Ett märkligt vägval


ATG har ordnat så att deras ombud nu kan sälja sina andelsspel på nätet via plattformen Tillsammans. Bara V75 alltså, men det är ett framsteg. Den dolda försäljningen på kredit, eller via betaltjänsten Swish kan nu försvinna. Det är en rätt så omfattande försäljning vid sidan av som sker, och det är väl en tidsfråga innan det blir skandaler med att det sålts för många andelar, system inte lämnats in etc. Därför är det bra att man ser till att mer spel hamnar inom ATG:s kontroll.

Det lite märkliga med det hela är sättet som ATG låter ombuden få sin provision. ATG tycker nämligen att de skall ha hela spelavdraget själva och inte lämna ett öre till ombuden. De ges istället valet att sätta sin egen provision mellan 2 – 15%, dock högst 150kr per andel. De pengarna tas från spelkassan! Det är med andra ord spelarna som står för ombudens provision, inte ATG.

Om jag fattat rätt så dräneras först spelkassan med ombudens provision, dvs har man tio andelar á 100kr, och 15% provision så finns det 850kr att spela för. 150/850 är i verkligheten 17,6% provision. Sedan får vi väl hoppas att ombuden inte spelar Boost också, då kan det bli ganska lite kvar att spela för.

Jag förstår om ombuden vill ha en större del av kakan än det man har på andelsspel via totomaten. Kunder som kommer in i en butik handlar ofta något mer. Godis, tidningar, tobak, fika eller andra spel. Här ges inte ombudet ens chansen att jaga in ett DD-spel eller en V4:a till de inledande loppen. Det kommer heller inte in några glada vinnare dagen efter som glatt investerar i ett V64-bolag eller V86-bolag. Jag ser det som självklart att ombuden vill ha mer betalt för den här typen av andelsspel, och när ATG vill behålla hela kakan själv så får spelarna betala. För ATG gäller det nu att sätta högsta fart med att utveckla plattformen Tillsammans så att man kan ha alla möjliga spelformer där som man idag har bolagsspel på hos ombuden. Annars kommer man tappa omsättningen som ombuden idag jagar in när andelsköparna omsätter sina vinster igen.

Många ombud ser det här som en chans att öka sin omsättning och försöka räta upp den brant sluttande kurvan. Samtidigt skall man vara medveten om att konkurrensen skärps mellan ombuden. Jag ser framför mig en kakafoni av sällan skådat slag när alla ATG:s 1800 ombud på lördagarna skall göra sig hörda via mail och på Facebook, Twitter, Instagram och andra sociala medier i syfte att sälja in sina system som konstruerats av den ena mer fantastiske spelaren efter den andre. För många mindre ombud kommer det här att vara spiken i kistan som får dem att ta ned ATG-skylten.

För spelare finns det anledning att se upp med det här upplägget. Först försvinner en hel del pengar i form av ombudens provision. Och för det som är kvar får man ett system som kan vara varvat många gånger. Finns det verkligen något spelvärde kvar? Om systemet dessutom görs av tipsters som är knutna till diverse betaltjänster, så har deras idéer dessutom spridits till alla som köpt tipsen. Det blir mycket intressant att se vilka ombud som verkligen över tiden lyckas prestera ett netto på sina spel med de här uppläggen. Och hur vågar betaltjänsterna och tidningarna låta sina medarbetare göra system hos ombuden? Om de lyckas med att sätta sjuan där med en häst som inte nämndes i det sålda materialet, kommer de betalande kunderna att vilja fortsätta köpa materialet då?

ATG har uppenbarligen förstått att när de inte kan öka omsättningen mer, så får man öka spelavdraget. Här har man ju till och med hittat en modell som rundar spelskatten man betalar till staten. Har man verkligen OK från staten att göra så här? På det hela taget har ATG här slagit in på en väg som man inte provat förr. Jag tycker inte att det känns som en särskilt bra väg. Vi får väl se vart den leder.

Massakern


Årsstatistiken för 2015 som släpptes av Svensk Travsport är en allt annat än munter läsning. Under året då ledordet har varit att vi skall bli fler har det gått helt tvärtom. Vi blir färre. På alla plan blir vi färre. Det är naturligtvis inte rättvist mot alla människor som massakrerats av ursinnigt våld att jämföra det med vad som händer inom svensk travsport. Men jag lånar ändå ordet som rubrik på det här blogginlägget, för att markera att året som gick inte var bra. Det var en katastrof, och jag tänker beskriva vad som skett med siffror från ST:s egen årsstatistik.

Antalet hästar i träning totalt har gått ned. 150 proffstränade hästar, eller knappt 2% har försvunnit. Ytterligare nästan 600 amatörtränade hästar har man också tappat. När amatörhästarna blir för gamla för att tävla så köper man inte en ny häst, utan man kliver av. Några nya som kommer nerifrån har vi inte sett. Trenden är ganska tydlig, och om bara 2-3 år kommer vi att ha fler proffstränade hästar än amatörtränade. Men det är genom fenomenet att de proffstränade minskar minst. Jag har också känslan av att proffstränarna håller siffrorna uppe genom att ha allt fler egna hästar i sin träning. Hur länge klarar de av det?

På licenssidan är det närmast en massaker inom de licenstyper som betecknar bredd och framtid.

Proffstränarna har minskat med 7st. Det är knappt 2%.
B-licenserna har minskat med 323 stycken. Det är nästan 8% färre amatörtränare alltså.
Lärlingslicenserna har minskat med 49st, det är 12%.
Ungdomslicenserna har minskat med 74st, det är 52% av alla F-licenser.
Montélicenserna har minskat med 148, eller 37%.

Det är väldigt ont om framtidstro i de här siffrorna. Det som målas ut som travets framtid, lärlingar, unga och montén har ju tappat massor av licensinnehavare. Är breddtravet verkligen rätt väg för att vända på det här.

Prispengarna tillsammans med premier och bidrag ökade något, så att de nu kom upp i 2010 års nivå.

Starthästarna gör lite fler starter än tidigare, i synnerhet treåringarna. Det är generellt lite färre starthästar än tidigare, lite glesare i anmälningslistorna. Det beror nog på att det är mindre kullar som äntrar travbanorna än det är som lämnar.

Ser man till aveln så minskade antalet betäckta ston med någon procent, och det är ganska många ”gårdshingstar” i statistiken som betäckt enstaka eller någon handfull ston. Två hingstar hade full pott med 150st, ytterligare tre hade mer än 100 ston (varav Love You som listhingst hade 110st).

De hästar som under 2015 var sex år gamla avlades under 2008. Det året hade vi över 5000 betäckta ston. När vi nu har runt 3800 betäckta ston betyder det mindre kullar, och det kommer att bli än mer glest i anmälningslistorna framöver. När antalet hingstar som skall dela på de betydligt färre stona har ökat med nästan 50% sedan 2008 så begriper många att den generella kvaliteten lämnar en del övrigt att önska. Det är många föl som kommer födas utan förutsättningar att bli en bra travhäst som kan hävda sig. Skillnaderna mellan de som har råd att satsa rätt, och de som försöker hålla sig kvar i sporten med små medel blir allt större.

Vad var bra då? Sporten var bra. Banrekord, löpningsrekord, svenska rekord och världsrekord flög all världens väg. Njut av det som är nu, det stundar mer bistra tider.

I ST:s styrelse föreslås en enda förändring. I övrigt väljs alla om, och ordförande föreslås bli densamme…

När sporten blir marginaliserad


Jag är innerligt trött på de koncept som används för att försöka få ”fulla fält” som används inom travet idag. Det är förvisso endast ett av många symptom på att något har hänt i synen på travsport, men det är ganska tydligt. Sportslig kvalitet och rättvisa är inte så viktigt som att det skall bli höga utdelningar. Spelare som förlitar sig mer på tur än skicklighet vill ha höga utdelningar, och det är helt i linje med att ATG och ST är ute efter. Låt mig få förklara hur jag ser på det här fenomenet.

Spelare gillar att sättas på prov, ställas inför nya utmaningar och förutsättningar. Att se välkända hästar som inte brukar möta varandra i samma lopp med en för dem ovanlig startmetod (volt) och med tillägg, är något att klura över. Lopp som V75-mästaren, långlopp som Örebro Intl eller Harper Hanovers. Det är intressant för spelarna.

Men det är inte så många nya sådana lopp vi har fått. Istället används konceptet för att försöka få med så många som möjligt i lopp med hästar som inte kommer att synas på V75. Det som kallas bredden, eller utfyllnaden om man så vill. Vi talar om lunchloppen och så här års rätt mycket V64 också. Man har tagit fram ett koncept med 15 hästar bakom bilen där startprissumman avgör spåret. Det ger färre omstarter med bilstart, och dessutom är spårens värde mer förutsägbara. Det var från början några få lopp som gick som 15 bakom bilen, men blir allt vanligare.

Har någon utvärdering gjorts av dessa lopp? Som t.ex. hur många fler som galopperar i starten jämfört med lopp som har 12 hästar i motsvarande klass? Blir det fler förseelser för att man stör varandra i så stora fält? Jag upplever att det är väldigt mycket galopper i dessa lopp och de första 2-300 meterna påminner inte sällan mer om en rugbymatch snarare än ett travlopp. Det är inte särskilt många rekord som sätts heller, eftersom spårsnåla resor är svårt.

ST belönar banorna för att de har många startande i deras lopp. Romme var allra mest flitiga på att skapa femtonhästarslopp och fylla dem under 2015, och de fick 1,5 miljoner i extra tilldelning för det. Tyvärr hänger inte prispengarna med uppåt i de här loppen när man ökar antalet startande från 12 till 15. Det är 25% fler startande ekipage, men prispengarna ökar på sin höjd med en extra matlapp som utgör 4% av prispengarna.

Det räcker naturligtvis inte alls, och med det här konceptet får bredden uppleva att glappet mellan kostnaderna och prispengarna ökar ännu mer. Det är detta som får allt fler amatörer att lägga ned och det får allt fler hästägare med lite mindre plånbok att lägga ned. Ganska kontraproduktivt mot målet att bli fler alltså.

För spelarna kanske ETT 15-hästarslopp på kupongen är intressant, men när det är 3-4-5st så känner jag allt oftare att jag kan göra något annat än att försöka bena ut det där.

Om man sätter in det här i rätt sammanhang så är det en farlig väg som ATG och ST har växlat in på. Tecknen är många som tyder på att det inte är skicklighetsspel på trav som är ATG:s fokus längre. Man började med ett positioneringssystem som förvandlar hästarna till anonyma nummer. Kan tyckas som en liten sak, men ”nummerfieringen” av hästar och aktiva tar bort intresset. Tänk om inte Zlatan skulle vara Zlatan, utan nummer nummer 10, när han spelar fotboll? Samma nummer som Messi har…

Man lanserade de virtuella hästarna som utan problem går hela lopp i spåren och avgör lätt, det har ingenting med sport att göra, utan är ett komplicerat sätt att visa en dragning av nummer. Man lanserar garanterade stora pengar till den som är ensam vinnare på V64 på söndagar, trots att det är skitsvårt att bli ensam. Händer någon gång vart tredje år, och med ökat antal spelade rader torde det bli ännu mer sällan. Nu har vi fått lite mer lotteri över det hela i form av Boost också. 18 system vann miloner igår på V75, men fokus låg på de tre som vann några hundratusen på Boost… Hur länge kommer det dröja innan man kan boosta V86 och V64?

Det finns fler tecken, Tvilling och Trio är två spelformer som gör att odds på flera hundra gånger och även över tusen gånger florerar dagligen på banorna. Den där vinnaren till fem gånger man sett ut känns lite pluttig. Nya spelare som skall introduceras får svårt att fastna, för bakom de höga oddsen ligger naturligtvis också en enormt ökad svårighetsgrad. Ett par vinnarspel kan de flesta med lite tur sätta, men att bränna tio raka triospel är absolut inte alls svårt.

ATG pratade igår om att de tänker söka tillstånd att anordna spel på andra sporter än trav, och det var på något sätt ett logiskt steg i tesen som blivit ledstjärnan inom ATG och ST de senaste åren. Travsporten är inte tillräckligt intressant för att de spelprodukter som attraherar spelare skall kunna generera pengar. Och istället för att försöka utveckla sporten att passa moderna spelprodukter, så väljer man att utveckla spelet. 15-hästarslopp med okända hästar och orutinerade kuskar passar bra in i ett koncept att det är mer lotteri än kunskap som avgör om man vinner.

Har man verkligen förankrat den här dogmen i hela travsverige och fått OK på det?

Håll käft och gör som vi säger


Nya turer om SHL i helgen. Naturligtvis är det här en skitsak att bråka om, men det är också det som gör det konstruktivt. Man kan dra den här konflikten till sin spets utan att det skadar travsporten nämnvärt på vare sig kort eller lång sikt.

Ända sedan SHL-avtalet presenterades har man undrat om det i de aktivas led. Svaren har varit på gränsen till arroganta och raljanta från ledningen i ST och ATG. Det där skall ni inte bry er om, det är en normal marknadsföringsgrej, och inget som vi behöver diskutera med någon.

Och visst, köper ATG lite exponering i någon tekningscirkel, på sarger och plats för en Winnie-film i jumbotronen må det väl vara så. Det ids ingen att bry sig om.

Men så kom då idéen med SHL-loppen där kuskarna skulle ikläda sig några tröjor som symboliserade de olika lagen. Helt plötsligt behövdes de aktiva, och man tänkte dessutom att de skulle bjuda på sin reklamplats de har på sina dräkter. Ingen stor grej kanske, för de stora namnen. Men för dem som kör få lopp på V75, och som vinner något eller några enstaka lopp, är det däremot värt en hel del att få den där exponeringen.

Det finns heller ingenting i reglementet som stöttar att sponsorer kan kräva särskilda dräkter. Om ATG och ST tycker att detta är OK så kommer fler att vilja ha sina tröjor på kuskar i olika sammanhang. De flesta lopp har ju en rubrikssponsor, och i större lopp finns ofta riktigt stora sponsorer. Det vore förödande för kuskarnas reklamvärde. De kommer behöva ta igen pengarna på annat håll, med högre körsvensprovisioner.

Många aktiva konstaterar dessutom att det är ATG som betalar SHL för det här. Kanske hade man kunnat förstå om någon betalat travet ett antal fantasiljoner och därigenom höjt prispengarna. Kanske hade man tyckt annorlunda om man från början varit öppen med vad man satsar och avser att göra. Dialog har det ju i alla fall inte varit.

Grand Slam på V64 hade premiär igår. Det är ett försök att lyfta spelet en bit på söndagarna. Igår lyckades man över förväntan, måste jag säga. Och jag gillar att man försöker, söndagarna har mer att ge. Däremot gör man ingen sportslig satsning till dessa lopp. Det är samma nivå på prispengarna som alltid, den lägsta möjliga på V64. Jag tror att mitt intresse blir ganska lågt om det inte är någon sportslig glans över söndagarna. Om det inte finns årsdebuterande stjärnor eller hästar som vässar formen på väg till storloppen blir det ganska avslaget. Man har att konkurrera med sport i världsklass, där det finns massor av möjligheter till spel. Har jag tillbringat flera timmar med V75 dagen innan så är väl risken stor att jag är mätt på trav, om det inte är något som sticker ut.

2,5% av spelomsättningen betalades ut i prispengar på Mantorp under söndagen. 1,7% betalades ut på Jägersro i lördags. Håll käft, och gör som vi säger…