Vart tar pengarna vägen?

ATG omsätter en hel del miljarder varje år. Efter att man betalat ut vinster till spelarna återstår det c:a 3,7 miljarder. Pengar som de svenska spelarna netto betalar för nöjet att spela. I den eviga diskussionen om det är hästägarna eller spelarna som är kärnan i travsporten kan vi konstatera att bägge kollektivens utgiftskonto är ungefär lika stort.

Från dessa pengar skall den så omdiskuterade totoskatten betalas. 1,3 miljarder brukar den bli, plus ett åtagande att till Hästsportens Nationella Stiftelse betala c:a 50 miljoner.

Det är ju dock inte gratis att administrera spel som omsätter runt 13 miljarder. ATG:s nettokostnader är c:a 700 miljoner om året. Man har knappt 300 anställda som sköter allt från marknadsföring till twitter-support, man har ett dotterbolag som ordnar TV-sändningarna. På intäktssidan finns intäkter från internationellt spel och att sporten betalar 175 miljoner till Kanal 75 för att de skall marknadsföra travsporten.

Det här är ett kontroversiellt upplägg, för det som egentligen sker är ju att ATG:s kostnader ser ut att vara lägre än de är. Man har säkert sina randiga skäl till att det är så här, som det ser ut nu med ETT spelbolag spelar det faktiskt ingen roll var kostnaden tas, nettot blir detsamma.

Är då ATG:s kostnader rimliga? Om det kan man diskutera en hel del, men franska PMU är inte mer effektiva, tvärtom. Nu kanske man inte skall benchmarka mot ökända franska byråkratier, men även jämfört med Norden så är inte ATG:s kostnader anmärkningsvärt stora. Trots hackande spelsystem, hemsida och Live-bilder så är det inte gratis att driva runt det. Det är naturligtvis pinsamt för ATG när det inte fungerar, men det blir inte billigare för att man kommer till rätta med strulet. Man kan säkert spara en del pengar här och där, men jag tror inte det finns enorma pengar att hämta hem.

Det som sticker ut är Kanal 75. Man omsätter runt 0,6Mkr/dag, och det kanske jag kan förstå att det kostar om man gör TV-sändningar för en V75 ute i landet, eller en direktsänd V86 på två banor. Däremot har jag svårt att se hur lunchtrav med efterföljande V64 och en saxbana på kvällen kan kosta sådana pengar?

ST äger 90% av ATG, så man får 90% av ATG:s överskott. Efter att karusellen med pengarna till Kanal 75 är betalt så finns det c:a 1,3 miljarder som hamnar hos travsporten. Det finns också en del mindre sidoinkomster i form av böter för regelbrott, anmälningsavgifter, licenser, admionistration och registreringsavgifter. Det är dock relativt små belopp. Knappt 700 miljoner av travsportens medel blir prispengar. Det betalas ut lite mer, men en del av det är pengar från de insatser som betalas till unghästloppen. Sedan är det ju uppfödarpremier på detta också, och i en del unghästlopp handlar det om mer än 10%. Uppfödarpremier betalas också till svenska hästar som tjänar pengar utomlands, men man slipper betala till utländska hästar som tjänar pengar i Sverige.

Unghästpremier som antingen betalas ut för godkänt premielopp eller ingår i premiechansningen är ett antal miljoner, och så finns det lite skvättar i form transportbidrag på Rikstoton och liknande. Netto erhåller hästägare och uppfödare något mer än 800 miljoner av de medel som kanaliseras till sporten. Ungefär en halv miljard används för annat. En liten skvätt går till tränarpensioner, en annan del går till försäkringar. Dopingprov är en ganska tung post i budgeten. Sedan har vi 30 banor i Sverige.

Vi har de senaste åren haft runt 850 tävlingsdagar i Sverige med trav. Att arrangera en tävlingsdag kostar en hel del pengar. Man skall ha domare, det skall tas målfoton, startpersonal, totopersonal, ekipagekontrollant, banveterinär, speaker, referent, värmningstipsare, segerintervjuare, lite blombuketter och hederspriser. Där krävs dessutom arbete med banan, banbelysning, högtalare, TV-skärmar och spelinformation. Domarnas översiktskameror, ambulans eller åtminstone sjukvårdspersonal för de aktiva, ordningsvakter som kan ta hand om störande personer som fått lite för mycket i sig etc. Jag kan räkna upp kostnadsposter rätt länge, men vi kan väl nöja oss med att konstatera att det kostar en slant att ordna en tävlingsdag. Det är inte ”bara” att köra tävlingarna. Jag tror de flesta banor ganska lätt bränner 100.000kr i rent rörliga kostnader på att köra en tävlingsdag. Det är inte det minsta svårt att öka på det till det dubbla.

Jag skulle vilja uppehålla mig vid utgiftssidan ett tag. En travbana är i runda slängar 20.000 kvadratmeter. Att lägga på 1 cm nytt material på banan betyder 200 kubikmeter, det är ett antal lastbilslass. I Sverige håller vi oss med många banskötare. 50-60-70st, och lika många traktorer som var och en kostar sjusiffriga belopp om man köper dem nya. Köper man begagnade brukar reparationskostnaderna öka istället. Dessa traktorer sörplar i sig en och annan kubikmeter diesel när de sätts i arbete. Det här är pengar som alla tar för givna, för i vårt tidevarv finns det inte utrymme för dåliga banor. Varken aktiva eller spelare accepterar att banorna inte håller bra kvalitet, och ur djurskyddssynpunkt är det viktigt att hästarna inte går sönder pga dålig bana.

Det finns flera saker som både spelare och aktiva anser skall hålla hög klass. Alla kräver att banorna skall ha en startbil i fint skick, helst en i reserv ifall den ordinarie inte fungerar. Det skall vara bra belysning på banan, det skall vara bra högtalare. Gäststallarna skall hålla hög klass, bra målfoton etc. Jag tycker det är rimliga krav, och Jag förstår att det kostar pengar. För att det här skall fungera så krävs det bra chefer som är drivna och påhittiga. Som har kapaciteten att ta in alla delar och ha koll på alla små saker som tillsammans blir en bra travbana med bra tävlingar. Sådana människor kostar en hel del i form av en bra lön, men det brukar bli dyrare att anställa någon billigare som inte har samma koll.

Banorna har ju tack och lov inte bara sina intäkter från spelet. De får in en och annan krona på sin publik också, och sina sponsorer. De har en restaurang som genererar pengar, och de säljer program. Ibland tar man rent av betalt för parkeringsplatsen, åtminstone om man har ”Drive In”. Banorna tar också betalt för gästboxarna som de tävlande hästarna står i. Det här är den gängse bilden, låt oss granska det hela.

Publikintäkterna för våra svenska banor har verkligen rasat i backen. Det är V75 och några få dagar till som man får in några pengar som syns i plånboken. Jag har massor av mail där rapportörer runt om i Sverige berättar om färre än 50 erlagda entréavgifter och färre än 50 sålda program under de allra flesta tävlingsdagar som inte är V75. Med sådana intäkter blir det en kostnad att ta betalt för entrén, och tryckningen av program är också en kostnad istället för en intäkt.

Sponsorer har man en del, men märkligt många är på den nivån att en småföretagare rundar skattereglerna genom att sponsra ett lopp för några avdragsgilla tusenlappar i sitt företag, och som tack för det blir bjuden på en middag värd ungefär de pengar som företagaren hade fått i sin plånbok om de tagits ut som lön. Förvånansvärt många skyltar på travbanorna kommer från företag som själva äger travhästar eller på annat sätt är involverade i travet. Intresset utifrån är ganska litet, och banorna har problem med att priset för reklamplatserna tappar i värde.

Restaurangerna är en dyster historia. Få gäster betyder små intäkter. Det är naturligtvis svårt att få folk att äta en brakmiddag på lunchtrav mitt i veckan. Kan man plocka av lunchgästerna en hundring för maten får man vara glad. Om man ställer krav på att restaurangerna skall stå för avskrivningen på lokaler och utrustning, marknadsföring, uppvärmning och städning av lokalerna etc. så är det väldigt få restauranger på travbanorna som ger något överskott.

Jag har svårt att se hur man med befintlig modell skulle kunna krama ut så mycket mer pengar till prispengar. 100 eller kanske 200 miljoner kan väl pressas fram utan att man gör något radikalt, men sådant kommer synas på sina håll. ATG tror sig kunna leverera 300 miljoner mer från 2018, men det är ju ärligt talat inte högre än vi hade för bara några år sedan. Visst gör pengarna skillnad, men det är ingen revolution för hästägandet som gör att stora skaror nya människor plötsligt får råd att äga en travhäst, att bli amatörtränare eller köpa ett par fölston och ägna sig åt avel.Det kommer fortfarande att handla om ett intresse för att man ger sig på sådana saker.

Det finns tre åtgärder som skulle kunna skapa en verklig förändring av villkoren för travets aktiva. En annan beskattning, ett kraftigt ökande spel eller en helt annan kostnadskostym.

Det går kanske att få en annan beskattning, men samtidigt skulle man kunna tänka sig från statens håll att man inte längre accepterar hästägande i bolagsform, precis som inte sportfiske eller gå på gym är en näringsverksamhet som man kan bolagisera. Skatteverket har börjat ifrågasätta sådana här saker, och flera ärenden ligger och väntar på avgörande.

Att spelet skulle öka med enorma tal har jag svårt att tro. Att döma av medelåldern på ATG:s spelare ligger det snarare i farans riktning att det kan bli svårt att hålla nivåerna uppe ett decennium framåt i tiden. Spel och dobbel är kanske inte heller det jag ser kommer få ett ökat utrymme utav människors livsinkomster framöver. Det finns mycket annat som hushållen prioriterar mer.

Återstår då att rätta till kostymens storlek. Se över antalet banor och antal lopp vi kör. Antal tävlingsdagar. Viktigast är kanske att fundera över om travsport måste gå ihop sig. Jag ser varje dag massor av (mestadels) tjejer rida förbi vårt hus. De har inte en tanke på att deras hästar skall gå ihop sig ekonomiskt. Det är ännu fler som går förbi med sina hundar. Visst föds det upp en och annan kull valpar av någon ibland, men att det skall gå ihop sig ekonomiskt är det ingen som tror.

Nästan ingen som jagar får det heller att gå ihop ekonomiskt, och även om det är gott med färsk fisk så har alla sportfiskare lärt sig att grejerna man fiskar med, resorna och fiskekorten kostar mer än fångsten man får upp är värd. Varför skulle travsporten vara annorlunda? Man blir naturligtvis inte populär om man ifrågasätter en ordning som rått länge, man blir som förtroendevald inte långlivad om man opponerar sig och påstår att det man jobbat för i många decennier skall göras annorlunda. Men det hindrar inte att man kanske har rätt i alla fall.

Vi kanske inte just nu skall sträva efter att bli fler och bygga nya stora fina arenor, tänk om det är så att nyckeln till travsportens överlevnad är att våga följa ett nytt spår?

Glest i leden


Det är lite glest i våra travlopp i år, särskilt i söder. Och detta trots att man dragit ned antalet lopp en del. Varför är det så?

Det är inte en sak som det beror på, utan det är flera faktorer som spelar in.

1: Hästägarna har börjat ställa krav på tränarna att det måste bli lite mer harmoni mellan kostnader och förtjänstmöjligheter. De är inte intresserade av att betala resor till banor en bit bort om man inte har en bra chans att ta en fin bit av priskakan. Och ja, proffstränarna själva är stora hästägare och har ingen större lust att betala anmälningsavgifter, gästboxhyra och resor för att på sin höjd få en matlapp.

2: Det ljusa anmälningsssytemet gör det mycket lättare att värdera motståndet. Om den som har en ”snackhäst” anmäler tidigt så blir det sällan något kvalificerat motstånd i vardagstravet. En eller två bra emot kanske, men knappast hela fältet. Och så några lokala utfyllnadshästar, men inte fullt fält. Det finns inga dåliga startspår för favoriterna då heller, och i ett litet fält får man lättare en bra position.

3: Den södra delen av landet har fått V86 Xpress på besök var och varannan vecka. Bättre prispengar i några lopp som man hellre siktar på, än V64-lopp. Det måste bli lite bättre balans mellan utbudet i loppen och den efterfrågan på starttillfällen som finns.

4: Transportbidrag för V75-starter gör att man riskerar mindre för en start på Gävle i V75 än man riskerar för en V64-start på Mantorp. Och det är ju mycket trevligare prispengar om man har en kapabel häst som kan hävda sig. De miljoner som betalas ut i transportbidrag, skulle de kunna göra bättre nytta på andra sätt? T.ex. genom fri hyra av gästboxar?

5: ST:s incitamentssystem gör det väldigt förmånligt för banorna att skriva ut 15-hästarslopp, så det gör man i parti och minut. För var fjärde femtonhästarslopp som körs har man tömt ett 12-hästars på deltagare. För varje 15-hästarslopp man kör får man lov att köra ett niohästars. Enligt ST:s årsstatistik för 2015 var det i genomsnitt 12,1 hästar i startlistan per lopp.

6: Breddloppen körs på dagar som planerats sedan länge. Någon tanke med att använda dem som en reglerande faktor när det är många tvångsstrukna i regionen finns inte. Halmstad kör breddlopp på lördag, och det behövdes kanske inte med tanke på hur det ser ut i anmälningslistorna för södra Sverige. Jag hade hellre sett att man skapade breddlopp/dagar med någon veckas varsel när det är svårt att komma med i loppen i en region. Gärna med en startgaranti där alla som vill och uppfyller kraven för breddlopp får vara med.

7: I en rad år nu så har antalet hästar som kommer in nya i systemet varit färre än dem som pensioneras. Uppfödningen har under många år haft en minskande trend. Likadant har det sett ut i Danmark, Italien och inte minst i Tyskland. Man har anpassat sig till verkligheten för travet där. Det gör att det blir färre hästar från dessa länder som söker sig till Sverige på ett eller annat sätt. Jag är tveksam till om vi idag har tillräckligt med hästar för att fylla det tävlingsprogram vi har.

Allt detta medför få startande hästar i vanliga lopp. Kanske kommer det att se bättre ut i sommar, men jag tror att det ändå kommer bli en hel del bekymmer med att fylla alla lopp. Det här sätter ATG i en rätt så tråkig situation, för det är svårt att locka till spel med små fält. En del får ATG skylla sig själva, för de har på eget bevåg sprängt vinnarspelet för att istället smeta ut omsättningen på spelformerna tvilling och trio. Två spelformer som tillsammans med streckspelen tar mycket stryk av små ojämna fält.

Det här är frågor som är mycket viktigare än några böteslappar för uteblivna hockeytröjor.

Travfester

Skapade en lista med ett urval av de större loppen i Sverige och Norden, vars säsong snart börjar. Listan innehåller mestadels lopp med höga prispengar. De hade gått att göra den här listan ännu längre med festliga tillfällen. Det händer rätt ofta i Sverige att det kommer tusentals människor och tittar på sommartrav utan att prispengarna är särskilt höga. Det hade också kunnat kompletteras med kallblodshöjdpunkterna och väldigt mycket mer från våra nordiska grannar. Men listan måste ju bli klar innan tävlingarna har gått av stapeln. Många storloppsdagar innehåller intressanta ramlopp som jag valt att inte nämna för att göra listan mer överskådlig.

2016-04-04 Kjell P Dahlströms minne
2016-04-14 BC-försök
2016-04-23 Berth Johanssons Memorial
2016-04-29 Kval Pokalloppen
2016-04-30 Olympiatravet
2016-04-30 Prix d’Etain Royal
2016-05-04 Vårfavoriten
2015-05-07 Örebro Intl
2016-05-08 Finlandia Ajo
2016-05-14 Pokalloppen
2016-05-15 Copenhagen Cup
2016-05-25 BC-försök + ASVT Trottex Auktionslopp
2016-05-28 Sweden Cup
2016-05-29 Elitloppet
2016-06-04 Ina Scots Ära
2016-06-05 Guldstoet
2016-06-11 Jämtlands stora pris
2016-06-12 Oslo Grand Prix
2016-06-18 Norrbottens stora pris
2016-06-18 Kymi Grand Prix
2016-06-20 Kval Långa E3
2016-06-25 BC-försök
2016-07-02 E3 långa
2016-07-07 Sprintermästaren
2016-07-15 Kval Stochampionatet
2016-07-16 Årjängs stora sprinterlopp
2016-07-17 St Michel-Ajo
2016-07-21 Norrlands Grand Prix + Norrlands treåringselit
2016-07-22 Eskilstunas fyraåringstest
2016-07-24 Stochampionatet
2016-07-26 Hugo Åbergs Memorial
2016-08-01 BC-försök
2016-08-06 Sommartravets final
2016-08-08 Kval korta E3
2016-08-13 Åby Stora Pris
2016-08-17 Jubileumspokalen + Big Noon-pokalen
2016-08-20 E3 korta
2016-08-24 Kval Derbyt
2016-08-26 BC 2-åringar
2016-08-27 Sundsvall Open Trot
2016-09-02 BC-försök
2016-09-04 Derbyt
2016-09-12 Kval Kriteriet
2016-09-15 Fyraåringsstjärnan
2016-09-21 ASVT Trottex Auktionslopp
2016-09-25 Kriteriet
2016-10-03 Sikta mot stjärnorna
2016-10-05 BC 2-åringar
2016-10-11 BC-försök
2016-10-15 SM
2016-10-19 BC 2-åringar
2016-10-23 Kval Breeders Crown
2016-10-28 Svampen
2016-10-29 C. L. Müllers memorial
2016-11-06 Breeders Crown
2016-11-16 Kval Uppfödningslöpningen
2016-11-18 Kriterie- + Oaks-revanschen
2016-11-26 Solvalla Grand Prix
2016-12-02 E3 Revanschen ston
2016-12-03 Uppfödningslöpningen
2016-12-10 E3 Revanschen H/V
2016-12-14 BC 2-åringar + Vinterfavoriten

V75-finaler


Det börjar åter pratas om hur man kan göra om V75, och samtidigt höja Solvallas status genom att alla finaler körs där. Det är kul att man börjar prata om sådant, men det finns ett antal saker att fundera över.

Olympiatravet är en final, där de hästar som placerat sig bäst i uttagningslopp (som kallas delfinaler) gör upp om en massa pengar mot några inbjudna hästar. Det är dock bara den högsta klassen som har final den dagen, för i övriga klasser är det inte final. Antiklimax så det förslår, klart att det skall vara finaler för alla då. Och den där omgången som körs i Norge skall naturligtvis vara kvalificerande dit, eftersom norrmännen spelar till vårt Olympiatrav.

En annan final är Sommartravets final. Ett lopp får bli avskedsföreställning för en sommarturné bland småbanor. I år är de veckan före Åby Stora Pris, som väl annars hade varit en rätt bra finalomgång? Det är också 11 dagar före Jubileumspokalen, somväl också hade varit en bra finaldag?

Vi kör en massa extra V75-omgångar, då det sällan är några regelrätta försök som är finalkvalificerande. Jag tror att många spelare blir lite besvikna när den där hästen som hjälpte dem att vinna en extra V75-omgång inte dyker upp i finalfälten. Hästar man vunnit på är alltid ens favorithästar, i evinnerliga tider.

Det finns ändå en del positivt med förslaget som kommit från Solvallas sportchef och ett antal tränare med självaste Stig H i spetsen. Alla så kallade meetings bör vara lika långa, innehålla lika många försök. Det behöver bli mer kontinuitet, och gärna någon finalomgång mer per år. Finalerna får gärna knytas till sportsliga höjdpunkter. Och då kan inte alla gå på Solvalla.

Det behövs dock lite mer. Under sommaren är V75 utsatt för hård konkurrens av vardagstravet. Sportcheferna runt om i landet sparar och snålar under vintern, för att sedan släppa loss en kavalkad av lopp med sexsiffriga förstapriser, vanligen för högsta klassen. V75 måste få vara den bästa sporten vi har. Sportchefer med fickorna fulla av prispengar borde kanske lockas att promota framtidens V75-vinnare. Ha lopp för t.ex. fyraåringar stängda vid 2-300.000 (det är skaplig klass, men inte årgångstopp), och 100.000 i förstapris. Motsvarande för treåringar, men kanske stängt vid 100-150.000. Det är ur de leden många kommande V75-hästar finns.

Med de extra V75-omgångar som körs så står de c:a 70 tävlingsdagarna för mer än hälften av ATG:s omsättning. De står dock inte för hälften av prispengarna, utan det stannar på runt en tredjedel. Det är storloppen som lyfter upp dem så högt. Utan Elitloppet, Derbyt och alla de andra storloppen hade andelen varit mycket mindre än så.

Det finns två genialiska saker med V75. Det första är att det är spritt över hela landet. Alla travintresserade har chansen att se V75 i verkligheten på hemmaplan. Alla har chansen att tävla. Transportbidragen hjälper till att locka fler hästar som annars sällan möter varandra. Det andra är att de klasser och divisioner som finns inom V75 är det genialiska med spelformen. Det finns lopp för många hästar, bara de har form och har tävlat bra i några starter. Att satsa på V75 är också att satsa på bredden.

Med det sagt vill jag påpeka att ATG borde övergå från att experimentera med V75 och istället vårda det. Om man tror på att sport och spel går hand i hand finns det utrymme för en hel del förändringar vad gäller att utveckla prispengarna på V75.

Banornas regioner


Diskussioner om travets framtid blir alltid lite bättre om man har mer fakta som underlag. Jag tänkte berätta lite om banornas egna distrikt, den region som de skall serva med trav. Varje permanent bana har en liten region runt om sig. Den består av de kommuner som ligger närmast banan. Ibland är det hårklyverier vilken bana en kommun skall tillhöra, men i stort så ser indelningen logisk ut. Det är logiskt att man utgår från hela kommuner, för skall man börja räkna socknar, postnummerområden eller något annat kommer man snart ned på en väldigt detaljerad nivå.

Regionerna är viktiga för banorna, för de får en del av spelet som invånarna i regionen gör. Har man en stor välmående region där befolkningen växer så kan man räkna med stigande intäkter, vilket är roligare än om ens region blott är några enstaka bortglömda småstäder som tappar befolkning. Och så skall man helst inte ha några travbanor ligga nära, för då blir regionen inte heller så stor. Har man tur och har flera växande högskolestäder i sin region kan det bli riktigt bra.

Det är ur regionerna man skall försöka få fler att bli aktiva utövare, hästägare och spelare, viktiga områden med mycket pengar i potten enligt ST:s fördelningssystem. Det är också ur regionens befolkning man främst jagar publik, utom kanske den där sommartävlingsdagen då det finns lite hemvändare att locka till banan. Jag tycker dock att det är fel att endast ha publik som något slags mått på hur framgångsrik en bana är. I t.ex. Stockholms kommun, som utgör en tredjedel av befolkningsunderlaget finns drygt 2000 krogar med serveringstillstånd för alkohol. Där finns också stora arenor med världsartister som ger konserter. några dussin biografer och mycket mer nöjesutbud per person än vad Hagmyren har att tampas med en söndag i Mars.

Storleken på regioner varierar ordentligt. Solvalla ligger i toppen, som har hela Stockholms län, stora delar av Uppland, inkl Uppsala, samt delar av Sörmland. 2,5 miljoner människor har man i sin region. Åby och Jägersro har vardera ungefär hälften så många. På fjärde plats ligger inte Bergsåker, utan Mantorp. Eller kanske är det Kalmar, det beror på om Tingsryd fått tillbaka sin region eller ej efter konkursen.

Bergsåker hamnar så långt ned som 17:e plats med c:a 125.000 människor i sin region. 8 mil söder om Bergsåker ligger Hagmyren, ungefär lika långt norrut ligger Dannero, och i inlandet finns Östersund som täcker upp. Gävle, Umåker, Östersund och Boden har alla fler människor i sin region av de norrländska banorna.

Hela tio banor har färre än 100.000 människor i sin region. Tre av dem har färre än 50.000. Minst är Åmål, följt av Lindesberg och Hagmyren. Det sägs ibland att travet skulle dö om man började stänga banor. Jag tror att det verkligen blir ett väldigt mycket mindre intresse där en bana stängs. Men samtidigt är många banors regioner som de servar väldigt små. De står för någon enstaka procent av Sveriges befolkning, och deras andel av befolkningen är minskande som det ser ut i statistiken. Grannbanorna ligger nära. I tidigare statistik så visade det sig att många av de mindre banorna har en väldigt liten återväxt. Antalet unghästar är få, antalet starter på V75 är också få, och antalet proffstränare kan räknas på ena handens fingrar. Den ekonomiska verkligheten kan mycket väl bli sådan att de här små banorna får så lite medel till sig att det inte går att hålla dem öppna.

Om ATG misslyckas med att leverera kosing som aldrig förr till travsporten från och med 2018 är jag rätt säker på att banor kommer läggas ned i rask takt. Jag tror man kan utgå från listan här nedan och börja nerifrån och sedan gå rätt många steg uppåt innan kostymen har anpassat sig till storleken på sporten.

Listan är gjord med SCB:s befolkningsstatistik per 2015-12-31 som grund. Jag har gjort den manuellt, och det är väl inte helt otroligt att någon kommun på något ställe hamnat i fel region, men i stort så stämmer den.

S 2 556 927
Å 1 365 181
J 1 303 627
Mp 468 988
E 456 780
Kr 455 456
Hd 318 497
Ax 294 646
Ö 274 831
Vg 268 365
Ro 245 504
Bo 240 375
F 216 323
G 203 878
U 181 546
Ös 127 376
B 125 113
Ti 103 133
Sk 91 190
År 84 890
Bs 82 875
76 722
D 63 208
Vi 57 391
55 576
H 46 465
L 43 464
Åm 42 690