursäkta, men det är inte folkfester. I bästa fall öser inte regnet ned, eller att vi drabbas av en tidig köldknäpp, men mer förhoppning än så går inte att ha på vädret. Det är fin träning för dem som skall till PdA.

Det här syns så klart också i travbanornas publiksiffror. Det är långt ifrån sommarens folkfester, inte ens V75 drar väldigt mycket folk. Från nu och 6-7 månader framåt är trav definitivt en TV-sport. Travet konkurrerar med allt annat som visas i både tablå-TV och playtjänster. Konkurrensen är stentuff om varje tittare, och därför kan tittarna vara rätt så kräsna.

Den sportkonsumeranade TV-publiken sitter idag i sina bekväma soffor och fåtöljer, i hemmet, där de konsumerar sport och spel. Där kan man dricka sin favoritöl som man köpte en låda av på Ålandsfärjan. Man kan beställa hem den mat man vill ha, om man nu inte lagar den själv. Man kan välja mellan att sitta själv i bara kallingar och nätbrynja eller dela sin upplevelse med andra. Det är i enlighet med gällande samhällsdoktrin tidseffektivt och fullt av valfrihet.

Det finns inget som hindrar att man i pausen loggar in på jobbmailen och betar av några mail, och man hann med föräldramötet och att handla innan V86 började. En kvart efter att tävlingarna är slut står man inte och fryser i väntan på en buss eller en tunnelbana som lyser med sin frånvaro, utan man ligger i sängen, tandborstad och har hunnit börja läsa de obligatoriska två sidorna av Jonas Gardells senaste bok innan man somnar.

Men det är på den arenan som travet konkurrerar om engagerad publik. Hur många som sitter på travbanans restaurang spelar inte så stor roll, även om det naturligtvis är trevligt om det är mycket folk där som blir furstligt bemötta så de är nöjda när de lämnar banan. Men det sitter många fler framför olika skärmar som vill bli underhållna och serverade travsport av god klass.

Hittills har trav-TV mest varit något man skällt på. Det har pekats ut som boven bakom att banorna avfolkats. Så är det kanske, men hur vi än försöker lär vi inte kunna återställa det som var. Vi måste försöka gilla vår samtid och förstå oss på att profitera på den.

Trav-TV kostar travet ganska mycket. Publikintäkter för banorna har förbytts till kostnader för TV. Förra året satte Kanal 75 sprätt på 273 554 000kr. Det mesta av det var för TV i olika former. TV borde vara något som travfamiljen brydde sig mer om. Det är där de syns, det är dit pengarna går, det är alldeles oumbärligt för spelet och mycket av travtävlingarna är anpassade för TV-format. Att bry sig om betyder inte att man skall skälla maximalt på att TV finns. Istället handlar det om engagemang.

Om man är aktiv borde man kanske fundera lite över hur man ser ut och vad man säger i TV. Jag lovar att det är mer än en tränare som fått in hästar i träning för att de ger ett sympatiskt intryck i TV. Det är där en potentiell kund får det första intrycket. Är man ägare till en häst som skall ut och tävla om något stort, så kanske man kan ägna fem minuter åt att tänka ut något som man verkligen vill säga om hästen vinner. Och måhända skall banorna vidareutveckla skötare med lite mediaträning så de vågar uttrycka sin kärlek till de hästar de tar hand om när TV kommer på besök och vill intervjua?

Även om det numera visas lopp från alla möjliga delar av världen så finns det en hel del ”dötid” i framför allt ATG Live. Där borde det kunna finnas plats för ”information” där banorna kan berätta om sina erbjudanden till kommande stortrav, där uppfödare kan marknadsföra sig och sina produkter, där tränare kan marknadsföra sina tjänster och där det också finns plats för en och annan utrustningsleverantör att berätta om sin förträfflighet. Ta över den där rollen som travprogrammen hade en gång, men nu i form av levande bild och ljud.

Jag hör proteststormen från banorna som ifrågasätter varför TV skall ta intäkterna från deras reklamskyltar nu, men det handlar om att det är fler som NÅS av budskapen om de kommuniceras på ett annan sätt än en vanlig pliktskyldig skylt.

Den televiserade travsporten är här, den kommer inte att försvinna, vi måste lära oss att använda den!

Skellefteminnen
I morgon är det V75 i Skellefteå. Jag har varit där en enda gång. Då var det också V75. Det var år 2000. Jag och en kompis hade tagit min gamla Amazon av årsmodell 62 upp på natten. Den hade inte åldrats väl, men rullade troget. Vi sov några timmar i bilen på en parkeringsficka utanför Umeå. Det var kallt som fasen denna natt i Maj. Men vi fick se V75, vi träffade Robinson-Robban, vi köpte kaffe och bullar vid damklubbens servering och vi såg Åke Svanstedt vinna gulddivisionen med Prince Apanage. Den hade vi med på kupongen. Diamond Bean var spik, och den hade infriat redan i första avdelningen. Men vi sprack på den andra spiken, Female Victory efter stor galopp. Lång resa hem. Vi åkte in i landet och såg lite av glesbygdssverige. Lyckades köra av vägen på en grusväg när rullgruset fick bilen att kana iväg. Vi fick hjälp att knuffa upp den igen, och de fick ett gott skratt åt stockholmare som inte kan köra bil. I Järvsö började bilen varva motorn alldeles ohämmat, men det var bara en kylarslang som var lite för lång så förgasaren fastnade i den om det guppade för mycket på vägen. Kanske var vi inte så pigga på jobbet sedan på måndagen, men vi jobbade med IT, dotcombubblan hade inte spruckit helt än så vi var personaloptionsmiljonärer på pappret, World Trade Center stod ännu i New York och vi hade ju fått se en del.

Se till att skaffa dig ett minne för livet i samband med V75-tävlingarna på Skellefteå du också.

Korta notiser per den 4:e Oktober 2018

Spelmissbruk
I gårdagens Travronden kunde man läsa ett reportage av Rickard Hansson där han intervjuar en spelmissbrukare på ett rakt och naket sätt. Det är inte gulligt på något vis, utan visar tydligt hur dåligt vissa människor hanterar spel. Man kan googla och få upp väldigt många fler artiklar som andra har skrivit om samma sak. Kanske inte lika bra skrivna, men problemet handlar inte om ett litet fåtal människor. Antalet artiklar och mängden människor som intervjuas är för stort. Trots att de som låter sig intervjuas är de som klarat sig, fått hjälp och tagit sig igenom skiten så är det sällan några solskenshistorier.

Tänk om man också hunnit intervjua de som tagit livet av sig, de som ligger i fosterställning på golvet i tre dagar i ångest över att ha spelat bort allt, de som varje dag lever under pressen att deras livslögn skall avslöjas och allt som kan få dem att släppa den är att spela mer. Då skulle vi kanske inte ens orka läsa om det. Vi skulle slå det ifrån oss som vi gjorde med förintelsen av judar, folkmordet i Srebenica, Pol Pots vidriga regim och mycket annat. Spel är ur den aspekten samma sak som alkohol och narkotika. Vi möts också där av människor som kommit igenom skiten, ordnat upp sina liv. Det är inte en heroinmissbrukare på jakt efter nästa fix som står på scenen och berättar vad de känner just nu. Det skulle ”vanliga människor” aldrig orka med.

Att det är just kasino-spel som är i fokus beror på att det är det bästa ”knarket” just nu för spelmissbrukare. Hade inte nätkasinon funnits hade de istället spelat på något annat. Spel på hästar är inte på något sätt oskyldigt i sammanhanget. Tillsammans med bl.a. Oddset, Triss, bingohallar, enarmade banditer och vanliga tombolalotter skapade också de spelmissbrukare på sin tid, då det var det mest ”potenta spelknarket” man kom åt. Om man nu inte bodde nära någon svartklubb som drev kasino i det fördolda, eller hade vänner som gärna spelade poker och allt annat som det gick att spela om pengar på, nätterna igenom.

Det går lite långsammare med de metoderna, ger lite större tidsfönster för eftertanke, som i sin tur gör att det tar längre tid att spela bort allt man äger och har + jobb och familj, i jämförelse med nätkasinon. Men de hamnar där till slut i alla fall. Därför gillar jag inte att en del spelbolagsdirektörer står och pekar finger åt andra och påstår att det man själv gör är helt ofarligt.

Konsumentskydd
Det är också värt att fundera över hur det statliga spelmonopolet vi har haft i så många år har underlåtit sig att skydda människor från att hamna i skadligt spelmissbruk. Det är t.ex. inte förrän nu den 1:a November som ATG börjar införa obligatorisk registrering av alla spelare.

Svenska spel gjorde det för ett par år sedan. Det blev dyrt för dem. De tappade i omsättning för att folk inte vill få sitt spelande övervakat. Skälen för det är många. En del för att de har problem och spelar för mycket, andra för att de inte vill redovisa pengarna, några för att de inte litar på samhället. En rätt stor kategori för att ”de inte orkar”. Spel betyder inte så mycket för dem. De kan få sin dos av tillfredsställelse med livet genom att istället köpa ett livsstilsmagasin och läsa hemma i soffan, eller ta en lyxig fika på konditoriet med en vän, utan att man måste registrera sig.

Det är också först nu som ATG infört obligatoriska insättningsgränser. Det är ett utmärkt verktyg för människor med spelproblem att begränsa sig. Det fungerar naturligtvis inte lika bra när det finns en massa olika bolag att spela på. Det vore intressant för Sverige att ha en gemensam gräns som alla spelbolag fick dela på. Men hittills har man inte haft någon spärr alls i det svenska spelmonopolet.

Runt spelmissbrukarna finns också en rad asgamar som gärna är med och delar på bytet. Främst spelbolag som hellre låter en VIP-manager ringa och uppmuntra till spel än att ringa och prata spelproblem med någon som uppenbart har problem. Gärna berätta om häftiga VIP-resor man kan få om man spelar lite mer. Genom att låta VIP-managern ställa frågor om man har problem med spelandet får man de rätta svaren. De vill ju kvalificera sig till resan, det stora priset, det som bevisar att man är en av de bästa spelarna. Inför en sådan kan man inte visa någon vekhet.

Det är ganska cyniskt och kan väl närmast jämföras med reklam för cigaretter på baksidan av förpackningarna med nikotintuggummi, eller att något färjerederi skickar sin taxfree-katalog till alla som fått Antabus förskrivet.

Det finns fler asgamar. Betaltjänstföretagen som mot hög avgift skickar pengar från nästan vad som helst till spelbolag var som helst i världen. Där finns låneföretagen som erbjuder snabba lån dygnet runt mot hög ränta och rejäla avgifter. Där finns också de vanliga bankerna som borde se vad som händer på sina kunders konton, men ändå beviljar utökade lån på huset. Särskilt om man kan sälja in något oförmånligt fondsparande och kanske en ganska dyr kontokortskredit. Till kategorin asgamar skall också föras upp revisionsbolag som trots väl tilltagna arvoden inte lyckats avslöja bedrägerier av människor med spelmissbruk mot sin arbetsgivare.

Jag vet inte om jag vill föra upp alla godtrogna i familjen, på arbetsplatsen och i den övriga omgivningen till kategorin asgamar. De har liten vinning av det här, men människor borde inte vara så naiva. Alla måste vara medvetna om att det här finns, och våga konfrontera även nära och kära om man misstänker att allt inte står rätt till.

Travronden
Travronden har gjorts om, och de liksom många andra tidningar söker efter konceptet som skall ge dem lönsamhet i den digitala tidsåldern. Det jag såg igår var ett steg i rätt riktning. Jag tror att man kan nå rätt så långt genom att våga slakta heliga kor. Det är jättedyrt att trycka startlistor och speltips i fyrfärg och distribuera som tidning. Sådant kan med fördel ligga digitalt, och det är tveksamt om man som prenumerant vill betala för all denna spelinformation. Det må vara sådant som kan mekas ihop på redaktionen, och därför är ganska billiga sidor att producera, men det är lätt att finna informationen på annat håll.

Svenskar i Lexington
Även om travsporten i USA till stor del domineras av svenskar så är det rätt anmärkningsvärt att svenskköpen på auktionen i Lexington vida överstiger vad t.ex. hela kriterieauktionen omsatte. Det tyder kanske på att det finns utrymme för ännu mer högklassig svensk uppfödning som uppfödarna kan få betalt för, om de bara har objekt som attraherar miljardärklubbens ha-begär?

Korta notiser per den 3:e Oktober 2018

Samhällsmodellen
I Sverige har vi en modell för vårt samhälle, där det åtminstone är tänkt att man skall ha någon slags grundstandard på livet. Sverige är ett rikt land, så nivån är betydligt högre än den är i många andra länder. Om man lever i Bollmora eller Bollnäs skall inte spela någon stor roll. Det skall inte innebära några drastiska skillnader i standard eller service. Det är ingen millimeterrättvisa, men sannolikheten för att t.ex. lärarna i skolan på de bägge platserna har ungefär samma utbildning och använder samma läromedel är stor.

Den här modellen är ganska djupt rotad i oss svenskar, och vi har en tendens att ta den för given eller propagera starkt för den i en massa andra sammanhang.

Men det måste ju inte vara så!

Inom idrottens värld är de allra flesta välkomna, men fotbollsförbundet gör ingen stor satsning på att försöka få fler i norra Sverige att spela fotboll så att Allsvenskan kan komma att ha större geografisk spridning. Det vore helt främmande för dem. På samma sätt har inte skidförbundet några riktade satsningar på södra Sverige för att försöka bygga skidtunnlar och liknande där.

När man torgför sådana tankar på inom svenskt trav skall man veta att man är ute på starkt minerad mark. Det finns ett fundamentalt försvar för att allt som en bana med omkringliggande region någonsin har fått skall finnas där i all evighet, och allt nytt som behöver skapas måste komma från nya pengar. Det tänket genomsyrar precis allt inom travet, och skulle någonting förfördelas finns det alltid några som har som livsuppgift att vara bitter tills det där rättas till.

Skev målbild
Det här har ju gjort att svenskt trav har fått ha en väldigt intäktsoptimerande styrning. Nästan allt har kommit att handla om pengar på ett sätt som andra sporter i Sverige ibland tycker tar sig smått maniska proportioner. Sportsliga mål har helt saknats, eller i vart fall inte kommunicerats. Det har fått ”bli vad det blir”. Jag skall ge några exempel på vad svensk travsport inte gör.

– Utifrån vilken poäng vid avelsvärderingen som avelshingstarna har skulle man kunna räkna fram hur ”stark” en kull är. Vad är genomsnittet i avelsvärderingspoäng i en kull, och utifrån det se vad man kan förvänta sig i form av hur många som kvalar, startar som 2-åring eller 3-åring etc. Kombinerat med stonas Blup-tal borde man kunna göra en rätt detaljerad statistik och kanske också kunna visa både uppfödare och hästägare hur läget i landet ligger.

– Hur vill vi ligga till i bytesbalansen? De pengar som svensktränade tjänar utomlands minus de pengar som utlandstränade tjänar i Sverige. Här kan man med fördel kanske också skapa statistik och mål för svenskfödda vs utlandsfödda.

– Rekord och tider skall man inte bry sig om, enligt någon ej i skrift uttryckt allenarådande doktrin. Men visst vore det märkligt om vi plötsligt slutade sätta banrekord och svenska rekord i parti och minut? Det här mäts knappast alls, några mål finns inte utan det är utfallet som styr. Kan någon berätta för mig hur den hundrade snabbaste treåringstiden utvecklats de senaste 20 åren? Inte kulltoppen alltså, utan en hygglig medelhäst.

– Vi bryr oss mycket om unghästar och kullstorlekar, men hur många sexåringar av varje kull skall tävla för att sporten skall vara sund? Hur många starter skall de mäkta med i snitt? Det är något visst med hästar som gör sista säsongen innan de faller för åldersstrecket, men vi har inga mål eller ens en åsikt om det är bra eller dåligt med många eller få sådana hästar.

Det finns en hel del andra nyckeltal man också kan titta på för att sporten skall komma till ett önskvärt läge, jag ville mest bara ge exempel på vad andra sporter gärna mäter för att se om de gör rätt. (Och nej, inom humanidrott poängsätts inte föräldrar, utan där har man istället en rätt så omfattande barn- och ungdomsidrott med storlek och resultat som skvallrar en del om framtiden). Jag har dock medvetet valt mål som har med sportkvalitet att göra, inte publik, antal aktiva eller spel.

Har man fler mål för att försöka måla upp en mer heltäckande bild om hela den svenska travsportens läge, så kommer man också behöva ha en resursfördelning som tar fasta på alla mål. Den kan komma att gå väldigt stick i stäv med den nuvarande fördelningen. Bilden av vem som är närande och vem som är tärande kan komma att se helt annorlunda ut, men om det vet vi inte så mycket.

Golgatavandring
Och med det skall jag i ett huj på sant travsportsmanér dra ett streck över alla sportsliga prestationer igår för att istället svartmåla allt med konstaterande att ATG hade 4,2 miljoner i omsättning på V65 igår, inkl Norge. Det ser ut att bli en lång golgatavandring denna höst. Det som inte boostas av intensiv marknadsföring i form av andelsspel går dåligt. Lunchtravet visar inte heller bra spelsiffror. Förhoppningsvis kan ”tidernas jackpot” väga upp en del.

Korta notiser per den 2:a Oktober 2018

Hyrkuskar
Finns det pengar i att vara catchdriver? Frågan dök upp i huvudet efter att jag läste att Ove A Lindqvist inte tyckte sig ha råd att vara sjukskriven längre efter den olycka han var med om på Bollnästravet för en dryg månad sedan. Det är ju rätt många som strävar dit, men är det guld och gröna skogar som väntar?

Några snabba överslag ger att man behöver köra in åtminstone 10 miljoner om året i prispengar för att få en månadsinkomst. Gärna lite mer så man kan sätta av till pension och ha råd med lite semester också. En del klarar det, några med råge rent av. Men inte alla.

För dem gäller samåkning till banorna, vigga skjuts med hästtransporter eller andra kuskar och jaga extrajobb. Många jobbar extra med fortkörning åt tränarna. Andra har extraknäck där de säljer försäkringar, foder, transporter och sulkys. Hovslagare, lärare på lantbruksskolor, uppfödning och ”mäklare” i hästbranschen är andra populära sysselsättningar.

Antalet lopp i Sverige har minskat på senare år, till följd av färre födda hästar. Samtidigt har antalet catchdrivers ökat, och konkurrenesen är hård om uppsittningarna. Inte ens de största namnen kan räkna med att få uppsittningar i alla lopp längre. Skillnaden är också stor beroende på vilken nivå man kör på. Man får nöta på i rätt många lunchlopp för att komma i närheten av vad man kan köra in på en V75-dag.

Den enkla sanningen är den att antingen blir man ”topp 5” bland kuskarna i Sverige, eller också får man göra något annat bredvid kuskandet.

Amatörer i vanliga lopp?
”Fölet” på Åby funderade lite över varför det är så svårt att fylla loppen på Åby en onsdag, men till breddloppen strömmar de till. Jag ser inte något amatörlopp på onsdagen. Jag är övertygad om att om man skriver ut ett amatörlopp varje tävlingsdag, så kommer fler amatörer också att anmäla till de andra loppen under dagen. Storbanorna som ålagts en massa ansvar och därför också fått medel tilldelat för detta ansvar borde kanske börja fundera på något som gör att amatörerna vågar anmäla till vanliga lopp.

Här kan man ju också ta med sig Oskar Ginmans inspel om att ändra antalet matlappar. Ha 6 priser i breddloppen, och 8 priser i ”vanliga” lopp med lite lägre klass. Det kan också göra susen. Jag tycker det är så trist att amatörerna inte mer tar chansen att kapa åt sig en del av pokalårets pengar. Det är rätt stor skillnad i prispengar mellan att vara trea i ett breddlopp och vara trea i ett vanligt lopp på storbana.

Jackpot-strypningen
75,4 miljoner sitter det just nu på V75:s jackpot-konto. Om ni undrar varför en V64:a på Halmstad med fin sport och norskt deltagande i spelet omsätter blott 4,35Mkr är det kanske svaret. Spelarnas pengar ligger hos ATG och omsätts därför inte.

Korta notiser per den 1:a Oktober 2018

Oaks
Den stora favoriten, A Sweet Dance, kom in i första kurvan i rasande fart, i femte spår. Johnny Takter hade att välja på att fortsätta framåt, eller backa ned till de sista positionerna. Han valde framåt, och när det sedan gick undan i ett högt tempo tog krafterna slut.

Någon som däremot hade krafter var Conrads Rödluva. Tränad av Daniel Redén, körd av Örjan Kihlström.  Visst har Daniel Redén haft en del fina unghästar förut, men inte riktigt räckt ända fram till att vara den yppersta kulltoppen. En del säger att det beror på att han är för snäll mot hästarna, inte pressar dem tillräckligt hårt som unga för att de skall kunna komma ned till de där tiderna som krävs. Det må vara honom förlåtet i sådana fall, för så länge hästarna ser så där äckligt välmående ut som de gör i hans stall, kommer jag alltid att hålla honom högt.

Conrads Rödluva är uppfödd av Ove Conradsson, men vi skall börja med hennes mormors mormor. Hon hette Torino, kom från Danmark och köptes till Sverige för att bli mamma till hästar med uppfödarnamnet Käll. Efter några år där fick Lennart Cedergren tag på henne, mannen med L-gästarna. Han betäckte med sin egen uppfödning och ögonsten Ata Star L och det blev Torinos Sweet L, mormors mor till Conrads Rödluva. Torino blev sedan mor till två hästar hos Demmers på Västerbo, bland annat Västerbo Extrem med nästan två miljoner på kontot.

Torinos Sweet L var ingen stor stjärna på banan, men hennes första avkomma var Miss Pilaar, vinnare av Guldstoet och Derbystoet. Miss Pilaar är mormor till Conrads Rödluva. Hon i sin tur lämnade Bobtail och Jullan, två ston med imponerande meriter, men det var en av de inte så framgångsrika avkommorna, Moviestar, som blev mamma till Conrads Rödluva.

Ett typiskt ”svenskt” möderne med många inblandade.

Kriteriet
I Kriteriet var det Jorma Kontio som blåste till spets, och så hamnade först stallkamraten Inti Boko i dödens, körd av Johnny Takter. Han blev rätt omgående avlöst av Campo Bahia som i sin tur lockade fram Attraversiamo. På bortre långsidan aviserades det attacker, men Johnny satt iskallt kvar med Inti Boko. Så blev det lucka i alla fall in i sista kurvan, och över upploppet var det ingen som orkade ta sig förbi. En skön revansch för Johnny som misslyckades i Oaks.

För Timo Nurmos var det här sjunde kriteriesegern på tretton år. Han är fullständigt makalös på det här med att ta fram unghästar. Hans segerprocent hittills i år är makalösa 31%. Vinst i var tredje lopp…

Inti Boko är en avkomma till Sue Boko som köptes till Sverige och började sin karriär hos Stefan Hultman. Tävlade bra, men utan att vara stjärna. I aveln har hon dock visat en del. Inti Boko är bland annat syskon med Amaru Boko och Grant Boko. Dollar Boko och Edge Boko skall också förtjänstfullt nämnas.

Jag vill gratulera alla, nämnda och icke nämnda, som på något sätt bidragit till att få fram dessa hästar som igår visade sig vara bäst.

När och hur?
Solvalla hade 1000 personer färre i publiken på söndagen jämfört med lördagen, och antalet TV-tittare är som vanligt väsentligt lägre på söndagar jämfört med lördagar. Den finaste sporten göms undan för den största publiken, och når bara de redan frälsta.

Någon borde kunna berätta för ST att ute i det stora arbetslivet har det hänt saker. I arbetslivet anno 2018 förväntas man vara högpresterande redan första timmen på måndag morgon. Det duger inte att sitta och gäspa efter att ha kommit hem sent från en resa till Kriteriet eller Derbyt. Det är priset man får betala för att kunna konkurrera med låglöneländer som Indien och Kina. För svenskarna betyder det att det är lördagen som är den stora dagen då man har tid för sina intressen på ett djupare plan. Det är då travet skall passa på om man vill ha tillrest publik som ser den bästa sporten man kan bjuda på.

Och så den här sega takten på tävlingarna. Första loppet 12:45 är helt OK, men då kan inte sista loppet gå iväg 17:30. Fem timmar på en travbana är två för mycket. Inte ens de som bor nära Solvalla har fem timmar över en söndag. Det körs 12 lopp, och med lite god vilja är det tio minuter runt varje lopp som är spännande med provstarter, själva loppet och så kungörandet av resultatet. Resten är seg väntan för de flesta. Jag är fullständigt övertygad om att man kan renovera publikanläggningarna obegränsat utan att se någon ökad publik alls förrän man gör något åt formatet.

Auktionen
Det har ju varit auktion i samband med kriteriet. Utan att ha djupanalyserat den så ser resultaten ut att vara rätt så lika 2016 då man senast körde tre dagar. Ingen katastrof, men kanske heller inte så bra som det borde vara. Som vanligt säljs en massa hästar alldeles för billigt, långt under produktionskostnad, och uppfödarna får hoppas på uppfödarpremier och att deras övriga verksamheter genererar tillräckligt överskott för att täcka den filantropiska uppfödningen.