Dörren i ansiktet

Många var upprörda igår när V75 kördes på ”min” hemmabana Bollnäs. Man var upprörd över ATG:s totala okänslighet mot sina kunder.  Appen i mobiltelefonerna var stängd, och istället skickades man till den nya hemsidan. Många ovana människor tyckte det var väldigt stor skillnad på att använda appen och hemsidan. För stor skillnad. Att döma av en del omsättningssiffror avstod ganska många från att på banan eller i soffan framför sändningen göra sina spel som man brukar göra via sin app. ATG har säkert siffror på det där, men jag anar att de är väldigt hemliga.

Upprördheten över de senare starttiderna har inte lagt sig heller. I veckan gjorde ATG halt och återställde i alla fall något när man tog bort pausloppet och skiljde på V4 och V75. Det var klokt, för spelarna måste få känna igen sig. Det är galet att köra med olika sorters spelschema på V75 beroende på om det är vanlig V75 eller extra V75.

Det är dock inte nog med brist på respekt för sina kunder från ATG:s sida. I natt släcks den gamla classic-sidan ned. Jag tycker man borde lyssna på alla dem som säger att den sidan är bäst på att  presentera startlistor och resultat. Om de 15 år av utveckling man haft sedan den utvecklades inte presterat något som är bättre, kanske man skulle haft kvar en  ”classical viewmode” på något sätt? Haft startlistorna i samma utseende som i de gamla klassiska gratisprogrammen, och i samma färg. Förvånansvärt många av ATG:s kunder var med på den tiden, lärde sig travet på det sättet.

Classic-sidan har också varit tacksam att kopiera data ifrån in till sina egna Excel-ark där man kunnat analysera efter eget tycke och smak. Det är förvånansvärt många som ägnat sig åt detta, en del har alla startlistor till alla V75 som körts sedan 1993, med resultat och massor med statistik. De kan svara på hur mnga gånger Björn Goop vunnit med startnummer 5 i autostartlopp och liknande trivialiteter. Flera har bett om att ATG skall lägga ut en liten datafil som de kan importera, men ATG är inte alls intresserade av detta. Dessa människor är en viktig stomme i ATG:s spelarkår. De har spelat troget varje vecka, de har V75 som sin stora hobby. De driver sina V75-bolag, de åker på travet när det är i närheten. De känner många andra entusiaster, är eller har varit hästägare i någon form, prenumererar på Ronden, debatterar på forum etc.

Många av ATG:s kunder känner att man bara får en dörr i ansiktet. Man är helt okänslig för kritiken, lever i en egen drömvärld om att det skall dyka upp massor med nya spelande kunder av alla förändringar och verkar tro att alla gamla kunderna skall följa med.

Omsättningen igår på Bollnästravet är ingen nöjd med. Jag har kikat på en del siffror och man tappar rätt mycket spel i de sista loppen. Direktsändningen som skulle lyfta har istället blivit ett bojsänke. DD som gått likt tåget har fått hicka, och den stora omsättningen på vinnarspelet i sista V75-avdelningen har tappat ordentligt sedan nyordningen.

Skarplöth har mycket bestämt kommunicerat att ATG inte avser att publicera några siffror förrän i sin kommande årsredovisning. Frågan är om det är han som undertecknar årsredovisningen för 2015?

Valfriheten har kommit till ATG

ATG håller på att lansera en nyhet i ATG Live. Man kan numera, om man vill, följa bara en bana där, och få bild plus banljudet utan inblandning av något studio. Man kan se en tävling utan att behöva se en massa skyltar med spelsiffror. Utan att behöva slängas över till en annan bana, eller få någon trailer, vass eller kass eller liknande presenterad för sig.

Det är för mig en mycket mer angenäm travupplevelse att få se det på detta vis. Då kan man koppla av med travet istället för att stressa upp sig. Jag kan följa det jag vill, utan galopp och utan utländska lopp som skall mixas in. Jag kan se en tävling utan saxbana, eller bara saxbanan om man vill det. Bara följa en dansk eller finsk bana om jag så önskar. Allt detta utan en massa mer eller mindre kloka experter och programledare som sitter i en studio och kommenterar med samma svada hela tiden. Utan speltips, mer eller mindre seriösa raka dubblar och det ideliga rabblandet av siffror.

För att ta del av den här tjänsten krävs ATG Live Premium, samma abonnemang som behövs för att ta del av lopparkivet. Förutom det kan man också få ta del av bildströmmen i HD-kvalitet. Jag tycker det är intressant att ATG ser det som ett mervärde att inte ta del av deras personal som ger tips och guidar genom en tävlingskväll.

Det är säkert inte meningen, men faktum är ändå att det här öppnar upp för konkurrens om hur en travtävling skall presenteras. Mot ATG Live står banorna med sina tipsters och värmningskollare, sina referenter och segerintervjuare. Banorna har möjligheten att skapa stämning med musik och tempo. Det finns mycket att utveckla när banorna nu kan tänka sig en månghövdad publik som hör och ser dem via sina telefoner, plattor, datorer och TV. Kanske kommer det vara gnistan som tänder lusten att förbättra sitt arrangemang. Som får dem att vässa till pausmusiken och satsa lite på upplevelsen. Det mår också banbesökare bra av.

För ATG kan det här vara den viktigaste åtgärden för att öka sitt spel. Mycket mer viktigt än allt ”lull-lull” man har pysslat med den senaste tiden. Det här är hardcore, kärnverksamhet. Det ger fler spelmöjligheter på ATG. Det blir med ens inga problem att erbjuda spel till i princip all hästsport över hela världen. Begränsningarna är borta, feltänket med att aldrig ha fler än två banor som tävlar på en och samma gång kan äntligen rättas till. Begreppet saxbana kan försvinna. Travbanorna kan åter börja hoppas på att få arrangera tävlingar då publiken vill komma till travbanan.

Mest tror jag ändå på spel till alla nordiska banor liksom tävlingar med svenskintressen i Frankrike och USA. Hittills har vi fått se de minst framstående hästarna tävla i sändningar från våra grannländer. Inte deras V75 och inte deras tävlingar på huvudstadsbanorna, de har alltid krockat med våra motsvarigheter. Eftersom andra länder glatt spelar till våra jackpottar och sportsliga höjdpunkter vore det ju inte fel om vi fick spela till deras.

Jag tror att om man kan ge lite mer guidning än vad som finns idag så kan spelet etablera sig på en OK nivå, om än inte några hisnande höjder. En ”dagens spel” i form av en PDF med startlistor och lite tips och ett par intervjuer som man kan köpa för en rimlig slant (19kr är rimligt även för enstaka banor, 49kr är troligen inte rimligt om man vill nå volym). En svensk kommentator som är insatt i startlistorna och spelet vore inte fel. I värsta fall kanske ”bara” en svenskspråkig blogg från någon som har koll på banorna i norra Finland, på det åländska travet, det amerikanska och kanadensiska travet etc. Idag finns ingenting från ATG:s sida för att främja det här spelet. Det är en studiokommentator som några minuter före spelstopp rekommenderar någon spik och ett litet system, vilket inte alls intresserar spelarna.

Det är inte nog med bara mer trav. Man kan erbjuda galopp från jordens alla hörn. Galoppen är ju i hela världen så mycket större än travet, det finns massor av tävlingar att välja mellan. Stora löpningar med många miljoner i förstapris. Och varför inte få tummen ur och börja erbjuda spel till andra hästsporter som dressyr, hoppning och fälttävlan? Sverige är en rätt så framstående nation och tävlar världen över i högsta eliten, och vi brukar vara med och fightas om medaljerna på OS. Med obegränsat av plats att visa sporten handlar det mer om bildrättigheter och att se till att det finns spelsäkerhet.

Jag är övertygad om att spel på riktiga hästar, mot andra spelare, är överlägset alla koncept med virtuella hästar. Jag tror också att det finns ett mycket större intresse att spela till utlandet i deras spelpotter, än att spela på casinoliknande spelformer. Det kan vara så att den minsta nyheten från ATG denna höst visar sig vara startskottet till en helt ny era.

Ingen mellanmjölk i Travsverige

Ser att tävlingsprogrammet för 2016 klubbades i Malmö i helgen. Fyra nya tävlingsdagar tillkommer. Några extra prispengar kommer ju inte, så man får fortsätta smeta ut befintliga pengar.

Samtidigt kommer en ny kull in på tävlingsbanan som är lite mindre än den som lämnar. Under ganska många år har det undan för undan blivit lite färre startande hästar. De senaste åren har det ärligt talat stundtals varit hästbrist när det ambitiösa tävlingsprogrammet gått av stapeln.

2002 var det 11.100 svenskfödda startande varmblod. 2005 hade den siffran sjunkit till 11.000. 2008 var vi nere på 9.900 startande hästar och 2011 9.500. 2014 noterades 9.100 startande varmblod. Kallbloden har ungefär hållit sina siffror med runt 11-1200 startande hästar per år.
Antalet startande hästar har alltså gått ned c:a 20%. Antalet lopp har gått ned med c:a 10%. Ser vi till prispengarna har de gått upp 3%. Spelet har gått upp 50% (egentligen ännu mer, men ATG räknar ju inte utlandsspelet som omsättning).

Anmälan till lopp går inte till så att tränarna i första hand anmäler till de lopp med högst prispengar, som man kanske kunde tro var logiskt. Snarare tittar man på vilka priser det är är och så är man lite bakslug. Om det i ett V64-lopp är 30.000kr till segraren och 13.500kr till tvåan så är det kanske bättre att man letar reda på ett lopp med 20.000kr i förstapris med en bra häst istället för att riskera att möta en för bra i V64-loppet. Det ger ju mer betalt att vinna. Ett andrapris i ett breddlopp ger 5.300kr. Det är obetydligt mindre än ett fjärdepris i ett V64-lopp.  I breddloppen är det åtta priser. Låt vara att de för platserna 3-8 är mycket låga prispengar, men för den med en häst som inte brukar räcka är en matlapp på 2.000kr bättre än oplacerad och ingenting.

Naturligtvis formerar sig anmälningarna efter var man enklast tjänar pengar. Inte efter var förstapriset är högst. Det är därför man får fler anmälningar till de lopp som har lägst prispengar. Alla vet att när det är stora pengar kommer det alltid en eller ett par kanoner, eftersom det då lockart hästar som annars skulle tävlat på V75. Att vara utfyllnad i loppen är inte lönsamt på något sätt. Alltså får lopp med riktigt bra prispengar färre anmälda.

Vill man ha bättre standard på V64 måste nog både första-, andra- och tredjepriset vara högre än eller lika med förstapriset i bredd/saxlopp. Samma sak med V75. De tre främsta placeringarna där bör inte betala mindre än man springer om på V64.

Därför hade jag hoppats att man skulle våga skära ned tävlingsprogrammet ordentligt för att frigöra pengar till priser. Det är ju nu inte bara så att det är prispengarna som kostar pengar när man tävlar. Det kostar pengar att arrangera tävlingar också. Med färre tävliingsdagar kan pengar flyttas till potten för prispengar. Med färre lopp kan snittet på prispengarna höjas.

Utan bredd så finns det ingen elit. Det måste dock finnas något mellan eliten och bredden också. Där blir det allt mer öde. Sverige som annars varit mellanmjölkens förlovade land där allt är lagom har i travsammanhang blir landet där det är antingen himmel eller helvete.

Så här mycket tjänar de – hela listan

ST har idag ganska så ordentligt satt ner foten i frågan om omfördelning av pengar till unghästar. Jag bestämde mig för att kika lite på siffrorna.

Den här tabellen visar vad varje årskull av varmblodiga svenska travare tjänade i form av prispengar på svenska travbanor under 2014. Svensk-eller utlandsregistrerade spelar ingen roll, de är sammanslagna liksom importer.Vad hästarna tjänat utomlands är inte med. Underlaget kommer från ST:s årsstatistik. Alla siffror är i Mkr

Tvååringar          14,27
Treåringar        113,04
Fyraåringar      146,06
Femåringar      138,89
Sexåringar          96,06
Sjuåringar          63,94
Åttaåringar        28,08
Nioåringar          19,33
Tioåringar             7,81
Elvaåringar           3,95
Tolvåringar           1,44

Vad som däremot är med är insatsloppen för våra unghästar i åldern 2-4 år. Därför skulle man behöva rensa siffrorna en del för att få fram vad varje årskull får sig tilldelat av totoöverskottet. Mycket grovt räknat borde c:a 20Mkr plockas bort från både tre- och fyra-åringarnas prispengar för att få en rättvis jämförelse. För tvååringar handlar det om c:a 2Mkr.

Då är det några saker som slår mig:

  • Vi kan sluta med de särskilda femåringsloppen. Femåringar tjänar mest av alla, och även om jag förstår att det är tufft för en nybliven femåring som är uppe i högsta klassen att hävda sig väl, så finns det en uppsjö av lopp att välja mellan. De skulle kunna förgylla många trötta gulddivisioner och snabblopp.
  • Att fyraåringar tjänar mer än treåringar beror mest på att de hävdar sig mot äldre hästar ibland. Svenska treåringar har normalt sett mycket svårt mot äldre.
  • En stor del av orsaken till att äldre hästar tjänar mindre beror på att stona försvinner till avel i ganska rask takt.
  • Väldigt mycket av de äldres prispengar kommer från V75 och storloppscirkusen för vår elit.
  • Jag är inte övertygad om fördelarna med att avstå från en unghästpremie i hästens tidiga ålder för att ersätta den med högre prispengar i några få lopp 1-2 år senare.
  • För att tvååringar skall kunna höja sina prispengar krävs att det är betydligt fler som börjar starta dem. 250 tvååringar gör i snitt drygt tre starter per häst under sitt första år på tävlingsbanan.

Jag vill inte påstå att någon åldersgrupp tjänar för mycket, det vore en grov överdrift och respektlöst. Inte ens om prispengarna i tabellen dubblades rakt av skulle hästägande vara någon lukrativ affär. Någon kraftig omfördelning blir därför svårt att göra. Däremot får gärna banorna fundera över hur man kan kanalisera nya pengar till yngre hästar. Att föda upp, köra in och träna upp en unghäst är förenat med enorma kostnader. I synnerhet dem som är något sena eller som inte platsar i topp 50 av unghästkullen har väldigt lite att köra om.

Den 100:e mest framgångsrika treåringen i Sverige förra året tjänade 182.800kr förra året. Det räckte möjligen till träning och tävlingskostnaderna under året, men till alla kostnader innan tävling och för insatserna i unghästloppen räckte det inte. Den 200:e mest framgångsrika treåringen i Sverige förra året tjänade 122.500kr. Det räckte garanterat inte ens till kostnaderna för att träna och tävla under året. Det var för övrigt Serious Try, och han skall springa Derbyt på söndag.

Om kilometertider

Grunden för idrott är att man mäter tiden, längden, höjden eller antalet poäng man gör enligt fastställda regler. I några sporter handlar det om en bedömning av hur väl man utför något, som t.ex.  konståkning, dressyr eller dans.

När vi talar om kapplöpning i någon form så handlar det normalt om att den som kommer först i mål vinner, och prestationen som sådan mäts vanligen i hur pass bra tiden är. Det här med rekordtider som friidrotten har fungerar bra när det hela tiden är fasta distanser man springer. Bakom de vanliga distanserna vi ser i de stora friidrottsgalorna och mästerskapen så finns det en del andra distanser också. 1000m, en engelsk mil, 2000m, två engelska mil etc. Det noteras världsrekord för dem också, men de är inte alls lika fina och prestigefyllda.

I USA har man detta system även för hästar. Drömmilen var länge att springa en mile på under två minuter. Det motsvarar 13,41m/s eller 48,28km/h eller kilometertiden 1.14,6

I Europa där vi ganska sällan körde travlopp över den engelska milen, utan istället hade andra distanser och dessutom med tillägg så skulle rekordtabellerna snabbt ha blivit tjockare än en telefonkatalog med alla distanser och möjligheter. Så man anammade kilometertiden. Den gjorde att man kunde tävla om samma rekord vare sig loppen var 1609m, 1640m eller 1680m.

Det här är idag ett etablerat sätt att mäta travhästars prestation i hela Europa. Det är inte svårare att lära sig än att man i hästhoppning får fyra fel för en rivning och tre fel för en vägran. Eller att man i konståkningen kan få som bäst 6,0 av en domare, medan man i simhoppning och gymnastik kan få 10,0 och i backhoppning 20,0 av en domare. Sportpubliken klarar dessutom utan vidare av att hänga med i tennisens poängräkning, kan förstå reglerna för icing och offside i hockey och förstår storheten i att göra ett maximumbreak i snooker med 147 poäng. Det är inga dumskallar som ser sport på TV. De har måhända inga klassiska författare i läderband i sin bokhylla, eller kan redogöra för Mozarts kompositioner i kronologisk ordning. Däremot kan de sport. Att degradera sin publik till en samling mindre vetande är inget bra sätt att få deras gillande.

När Kanal75 nu istället visar hästarnas hastighet, uttryckt i km/h utan decimaler som något slags mått på prestationen så är det så fel att det måste faktiskt till en osannolikt stor otur när man kommit fram till det. När man så får kritik för att man dels visar hastigheten och dels kilometertiden, och det ologiska i att ha bägge, ja då tar man bort kilometertiden. I lördags visades endast aktuell hastighet, och vid mellantiderna fick man se hur långt efter de som inte ledde var, uttryckt i sekunder och tiondelar. Så agerar bara maktfullkomliga människor utan någon som helst förankring med verkligheten.

De människor som kommit på detta förtjänar inte att bemötas med respekt. Det är dem som är de inkompetenta idioterna i sammanhanget, inte TV-publiken. Rätta till det här nu, släpp prestigen, acceptera att det man gör är fel, och så vänder vi blad på kungligt manér och kan gå vidare.

Uppdatering: Enligt info så beror avsaknaden av mellantiderna i rutan under sändningen från Bergsåker på att systemet på banan är gammalt och att man därför inte får ut tiderna från det till grafiken. (Jag trodde felaktigt att mellantiderna mättes med transpondrarna). Mellantiderna är alltså inte maktfullkomligt bortplockade, utan de kommer finnas i bild på de åtta banor som har lite nyare tidssystem.