Elitloppstankar


Runt 17 miljoner kronor delades ut i prispengar under Elitloppshelgen på Solvalla. Tre dagar, 39 lopp. Det är ett par procent, drygt,  av de prispengar som delas ut under ett helt år i Sverige.

Runt 370 miljoner kronor omsattes på spelet. Lite ned från förra året, men troligen en högre inhemsk omsättning. Det är drygt 2,5% av den årliga omsättningen. Allt är inte svensk omsättning, men den matchar ändå utan tvekan de prispengar som delas ut. Elitloppet är ingen gökunge som kostar sporten pengar.

Bland kuskarna var så klart Örjan Kihlström mest framgångsrik. 3 miljoner kronor som segern i Elitloppet ger är svårt att köra in på andra sätt. Björn Goop vann en hel del lopp under helgen, och körde in drygt 1,5 miljoner. Jorma Kontio hade ingen lysande helg, men körde ändå in en halv miljon. Att nöta ihop de pengarna i vardagstravet kräver mycket arbete, sådana här helger betyder massor för kuskarna även om man inte vinner de stora loppen.

En andraplats i Elitloppet ger 1,2 miljoner (Åke Svanstedt/Resolve). Tredjeplatsen i loppet ger 600.000kr (Jos Verbeeck/Un Mec D’Heripre). Jos Verbeeck vann också Harper Hanovers Lopp med Bird Parker. Det gav 500.000kr i förstapris. Seger i Sweden Cup ger också det 500.000kr (Adrian Kolgjini/Dante Boko). Fyraåringseliten är det tredje loppet med 500.000kr i förstapris (Yannick Gingras/Pinkman).  Det är bra prispengar också i de andra loppen, men de här prischeckarna betyder mest.

Bland tränarna är det naturligtvis Stefan Melander som såg gladast ut. 3,5 miljoner intränat betyder mycket för honom. Andra stora tränare med väldigt många hästar i stallet hade säkert lätt att hålla sig för skratt. Peter Untersteiner, Bergh, Walmann & Båth är en kvartett som tillsammans har 675 hästar på sina träningslistor. Jag vågar påstå att de alla hade hoppats på mer av den gångna helgen än vad de presterade.

Några mindre tränare hade däremot en av de där dagarna som de kommer att minnas hela livet. Deras enorma glädje är alltid roligt att se. Mitt bland sportens stora fixstjärnor, bland hästägare som satsar många miljoner varje år för att få en vinnare, inför den största travpubliken som finns i Sverige, det är där man vill vara. Några lyckades, och det blir inte mer rörande ens i Busters serievärld.

Tittar man på var hästarna som vunnit är uppfödda så är det en rätt intensiv kavalkad av utländska uppfödare i listorna. Svenska uppfödare har länge klagat sin nöd över att de har svårt att sälja sina produkter, att de inte får rättvist betalt för dem. Elitloppshelgen visar att det kanske har sin grund i att svenska hästar har så svårt att hävda sig i de största sammanhangen.

Publiken ökade lite från förra året, både på lördagen och söndagen. Det är noterbart att ganska många människor var redo att kämpa om de bästa platserna redan 08:45 på morgonen. Elitloppshelgen är ett av allt färre travarrangemang där publikintäkterna är betydande. Dessutom kan man sälja en del souvenirgrejer till publiken. Publiken är där länge, och både äter och dricker.

Elitloppet ger också eko utanför den traditionella spelbevakningen. Tidningarna skriver, SVT och Sveriges radio vill berätta vem som vann. Utomlands är rapporteringen livlig om detta lopp, och de flesta travntresserade i världen har redan läst att det var Nuncio som vann.

Det sprangs ganska snabbt i många lopp, och ett och annat rekord sattes. Ändå kom inte de där riktigt snabba tiderna som man hade hoppats på. För det krävs optimala förhållanden och det var nog inte tillräckligt varmt, och banan hade fått ta emot lite för mycket vatten för att det skulle bli riktigt bra.

När det nu är måndag är det stora vemodets dag. Festen är slut för den här gången. Även om de flesta av sommarens många travfester är kvar så är den största över.

Tack Solvalla!

Topp sju


På pressmötet som avhölls på Solvalla under förmiddagen idag så presenterade ATG en ny spelform, och det fanns en hel del i det som sades som jag inte gillade. Det är tråkigt att såga något under Elitloppshelgen, men det här var helt enkelt inte bra nog för att hylla.

1: Namnet
Alla ATG:s produkter har fram tills för något år sedan varit på svenska. Sedan kom Virtual Racing, så kom Boost och nu Top Seven. Kanske ser ATG framför sig en internationell marknad, men jag är lite skeptisk till att man köper det i de länder som är mest intresserade. Det kommer nog få heta Topp Sieben i Tyskland, Topp Seitsemän i Finland, Top Sept i Frankrike och Topp Zeven i Holland. Topp Sju kommer det heta i svensk folkmun.

2: Tidpunkten
V75-5 skall alltså bli Topp 7-loppet. Jag ser framför mig hur man skall börja stöka med starttider och TV-tider för att få in det där loppet i TV4:s direktsändning. Jag ser också hur en redan fullsmockad dag med spel blir ännu mer tyngd. V4, LD, V75, Boost, V5, V3, Topp 7, DD, Vinnare, Plats, Tvilling och Trio.

Jag förstår att man vill ha in det på lördagar då det är flest spelare på travet, men någonstans måste man kanske också fundera över om man inte provar lyckan för mycket dessa dagar? Skall man tänka på framtiden behöver vi spel på andra dagar än lördagar också.

3: Upplägget
Sex vinstgrupper, 35% spelavdrag. Miljonvinster… Det blir inte mycket till de lägsta vinstgrupperna, och man riskerar också att spelarna känner sig lurade. Om Tvillingen ger sex gånger, är det ju trist om rätt ordningsföljd på de två första inte ger mer, eller vart fall lika mycket. Med 1/6 av 65% som skall jämföras med de 80% som tvilling har i återbäring blir det omöjligt! Likadan jämförelse måste göras med trion som har 70% återbetalning. Jag begriper inte hur tre rätt på Topp 7 skall kunna vara ens i närheten av triooddset.

Det finns en aspekt till med att spela på sjuan i mål. Spelarna kommer förvänta sig att kuskarna gör vad de kan för att driva in sin häst till sista matlappen. Värdet för spelaren står inte i någon som helst proportion till vad kusken som kör har att vinna. Spelarna kommer rätt så säkert bli sura på passiva kuskar som inte vill driva en trött häst som dalar genom fältet på upploppet.

Man talade också om att högsta vinsten faller ut i genomsnitt var femte spelomgång. Det är alltså frågan om jackpott där pengar fonderas och hålls borta från spelmarknaden. Frågan om vem som vinner mycket handlar mycket mer om tur än skicklighet. Som spelare är det ett ganska ointressant upplägg.

Min mamma kanske gillar det, om det får heta Topp Sju…

Den ljusnande framtid är vår


Årets startlistor till Solvallas Elitlopp innehåller ett välidgt bra startfält. Jag kan se rätt många av dem vinna Elitloppet med de prestationer och kunnande som de brukar visa. Det finns en hel del hästar ytterligare som hade kunnat få plats utan att jag klagat. Så har det nog aldrig varit förut, att världstoppen är så stor och bred. I Norge är man väldigt besvikna över att Papagayo E inte bjöds in, Robert Bergh är besviken över att varken Nahar eller Ed You bjöds in. Delicious U.S. är skadad, Solvato är inte i form, Spring Erom hann inte undan i Copenhagen Cup, Bald Eagle vill inte komma, Nimbus C.D. hade behövt ett par lopp till för att komma i form etc.

Jag är glad över att man i år tagit ut hästar som har chans att vinna, istället för att de skall representera något. Det är inga stora skillnader mellan ”häst 12” och ”häst 20” och för dem som har en häst som inte kom med här så väntar flera fina lopp senare i sommar, men mycket fina prispengar. Det kan bli härliga storlopp med nya möten varje gång.

Även i ramloppen är det hästar på en nivå som man inte trodde var möjlig. Så många startpoäng på så många av deltagarna ser man sällan. Även bland de tvåbenta deltagarna är det gott om utländska gäster, både bland tränare och kuskar. Att det ser ut så här är ingen slump.

Solvalla har under många år enträget och systematiskt jobbat med att erbjuda en gästfri travfest för världens bästa. Det spelar inte så stor roll om man kommer från Sverige, våra grannländer, Italien, Frankrike eller USA. En solig helg i slutet av Maj med kokande publikhav på Solvalla är helt formidabelt. Det är en svårslagen upplevelse för alla hästägare. Att ha starthäst där och då, se sin egen häst hyllas av den stora publiken, är det som alla drömmer om. Det är en storslagen belöning för alla de pengar som pumpas in av hästägare med förhoppningar.

Prispengarna denna helg är bra. De kanske inte imponerar på en fransman eller amerikan, men är heller inte något de fnyser åt. De vet dessutom att de får pengarna utbetalda, vilket inte borde vara något argument, men travet har haft sådana problem i flera länder. Många hästar har flugits dit på Solvallas bekostnad, det kostar inte så mycket att vara med.

Alla vet dessutom att det är extremt bra för affärerna att vara med på Solvalla. Hingstägare, uppfödare, hästägare, tränare och kuskar är alla egna företagare. De är affärsmän som är beroende av många kontakter för att kunna göra den där affären som de vill göra. De kontakterna får man på Solvalla. Till och med kuskarna vet att om man masar sig iväg till Solvalla så ligger man bra till att få köra svenskarnas hästar. Det kan betyda lukrativa jobb i de allra mest förnäma loppen i USA och Frankrike.

Allt det här marknadsförs smart och kontinuerligt av Solvallas sportchef, av travsällskapets styrelse och med draghjälp av Svensk Travsport och alla andra svenskar som håller på med trav. Det är några stycken som på Meadowlands har stått och förklarat vad startpoäng är och hur voltstart går till. Några andra har förklarat propositionerna under Elitloppshelgen i en borg på Grosbois, i solgasset i Cagnes-Sur-Mer, på en trattoria i Neapel eller en bykrog i Normandie. Ibland har budskapet förmedlats av de stora tränarna och hästägarna, men minst lika ofta av hästskötare eller andra som från den svenska travsportens mylla sökt sig ut i världen.

Markus Myron har förvaltat detta kapital lysande, och därför blir det nu en travfest av aldrig skådat slag. Det kommer bilda ringar på vattnet, och jag har svårt att tro att någon nästkommande år vinner ”Elitloppet Playoff” på Meadowlands och sedan tackar nej till platsen.

Det finns mer positivt för Solvalla. Försäljning av mark håller på att ge Solvalla en välfylld kassa, som kan användas för att så ordentligt under sina stora evenemang och sedan skörda. Efter att i flera år betraktat Solvalla som en avstjälpningsplats för mer eller mindre lyckade speloptimerande TV-projekt börjar man nu återigen tala om vikten av att Solvalla skall vara en nationalarena. En plats där det är en fjäder i hatten att vinna, där de bästa möts, där de bästa syns i TV-rutan.

En nedåtgående spiral har vänts till att peka uppåt.

Den ljusnande framtid är vår!

MVG


Svensk travsport började i veckan berätta hur man vill fördela de pengar som ATG:s satsningar är tänkta att ge. Och jag tycker man hittade väldigt rätt på en gång. Man vill använda ungefär en fjärdedel av det som är tänkt att bli prispengar för att höja upp treåringsloppen. Med start från 2018 så skall inga treåringsklopp köras med mindre än 50.000kr i förstapris på någon enda bana. På Jägersro, Åby och Bergsåker gäller 60.000kr och på Solvalla 70.000kr. Åttas priser i alla lopp, och matlappar på minst 5.500kr. Uppfödarpremier på 20%, och kallbloden har fått en pott att fördela utifrån deras sätt att tävla. (Jag hoppas man gör en unghästsatsning där också, och tar upp kampen med norrmännen om vem som har de bästa unga kallisarna).

Det här är en väldigt nyttig vitamininjektion på precis rätt ställe.

  • Utöver hästens inköpspris kostar det runt 250.000kr att få den startklar på våren som treåring. Sedan kostar hästen runt 200.000kr per år i proffsträning. Att snabbt kunna få hästen att tjäna pengar är viktigt för många hästägare. Att vänta tills den blir 5-6 år och duger på V75 har man inte råd med i många fall.
  • Sverige har en unghästserie som är enastående, och med premiechansningen är det pengar i världsklass att köra om. Den här satsningen gör att många fler kommer att tycka att det är viktigt att få igång sin häst tidigt och komma till start som treåring. Att satsa på kvalitativ avel kommer bli viktigare, och det stärker sporten totalt sett.
  • De nivåer på prispengarna man målar upp är attraktiva för alla, och är en indikation på åt vilket håll man vill komma med prispengarna även för andra hästar. Det är välkommet för alla att man börjar tävla om mer pengar än det kostar att tävla i loppen.
  • Någonstans anar jag också att man nu hissar en flagga att de hästägare som gärna investerar utomlands kanske borde överväga att vikta mer av sina investeringar till Sverige istället. Det är också en signal till uppfödare våra grannländer att det kanske är en bra idé att registrera sina fölston och dess avkommor i Sverige.

Sverige är ju dock Sverige, och där härskar jante-lagen. Det är tre invändningar som verkar resas i olika läger:

  • Pengarna finns ju inte än, ingen vet om pokalåret kommer lyckas fullt ut
    Det är sant att man aldrig kan vara 100% säker, men det borde väl bli något i alla fall? Om ATG misslyckas totalt med att leverera pengarna så kommer den svenska travsporten att krympa ned till finsk/norsk/dansk nivå. Det kan man inte heller ha som målbild om man vill utveckla travsporten. Jag gillar att man nu angett var man vill börja. Till det torde det finnas pengar nästan hur det än går för ATG.
  • Skall treåringarna få så mycket pengar, det blir inte mycket kvar åt andra då…
    Det finns inga bättre sätt att premiera uppfödare och hästägare att satsa på travsporten än att man kan få en tidig avkastning på en bra produkt. Jag gillar verkligen att man vågar ta beslut om att stöpa om fördelningen av prismedel lite grann. Det gamla agerandet där det skulle smetas ut på allt och alla skapade ingen bra styrning.
  • Det här ger oss en tråkig amerikansk modell där man kör skiten ur unghästarna
    De nya pengarna hamnar i de lopp som idag har 15-20-25-30.000kr i förstapris. De stora pengarna i de stora insatsloppen ligger still där. Jag ser inga stora förändringar i att man sätter dit mer pengar för bredden, snarare är det kanske så att man har ”råd” att avstå något storlopp med en kulltopp för att det finns vettiga pengar i vanliga lopp. Det stora programmet för de äldre hästarna i form av V75 med alla dess divisioner ligger kvar, de stora loppen för den äldre eliten finns där. Kallbloden glöms inte bort.

Själv ser jag att sportcheferna kommer få jobba lite, för treåringarna kommer samla på sig mer pengar. Att kopiera förra årets proppar kommer inte att fungera. Kanske minskar lusten att starta som tvååring något, men jag tror inte det gör så mycket i vårt karga klimat.

Den här åtgärden får betyget MVG av mig.

Utvändigt om ledaren, i det vi kallar dödspositionen…


South Dakota är en ödslig delstat i USA. Där bor knappt 800.000 människor, fördelat på en yta stor som halva Sverige. Mitt i denna ödslighet ligger en liten stad som heter Wall. 1931 hade man 231 invånare när man en dag fick en lysande idé. Man skulle erbjuda alla besökare ett glas isvatten, alldeles gratis. Och man skulle dessutom tala om det för alla. Så man köpte reklamplats runt stora vägar i alla 50 delstater för att berätta om sin generositet.

Idag har Wall årligen 2 miljoner besökare som stannar till där för att dricka ett glas isvatten alldeles gratis, och kanske dessutom tanka sin bil, äta en bit mat eller köpa en souvenir för att bevisa att man minsann också fastnat i denna turistfälla. En bra dag på sommaren serverar man 20.000 glas med gratis isvatten till törstiga besökare, 85 år efter att man fick sin lysande idé.

Smart marknadsföring behöver inte vara väldigt dyr.

Jag har tillbringat rätt många mil på svenska vägar, och aldrig har jag sett en skylt på ett fält som berättar att ”Här odlas foder till Robert Berghs V75-hästar”, eller ”Här föder Stall Zet upp framtida V75-segrare”.  En enkel banderoll som sitter uppe vid en stor riksväg eller europaväg kostar inte mycket, men det ses av 10-20-30.000 människor varje dag.  Genom att ge en högst enkel information, anknyta till något man känner igen (V75), så placeras det i medvetandet.

Ganska ofta åker man förbi bilar med hästsläp. Ibland hänger sulkyn bakom och visar tydligt att här är det en travhäst som är på väg någonstans. Men vagnarna är anonyma. Varför inte berätta vem man är, och om sina meriter? I sämsta fall kommer kanske någon fram till dig på macken och tyckte du körde förbannat illa förra tisdagen, men det finns ju chans att någon kommer fram och kramar dig för att det var du som gjorde att han vann tolvtusen i torsdags. Det är då man tar fram foldern om andelshästen man försöker sälja ut, och antyder att det är ett bra tillfälle att slå till.

I Sverige har vi nästan 2000 ATG-ombud. Tänk om vart och ett av dem, en enda dag om året, kunde få lite draghjälp av de aktiva? Det kommer dit någon med en häst, utrustning och börjar förklara vad allt är till för. Svarar på frågor, låter folk provsitta en jänkarbike, visa skillnaden mellan öppet och halvstängt huvudlag, visa hur man driver, förklara barfotaeffekten. Ger folk lite mer insyn i travets värld en vanlig fredagseftermiddag eller en lördag förmiddag. Ger folk som vunnit stort hos ombudet en anledning att köpa en häst och sätta den i träning hos dig.

Om någon missat det så upplever vi i Sverige just nu ett väldigt engagemang för vår miljö och vårt klimat. Att göra mindre avtryck på miljön ger större avtryck på människors positiva lista. Naturliga hästkrafter är hetare än de petroleumdoftande. Så, hur många travtränare eller travbanor har certifierat sig enligt ISO 14001? (Den handlar om systematiskt miljöarbete). Hur många har övervägt att Svanen-märka sin verksamhet? Hur många har trimmat sin personal i Eco-driving så fordonen man använder förbrukar mindre bränsle? Kör sina hästtransporter med miljöbränsle? Hur många har övervägt att skaffa en elbil, t.ex. en Tesla? Finns det laddstolpar för elbilar på banorna?

Om nu någon skulle ha gjort det, varför berättar man det inte för världen? Varenda ICA-handlare som bytt ut glödlampan mot en LED-lampa på personaltoaletten är noga med att berätta vilka oerhörda insatser de gör för miljön, men travets representanter är tysta. Antingen har man missat vad som händer i omvärlden, eller så är man väldigt blyg och försynt. Med tanke på hur det kan låta på en stallbacke tror jag inte på det senare alternativet…

Det finns en möjlighet till, att man berättat det på fel sätt så att väldigt få människor ser det. ”Det står på hemsidan” är ett vanligt svar bland företagare generellt sett, men kanske i synnerhet travtränare. Problemet är väl att så väldigt få går in på hemsidorna. Får man inte det svaret så kan det komma ”Det har jag skrivit på Twitter/Facebook/Instagram”. Ledsen, men det är lätt att missa sådant. Budskap som är viktiga och som man vill föra ut måste kommuniceras på många olika sätt. De måste upprepas många gånger, gärna av en positiv och optimistisk ambassadör.

Jag vet att det kan kännas lite tradigt och idéfattigt, men då och då måste man upprepa ”utvändigt om ledaren, i det vi kallar dödspositionen, finner vi Kamikaze Face” och ”bakom ledaren, i det vi kallar vinnarhålet, ser vi Örjan Hanover”.  Varje gång det förklaras, är det någon som får en aha-upplevelse.