Önskelista till 2016


Egentligen brukar det ju vara till jul man lämnar önskelistor till tomten, men jag har några önskningar på året 2016 för svensk travsport:

  • Inga dopingfall. Tränare, veterinärer, foderleverantörer och andra aktiva ser till att det inte finns en snöbollschans i helvetet för att det skall kunna bli ett positivt dopingprov. När jag ändå önskar saker så vore det trevligt om inga hästar heller fick blödande hovar av barfotalöpning, och om vi slapp riktigt fula drivningar.
  • ATG tar hjälp av en managementkonsult som förklarar för dem att de som ett rent förmedlande spelbolag kan vara mycket mer öppet och transparent än bookisar som jobbar med fasta odds. Och spelarna kommer älska att veta vem de spelar emot, och hur det spelas.
  • Banorna börjar jobba med sina arrangemang så att man som publik känner sig välkommen. Några banor gör det bättre än andra idag, men det finns mer att göra. Det man nästan aldrig ser är evenemang för dem med lite mindre ekonomi. Om man nu har en stor uppvärmd läktare under ett lunchtrav, så se till att fylla den med pensionärer som äter sopplunch för 30kr. Ge dem möjlighet att köpa kaffe och kaka efteråt för en tia. Bjud in arbetslösa också.
  • Att man i sitt tänkande byter ut kvantitet till kvalitet. Lopp skall vara fulla. Är det ”stortrav” är det troligen bättre med lite bättre startfält i färre lopp än att så många som möjligt bereds plats ”att visa upp sig”. Det finns en hel del lopp efter t.ex. V75 och efter kvällens V64 som inte intresserar särskilt många. Vi ser extra ramlopp på stortravsdagar som gör tävlingsdagen oändligt lång. Spara in de här loppen och ha lite mer resurser för att dela lopp när det behövs.
  • Att man får en annan syn på ”vems” spelomsättningen är. Jag anser att det i första hand är arrangörens pengar, som denne skall bekosta sin anläggning och arrangemang med och som prispengarna skall fördeleas ifrån. Med mer pengar som kommer till arrangören vid internationellt spel kommer det att bli mer attraktivt att öppna upp gränserna och ordna lopp som är öppna för alla länders hästar. Det lockar i sin tur till spel från ett större spelarkollektiv än annars. Dagens tänk där spelomsättning är spelbolagets pengar har skapat rakeback-bolag i utlandet och en ganska så protektionistisk travvärld.
  • Mera och fred och kärlek på bekostnad av hatet. Vi skall inte sluta att kritisera sådant vi inte gillar. Däremot hoppas jag att många fler klarar av att kritisera konstruktivt, och att också kritisera positivt under 2016. Färre svordomar, lite mer förlåtande, uppmuntrande istället för nedvärderande. Det betyder en hel del.

Gott nytt år!

Lite nya propositionsgrepp?


Nu är vi ju verkligen inne i den här årstiden då det ärligt talat är rätt så tunna fält på våra travbanor. Det är inte så att det är dåliga hästar som springer i loppen, men de har ärligt talat svårt att hävda sig när det är storloppssäsäng i Sverige. Nu körs inga stora lopp här, de allra bästa hästarna vintertränas eller siktar på de penningstinna loppen i Frankrike. Vi närmas oss för övrigt alltmer den dag då hästar med svenskintresse kommer vinna mer utomlands än i Sverige per år. Det borde vara en tankeställare för dem som jobbar med att styra svensk travsport.

För att göra våra svenska tävlingar lite roligare och mindre förutsägbara så tror jag man skall testa en gemensam propostion till V75-avdelningarna ibland. Jag tror man kallar det för amerikansk proposition ibland, och det används ibland till breddloppen. Man bestämmer att denna dag är det t.ex. 1640 meter med voltstart som gäller. Alla får anmäla oavsett startprissumma, men normala rikstotoregler gäller så klart vad gäller halvrader och färsk start i raden. De 84 hästar med högst poäng delas sedan in i sju lopp efter startprissumma. Man överger helt enkelt divisionstänkandet, och låter de 12 hästarna med högst startprissumma starta i ett lopp. De närmast 12 följande i nästa lopp etc.

Fördelen är att det blir fulla lopp. Det blir lite gambling över vem man får möta, vilket är en extra krydda för spelarna att bena ut. Men framför allt så är det sju avdelningar med hästar i form vi får se. Ingen som slinker med som har blott en handfull poäng eller i värsta fall inga alls bara för att det var dåligt anmält.

Vill man inte ha detta i alla lopp, så kan man ju bryta ut t.ex. fem av dagens lopp att ha detta anmälningsförfarande. Då blir inte alla lopp på kupongen över samma distans med samma startmetod. Kan också användas på t.ex. V64 för att försöka skapa lite mer intressanta lopp så här års.

Man behöver inte köra det alla tävlingsdagar, men plocka fram det ibland för att försöka ge spelarna något lite nytt att bita i.

Lalleriet del 2


ATG fortsätter att ha problem. Igår måndag stod spelet still hela förmiddagen. Lunchtävlingarna fick skjutas fram en halvtimme för att man skulle hinna spela. Det syntes ändå på omsättningen som var lägre än vanligt.

Nu ikväll är det problem igen. Ombudens terminaler får inte kontakt med ATG, inga spel kan läggas där. Ombud som är arga, upprörda, förbannade, uppgivna etc låter vädra sin frustration på sociala medier. Kanske försöker de sälja en trisslott eller en bingolott till sina kunder.

Alla som vet något om datasystem och driftsmiljö vet att ATG:s datasystem är rätt så komplicerat att försöka beskriva med ord för lekmän. Det finns saker kvar från en tid som är passerad för länge sedan, och där skall det samsas med det allra senaste.

Jag kan inte låta bli att tycka att man just nu investerar i fel ände. Positioneringssystem, ny studio, sponsringsavtal, massor av ny personal med långa titlar på engelska, virutella hästar och en hemsida som utvecklas i hög fart. Men det som skall klara av anstormningen av nya spelare som dessa åtgärder skapar, det har man inte gjort så mycket åt.

Nu börjar det att kosta pengar när det blir driftstörningar. För den som varit med en längre tid är det inget nytt. Då och då i perioder har ATG haft driftstörningar när man inte uppdaterat hårdvaran i samma takt som spelet och belastningen på systemet ökat. Därför är det förvånande att man nu bygger på massor av funktioner på ett system som alla vet inte räcker till.

Nu sitter man med ett system som troligen kommer att kräva massor av konsulter, övertidstimmar och jourersättning. Det kommer skapas mer nödlösningar som ytterligare komplicerar strukturen i en redan rörig miljö. Kanske blir lösningen att man försämrar servicen till sina kunder. Det har hänt förut. Vi har tidigare sett hur man nära spelstopp inte fick lämna in reducerade system eller hur lopparkivet togs bort ett par timmar före V75 så att ATG:s datakapacitet skulle räcka till.

Ett helt nytt datasystem för ATG skulle kosta i runda slängar en halv miljard. Skriver man av det på fem år är det 100 miljoner per år. Vad den här röran som råder nu kommer att kosta är det ingen som vet. Jag vet dock säkert att skall man nå de 300 miljonerna 2018 så får man lov att ordna till det här snabbt, annars blir det minussiffror rätt så snabbt.

#travgranskning


SVT:s Sportspegeln har börjat granska djurskyddet inom travet. Det är bra. All publicitet som man kan hantera är bra. Man började med att ta upp en sårskada som Art On Line har haft under närmare två år. Jag förstår kritiken. Jag håller med om att blödande sår inte skall finnas på tävlande hästar. Att man accepterar att hästar startar med sådana sår öppnar upp för en hel del annat också, och så skall vi inte ha det.

Jag vill ändå påstå att travhästar är mycket väl omhändertagna, mycket bättre än medelhästen tas om hand i Sverige. Något annat än det allra bästa fungerar inte om man skall få en häst att duga på tävlingsbanan.

Travstall är vanligen väldigt väl underhållna. I stall, boxar och hagar har man gjort sitt allra bästa för att hästen inte skall kunna skada sig på något. Hästar får det bästa fodret på marknaden, och höet är ofta väldigt ordentligt analyserat. Boxarna mockas ordentligt och rengörs varje dag. Hästarna pysslas om av skötare från tidig morgon, till sena kvällen.

Varje antydan till skada behandlas grundligt av veterinär, för att det inte skall bli värre skador och för att hästarna inte skall ha ont. Travhästar vaccineras och avmaskas regelbundet.

Travhästar visas regelbundet upp. Dels är det hos de flesta professionella travtränare rätt mycket människor som rör sig på gård och i stall. Det är hästars ägare, leverantörer, transportörer, kollegor etc. Att ha missförhållanden där skulle aldrig accepteras. Dels skall ju travhästar gärna tävla om man skall få någon avkastning från dem, och att komma med en häst som inte ser ut att vara väl omhändertagen till en travbana låter sig inte göras. En sådan häst skulle knappast prestera något på banan, och bandomare, veterinärer och kollegor skulle garanterat reagera om en häst inte såg bra ut.

Om man ser till de kontrollmyndigheter och rättsväsendet som övervakar djurskyddet i Sverige så har de inga stora problem med någon av hästsporterna, eller för den delen ridskolorna. Hästar som får daglig omvårdnad och har många människor omkring sig tas som regel väl omhand. Det är värre med djur som hamnar hos ensamma människor, och som dras med ohälsa, dålig ekonomi eller ett intresse som inte längre finns.

Det är där man hittar de verkliga fallen av vanvård. Hästar som inte fått sina hovar verkade på mycket länge, hästar som inte får komma ut i hagen, som saknar sällskap, som inte får boxen mockad och får foder av tveksam kvalitet lite sporadiskt. Hästar som står i dragiga, mörka och fuktiga stall som det var länge sedan någon ens drog en pensel över. Det gäller för övrigt inte bara hästar, utan alla djur som hamnar hos fel ägare.

Hashtaggen #travgranskning som Sportspegeln lanserade igår har totalt använts i fyra inlägg i skrivande stund. Jag tolkar det som att man ute i stugorna inte precis rasar över det som Sportspegeln visade igår. Det är bra att man förstår att travet ägnar mycket tid och resurser på sitt djurskydd.

Lalleriet


Nu börjar jag kunna skönja att den professionalism som man kan begära av ett spelbolag börjar halta. Det går nästan inte en enda vecka utan problem för ATG.

Igår dök det upp ett felmeddelande om att nya kunder inte kunde registrera sig. Det är ju kanske inte så bra eftersom det var en av årets största jackpottar som stod på spel, och om något är det väl sådant som lockar nya spelare.

Idag har ATG kommit på att deras startlista till Prix de Bourbonnais var fel, och man stoppar därför V4 och allt spel till just det loppet, som ju var dagens huvudnummer. Det är inte första gången som ATG ställer in spel till Vincennes detta vintermeeting.

För en vecka sedan havererade ATG så att man inte fick fram någon utdelning från V64 förrän dagen efter.

Alla sådana här saker signalerar till mig som spelare att ATG inte är så professionella som man skulle önska att de var. Hela tiden måste man reagera på felaktigheter istället för att ordna problemen i tid. Det öppnar upp för en misstanke att det kanske finns annat som inte är OK, men som inte upptäcks.

Varje sådan här händelse ger ATG:s personal mycket jobb. Det ger spelare som blir ledsna, arga och besvikna. Det orsakar tappad omsättning. Det ger en massa publicitet åt fel håll. Istället för helsidor med jublande mångmiljonärer som vunnit storkovan på spel, tvingas man dela utrymmet med rubriker om att det inte fungerar.

Jag tror det är viktigt att man får ordning på sådana saker hos ATG nu, annars kommer det bli en jobbig uppförsbacke att jobba med. Att ständigt behöva vara defensiv och be om ursäkt när man istället behöver vara offensiv och åtnjuta stort förtroende betyder en del i slutänden för hur enkelt det är att få med sig alla åt samma håll.

Sluta flytspackla allt


Flytspackel använder man vanligen på golv för att få dem absolut jämna och plana. Ingenting får sticka upp. Flytspackel är också någonting som präglar svensk travsport. Ingenting får sticka ut.

Den första grundstenen i detta är att banorna ser ungefär likadana ut. De är 1000 meter långa, ungefär lika breda, har samma dosering i kurvorna etc. För säkerhets skull ser baksidan på spelkvittona i totokassorna likadana ut, programmen är närmast identiska, tävlingarna börjar alltid samma tid, har lika många lopp, de olika spelformerna har samma starttider och så vidare. Till och med informationstavlorna ser ungefär likadana ut. Det är en likhetsfascism utan dess like.

Sedan fortsätter det. Banornas propositioner ser ungefär likadana ut år från år. Samma distanser, samma tillägg, samma prispengar. Ungefär samma datum år från år, samma lopp ligger tillsammans på samma tävlingsdag, år efter år. Måste något ändras så blir det stora rubriker.

För att verkligen se till så att även de största loppen inte sticker ut för mycket så dränker man dem gärna i en rad mediokra ramlopp. Varje travfest skall bli dubbeltrav, eller helst trippeltrav med tävlingar tre dagar i följd. Att man inte har pengar för några högre prispengar, eller hästar i tillräcklig mängd för att fylla loppen med jämna och intressanta fält är inget hinder för denna strategi. Travfest betyder kvantitet hellre än kvalitet idag.

Vi har runt 50 tränare och kuskar som dominerar travet totalt. De kör in 80-90% av prispengarna, samma gäng varje år. Ibland byts senior ut mot junior, men det är samma stall och samma efternamn. I trav-tv ser vi ungefär samma människor dag efter dag, år efter år. De gör sin grej, använder sina slitna klyschor för att beskriva värmningar och provstarter.

Jag skulle vilja att vi travet vågade överge flytspackel-eran och istället gick in för att försöka göra saker lite annorlunda. Jag vill se i alla fall tre banor som vågar överge sin 1000m-oval för att istället bygga en bana som mäter 1300-1350m. Det skulle ge lite andra distanser, det skulle ge längre upplopp och färre kurvor som inte är lika skarpa. Kanske också satsa på lite olika underlag mellan banorna. Ser fram emot den banan där det är lite tyngre underlag, för den som har vältränat.

Banorna behöver också profilera sig mera och visa var de hör hemma. Hjälpa till att profilera sin bygd och lokala företag mot publiken som sitter vid ATG Live och tar del av det hela. Det är nästan alltid fler som ser loppen via ATG Live än det är besökare på banan. Profileringen kan ju se lite olika ut, men avspegla sig i hederpriser, i loppnamn och den allmänna grafiska profilen på banorna. Lokal mat på restaurangerna etc. Målet är ju att skapa ett värde för hela omgivningen med att ha en travbana i bygden. Då backas man upp på ett annat sätt när besparingskvastarna vill sopa rent.

Propositioner är något som man gärna får jobba mera med. Experimentera lite med, göra lite annorlunda. Vi har haft breddlopp i några år nu, men jag har ännu inte sett propositionen att det bara är för kuskar som ännu inte vunnit lopp. Snabblopp med förhöjda prispengar finns det gott om, men kanske borde någon eller några våga sig på att skriva ut ett lopp för amatörtränade och amatörkörda hästar med 100.000kr i förstapris?

Jag ser heller inget hinder med att man låter banorna ha lite olika reglementen, precis som man idag har open stretch på ett par banor och vinklade startvingar. Jag kan se regler som att galopp efter 300m medför omdelbar diskvalifikation på en bana där kallblod sällan eller aldrig kör. Jag kan se hur en bana diskvalificerar om man kört utanför bangränsen, eller att otillåten drivning alltid ger diskning. Kanske en bana där inte körspö är tillåtet, kanske en bana med permanent barfotaförbud.

Jag ser hur banorna själva sköter stallbacksintervjuer och värmningskommentarer. Nya röster, nya dialekter och som hört det lokala skvallret om vem som ställt i ordning. Framför allt måste vi våga köra våra stora lopp med en sådan kostym att det faktiskt blir en travfest. Det betyder högst sannolikt att man får skära ned antalet lopp, och kanske till och med en dag, men istället blir det en riktig höjdpunkt med creme de la creme.

Allt måste inte vara lika överallt. Helt plana flytspacklade golv må vara praktiska, men de blir aldrig lika vacka och livfulla som ett gammalt skevt trägolv.

Utveckla sporten för pengarna


I diskussionerna om hur de ännu inte säkrade 300 miljonerna till sporten skall fördelas, har man nu kommit fram till att 90 miljoner skall gå till travbanorna för att rusta upp dem. Jag är mycket rädd för att man på banorna bums sätter sig och planerar för hur man skall kunna fylla igen hålen i de hjulspår man redan kör i. Det kommer inte leda oss framåt.

En del talar om att med en modern arena så får vi tillbaka publiken. Det är kvalificerat svammel utan någon som helst bäring på verkligheten. När svenska folket listar vilka sporter eller evenemang man tycker mest om brukar travet hamna rätt långt ned. Det beror inte på arenan i sig, utan på sporten. Med dagens nöjes- och mediautbud så lockar det inte särskilt många att se hästarna i skiktet under V75-klass. Och V75 gillar man mest när det är helgens stora evenemang, med de allra bästa hästarna eller helt utan lokal konkurrens om publiken.

V75 på småorter under sommaren brukar gå bra, det är ett av årets stora evenemang där. Elitloppet, Sprintermästaren, Stochampionatet, Hugo Åbergs etc går också bra. Det är sådan klass på startfälten att man som travintresserad vill komma och se det, under en årstid då man vill vara utomhus. I övrigt hålls publiksiffrorna uppe av mycket kreativt räknande där rent av brevbäraren som kom med posten under värmningarna till lunchtravet räknas in. Antalet betalande åskådare under vardagstravet (allt som det inte står V75 på) är i paritet med vad små fotbollsföreningar långt ned i seriesystemet kan matcha.

Antalet tävlingsdagar då man faktiskt fyller restaurangen är lätt räknade på de flesta banorna. Av de tävlingsdagar man får sig tilldelade är det i allmänhet en hel del lunchtrav då det kommer mycket sporadiskt med publik. Det är breddtrav som inte heller lockar publik, och så är det ”utfyllnadsdagarna” då man är saxbana, eller då årstiden är mörk och trist. Novemer – Mars är det inte så kul startfält ärligt talat.

Jag vill därför påstå att så gott som alla banor har en egen Ebberöds bank i sina restauranger. Intäkterna från den räcker inte för att klara avskrivningarna på byggnaden, på inventarierna och för driften med uppvärmning, el, V/A etc. Det hjälper inte att det är dyraste maten i stan man serverar, det går liksom inte ihop ändå. På tok för få tävlingsdagar är en anledning, men också att restaurangen sällan är fylld ens när det är tävlingar.

Det här är något många travsällskap och dess tjänstemän har svårt att acceptera. Man fortsätter att gömma kostnaderna för restaurangen i de allmänna driftskostnaderna. På senare år har publiken rasat ned under nivån för när det egentligen lönar sig att ha totoluckorna öppna med personal, och personal som sköter entrén och försäljningen av program kostar mer än de drar in.
Att investera en massa miljoner i den här verksamheten är inte sunt. Vi kan bygga hur fina arenor vi vill, för att publiken skall komma så behöver travet bli mer populärt. Därför skall vi använda pengarna till att utveckla sporten först.

Jag påstår att det är rätt så långtråkigt på en travbana. Jägersro i lördags. Lopp 1 går planenligt iväg 14:45. Lopp 12 kom lika planenligt iväg 19:02, drygt fyra timmar senare. Ungefär 30 minuter av den tiden var det hästar på banan som tävlade. Ytterligare 30 minuter var det väl något spännande som hände i form av omstarter, vänta på att resultatet skulle tillkännages eller uppkörning till start. Drygt tre timmar var tid med diverse segerintervjuer, tips, oändliga nedräkningar till start, defileringar etc.

I helgen tittade jag på hästhoppning från Friends arena. Mycket mer folk där än på Jägersro, och tänka sig, när en häst red av banan efter förrättat värv så var nästa ekipage redan i färd med att förbereda sig på banan. 30 sekunder senare var man igång och hoppade. Publiken hade timmar av action och spänning framför sina ögon med mycket lite spilltid. Det är hit travet måste nå om det skall bli en publiksport. 2 timmar långa tävlingsdagar, och mycket mer tempo. Start var tionde minut. V64 på strax över timmen, lunchtravet avverkat på mindre än en timme, på en och samma bana.

Vad som behövs är möjlighet att värma hästarna någon annanstans än på stora banan. Det behövs kanske rent av frilansande hästskötare som kan hyras in på plats under tävlingarna för dem som behöver lite extra hjälp när tempot är högt. Stallen behöver kanske byggas om för att kunna sela ut fler hästar parallellt. Man behöver sannolikt tänka lite annorlunda, men kunde hästhoppningarna i Friends arena slå världsrekord i publik så inser alla vad som kan ligga i potten. Det direktsändes ju dessutom på TV, med fler tittare än V75 Direkt.
Och för aktiva som nu skriker om att det inte går, så tycker jag man skall fundera över varför det går i andra sporter. Det kan inte finnas någon stor nytta med att tillbringa så många timmar som möjligt på travbanan för människor som arbetar långt mer än 40 timmar i veckan. Komma hem lite tidigare, kunna vara hemma och jobba lite längre innan man åker. Kanske kan man slippa saxbanor på vardagarna, utan ha en bana som kör 18-20 och sedan en som kör 20-22?

Jag är väldigt säker på att om vi inte utvecklar sporten, så tävlar man snart om kaffeburkar ute på landsbygden, långt från TV-kameror och med endast byns lokala rednecks som publik. Att skruva på TV-koncept, spelformer, fler folk i TV-rutan, drönarbilder och starttider har inte alls samma effekt som att göra sporten actionfylld med bättre tempo.