Okontrollerat spel med usla villkor

På självaste Kolmårdens djurpark sprang jag på spel som anordnas av kommersiellt företag med riktigt usla villkor för spelaren. Det handlade i detta fall om chokladhjul.

Hjulet hade 100 nummer, från 1 till 100. Att satsa på ett nummer kostade 7kr. Spelade man 20 nummer kostade det 5kr/nummer. Priset bestod av en stor förpackning med runt två kilo choklad av den typ man t.ex. kan hitta i butikernas sortiment av lösviktsgodis som brukar säljas för 79:90/kg när det inte är extrapris.

160kr i vinstvärde delat med 700kr i insats = 22,8% återbetalning. Med 500kr i insats, förutsatt att alla som spelar köper minst 20 nummer blir återbetalningen ändå generande låga 32%. Ett av dessa chokladhjul låg i Bamses värld och kallades för Krösus-hjulet, och det var väl precis vad det var…

Nu är det inte särskilt unikt att det arrangeras spel på detta sätt. Det återfinns på en rad olika evenemangsparker, ambulerande tivolin, marknader, stadsfester, festivaler och liknande. Mycket okontrollerat, med en totalt obefintlig spelsäkerhet, med relativt usla villkor för spelarna och med väldigt otydliga förmånstagare från överskottet. Det omsätts rätt så stora summor kontanter, i många fall helt utan redovisning.

När man talar om spelutredningar, spelmonopol, illegala aktörer, EU-regler etc så vore det klädsamt om man höll rent framför den egna dörren.

Travportföljen – ett projekt som travet inte behöver

Jag har i min hand ramarna till ett projekt som man kallar Travportföljen. Det är något som ST jobbat fram tillsammans med TR Media (Travronden) och företaget Trade In Sports.

Syftet är att spel/sportintresserade skall få upp ögonen för att äga häst, och att få igång en tävling där man köper och säljer andelar i olika hästar under sex månader för att se vem som får bäst avkastning. Fotbollstävlingen ”Drömelvan” står som förebild.

Ju mer jag tittar på upplägget, desto mer anar jag att det är en flopp av smått monumentala dimensioner. Det kan vara så att Travrondens försök att sälja hutlöst dyra pikétröjor till förra årets Elitlopp kan ses som en framgång i jämförelse med det här. Jag skall försöka förklara varför.

  • Själva upplägget bygger på att Travportföljen leasar en del av tävlingsrätten i ”kända topphästar” för en summa pengar som finansieras med andelarnas initiala pris. Redan här kommer man stöta på problemet med att hästägare kanske inte vill leasa ut tävlingsrätten i hästar som kan tänkas gå ihop sig. Sådana hästar brukar ha ett tungt lass att dra i form av att finansiera alla andra hästar som ägaren har. Jag tror man får svårt att hitta tillräckligt intressanta hästar.
  • Varje häst skall delas upp i 2000 andelar med ett genomsnittligt pris av 60kr, och för att det skall bli någon form av marknad med andelar att tala om kommer man att behöva ett antal hästar. Det betyder massor av andelar att sälja. Hur mycket marknadsinsatser skall man lägga på detta?
  • En andel berättigar i 1/2000-del av 50% av hästens insprungna pengar. Blir hästen fyra på V75 och tjänar 15.000kr får alltså varje andel 3,75kr. Skulle man äga en premiechansad unghäst som går och vinner kriteriet eller derbyt med en prissumma på 4 miljoner, skulle det innebära 1000kr till vardera andelsägare i Travportföljen. Det är en lite för dålig uppsida (och vi skall nog inte hoppas för mycket på att det dyker upp premiechansade derbysegerkandidater bland andelshästarna). En häst som det sålts 2000 andelar i, för 60kr/st, totalt 120.000kr behöver alltså under sex månader springa in 240.000kr för att det skall gå jämnt ut.
  • Utöver själva prispengarna så lockar man också med priser till dem som lyckas köpa och sälja smartast så att man får högst avkastning. Jag är väldigt skeptisk till att särskilt många vill låsa upp en massa pengar i detta som har rätt usla förutsättningar att ge en vettig avkastning (de flesta travhästar i Sverige går inte ihop) och därtill lägga en massa tid på att trada andelar för att vinna en T-shirt, en keps, ett diplom och två biljetter till Elitloppet, eller vad nu priset är.
  • Det här projektet låser upp en massa pengar under lång tid. Pengar som inte kommer omsättas på spel. Det behöver byggas upp en administration för att ta hand om försäljningen av andelar som kan bli rätt så omfattande.
  • Själva upplägget leder till att mycket kortsiktiga spekulanter kommer pressa hårt på att hästar startas mycket frekvent i så många penningstinna lopp som möjligt. Andelsköparna står ju inte för tävlingskostnaderna i form av transporter, anmälningsavgifter, provisioner till kuskar och tränare, resekostnader för medföljande personal, gästboxar eller veterinärräkningar. Om hästen är slut som tävlingshäst efter sex månader bryr sig ingen andelsköpare, de har inget att hämta på att spara på hästen.
  • Hästar kommer att behöva säljas in och sedan finns där besvikna andelsköpare när gaffelbandsskadan är ett faktum. Här finns ju en risk för att en del skador mörkas lite och inte ”upptäcks” förrän andelarna är sålda.

Sammantaget kan jag inte se det här som något annat än en stor koloss som springer barfota på isbana. Det är för dålig chans till vettig avkastning, det tar en massa mediautrymme, det kräver en massa engagemang och det är väldigt långt ifrån att ett kompisgäng går ihop och föder upp en egen travhäst eller köper en unghäst. Konverteringen till riktig hästägare kommer nog att vara kusligt låg bland andelsköparna.

Sluta fjäska för travets frälseadel

Färjestads gulddivision på Lördag med 250.000kr till vinnaren lockade 12 hästar att anmäla sig. Hälften av dem kom från Stefan Melanders och Catarina Lundströms stall, och trots lite låga poäng så kom de ju med eftersom det inte var fler som anmälde sig. Tyvärr kommer det en del gliringar till Tarzan och Cattis, men de kan inte hjälpa att ingen annan anmäler sig till loppen. Snarare är de värda en guldstjärna för att de vill tävla med sina hästar, och inte räds för att låta dem möta varandra trots att endast en kan vinna.

Det här skall vara det bästa vi har i Sverige. Det är gulddivisionen som har mest prispengar och som det är mest prestige att vinna. Och så ser det ut så här. Det är ingen ovanlig situation, utan vi ser det här komma då och då i högsta klassen.

En titt i propositionerna visar att det är hård konkurrens om högsta klassens hästar kommande vecka. Utöver Färjestads gulddivision på lördag så kör Bollnäs ett snabblopp med 100kkr i förstapris på tisdag. På onsdag kör Lindesberg ett snabblopp på V86 med 100kkr i förstapris, och under sprintermästarkvällen dagen efter kör man ett snabblopp med återigen 100kkr till vinnaren, innan det är en ny gulddivision på lördagen i Halmstad med sedvanliga 150kkr till den som är först i mål. Därtill skall läggas stayerlopp på Färjestad, Lindesberg och Halmstad med höga prispengar där högsta klassen är välkommen.

Hur har sportcheferna runt om i vårt rike tänkt sig att det här skall gå ihop? Lägger man verkligen prispengarna på rätt hästar när man dundrar ut feta prischeckar till ett mycket litet underlag av startande hästar, som i många fall passerat zenit i sina karriärer? Det vore kanske bättre att ställa över något eller några av dessa snabblopp och förstärka prispengarna i andra sammanhang?

Det här är ju lopp som vänder sig mot samma hästar som nyss tävlat om 3 miljoner i Elitloppet, om 500.000kr i Sweden Cup, om 750.000kr i Jämtlands stora pris, om en miljon i Boden och som har 600.000kr i Årjäng och en miljon i Hugo Åbergs att tävla om i närtiden, utöver lopp i Finland och Norge med liknande prischeckar. Prispengar som det är få hästar förunnat att tjäna under ett helt liv som travhäst. Det saknas sannerligen inte möjligheter för högsta klassen att tjäna pengar, och för dem som passerat toppen på sina karriärer finns det åtskilliga lopp med normala prispengar att välja mellan.

Jag tycker att man borde skifta om och lägga prispengarna i klasser där det vanligen är väldigt många anmälda till loppen, så att de bästa i de klasserna kan klättra vidare mot toppen. Till Kalmars tävlingar igår hade t.ex. ett amatörlopp med 25.000kr i förstapris fler anmälda hästar än Brons, Silver, Guld och Stoeliten. Det är ingen ovanlig företeelse, utan så ser det ut nästan varje vecka. Flest anmälda har lördagsloppet, sedan finns något eller ett par ramlopp som lockat fler anmälda än de betydligt mer penningstinna högre divisionerna inom V75. Det borde vara en signal för sportcheferna att vikta om i sin portfölj.

Lika villkor måste vara livskraftiga

ATG, tillsammans med sina ägare Svensk Travsport och Svensk Galopp, har presenterat rapporten Lika Villkor om hur de ser på hur en öppen, men licensreglerad, spelmarknad skulle kunna fungera.

Det är en kavalkad av siffror och mellan dem rätt märkliga argument för att statens intäkter skall räddas. Siffrorna är i sig rätt. Antaganden om hästsportens intäkter om man inte gör något, eller lämnar hästsporten utanför är också korrekta. Det är områden som man behärskar.

Däremot är insikten i villkoren för spelbolag och spelare häpnadsväckande usel.

Det finns tre siffror som är stödben för hela skriften:

  • 90% föreslås som högsta återbetalning vid spel.
  • 20% av spelavdraget föreslås som skatt
  • 5,6% av omsättningen på hästspel föreslås tillfalla trav- och galoppsporten utöver skatten på spelavdraget.

Jag skulle vilja se någon anordnare av nätpoker överleva om man har en rake på 10%. Jag skulle vilja se något nätcasino försöka anordna roulette med 10% spelavdrag, eller skruva reglerna så hårt att Black Jack ger 10% netto till banken. Risken är mycket stor för att spelarna kommer fortsätta spela hos olicensierade aktörer med sådana villkor. Jämför man med Casino Cosmopol som på t.ex. sin roulette har 98,65% återbetalning kommer det bli oerhört tufft att konkurrera.

En spelskatt på 20% av spelavdraget, men där folkrörelserna är undantagna föreslås. Det är en hög skattesats sett ur ett internationellt perspektiv, även om ATG med världens högsta spelskatt kanske drömmer sig dit. Jag skulle föredra en betydligt lägre skattesats, som också folkrörelserna skall betala. Det anordnas väldigt mycket spel av främst våra idrottsklubbar. Det är chokladhjul, matchlotterier, adventslotterier, stora reselotterier etc. Ganska oreglerat, ganska okontrollerat och med stundtals väldigt aggressiv marknadsföring. Om folkrörelserna vill freda sig kan en spelskatt vara en rimlig avgift att betala för att styra upp verksamheten som pågår. Spelformer som Bingolotto och Postkodlotteriet styrs av olika bolag och stiftelser med väldigt liten insyn i var pengarna tar vägen.

De sluga hästsportmänniskorna har också räknat ut att om alla aktörer som anordnar hästspel betalar 5,6% av sin hästspelsomsättning, utöver spelskatten, så kommer deras finansiering att vara säkrad även om ATG blir bortkonkurrerade. Det kommer garanterat leda till att hästspel kommer minska, för det kommer vara det absolut sista som spelbolagen då vill marknadsföra. 5,6% ab bruttot motsvarar mer än 37% i skatt på vinnarspel med 85% återbetalning. Lägg till de 20% spelskatt och spelbolaget kommer betala mer än hälften av spelavdraget. Skall en andel av spelet vikas för anordnaren behöver man betydligt lägre spelskatt än 20% generellt.

Skall man fundera mera, så varför skall inte Orienteringsförbundet få 5,6% av spelet till deras tävlingar? Och Kanotförbundet? Till och med sporter med mer pengar, som golf och tennis skulle säkert inte heller tacka nej till 5,6% av spelets omsättning.

Det kommer säkert också att bli konflikter runt vad dessa pengar skall gå till. Jag vet inte om spelbolag är särskilt intresserade av att rusta upp arenor. Till och med sportens eget spelbolag ATG har visat sig sällsynt ointresserade av att bry sig om banornas väl och ve, och jag kan tänka mig att spelbolag med investerande aktieägare i ännu högre grad vill att pengarna skall användas mer till spektakulära tävlingar som lockar till spel och medial uppmärksamhet hellre än något annat.

Skall man sammanfatta det hela så är skriften ”Lika villkor” ett fjäskande och rövslickande på staten från hästsportens sida. I sin iver att vara präktiga och klassens ordningsman har man helt tappat orienteringen på spelmarknaden. Staten erbjuder ju via sitt spelbolag Svenska Spel redan villkor som är vida bättre än vad ATG tycker att man skall få erbjuda. Det gör man för att möta internationell konkurrens.

Istället för att statens direkta intäkter skall försvaras borde man presentera de indirekta intäkerna. Skatt och sociala avgifter från tusentals anställda på landsbygden. Drivmedelsskatter från åtskilliga kubikmeter diesel varje tävlingsdag. Skatten från alla anställdas arbete i spelbutiker som lever på provisionen. Skatten från alla andra anställda inom stuterier, jordbruk som odlar foder, veterinärkliniker och så alla som sköter banorna. Utan ett livskraftigt trav kommer en stor del av landsbygden att dö.